Jag skulle prova att aktivt visa din bror hur han med hjälp av godis och positiv förstärkning kan få hunden att släppa det den har, mot något gott.

Ni kan börja med sådant som hunden får lov att ha. Tex ett tuggben. Stick fram en godis så att han ser den. Jättegod godis. Tex lite köttbulle/ost/skinka…

Ofta vill de ha godbiten, och släpper då själva benet. Då tar man försiktigt benet, håller lite i det (5 sek?) och sedan ger ni tillbaka benet igen.

Om ni gör det ofta, kommer er närvaro runt hunden när den har något den vill ha inte betyda att den kommer att bli av med det. Det kommer att betyda att den kanske får något gott.

Efter hand utvecklar man det till att få hunden att släppa på kommando och sedan godis.

För att i slutändan inte ge tillbaka det man har tagit (utan kunna behålla det själv).

Sen beror det en hel del på hur gammal din bror är också. Ett barn på 5 år, skulle jag inte tillåta utföra någon träning av hund.

#1 ben och sånt släpper han, det är sånt han inte vet han får ha tex strumpor. Det är dem han vaktar.

Min lille bror är 9 år.

#2 Om du börjar med sådant som inte är lika åtrovärt, känner han igen vad som kommer att ske när det är saker han verkligen vill ha. Det brukar göra det lättare.

Om han är van att lämna ifrån sig ben (och få tillbaka det igen), alt att han får ett annat ben i utebyte. Då är han trygg med vad som kommer att ske, och det blir då lättare att byta tillbaka pizzan mot något han normalt sett inte får (tex ost). Belöningen behöver vara riktigt bra. Sen kan man även ge honom ett ben EFTER byteshandeln med pizzan.

Om din lillebror är 9 år, skulle jag inte tillåta honom att träna hunden nu i början.

När hunden förstår hur övnignen går till, och tycker att den känns ok. DÅ kan ni (du eller dina föräldrar) sätta er ner tillsammans med honom och visa hur han ska göra.

#3 det jag gör nu är säger "kom ska du får gå ut på gården" eller "kom får du godis" då följer han ju med mig till hallen/köket.

Så den metoden funkar jätte bra enligt mig :)

Vad är det för hundinstruktörer som sagt att ni ska ignorera problemet ?? det var det dummaste jag har hört.

Var bor ni någon stanns ? jag har utbildning för b.l.a problemhundar och problemhundsägare. Men då måste hela familjen vara beredda att jobba med hunden, Det är inte jag som kommer göra "arbetet" för att rehabilitera hunden utan det är ni.

Om ni helt ger upp och vill omplacera hunden ( har man inte kunskap att ha en sådan hund så kan hunden bli värre, och det kan bli farligt tillslut) Så kan även jag hjäpa er där. Det är inte meningen med en omplacering att hunden skall "skickas vidare"på blocket och bli någon annans problem i stället. Dom nya måste ha kunskap redan från början när de tar emot hunden. Och starta rehab redan där.

Jag tar emot hundar för rehabilitering, Och skulle även kunna hjälpa till där !

Jag har sett att det är svårare för familjer ( där dom är några st att rehabilitera en hund) det kan vara för att alla måste vara lika noga konsekventa och angagerade för att hunden skall bli bättre. och där misslyckas det ibland. Däremot när jag tar mig an hundar med problem så blir dom alltid bättre ( vissa hundar återfår tyvärr ofta problemet när den kommer tillbaka till ägaren och faller in i sammagamla mönster)

Det ska vara kul att ha hund. Är ni villiga att arbeta med hunden. Inte bara någon timme här och där , Utan heeela tiden. I vardagen? Det kommer bli tröttsamt och kanske slitsamt och kanske helt enkelt till och med tråkigt.. Men man får inte tveka på att lyckas.

Är ni inte villiga så kan jag ta emot hunden hos mig.

Det viktigaste är att detta inte fortsätter utvecklas åt fel håll !!!

#5 han är ingen problem hund rakt igenom, mesta dels av tiden är han en go ängel och det är inge problem, men sen kommer dem där få gångerna då han ställer till det rejält.

Och jag vill ha hjälp, tips, hur vi ska träna, vad vi ska göra osv, men ingen har hittintills kunnat gett mig dom. iaf inte såna som funkar i vardagen med en liten 9-åring i hemmet som ibland glömmer osv.

Dock när lille brorsan och styvfarsa är iväg å tävlar är det inge som helst problem med hunden, så det kommer ju bli lättare när ajg får jobb och kan flytta med hunden.

Han kommer inte omplaceras men kan ju samtidigt inte ha en hund som "nafsar/markerar/biter " min lille bror. Vi måste lösa problemet, men samtidigt kan man inte kräva hur mycket av en 9-åring, han är ju uppvuxen med en hund som tillåter allt.

Men jag tar emot alla tips på träning du har att ge :)

Jag hade en Weatern tik i 15år som var likadan. Hon började i samma ålder som din är nu och slutade av sig självt när hon var runt 4-5år. Jag provade allt utan resultat. Jag har nog aldrig tränat så intensivt med en hund. Vissa perioder var hon värre, som ex efter löp. Då fick vi stänga in henne i köket när hon skulle vara ensam för att hon inte skulle kunna stjäla kläder. För det var bara underkläder, strumpor och sånt som hon tog. Det hände någon gång att hon stal papper ur papperskorgen på kontoret, men det var väldigt sällan.

När hon lyckats få tag i något hon inte fick ha så sprang hon in och la sig under bordet i vardagsrummet och om man bara gick dit och tog det hon hade så högg hon.

Det är jätte jobbigt när det pågår och jag hoppas att du får några bra tips på hur du ska bli av med problemet!

#7 ja han är ju fortfarande ganska valpig och omogen, men hoppas det ska lugna ner sig lite iaf när han mognar ;)

Men då förstår du hur jobbigt det är, dem verkligen letar saker att ta :/

#8 Ja det är ett evigt tänkande på vart man lägger saker, om man stängt en dörr ordentligt osv. Jag har ju en Whippet på 9månader nu som tuggar på ALLT! Han håller sig inte till saker man kan plocka bort heller utan ger sig på dörrkarmar, lister osv också. Här har vi blivit av med både mobiler, fjärrkontroller, 2 st handkontroller till playstation, barnleksaker, skor i mängder, filtar, strumpor, mössor ja du förstår nog tror ja!

Nu lever vi med grindar över allt och en bur när han är ensam. Hopplöst! Men det är ju inte bara dom materiellt sakerna man vill skydda. När som helst räknar jag med att han ska äta upp något farligt så man får åka akut till veterinären… och det vill jag undvika in i det längsta!

#9 ja det där med äta nåt farligt har jag också varigt orolig för, dock har det mesta kommit ut den naturliga vägen, endel har han kräkts upp, så det har gått bra för oss, men orolig blir man ju :/

Som valp var han ungefär som din, åt på skor, mobiler, dosor till tv-spelet, barnleksaker, mattor, kläder, osv, dock har det mesta minsket ner nu, bara "favoriterna" hon fortfarande tar, elr nåt annat om han inte hittar "favoriterna" -_-'