Skrev nog lite otydligt. Menar främst vad det är för fel med att korsa dessa 3 raser.. Då det är väldigt lite border collie och schäfer i hunden..

Ser inget fel med det alls.

Jag tycker absolut inte att det ar nogot fel med blandraser. Later som en aktiv hund med  tanke pa den har blandningen av raserna. Och det ar val bara nagot man skall tanka pa om man skaffare just den har blandningen.

Raserna är olika varandra i metalitet, kanske det personen syftade på?

Tyvärr går det inte att säga procent och hur mycket som finns av vilka raser i en blandras. Genetiken är lite mer komplicerad än så och allting delas inte bara sådär i exakta procent mellan de inblandade raserna. Så exempelvis den här blandningen skulle också kunna få med sig mycket från schäfer eller border collie likaväl som från aussie, det är inte alls självklart att den blir mest lik en sådan.

Fel på en "icke renrasig" hund behöver det absolut inte vara, men självklart beroende på vad man anser är fel också…

Däremot är blandrasaveln väldigt osäker i sitt resultat om man blandrar vitt skilda raser då beteenden kan krocka och bli halva och inte samspela i hunden, och dessutom blir det en osäkerhet för köparen då den egentligen inte alls kan veta vad den kan förvänta sig. En hund kan mycket väl få både "vallbeteende" och "jaktbeteende" för att säga det enkelt och det kan ge problem. Eller bara själva nafsningen från vallhundarna ihop med mycket rädslor som inte kollats upp hos förfäderna, eller något annat komplicerat. Eller en förväntan på att hunden är som en aussie då den sägs vara 80% aussie men i själva verket kan individen vara helt som en schäfer och alltså möjligen helfel för den ägaren.

Och i sin tur, blandar man för lika raser med för lika sjukdomar och inte kollar upp allt som man ska så kan avkommorna drabbas av dessa sjukdomar och är alltså inte alls friskare trots att det är första generation blandras.

För mig handlar det alltså främst om avelsresultat och vad man riskerar för de stackars valparna, men såklart finns det precis som i renrasaveln bättre och sämre uppfödare…. Hundarna i sig som individer är det dock inget fel på bara för att det är blandraser och det brukar de allra flesta vara överens om oavsett om man är för eller emot det ena eller det andra!

Och som svar till #1, som sagt så avgör inte procenten vad som finns i valparna. Det är fullt möjligt att 4 valpar genetiskt sett innehåller 0/20/60, 20/50/30, 0/100 och 25/50/25 trots att föräldrarna är 100% aussie och 50%BC50%schäfer(eller vilka siffror det nu var, orkar inte räkna på det). Det spelar liksom inte sååå stor roll, de procenten behöver inte alls vara resultatet i den berörda valpen. Utan kan vara något helt annat.

Sanning med modifikation, man får skilja på genotyp och fenotyp. Genetiskt kommer en hund som har en renrasig förälder ärva 50% av den rasen, däremot behöver det inte vara dessa egenskaper som visar sig.

#6 Visst är det så, men med dessa siffror behöver ju ingen förälder vara renras och då blir det inte hållbart att tala om några 80% just i detta led långt ned. Det är ju trots allt möjligt att en fyrvägskorsning bara ärver 2 raser, en från varje förälder och alltså är en 50/50 istället för 25/25/25/25 och det är en stor skillnad. Och inte heller behöver "rätt" gener ärvas, eller de som "hör ihop" med varandra, de som kompletterar varandra vilket också kan vara viktigt att tänka på. Den sista biten finner jag otroligt oroväckande faktiskt, det kan bli så fel…

Jo, mamman är aussie sen är pappan bladning mellan schäfer och border collie tydligen. Blev lite förvånad när jag hörde detta då jag absolut inte har något emot bland raser annars, alla är ju värda en chans såklart! Och aktiv hund är det som passar mig mest så den delen "förstör" ju inget. Men annars är jag väl även orolig över att det kan bli en nervig hund som inte vet riktigt hur han ska uppföra sig..

#8 Och det är där största risken är - du kan egentligen inte alls förutspå något då du kan få lite av varje, inget av någon eller halva beteenden som krockar med varandra så att säga. Och därtill måste du ta hänsyn till vad föräldrarna egentligen har för egenskaper och dessutom kan då få problem med att få fram vad pappan har för förfäder om inte den faktan finns - vilket gör att det blir osäkert vad hunden egentligen kan ha ärvt, både sjukdomsmässigt och egenskapsmässigt.

Sen är ju inte renraser något man helt kan förutspå heller, absolut inte, men man vet vad som har(borde ha) avlats på sen rasen skapades, man kan själv söka upp föräldrar till föräldrarna för att se vad de har för egenskaper och sjukdomshistoria osv och skapa sig en bättre uppfattning om vilka risker som finns och vara beredd på dessa. Eller öka chansen så mycket som möjligt för att få vad man vill ha, är båda föräldrarna och alla förfäder i 7 led blåögda(t.ex.) är ju chansen stor att valpen blir det också men med blandningar kan det vara mycket svårt att få fram sån fakta beroende på om man själv är insatt i aveln eller uppfödarens sanningar och lögner.

Du får väga för- och nackdelar helt enkelt. Hur mycket vill du chansa? Hur mycket fakta kan du få tag på? Hur pass litar du på uppfödarens ord om föräldrar och förfäder? Osv. Osv. Det är alltid en risk, men jag plockar hellre en boll ur en skål där jag vet ungefär vad som finns än en boll ur en skål där jag vet lite om en liten liten del och resten kan jag bara hoppas på.

Bordern och aussien är utpräglade vallhundar och även schäfern har ju ett förflutet som vallhund, om än avlägset. Starka vallningsinstinkter kan leda till problem om inte hunden får utlopp för dem. Jag hade en gång en korsning karelsk björnhund/bordercollie och han hade väldigt mycket vallning i sig trots att inte karelaren har det. Det kan vara det din kompis menar, att det kan bli en krävande hund.

#8 är mamman renrasig aussie och pappan 50/50 bc/schäfer? Är det så så kan inte valparna bli 80% aussie och 20% bc/schäfer .

De ärver 50 % från mamman och 50% från pappan så för att bli 80/20 måste pappan vara 60% aussie och 40% fördelat på bc/schäfer…  Då kan man ev få ett litet hum om hur valparna kan bli (man kan aldrig veta vad som ärvs) genom att titta på pappan…

Egentligen säger inte själva blandningen något om valparna. Alltså hur många procent det är hit och dit. Skulle det vara 5% av någon ras och resten något annat så kan den lilla delen ändå slå igenom väldigt mycket. Det är det som är det svåra med blandras aveln och jag personligen anser att alla dessa blandis uppfödare inte har tillräckliga kunskaper i genitik och avel för att hålla på att korsa hit och dit.

Jag har en kompis som haft en dobberman, bc, dalmatin korsning. Mamman var renrasig dobberman och pappan var dobberman med några procent bc och dalmatin i sig. Den hunden hade jätte mycket av dalmatinens utseende och även mycket av dess mentalitet samtidigt som den vallade som en galning. Så det är ett lotteri och jag skulle aldrig köpa blandras valp. Möjligtvis vuxen då man kan se mer av vad som slagit igenom.

Du kan ju råka få en nervig och jättevaktig vallhund.Det sämsta ur alla tre raserna lr med tur det bästa också.

ja, jag letar vidare efter en renrasig Border collie elr aussie. Tycker inte att det är nått fel alls på blandraserna.. Var just denhär korsningen som oroa mig lite. Men men, det finns på många hundar här i världen så!

Har en vän som har just denna blaning trevlig familjehund :) De vallar inte med denna utan de tränar en del vanligt samt agillity. Kvick hund är det jätte trevlig men aktiv hund :)