Svår fråga. Har själv bägge delarna. Är uppvuxen med en blandras och sen är det ju allt om att dom är friskare än renrasiga.

Anledningen till att jag skaffade Zac är helt enkelt att han var så himla söt och sen billigare än en renrasig schäfer.Sen påminde han så mycket om Bamse som jag växte upp med.

Teddy är en renrasig hund och fördelen med hans köp var väl att man vet vad man fick. =) Lättare att plugga på och man kan lättare förstå ifall problem uppstår.

Sen tycker jag att man ska använda sitt sunda förnuft när man köper blandraser, då det finns en massa knäppa blandningar med udda raser och flera raser. Såg tex en annons på blocket en gång om en "problemhund" (som ägarna utryckde sig) denna hunden hade bl.a schäfer, labbe, b.collie och papillon i sig. + ngr till som jag inte minns. Så om man blandar helt fel raser och alldeles för många raser kan det ju gå snett.

Nackdelar med renrasiga kan var avels fel, men jag tycker nog att dessa inte varit så stora i just sverige men jag har sett en massa dokumentärer om t.ex mopsen och dess bihålor, schäfern med sina höfter och ridge back med sin rygg.

Fast jag tycker nog att det är en smaksak och sunt förnuft. =)

Renras. Jag vill veta vad jag får för typ av hund, hundens egenskaper och hundens bakgrund, och jag vill att uppfödaren har ett seriöst mål med sin avel.

Men skulle jag skaffa omplacering för att jag vill hjälpa en hund utan hem skulle jag helt klart kunna tänka mig en blandras.

#1 Ja, det är ofta man hör det där med att blandraser ska vara friskare. Men är det verkligen så? Borde ju lika gärna kunna bli åt andra hållet, att valparna får med sig fel och sjukdomar från två olika raser.. Bara en fundering jag har :)

###

#3 Nej, det är inte sant.

Av de hundar jag haft har jag föredragit blandraserna..
Hur det är generellt vet jag inte.. letar först och frmäst efter en hund där kemin är bra - är inte ute efter någon speciell ras / bladning - men det finns raser jag aldrig skulle skaffa, varken renrasigt eller blandras.

#5 Vad kan det vara för raser?

#6 Lite OT - men svarar lite snabbt. Vill inte ha blandningar med BC eller pudel i. Heller inte dem som renraser. Finns säkert fler. Sen finns det ju mixar jag gärna undviker…

#2 Hade ett bra svar, precis mina tankar :)

Jag vill ha renras och kommer inte köpa blandras. Just för att jag vill veta vad jag får och så vill jag kunna tävla.

Första generationen blandras blir friskare, men sen har de lika hög risk för sjukdomar som vilka renraser som helst. Och då det är blandraser vet man sällan om det är första eller andra eller tredje osv generationen. Och nackdelen då är ju att andra generationen blandras kan ju då få alla sjukdomar från båda föräldradjuren.

Renras definitivt, jag vill veta vad jag får egenskapsmässigt och jag vill kunna kolla upp linjerna och hälsostatusen bakåt i leden. En blandras har jag ingen nytta av.

tycker lite det är vad man är ute efter oxå. Ska man ställa ut tävla o sånt så är renras. Vill man ha en träningsvän o sällskapshund blandras men du får även tävla med blandras då krävs licens. Jag har blandras o är helnöjd med henne.

Har blandras nu men är uppväxt med bara renras…  Nästa hund blir nog en renrasig york då jag funderar lite grann på utställning…

Annars så tycker jag nog lika bra om bägge delarna;)

Många sjukdomar är recessiva, d v s anlaget måste finnas hos båda föräldrarna för att avkomman ska bli sjuk. Så parar man två raser som inte är drabbade av samma sjukdomar så får inte valparna i första generationen just de sjukdomarna. Många sjukdomar förekommer i ett stort antal raser och dessa är det större risk att blandraser får (eftersom den som tar en blandraskull sällan har koll på vad som finns i släkten och föräldrarna inte är testade). Några exempel är epilepsi, allergier, diabetes och höftledsfel.

Parar man närbesläktade raser, vilket brukar ge de bästa blandraserna, så har ofta de ingående raserna samma problem och då finns det ingen fördel med blandras genetiskt sett. T ex kan en blandras mellan labrador och golden drabbas av precis samma fel som renrasiga hundar av de båda raserna. Jag skulle säga att risken är större eftersom det är osannolikt att föräldrarna är testade och kullen inte är resultat av en genomtänkt planerad avel.

En fråga man bör ställa sig om man köper en "renrasig" hund utan stamtavla är varför den inte har stamtavla. Med stor sannolikhet beror det på att någon av föräldrarna, eller båda, har något fel som gör att valparna inte får registreras. T ex ledfel eller ögonsjukdom. Eller att de helt enkelt inte är kollade.

För att förebygga kommentarer om seriösa blandrasuppfödare vill jag säga att de kanske finns, men de är i så fall i försvinnande liten minoritet. Det är i regel långt ifrån de bästa individerna i respektive ras som blir föräldrar till blandraser.

Med ovanstående utläggning tror jag att jag har besvarat den ursprungliga frågan .

Min första hund var en blandras och jag har absolut inget emot hundarna. Men den stora explosionen av planerade blandraskullar gör mig allvarligt oroad. Det finns tyvärr inte bra hem åt alla valpar som föds. I mitt yrke kommer jag i kontakt med många av uppfödarna och vet att de ofta har valpar kvar i både fyra och sex månader med allt vad det innebär.

Renras.
Jag är inte intresserad av att tävla och ställa ut, utan min hund är en träningskompis och familjemedlem. Men jag vill veta vad jag får och för mig handlar det även om att stödja seriös avel.

#13 VÄLDIGT bra svar! (Som vanligt )

Kan även inflika att jag haft en rottw/schäfer som jag tog som omplacering. Om trevligare hund får man leta efter! Men man får nog även anstränga sig om man ska hitta någon sjukare tyvärr…

Jag har blandras nu, ett väldigt bra köp enligt mig och många andra.

Men jag kommer aldrig mer skaffa blandras igen, utan nästa hund ska vara en rasren hund :) För vill vara säker på bakrund och sjukdommar inom rasen.

Hos min nuvarande blandras så vet jag inget om sjukdomar i släkten. Raserna han är blandad med har mycket hudsjukdomar och allergier. Han är nu 10månader och han är frisk. Så jag hoppas det förblir så.

I Agrias premiegruppsindelning ligger blandraser i grupp 3, den stora medelgruppen. Var en ras hamnar baseras på statistik för hur mycket försäkringarna utnyttjas (vilket inte nödvändigtvis måste speglar hur frisk/sjuk rasen är…).

Det jag inte förstår om man nu KAN hund, varför köpa en blandras??? Tar man en vuxen omplacering kan jag se en viss skillnad. Men att köpa en blandis valp…det kan ju gå precis hur som helst. Efter att ha tagit hand om rottis/schäfer korsningen som då var 3år så är jag avskräckt! Visst kan man få renrasiga hundar som har sjukdommar och fel. Men jag ser en mycket större risk för att få en blandis som är sjuk pga dessa oseriösa blandis uppfödare som tar nåt dom tycker passar till sina sööööta tikar!

#18 Håller delvis med - även fast min blandraser vart felfria bortsätt från en tik, men det var inget rasrelaterat, utan ett fall av vanvård..

Jag skulle utan problem kunna ta en blandrasvalp.
Uppfödd på rätt vis - Givetvis ska det vara raser jag kan tänka mig, och inte en helt åt fanders-korsning.. Men vet man vilka raser, och så, ser jag inga problem, man får rå om det som slår ut helt enkelt..

Omplacering är det skitsamma - Där har jag haft alla möjliga konstiga mixar.

Jag väljer renras. Jag vill veta vad jag får för hund, skaffa hund från en seriös uppfödare som är intresserad av att hjälpa mig vid behov samt ha kontakt med mig hela hundens liv. Jag vill även veta att föräldrarna och släkten är friska, sunda hundar som är passande för det ändamål jag vill ha min hund till.

Så då finns bara alternativet renras för mig, för det är inget jag får om jag skaffar blandras. Sen är det även några speciella raser jag är intresserad av och då duger inte blandras med de raserna i, för de behöver inte alls vara såna.

Vill tillägga att det här är vid köp av valp, och jag ser inte på nåt sätt ner på blandraser, det är den oseriösa aveln jag inte gillar (vilket är precis lika illa om det är oseriös renrasavel) och vill heller inte på något sätt stödja sån avel.

Måste göra ett tillägg här. Blandrasavel jag kan tänka mig att stödja är sådan som sker med syfte att få fram en ny ras. Även om det bara är ett fåtal sådana jag ser som vettiga idag - huskydraghundsblandningen som sker längre upp i landet (inte mitt område så ursäkta den halvtaskiga formuleringen!) för att få fram bättre draghundar, rasen som utvecklats i vilket-land-det-nu-var för att få fram hundar med extremt luktsinne för tulljobb (eller hur det nu var)… labradoodle är jag tveksam till, dels för namnet (vill man framstå som blandras eller som en ny ras?) och dels för att jag hellre sett att man tagit tag i psyket hos pudelaveln än blandat en ny ras… Men syftet är ju seriöst!

"Mini-aussies" är ju också ett påhitt… fördel - folk som faller för utseendet kan få en sällskapshund med "rätt skal" och på så sätt låta bli att ta på sig en hund de inte klarar av. Men varför använda en annan ras namn?! Jag förstår verkligen inte… Sen ska ju avelsarbetet ske seriöst, det är skillnad på Familjen svensson tar fram en "labradoodle"-kull med hjälp av grannarnas hane och en större intressegrupp som jobbar med/mot ett riktigt syfte.

Seriös utveckling av nya raser kan jag gott stödja - om det nu är en ras som intresserar mig och så vidare. Den enda blandrasavel jag ser som vettig är just den som leder till en enhetlig renrasavel.

jag skulle nog inte tänka mig köpa en blandras, med renras - absolut!
Men tänker i framtiden att jag vill rädda en hund som haft det tufft, eller så. te.x hundarutanhem.

Detta med sjukdomar stämmer ju inte helt iaf, känner just nu 3 st pudlar som är sjuka fast fint avlade, en Pomeranian 2 CCD de har lite olika. 2 schäfrar med stora fel på höfter o även en labrador dessa är renras som har köps o flera av dom var tänkta att andvändas i avel o tävling allt är struket pga deras fel. Så det där med friskhet tar jag med stor nypa salt. Våran tik som är blandras har ett fel o det är minimalt underbett bra hjärta och höfter då vi rönkat henne.

Jag skulle aldrig köpa en blandras då jag vill kunna kontrollera sjukdomshistoria samt MH på min hunds släktingar. Jag vill helt enkelt kunna "veta" vad jag köper för valp. För mig så är man oseriös om man inte ögonlyser, röntgar gör MH m.m. Vad som bör kollas gällande hälsa varierar från ras till ras. Men man bör följa rasklubbens rekomendationer. Hur många gör det när de avlar sin huskey med en stövare? Vem kommer valparna att passa till?

Tyvärr så är det få blandraser som kontrolleras, och det räcker såklart inte bara att kolla att föräldraradjuren är fria från sjukdomar, man måste kolla bakåt i leden samt föräldrarans kullsyskon. På blandraser är detta omöjligt då det inte finns någor register för detta.

Enda chansen att jag skulle äga blandras är om jag skule ta över en bekants hund som jag redan kände. Jag skulle inte köpa en blandrasvalp. De är lika fina och lika mycket värda som renrasiga hundar, men jag skulle aldrig stödja den typen av avel.

Finns även seriösa blandisuppfödare, tex de som blandar för att använda dem inom olika sporter, där kollar hälsan m.m. Men jag ser inget behov av att föda upp blandraser då det redan finna tillräkligt många raser för att man skulle kunna hitta en hund som man gillar.

Att blandraser är billigare och att man därför väljer att köpa dessa har jag ingen förståelse för. Det kostar mycket att ha hund, även om du har försäkring så kan du måste lägga upp mycket pengar själv vid tex operationer. Har man råd med det om man inte har råd med en renras? Dessutom om du köper en labbe/golden korsning så ska man vara medveten om att försäkringen inte kommer att täcka för vissa typer av operationer om föräldrarna inte är tex friröngade. Det argumenetet att man köpte blandras för att det var någon tusenlapp billigare kan komma tillbaka och bite en i rumpan tiofaldigt. Viktigt att tänka på anser jag, men något som många inte tänker på.

Å andra sidan så är jag lika kräsen när jag köper renras. Jag väljer bara de uppfödarna som gör de tester jag anser att man bör göra. Det finns oseriösa uppfödare inom alla raser, men att föda upp blandraser ser jag ingen anledning till.

Om man älskar hundar och är mån om deras hälsa så tycker jag att man ska göra aktiva väl i sitt hundköp och inte bidra till oseriös avel bara för att en individ är "söt" eller "trevlig". Det finns allt för många oseriösa uppfödare och allt för många okunniga köpare som tillåter uppfödarna att fortsätta sin ogenomtänka avel.

#23 "Drömmen"/Målet är ju att det ska stämma, har man en bra avel inom en hel ras är risken för rasbundna sjukdomar och fel minimala. Men nu är det ju tyvärr en hel del uppfödare inom många raser som inte tar det ansvaret som borde tas utan mer går på "min söta tik" som blandrasuppfödare oftast gör men lyckas få avkomman reggad då detär renrasföräldrar och då blir det som det blir. Därför är det synd att det inte finns fler krav på renrasuppfödare än det gör.

Och så blir det oavsett om det är ren- eller blandras, tar man inte sitt ansvar som uppfödare så är risken stor att det går åt pipsvängen. Sen syns det inte lika väl hos blandraserna, då de sällan kollas upp, och det finns nog ett stort mörkertal där.

Det hörs ju mer om någons renrashund blivit sjuk, det antecknas och tas upp hos rasklubben och ev. tävlingsplaner kan gå åt skogen, uppfödaren får något att tänka på och kanske lägga om avelsplanerna då tik/hane inte bör fortsätta avlas på, koll på övriga avkommor osv. osv.

Om någons blandrashund blir sjuk är det på sin höjd att uppfödaren kontaktas för att informeras, i övrigt drabbar det bara ägaren.

#25

Bra skrivet!

Hur många blandraser höftledsröntgas eller ögonlyses? Hur ska man kunna kolla statistik på det? Att blandraser är mer friska skulle jag gärna vilja se något vetenskapligt bevis på. Jag har då aldrig funnit något sådant.

#26 Statistik är bara skit. Det kan skilja sig så mycket.. Här i byn ser det ut så att blandraserna är friskare, hur det ser ut hemma hos dig, ja det är ju bara att kolla upp.

Ett tips är ju att ringa runt till olika veterinärer och höra hur deras statistik ser ut.
Då får du en bild av hur det ser ut på olika ställen..

Om man ska dra över mina 8 hundar enbart, så har blandraserna vart friskast.
Det är olika, men det blir nog ett hilma jobb om du ska ta reda på hur den svenska statistiken ser ut.

All statistik rasklubbarna ständigt tar fram och arbetar med skulle jag knappast kalla skit. Där ser man vilka eventuella problem som finns i rasen och vad man gör för att motarbeta dem. Men om man tycker det är mer tillförlitligt att springa runt och fråga sina grannar än att titta på hälso- och mentalundersökningar som finns på papper så får man ju såklart tycka det med.

#27
Varför är statistik bara skit? Det beror på hur många individer man inkluderar i den statisktiska undersökningen.
Jag skrev visserligen att jag var mer intresserad av vetenskapliga bevis. Vet att hundarna i första led säga vara friskare, men då måste man alltid para renras föräldrar (av olika ras förståss) och sedan aldrig låta blandraser få kullar.

Risken med blandrasavel är att man dubblar vissa anlag. Ska blandraserna bli friskare måste det vara två raser som inte har samma genetsiska sjukdommar inom rasen, och inte ensa då finns det en garanti att avkommorna blir friksare. Man måste alltså vara väldigt insatt inom genetik för att syssla med avel överhuvudtaget om man månar om hälsan.

Hemma hos mig ser det ut så att de som äger rensarer är mer aktiva och mer insatta i hundens behov. Dse får även i större utsträckning veterinär vård när de behöver det vilket blandraserna inte lika ofta får. Jag skulle på inget sätt får för mig att kalla det statisktisk undersökning då jag nu pratar om ett par granar. Min släkting har jämtar utan stamtavla, och han är extremt mån om dem så jag förstår såklart att det varierar. Jag vet dessutom sjuka blandraser precis som sjuka renraser. Det säger väl inget om sanningen?

#28 Menar att statistik sällan är fullständig. . Alltså inget att stirra sig blind på

Sen ser den ju olika ut från ort till ort, därför tog jag det som exempel-
En annan sak är att jag inte talade om renraserna enbart, utan skillnanden frisk renras och frisk blandras.
Vad som står på rasklubbarna spelar ingen roll, och hade inget med det jag sa att gör alls, så varför du ens drog upp det vet jag inte, men men..
Missförstånd händer ibland - Kanske jag som var otydlig.

Kan ju även understryka att jag har ingen åsikt, då jag är emot all oseriös avel. Sen om det är renras eller blandras spelar ingen roll. Jag köper den hunden jag faller för, mentalt - och eftersom jag är ute efter sällskap alt. aktivt sällskap så är ras/renras skitsamma.
-bevis finns inte, punkt slut.

#29 "Jämtar utan stamtavla" - Alltså blandras…
Hursom, som jag skrev här ovan, statistiken är ofta ofullständig.. Mörkertal m.m. förekommer säkerligen, och ska man ta en liten ort, från en annan så varierar det säket..

#30 Du skrev "statistik är bara skit", jag tolkade det som att du tycker att all statistik är skit därför tog jag rasklubbarnas olika statistik som ett exempel för statistik som jag tycker är långt ifrån bara skit. Och du svarade med den kommentaren på #26 inlägg, höftledsröntgen och ögonlysning är exempel på vad som går att hitta i statistiken rasklubbarna för.

När du läser av statistik för exempelvis hd-röntgade hundar inom en ras så ser du ju hur många hundar som är röntgade och kan jämföra det med hur många hundar som finns av rasen och hur många som går i avel. Det är väl klart att statistik inte inkluderar alla individer ur en viss grupp, men det går ändå att göra tolkningar av den.

Man ska absolut inte stirra sig blind på statistik, men den är absolut inte onödig. Sen finns det ju alltid olika saker som kan göra att statistiken känner mer eller mindre tillförlitlig, beroende på vilka faktorer man tagit hänsyn till i undersökningen.

#31 tack för förklaringen, men vet hur statistik fungerar.

#32 Ja, nu var det väl inte min mening att hålla dig någon ovälkommen lektion i statistik utan jag bara resonerar kring ämnet i tråden och alla kommentarer som gjorts. Som alla gör.

#30

precis det är blandraser, egenuppfödda blandraser efter renrasiga föräldrar (bara dumt att inte skffa stamtavla enligt min mening). Det var ett exempel på att jag vet att en del tar hand om sina blandraser med.

Jag håller med dig om att statistik mellan rensar och blandras inte skulle vara tillförlitlig då mörkertalet bland blandraser säkert är stort, större än hos renraser där veterinärer skickar in tex röntgenplåtar på armbågar vare sig du vill eller inte till SKK för avläsning= statistik.
Vad jag reagerade på var att du skrev "statistik är skit" och pratar om hur det ser ut i din by då statistik för att vara tillförlitlig bör innefatta betydligt fler individer än grannens hundar. Men nu när du utvecklar dig så förstår jag bättre vad du menar
Om man är en uppfödare som gör alla nödvändiga test är det svårt att mörka vad för typ av hundar man föder upp och vilka sjukdommar som finns.

Tyvärr finns det dem som använder sig av precis sånna argumnet. "Jag har haft tre blandraser och alla var friska, men grannens cavalier dog av hjärtfel. Blandraser är därmed friskare" det är skrattretande argument då man inte kan dra några slutsattser av det.

Skulle vilja tillägga att jag absolut inte ser ner på blandraser! Ej heller ägarna, men jag vet att det för många är ett känsligt ämne. Jag gillar bara inte oseriös avel-oavsett om det är renras eller blandras man föder upp. Man måste sträva efter rasens, och fortkommande generationers bästa annars har man inte i avel att göra. Hälsa är viktigt!

#34 Precis.

Jag tror nog att jag tycker bäst om blandraser. Av mina personliga erfarenheter är dom både personligare, oftast sötare och friskare. Och man får en hund som inte är någon annan så lik :).

Hade en helt galen mix som var den mest underbara hund man kan tänka sig, helt unik. Tyvärr hade han enorma höftledsfel trots att båda föräldrarna var kollade och pappan renrasig med stamtavla mm.
Han var iallafall en tjuvparning och likaså mina nuvarande blandisar. Så jag känner inte att jag stödjer någon oseriös avel, som jag är emot både hos renraser och blandraser.

Min hund skall även kollas vid 1,5 års ålder (ögon,hjärta,patella osv).

25, Ja det är så sant så.

36, jag kollade detta med våran med pga för jag ville veta lite hur allt var, lite som säkerhet. Inte tänkt avla pga jag kan inget ang avel.

Jag måste sticka ut hakan och säga att jag räknar tjuvparningar till oseriös avel. Har man en löptik så måste man ha 100% koll på henne. Annars är man inte seriös. Argumentet att hon var bunden på den inhägnade tomten håller inte. Det är inte 100% koll!

#37 Ja precis Jag vill träna lite agility och liknande och vill kolla så att han håller för det och inte har ont osv :).

#38 Jag vet tyvärr inte "historien" bakom min nuvarande valps tjuvparning men min förra hunds mamma blev visst utsläppt av minstingen i familjen av misstag då pappahunden var ute på baksidan. Man kan ju inte direkt förfölja sin tik eller hane hela tiden, kanske var bara ena föräldern hemma mitt uppe i matlagningen eller satt på toa xD.
Sen var ju båda föräldrahundarna kollade och friska så dom var ju endå måna om sina djur och dom var noga med var valparna hamnade, det tycker jag är seriöst iallafall :).

Men jag håller med om att tjuvparning är onödigt och man skall absolut ha koll.

Jag tycker nog att det krävs MYCKET mer kunnskaper innom avel, genitik, hälsa och stora raskunskaper om man ska hålla på med "seriös" blandras avel. Där finns INGA riktlinjer, inga krav på tester och INGEN har några åsikter om vad du parar med. Är man seriös och håller på med renrasiga hundar i stället, behöver man "bara" kunna en del genetik, sin egen ras och man behöver bara kunna slå telefon numret till rasklubbens avelsråd eller till SKK för att få hjälp med vilka hundar som är bra/inte bra och vilka regler man ska följa och tester man ska göra. Man har bättre hjälp att tillgå och man behöver som sagt bara hålla koll på vad som gäller för EN ras.

Jag har hört alldeles för "#%&%/ många "uppfödare" som avlar på sin SÖTA lilla tik för att det är sååå många som tycker hon ÄR så snäll och go och skulle kunna tänka sig en valp efter henne. Och då sätter dom ut en annons på Blocket och tar första bästa hane av lämplig ras (oftaste BARA storleksmässigt). Dom har inte en aning om hanens hälsa, om den är testad för något som man gör innom den renrasiga aveln av denna ras osv. För husse säger att Fido minsann alltid varit frisk! Och man testar inte heller sin egen tik för hon har ju heller aldrig varit sjuk. Och valparna ska ju BARA vara sällskapshundar som ska "pussas" på så dom behöver ju inte vara "perfekta"…

Det här med tjuvparningar är ju tyvärr ganska vanligt att folk "drar till med" för att det låter bättre än att dom har blandat medvetet, det är precis som om ansvaret blir mindre då… Och jag tycker att man som "seriös" uppfödare eller för den delen hundägare med hundar av båda kön ska ha så pass bra koll på sina hundar att en tjuvparning inte ska hända. Och har man små barn i huset så LÅS dörrar osv då. Lita inte på att ett litet barn inte släpper ut en hund. Och skulle det mot all förmodan hända så får man ju hålla sån koll så man UPPTÄCKER en ev parning och då sprutar man tiken…that´s it!

Personligen föredrar jag oftast blandraser men skulle jag köpa valp någongång så blir det mest troligt en renras och jag rekommenderar även andra att välja renrasiga valpar. Men eftersom jag antagligen kommer fortsätta med vuxna omplaceringar så kommer jag bestämma mig utifrån individ och inte ras/raser.

I min värld finns inget som heter tjuvparning, antingen är det medvetet eller oxå har man slarvat i sin tillsyn av hundarna. Har man slarvat så finns det abortspruta, är det för sent för spruta så tar man tiken till vet o kastrerar den, ett smärtfritt sätt att bli av med valparna!

#42 Fast omställningen att abortera foster genom kastrering är en extrem omställning för tiken, och tar längre tid än en vanlig kastrering.

Säger inte emot, men skulle inte kalla det "smärtfritt" i alla lägen bara.
Man slarvar, och så blir det strul, absolut.

#42 kastrera är väl lite att ta i om det är en tjuvparning?  man kanske vill använda tiken i riktig avel även om det råkar bli en miss en gång..

sen funkar inte abortspruta till 100% även om man ger den i tid. min ena syster råkade ut för en tjuvparning för ca 10-11 år sen, (tiken hade ett tyst löp så det missades) hon fick en abortspruta, lyckades peta upp ett fönster på övervåningen och hoppa ut (ett fall på ca 5 m) och ändå födde hon en fullt frisk valp…

Visst kan det finnas omständigheter. Men så många är dom inte som får abortspruta som ändå föder sina valpar. Av alla uppfödare och hundägare jag känner så vet jag EN som sprutat sin tik och som höll på att dö på kuppen. Men valparna föddes friska!

En tjuvparning kan ske, men många verkar inte göra så mycket för att det INTE ska ske. Speciellt inte dessa blandrasuppfödare.

#45 Det håller jag med om.  De är inte många men det kan hända;)

De flesta blandisuppfödare (enligt vad jag tror) parar sina hundar medvetet och skyller sedan på tjuvparning eftersom de vet att de egentligen inte borde avla på sina djur. Jag vet 2 st som gjort så, men förhoppningsvis har den ena lärt sig sin läxa nu.. Hon sitter med 4 valpar av 6 kvar vid 9 månaders ålder + 3 vuxna blandisar… 2  kom tillbaka efter några veckor hos köpare  och 2 fick hon aldrig sålda alls..

För mig spelar det ingen roll så länge man har god koll på hundens led. Jag har aldrig ägt en blandrashund som har 700 korsningar i sig utan håller mig till de som enbart är blandade med två hundar och uppfödaren till dem har haft god koll på hundarnas bakgrunder.

Ludde är blandras utav två raser varav båda föräldrarna har stamtavlor när det gäller en sådan korsning ser jag inget fel eftersom hunden då har en känd bakgrund. Men jag är tvär mot de som skall blanda ihop mer än 2 raser i en hund då en sådan hunds bakgrund sällan är detaljerad.

Har en granne som har en hund med 7 raser i sig, sådana korsningar förstår jag mig inte på.

Renrasig eller korsning, för mig är det ett måste att hundens bakgrund är känd och gärna att båda föräldrarna har stamtavlor om man nu promt vill blanda raser.