jag tror inte alls att hon beskyddar dig, däremot att hon visar tecken på osäkerhet. Att hon varit osäker i sitt tidigare hem är tämligen logiskt, och att hon efter 5 år där har vissa beteenden som är befästa. Att du är  ny som hundägare och därigenom inte vet att hantera vissa situationer (vilket är förståeligt) gör inte saken lättare

Varför tog du över en 5-årig hund, som visat tecken på aggressivitet´, utan att ha kunskaper i ämnet,  är min första fråga.

Hur mycket och med vad aktiverar du din hund?

Jag och min pojkvän har länge gått i tankarna på att skaffa hund, när vi sedan skulle sälja en häst. Berättade hon som skulle köpa min häst att hon hade en hund som inte fungerade i hennes familj. Jag frågade självklart vad det var som inte fungerade och då sade hon att hennes son skrämde hunden och hon ville hällre behålla sonen än hunden. Hon nämnde då inget om aggressivitet. Vi hade Wilma i 1 månad på "prov" och under den perioden gick det hur bra som helst och jag gick även en lydnadskurs med henne.

Det är inte förens nu 3/4 månader senare som vi har märkt av det och då kontaktade jag förra ägaren via sms och det tog 4 dagar innan hon svarade och då skrev hon bara "min son vägrar ta sin medicin och Wilma blev aggresiv mot honom" (detta var för ungefär 2/3 veckor sedan).

Jag går flera promenader varje dag och under prommenaderna gör vi lite saker som sitt, ligg, stanna, hoppar upp på saker, balansgång mm. Min pojkvän har vid några tillfällen (innan hon bitit honom) lagt spår med henne i skogen. Jag har börjat lite agillity träning med henne, dock hemmavid än så länge, då får hon hoppa igenom en "ring", balansgång, hoppa hinder, upp på en typ platform, mm. Vi lägger även lite godisspår hemma och hon har tre olika aktiveringsleksaker(spel). Självklart är det vissa dagar då det blir mindre eller mer, men så är det nog alltid.

jag kan säga att hundar har en "ömpungt" vid ljumsken antar det var där din instruktör rörde hunden för att den skulle stå, många hundar ogillar att man tar dom där. Menans andra itne brur sig så mycket.

Att en hund haft en oroligt hem innan gör att hon har trippat på tå även om hon visat att tydligt sätt att säga åt ex-sonen (förra hemmet) att lugna ner sig men inte hjälpt då fått bli förbannad. Tror det är ett sätt kanske att skydda sig?

Att hon vaktar vissa saker anser jag okej ibland menar varför ska man knycka maten från en hund? Men att plocka bort kanske ben,leksaker mm när kanske barn lr annan hund för slippa snålbetendet som jag säger :) Sånt tycker jag man sak kunna göra utan att hunden blir sur o vaktar.
Jag hoppas du får bra tips, jag tror att denna hund är ganska så smart men haft ett tråkigt o rörigt hem innan därmed utvecklat lite beteende.

Sen tycker jag så här att ta en ompleceringshund o kräva en massa snabbt är inget jag har gjort eller skulle rek vidare. Ni gick kurs men kanske skulle träna lite på få henne först trygg i hemmet o mer era rutiner. Träna kontakt mm såna enkla saker. Jag tror detta är en smart hund som lärt sig att vinna kanske lite på sitt betende? Självklart gissar jag lite, hoppas du får bra tips av andra.

Att morra är inget aggressivt beteende egentligen, utan en avståndsökande signal. Hon känner sig troligen osäker och otrygg, och talar då om för människan att backa undan. Om hon gjor det och sonen i förra hemmet struntat i det, har hon troligenm lärt sig att hjälper det inte att morra, tar man i mer, för då får man vara ifred.

Börja med att bygga förtroende mellan er. Tips på detta kan du hitta här. Om både du och sambon jobbar på att vara lugna och trygga resurser för henne, kommer det säkert att gå strålande efter en tag. Omplaceringshundar kan behöva upp tille tt år innan de landar hyfsat, om de inte haft så lätt i tidigare hem. Visa henne även att ni är roliga att vara med, båda två, tips hittar du här. Sen är det även jätteviktigt att ni visar henne att ni är en grupp, att ni alla 3 hör till, så att det inte blir du och hon, och sambon hamnar utanför. Tips på detta hittar du här.

Ska du ha folk med i bilen, ha henne i en bur, så att hon får sin egna zon och får vara ifred där. När ni har gäster hemma, ha henne kopplad i början, och visa henne tydligt att gästerna är välkomna (hälsa, ta i hand eller krama). Be dem ignorera henne totalt, så får hon känna sig trygg. Ge henne en trygg plats inne oxå, en öppen bur med filt över eller en bädd i rummet ni sitter.

Med hästarna, kanske det är bäst att ta det lugnt. Ha henne inte lös med dem, utan ha henne kopplad och belöna hela tiden när hon uppför sig bra, visa henne hur hon ska uppföra sig i närheten av dem, eller att det är bäst att hålla sig på lite avstånd. Nafsandet på dem kan ju bero på massor av saker. Hon kan tycka att de är otäcka och försöker tala om för dem att hon finns, är liten och kan gå sönder, hon kan nafsa för att det är kul (jakt/kamp ed), för att få uppmärksamhet, för att det är ett inlärt beteende ed.

4 bra tips du komemr med :)

Hade jag varit i din situation hade jag försökt ha regelbunden kontakt med en duktig instruktör som tränar med mjuka metoder och är duktig på hundspråk. Det är jätte svårt att råda dig i ett så här omfattande problem utan att ha möjlighet att se hunden.

Lycka till!

#3 Det ända som jag kräver av Wilma är:

* Sitta ner när jag sätter på koppel och hon får inte bara rusa ut genom dörren utan skall sitta tills jag säger till att vi ska gå.

* Sitta och vänta medans jag lägger upp hennes mat och sedan vänta på ett "varsegod" innan hon får ta maten.

Det andra leker vi fram, som t.ex. när vi är ute och går, kan vi springa och busa och sedan kommer det en sandhög och då säger jag "upp" och då brukar hon flyga upp på högen och vifta på svansen och ser superstolt och glad ut. Så vi leker oss till mycket.

#4 Tack för otroligt bra råd, har läst alla artiklarna nu två gånger och jag ska ha dessa i bakhuvudet hela tiden.

Just nu känns det väldigt jobbigt, senast som igår "attackerade" Wilma min pojkvän. Jag var inte hemma, utan han har berättat allt för mig. Hon låg i sin säng i vardagsrummet och han skulle gå förbi för att hämta sina byxor som låg i soffan bredvid. Då flög hon upp i soffan och bet efter hans hand. Han försökte då putta ner henne från soffan och då gick hon på och bet honom i benet i stället. På kvällen när vi pratade om det, berättade min pojkvän att han inte vill bo i ett hus tillsammans med en hund han är rädd för. Och det förstår jag, men samtidigt vill jag förstå och lära mig om hunden, hur situationen ser ut för henne och jag vill hjälpa henne att lite på oss. Men känns så jobbigt när jag inte får något stöd från min pojkvän :(

7 helt normala krav :)

Och detta med flyga på din pojkvänn låter inte kul, o jag kan säga jag hade inte tagit över denna hund, varför jag har för lite kunskap + har andra hundar.

#8 Det tycker jag också, vanliga vardagskrav.

Nej det är verkligen inte roligt. Och så som han berättade så tittade han inte på hunden, han tänkte inte ens på att hon låg där, han skulle bara hämta sin byxor och då flög hon på honom. Det är det som känns så svår. Hade han ställt sig över henne och stirrat på henne kan jag förstå att hon hade reagerat, men nu gjorde han ju inte det.

Nyss nu så kom min pojkvän hem och satt sig på golvet i vardagsrummet, då kom Wilma fram till honom med viftande svans och ville bli klappad. Så hon är ju urmysig ena stunden och sedan bara exploderar hon ibland :(

9 låter skumt och hon är helt frisk?

#10 ja de är skumt, har inte tagit henne till veterinär sedan jag tog hem henne, men förra ägaren sade att hon var fullt frisk, men jag har haft i tankarna att ta henne till veterinär. För det är ju så konstigt att hon ena stunden är supermysig och andra stunden blir hon helt som förbytt och nästan farlig =/

Samtidigt får du ha i åtanke att hon är 5 år, har den bakgrund hon har, att du haft henne bara några månader och att du redan haft henne med på rätt mycket: Lydnadskurs, i stallet, med kompisar mm. Hon ksnske helt enkelt inte landat i sin nya miljö än, och känner fortfarande osäkerhet.

Var bor du ? Jag kanske kan hjälpa dig ? Det är mycket svårt att ge råd i situationen när man inte ser hur hunden reagerar… och varför den reagerar,

Det är en omplaceringshund med ett tråkigt förflutet och dessutom 5 år och terrier.. du kommer få arbeta massor och länge för att få henne "stabil" jag tycker du ska fundera på om du och din sambo kommer kunna fullfölja det.. varje dag , varje minut i flera år.. för även om hon skulle bli stabil så kan man aldrig sluta utan måste fortsätta för att inte hunden skall falla tillbaka i sitt gammla mönster. Om ni inte har tid , ork och råd med detta så tycker jag att ni ska placera hunden hos någon med kunskap. Det ska vara roligt att ha hund, Och det här kanske helt enkelt inte var rätt för er. Du kan inte hjälpa henne med ditt medlidande utan med kunskap om hur ni skall hantera henne. Och ni kommer bli tvugna att arbeta med henne lika mycket båda två. Fundera på om intresset ligger i att jobba med en "Problem hund" i vardags situationer eller om intresset för er är att arbeta med en hund i någon hund sport (agillity o.s.v ) Jag tror att hon vart med om för mycket hos er även om tanken var god. Den dagen hon klarar vardagens alla situationer med bravur då är det dags att gå vidare. Men just nu måste ni fokusera på det viktigaste och det ligger i hemmet..

Ursäkta om jag skriver konstigt.. kanske… är super trött :)

12 ´Ja lite lugnt kan man ta det men hunden är 5 år och var även aggrisiv mot sonen i förra hemmet. Så jag tror det är en viss försvarsmekanism den har. ?

11, Jag har tänkt lite o kom på en sak din kille kanske rörde sig som hon upplevde lite som hotande. Jag har en hund som läser av rörelser på många och kan varna mig oftast är det män det är viss hållning dom har. Raka axlar går rakt med överkroppen och sen böjde han sig för ta sina byxor. Denna hund har säkert lärt sig läsa av sonen i ex-hemmet långt innan hans mamma visste vilket humör han var på. Skulle din sambo höja rösten så kan jag lova nästan att hunden kommer reagera på ett sätt. Även tappar något i golvet jag tänkte det är ganska lätt att göra saker utan att tänka på att hunden reagerar på vissa saker o ting. Sen låter denna hund inte säker för 5 öre nu. Jag hade någ tagit hjälp utifrån med hunden. Ta privatkurs och även ta en titt hemma kanske finns det lite o ändra på som man själv inte tänker på?

Sen en fråga tror du denna hund kan bli lycklig och trygg? Om du får ett JA inom dig kämpa på :)

 #13 Jag bor ca 50 min norr om Stockholm. Just nu känner jag att detta hundägande tär mer på mig än vad det gör mig lycklig, men samtidigt har jag haft mycket problem i år, med andra saker och att skaffa hund är det bästa jag gjort någonsin. Men jag får absolut inget stöd från min pojkvän och han är en väldigt speciell person som har svårt att höra kritik och att man säger åt honom, gör inte så för att… Därför känns det som om vi inte är en idealisk familj för Wilma. Tack så mycket för ett väldigt bra svar, det fick mig att tänka över saker hos mig och min sambo som inte fungerar och jag tror inte att jag kan hjälpa henne själv, så länge jag bor tillsammans med min pojkvän som inte är villig att hjälpa hunden.

#14 Jag har ju som sagt frågat lite människor som haft hund tidigare och några har sagt att om jag inte klarar av henne bör jag avliva henne för att det inte är rätt mot hunden. Kommer hon kunna klara av att åka till ett nytt hem igen eller kommer hon bli mer osäker?

Jag vet inget svar hundra på din fråga, men just nu, så känns det inte som om hon kommer blir lycklig. Vissa stunder är hon hur mysig som helst, glad, framåt, älskar att bli klappad och leka. Men sedan oron som syns i henne och de ögonblick som hon exploderar och att min pojkvän nu är rädd för henne och att jag inte har den kunskapen jag borde ha, gör saken mycket svårare. Samtidigt älskar jag den här hunden.

Jag personligen tycker INTE att hunden bör avlivas. Känner du att du inte kan ha kvar henne så lägg ner 100% på att hitta det bästa hemmet för hennes behov. Då är jag ganska säker på att en flytt till kan vara det bästa som hänt henne. Men då måste nästa ägare veta vad det är dom tar hem och ha erfarenhet, kunnskap och tid! Gärna en ensam person utan barn och andra hundar som kan ge mer av sin tid än vad familjer normalt kan göra.

16. Håller med dig.

#16 Jag vill inte häller avliva henne, jag berättade bara att det är det som folk har sagt när jag pratat med dem.

18, förstår att fu vill hjälpa hunden. Kanske skulle du efterlysa hjälp här inne lr på blandrashundar iFokus om lite hjälp. Tänke så nån kan se lite hur hon är och lite tips vad ni kan göra hemma för att få bukt på detta?

 Sen kan det vara så att detta kommer vara en hund som bara funkar med 1 person då kanske bara kvinna/tjej?

Jag kanske skulle kunna hjälpa er på något sätt?, Jag förstår att din sambo har svårt att ta kritik, Och det är säkert väldigt svårt för dig att prata om detta med honom, Konsten är att lägga fram det på ett bra sätt, Inte att säga gör inte så …o.s.v utan "det kanske fungerar bättre att göra såhär" men är han inte villig att arbeta med hunden så kan man inte tvinga honom.. och man kan inte kräva det heller, Det är VÄLDIGT mycket jobb med en problem hund.

Tyvärr så kan jag inte ta emot er hund, Då jag själv har en problem hund hema..också av rasen jack russel. Och enormt lite tid just nu, Jag brukar annars ta mig an hundar för rehab och sedan placeras dom i bra hem med hundkunskap om träning för att hundarna inte skall falla tillbaka i samma beteende, Jag brukar också alltid ha kurser med de nyblivna ägarna för att fullfölja träningen. Och det krävs enormt mycket av dessa människor. Men och andra sidan har hundarna alltid en stabil grund att stå på när de flyttar.

Det enda jag skulle kunna hjälpa er med är träningen, Men jag förstår om ni inte är eniga om vad som behövs göras. Att omplacera en hund i det här skicket är väldigt svårt, Inte ens hundstallet skulle ta sig an henne, Att hitta ägare som är beredda att arbeta från noll och desutom hennes "höga" ålder är näst intill omöjligt, När det finns hundar att välja på som är mer fungerande. Ett jorhem kanske skulle vara det bästa för er i nuläget. Ett jourhem med massa kunskap som kan träna/rehabilitera henne och sedan placera henne i ett passande hem. Men det skall inte vara ett jourhem som t.e.x är en tjej som älskar hundar utan en med utbildning . Lägg ut en annons efter ett jourhem med dom här kraven. Det tror jag är hennes bästa chans.

Annars som du säger kan en omplacering bara göra henne sämre, Inte bättre ( om det skulle vara en vanlig familj )