Enkelt förklarat så vid ett personspår så följer hunden exakt var en person har gått, den nosar sig fram i fotspåren i marken för att hitta personen.

Vid ett personsök så har man ett område att söka igenom där det någonstans finns en människa, och hunden springer fritt och söker med nosen i luften, och går istället direkt på vittringen av människan som sprids i luften. (den kan dock vid ett sök även hitta ett spår att följa, men tanken med söket är att den ska gå på den direkta doften av människan)

Helt enkelt;
Spår: markburen vittring
Sök: luftburen vittring

så ska man träna ett spår till exempel så kan en människa gå ut i skogen och du släpper på hunden där personen har gått ut i skogen och där spåret börjar.

vid ett sök så kan till exempel personen gått ut i ena änden av skogen och du släpper på hunden i andra änden av skogen för att inte riskera att få något spår.

Allt som oftast så har man sele och en lång lina på hunden när man spårar, och allt som oftast så springer hunden lös vid sök.

Okej.
Tack så jätte mycket för bra förklaring!! :D

Kort sagt så har alla former av spår gått igenom marken som den är, och hunden ska urskilja och följa den doft som man spårar. Sen om det är personspår, viltspår med blod och/eller klöv, hare, rullad fotboll…

Och alla former av sök sker istället i ett område där det, så långt det är möjligt, inte ska gå att följa något spår till det hunden ska söka efter. Detta antingen genom att gå igenom marken så att det egentligen blir "spår" överallt, och hunden får gå på den direkta, nya vittringen i luften. Är det saker man söker efter så kan man försöka att kasta ut det så långt det går från en själv så att hunden inte tjänar på att följa ens egna spår, men är det något som måste läggas ut, typ fåglar som inte är så kastvänliga om de ska återanvändas eller människor, så gör man bäst i att faktiskt gå av hela den yta man tänkt använda. raka streck eller bara springa omkring någon minut som yra höns. Huvudsaken är att det inte blir några enkla spår till den som ska hittas.

I #1 exempel ser jag en klar risk för att hunden trots allt får upp spåret. Det finns ett enkelt spår och risken är stor att hunden får vittring av det och sedan spårar sig fram, det krävs bara att vinden ligger "fel". Och hunden lär sig snabbt att gå ut långt bort och leta upp spåret ut.

Och där är något mer att tänka på, hur vinden ligger. Om hunden inte spårar mitt i spåret man gått kan det ha att göra med att vinden ligger så eller har legat så och alltså "flyttat" spåret. Om hunden springer förbi nära personen den ska hitta kan det bero på att vinden ligger "åt andra hållet" där och att hunden helt enkelt inte känt av vittringen.

Hetrekommenderar en liten kurs, eller att du kontaktar någon vid din brukshundklubb. Och att du läser igenom reglerna som i sig kan förklara mycket, finns på sbk:s hemsida :)

Kort sagt så har alla former av spår gått igenom marken som den är, och hunden ska urskilja och följa den doft som man spårar. Sen om det är personspår, viltspår med blod och/eller klöv, hare, rullad fotboll…

Och alla former av sök sker istället i ett område där det, så långt det är möjligt, inte ska gå att följa något spår till det hunden ska söka efter. Detta antingen genom att gå igenom marken så att det egentligen blir "spår" överallt, och hunden får gå på den direkta, nya vittringen i luften. Är det saker man söker efter så kan man försöka att kasta ut det så långt det går från en själv så att hunden inte tjänar på att följa ens egna spår, men är det något som måste läggas ut, typ fåglar som inte är så kastvänliga om de ska återanvändas eller människor, så gör man bäst i att faktiskt gå av hela den yta man tänkt använda. raka streck eller bara springa omkring någon minut som yra höns. Huvudsaken är att det inte blir några enkla spår till den som ska hittas.

I #1 exempel ser jag en klar risk för att hunden trots allt får upp spåret. Det finns ett enkelt spår och risken är stor att hunden får vittring av det och sedan spårar sig fram, det krävs bara att vinden ligger "fel". Och hunden lär sig snabbt att gå ut långt bort och leta upp spåret ut.

Och där är något mer att tänka på, hur vinden ligger. Om hunden inte spårar mitt i spåret man gått kan det ha att göra med att vinden ligger så eller har legat så och alltså "flyttat" spåret. Om hunden springer förbi nära personen den ska hitta kan det bero på att vinden ligger "åt andra hållet" där och att hunden helt enkelt inte känt av vittringen.

Hetrekommenderar en liten kurs, eller att du kontaktar någon vid din brukshundklubb. Och att du läser igenom reglerna som i sig kan förklara mycket, finns på sbk:s hemsida :)