Well, min allra, allra första hund var en schäfer vid namn Nalle.
Efter honom kom pudeln Malin..

Nu var detta typ 88-89 så jag har inga minnen av dessa hundar alls
Bara sett några få bilder på dem.

Så jag tar väl och berättar om min egenköpta hund, tillsammans med sambon.
Vi hade även rottweilers och en risenmix inom familjen innan henne, men eftersom titeln är "Din första hund" så..

Rinoa

En dobermann/schäfertik, omplacering.
Vi fick henne när hon var 16-17 månader gammal.
Ingen solskenshistoria direkt..

Jättemysig hund, men hon hade sitt bagage.
Innan hade hon fått legat fastbunden i ett rum då hon var överaktiv - fast i folkmun, understimulerad..
Hon fick kanske komma ut 20 min/dagen.. Vilket är helt befängt för en hund med hennes aktivitetskrav!

Lång histora kort-
Vi hade henne i 17 månader efter vi fick hem henne.
Vi bättrade på hennes liv avsevärt, men det var inte tillräckligt.
Den 5.e September 2oo8 fock hon somna in.
Hon var för mentalt förstörd, och ingen kunde hjälpa henne..
Vi gav inte upp henne, vi skickade bara vidare henne till ett bättre ställe, utan stress och dåliga upplevelser..

Vii ni läsa mer, kan ni göra det här

Var 11 år när jag fick/skaffade min första hund. Grannen frågade helt enkelt om jag ville ha honom - och SJÄLVKLART ville jag det! Elvaårig liten hundälskande flicka liksom, behövde han ens fråga? Den egentliga anledningen var att hunden jag fick var "mobbad"av de två andra hundarna - och det var antingen skänka bort eller avlivning för ägaren innan. Min familj hade dessutom haft många hundar tidigare.

Fredde var 6½ år när jag fick honom. En jakthund som aldrig gjort något annat i sitt liv, inte gått bra i koppel, inte väntat på maten, inte lärt sig sitt eller sitt namn.  Han kunde helt enkelt ingenting, utan gjorde som han själv kände för.

Trots det tror jag inte jag kunde ha fått en bättre första hund - han har lärt mig allt! Och det är bra mycket jobbigare att lära en gammal hund sitta än en valp - iaf om man är 11 år gammal. Men jag gav inte upp!

Under första året fick han lära sig allt grundläggande - inte dra, inte gå på båda sidor vägen, vänta på varsågod, inte ta mat från bordet, INTE jaga älgar/rådjur/harar/rävar när man är kopplad, gå lös och inte jaga(troligen det jag är mest stolt över! 11 år liksom…). Dessutom lärde han sig sitt fint, gå fot och andra roligheter.

Om någon månad har det gått 7 år sen han kom till mig, och han har hunnit bli 13½ år. Det är bra många fler år än jag någonsin hade kunnat hoppas på! Han är den bästa hund man kan tänka sig och har varit min absolut bästa vän, min trogna kamrat och min livvakt genom dessa år.

Men han har inte lång tid kvar. Bakkroppen ha börjat ge vika, balansen börjat spöka och syn och hörsel är inte längre perfekt.

Jag hoppas och önskar att vi får uppleva ännu en sommar tillsammans, men risken är stor att det här var den sista.

Men att tacka ja till Fredde som första hund är utan tvekan det bästa jag har gjort! Aldrig trodde jag att man kunde få så mycket av en hund. Och jag ångrar inte att jag valde en gammal gubbe istället för en oformad valp. Absolut inte. Mammas älskling!

Usch, jag gråter floder nu, vad känsligt det blev!

Första hunden familjen hade som jag var med om var Tjabo, en blandning mellan golden/labrador, men honom minns jag inte så mycket av, jag var så liten då.

Den först alldeles egna hunden är min Aramis som jag och sambon har nu :).
Eftersom vi båda är uppvuxna med hundar så var det bara självklart att vi skulle ha en hund tillsammans också när tiden blev rätt för det.

Vi valde berner sennen eftersom sambon är uppvuxen med rasen och jag fastnade helt när jag träffade svärmors två bernerhundar. Så trevliga vovvar som verkligen älskar familjen. Och rasen passar oss bra, följer gärna med på vad som helst, älskar skogspromenader, kan ta en lugn dag hemma om det behövs.

Vi skulle egentligen ha en tik hade vi tänkt, men när vi kom och hälsade på hos uppfödaren var det lilla Columbus som han då kallades som vi fastnade för och det har vi aldrig ångrat heller :).

Roligt att läsa :) Hoppas fler vill dela med sig av sina "Första hund" - berättelser!

Roligt att läsa :) Hoppas fler vill dela med sig av sina "Första hund" - berättelser!

Min första alldeles egna hund var en Leonberger hane. Vi har alltid haft djur i familjen och vi hade några hundar innan honom också men när den sista gick bort så fick jag "äntligen" köpa mig en stor hund som jag hade drömt om länge. Jag kikade runt på olika raser och fastnade för LB för deras skönhet, temperament, egenskaper och deras mångsidighet.

Valpperioden var väl som den brukar vara, valp med kliiga tänder, full av upptåg, upptäcker världen osv. Vi gick ingen valpkurs då det helt enkelt inte fanns någon vid den tidpunkten när han var valp. Däremot gick vi en grundlydnaskurs på en BK men den hoppade jag av efter några gånger då jag inte fick ut något av den. När han var lite äldre så gick vi däremot en allmänlydnadskurs privat och jag hade planer på flera kurser med honom bl.a. viltspårskurs men sagorna får inte alltid ett lyckligt slut i verkligheten….

Den 12 mars i år fick han somna in endast 4 år gammal p.g.a. hjärtfel.

Min första alldeles egna hund är min Jack Russell Terrier Tia som nu är åtta år gammal :) Jag var femton när jag fick henne.

Anledningen till att jag valde Jack Russell får väl helt ärligt bli för att jag tyckte att dom var fina Jag tror faktiskt inte att det blir terrier för mig igen. Jag gick massa lydnadskurser med henne dom första åren och har tragglat och tragglat med denna lilla hund. Första tre åren var hon urjävlig. Mest lydnad har vi tränat men vi har även börjat med agility nu på senare, vilket hon inte tycker är överdrivet kul.. Hon gör det, för godis, men någon vidare glädje för det som min andra hund visar har hon inte. Det var nog inte förrän jag skaffade min corgi jag märkte hur tuffa terrier egentligen är.

I övrigt är hon världens gosigaste hund och hamnar i trans så fort man börjar klia på henne. Hon älskar att sola och ligga under täcken eller fram för öppen spis där det är varmt och hon är världens mat-tokigaste hund :) Min lilla tant <3

Min första egna hund sedan jag flyttade hemifrån var en bullterrier som hette Cilla, eller egentligen Tjärnäsets Cecilia. Henne köpte jag av uppfödaren och hon var 6 månader gammal när jag hämtade henne. Hon var rädd för det mesta och inte alls särskilt rastypisk. Det var hon och jag mot världen… När jag sedan fick mitt andra barn fick hon somna in. Det blev för jobbigt för henne med två små barn. Hon var då 8 år gammal. Men vi hade 8 underbara år tillsammans.