Naaj… Det är det väl inte. Men man ska nog helst gå efter beteendet. För om den hunden med teckningen man vill ha är skygg eller nått så kanske det inte är så bra att ta just den..? Självklart är det så att om man vill ha en speciell färg/teckning så ska man ju ta det också, men själv tycker jag beteeendet går först.

Vet inte riktigt om jag är helt ute och cyklar nu.. Finns kanske andra med bättre svar än såhär :)

När jag valde valp kollade jag mest på psyket hos valpen, sedan måste jag erkänna att det var ett stort plus att valpen hade den teckning jag var ute efter.

Ett tipps är att leta efter seriösa uppfödare som har hundar som är stabila, då är det mer fastställt att du får en "bra" hund och kan då välja teckning lite mer obegränsat. (nu menar jag inte att 'bra' uppfödare med stabila hundar inte kan få 'dåliga' hundar eller ostabila hundar).

Jag kommer välja nästa valp efter psyke.. Men dock har jag bestämt att det ska vara en svart storpudel… Men det finns ju uppfödare som föder upp just svarta, och ingen annan färg. Det är en sådan uppfödare jag ska hitta
Sen så får jag se vilken av valparna jag liksom fastnar för, jag kommer absolut inte gå efter utseende, utan mer efter vem som är mest framåt

För mig spelar inte färgen någon större roll, visst finns det en del färger jag inte gillar men å andra sidan så är personligheten mycket viktigare än färgen på hunden. Om det verkar oseriöst att säga till en uppfödare att man vill ha en specifik färg, svårt att säga. Skulle en blivande valpköpare till mig säga något dylikt så skulle jag inte avfärda honom/henne men poängtera att jag inte kan garantera något och att det är viktigast att personligheten på valpen stämmer överens med köparens önskemål och att färgen får komma i "andra hand" så att säga.

För mig går psyket också först, och skulle jag vilja ha en speciell teckning/färg/pälslängd/pälstyp av någon anledning (smak, smidighet/renlighet(vitt är ju alltid svårare att hålla rent än svart t.ex.), upplevda psykiska skillnader i färgerna, enklare med samma färger på hundarna…) så är jag beredd på att det kan krävas flera kullar för att finna ett gott exemplar av rätt kaliber på både insida och utsida. Precis som för andra kriterier, finns inte rätt valp i en kull tar jag inte näst bästa utan letar vidare i nästa kull. Allt ska ju stämma!

Jag kan gå på enbart psyke och skita i utseendet, men inte tvärtom.

Hur oseriös man verkar vette tusan… tror att så länge du förklarar att det är ett önskemål du har men att du också vill att psyket passar dig så ska det nog inte vara så oseriöst(om det nu är så du tänker?). Om du dessutom är beredd på att neka valpar som inte passar trots utseendet och uppfödaren vet detta är det ju ännu mer seriöst. Det är värre om man bara säger att man ska ha ett speciellt utseende oavsett vilken typ av valp det blir.

Sen finns det nog en stor chans att du ändrar dig om utseendets vikt för just denna valp denna gång när du väl sitter där bland en massa valpar och du fastnar för en med "fel" utseende… klickar det så klickar det liksom och det är så svårt att låta bli med valpar ;)

nej tycker jag inte, inte mer oseriöst än att vilja ha ett visst kön liksom ;)

Psyket är ju viktigast med när man väljer en seriös uppfödare anser jag det som en självklarhet att valparna har bra psyke ;)

Hm, självklart är det viktigt med psyke, men jag har hittat en bra kennel, så jag räknar med att psyket på valparna är bra.. Vet inte hur länge jag "orkar" vänta på att skaffa valp heller - det passar så bra till sommaren eftersom vi är tre i familjen som är lediga hela sommaren. Men vi får väl se när valparna är födda.. Hm.

#6 Förstår inte.. Man är väl inte oseriös om man vill ha en hane t.ex?

#8 nej men många säger ju att beteende är det viktigaste, men då spelar ju även kön ingen roll?

Men om man nu hittar en seriös uppfödare som har bra psyke på sina hunden kan man ju ha krav som "jag vill ha en brun/vit hane" ;)

#9
Det är viss skillnad på att välja ett kön och en färg. Sen beror det väl också lite på vad man ska ha för ras och vad man ska använda hunden till. Om det bara är farmor Agda som ska ha en yorkie i knät så spelar det väl inte så stor roll vilka egenskaper hunden har så länge den passar Agda. Däremot om Sven ska ha en ny skydds- och spårhund så väljer han knappast sin Schäfer utifrån färgkriterier.

#10 inte om beteendet spelar störst roll ;)

Och ja det e ju skillnad, men det e ju samma med färg, man kanske tycker helvita är fula med brun/vita är fina, å man kanske inte ska köpa en hund man tycker e ful direkt ;)

Och TS verkar ju vilja ha den själv, om vi säger som jag vill ha en hel svart schäfer tik, då kommer jag leta, och leta och leta efter den friska tiken med bra föräldrar och förutsättningar för dem egenskaper jag vill ha.

Det kanske blir svårare att hitta rätt hund i rätt färg, men är man beredd att lägga den tiden så visst ;)

Så om "Sven" vill ha ett visst utseende så är det bara extra tid som krävs för att hitta den rätta hunden ;) Men vill han bara ha en tränings å tävlings kompis å inte bryr sig om utseende så är det ju bara att leta efter en som passar. Allt beror ju på ägaren ;)

#11
Om du ska ha det allra bästa och ultimata som går att hitta så kan du inte springa runt och titta på utseendet.
Jag är en otroligt utseendefixerad person, både när det kommer till hundar och annat. Däremot vet jag med mig att om jag ska få den hunden som passar mig allra bäst så kan jag inte sitta och säga "nej den hunden har för lite mask" så länge resten av extriören och mentaliteten är schysst.

Sen finns det utseendefixering och funktionsextriörfixering. Jag är har väl det sistnämnda. Jag har otroligt svårt för hundar som inte följer en funktionsduglig extriör - titta bara på mallarna: Lååååånga ryggar, varken snyggt eller funktionellt.

Om man bara ska ha en latjolajbankompis att springa omkring på agilityplanen och tävla lite lydnad med så fine, köp en hund med teckningen du önskar dig, men om du ska ha en hund som du ska till eliten med så nej, då får man nog tänka om.

Och du menar att om Sven vill köpa sin blivande Elitskyddshund så kan han han se till utseendet och färgen, faktiskt komma och ställa sina krav på en FÄRG? Njaeh, där är jag lite tveksam.

#12 jag tror inte heller man kan komma med att "den har för liten mask" men tex "jag vill ha en hel svart schäfer" såna krav är faktist rimliga.

Jag är lite som dig att funktionen är viktigare, men jag fastnar lätt för färger också, som tex brun/vit fläckiga lagottos, hel svarta schäfrar, bruna laberadorer, svart vita amstaffs, osv, inte orimligt ;)

#12
Beror fortfarande på vad du ska använda hunden till. En helsvart Schäfer till skydds är inte omöjligt nej, men om du vill ha en med "korrekta" varma röda färger så är det betydligt svårare.

Jag tycker det är bäst att säga att du vill ha en valp som har en speciell teckning och när dom får en sådan valp så träffar du den. Om di inte gillar dens psyke, så väntar du på nästa, tills du träffar valpen med det perfekta utseendet och det perfekta psyket. ;)

Jag tycker inte det är fel att vilja ha en viss färg. Som de flesta säger är psyket viktigast men vill man verkligen ha en speciell färg och absolut inta kan tänka sig något annat får man ha tålamod och kanske vänta ett bra tag :-) Jag har bokat ett speciellt marsvin, hon kommer bli min så fort hon föds men jag räknar med minst ett år innan ett sådant marsvin kommer.

Om du bara är ärlig mot uppfödaren och säger att du vill helst ha en speciell teckning men som någon ovanför sa, att du inte tar första bästa hund med den teckningen utan går efter den personlighet som passar dig bäst i första hand tycker inte jag det är oseriöst.

Maddepadde: Jag håller med Rafflan där. Om man absolut vill ha en speciell hund så får man vänta. Det kanske dröjer 20år men till slut kommer den rätta Schäfern med rätt färg och rätt egenskaper för att bli bäst i Sverige :-)

Nu kommer jag själv bara ta omplaceringar i framtiden (vad jag vet) och då tycker jag det är viktigare att gå efter psyke än med en valp, en valp kan man forma lättare även om "grundpsyket" fortfarande styr mycket.

#16
Du kan väl ändå inte jämföra ett marsvin med en hund…? Nu handlar det ju iofs om en lapphund, knappast en bitglad schäfer eller malle, och inget jag heller har speciellt stor erfarenhet av men jag tror fortfarande inte att man kan jämföra ett marsvin med en lapphund om jag ska va helt ärlig.

Så det kommer tillslut helt klart att komma EN Schäfer med den perfekta färgen och de perfekta egenskaperna för Sven - men är Sven då ensam om att vilja ha den här valpen?
Hur mycket är det värt att offra för att få sitt önskade utseende?

#17 Jo, eftersom det handlar om att vänta på att få just det djuret man vill ha så tycker jag den jämförelsen går.

Det är mycket möjligt att Sven inte får den Schäfern, men VILL han verkligen ha en sådan hund och ingen annan så får han väl vänta i 20år till. Hur mycket man vill offra är upp till var och en. Vill Sven verkligen ha just en sådan Schäfer men är medveten om att han får vänta X antal år så kanske han väljer att skaffa en annan hund under tiden som han kan träna med och älska precis lika mycket som drömhunden.

#18

Och hur bra lät det där egentligen?!
Skaffa ett substitut tills man får det man Verkligen vill ha?!

Sen säger du emot dig själv, om Sven nu kan träna och älska en "felfärgad" hund lika mkt som en "rätt färgad" hund som besitter "samma" önskvärda egenskaper, så borde det ju samma gälla er!

Sen handlar det om att prioritera också, är det verkligen Värt att vänta X antal år för att få den "perfekta" hunden?
Vilket för övrigt inte ens finns - INGEN och INGET är perfekt och kommer aldrig att bli det heller.
Det heter Önsketänkande.

Och tänk om man nu efter X antal år inte ens kan av någon orsak ta en hund, bra där liksom! *Not*

Jag gör ett litet tillägg också, för dem som är färgkåta - kanske dax att börja måla istället?

Om det inte redan framgått så ger Jag blanka tusan i vilka färger mina hundar har.
Sålänge de har en bra funktionell exteriör, bra päls och mentalitet. Sen får den hunden gärna vara pissgul för min del.
Knappast färgen som gör en prestation.

#18

Håller med dig till 100 % här Nikkis. Den perfekta hunden finns inte.

Tycker dock att man kan ha riktlinjer, (tex jag vill ha svart schäfer) man kan gå efter, men man ska vara beredd att det kan gå precis tvärtom  - att det inte föds någon svart schäfer i den kullen, men valparna har bra mentalitet. Då tycker jag att man inte ska rata ner valparna för att det inte blir den färgen man önskar sig. Men det beror också på vad man vill göra med hunden, det är ju en viss skillnad mellan Sven och Agda också

#19 Oj oj, här tog vi åt oss…

Jag menade inte att han skulle skaffa ett substitut, man kan faktiskt älska en hund och vilja ha den precis lik mycket som en annan hund med "rätt" färg. Även om man siktar på en speciell färg så är det faktiskt inte det som är det viktigaste i slutändan, jag bara tog ett exempel.

Har jag sagt att jag inte kan älska en hund med "fel" färg? Min nya hund råkar vara en färg som jag inte alls är förtjust i men det bryr jag mig inte om för jag älskar henne som hon är. Mattis råkar ha en mycket åtråvärd färg men det var inte det som styrde när jag köpte honom, han hade lika gärna kunnat vara grön med rosa prickar, huvudsaken är att han klickade med mig.

Jag håller med dig om att en bra hund har ingen färg, men om man nu gärna vill ha en viss färg så är det upp till den personen att vänta på det.

Och för att ta några till exempel: Varför finns det färger som inte är godkända om nu en bra hund inte har någon färg? Jag kan förstå med merle, men varför skulle inte en vit Schäfer kunna vara lika bra som en vanlig? Eller en helsvart Collie, eller en Labbe med irish spotting mm. De borde väl vara lika godkända som alla "normala" färger i så fall.

Ett tillägg: Har aldrig sagt att den perfekta hunden finns, dock kan man ha vissa önskemål.

Sedan finns det uppfödare som helt och hållet specialiserar sig på en viss färg, är inte de lika hemska som inte vill ha tex vita pudlar eller blåa grandisar som ni tycker jag är?

#20 ja om vi nu ska sluta vara så färg kåta kan vi väl även sluta se djuren som tävlings maskiner?

Det är ett djur, en familjemedlen, som ska finnas vid din sida resten av denns liv, då är det viktigt att du gillar den! Och då gäller det allt, utseende, personlighet, psyke, ALLT, inte bara att den har skit bra föräldrar, bra psyke och kommer göra bra på tävlingsbanan och utställning! För det är en sån liten del av hundens liv igentligen!

Så kan vi sluta köpa tävlingsmaskiner när vi ändå är i gång?

#22
Tar inte åt mig, varför skulle jag det? Däremot ansåg jag ditt inlägg vara rätt motsägelsefullt.
Det är precis det du skrev att Sven skulle göra, skaffa ett substitut tills han får sin "drömhund".

Att vissa färger inte är Godkända är en helt annan sak, det är för att alla raser har en rasstandard att följa! Vissa färger är helt enkelt Inte önskvärda, vilket det absolut inte är något fel med det.

#22 Tror hon inte tog åt sig, utan mer sa vad hon tyckte…

Men jaja. T ex jag vill ju ha Tollare, och helst (om jag fick bestämma) så vill jag ha en Tollare som inte BARA är röd, utan också ska ha lite vitt på. Men vi säger att det föds en kull med inga vita tecken, utan endast är röda. Jag drar mig inte för att åka upp och titta! Skulle inte komma på frågan!

Eller om jag klickar med en valp som har waaay to much white för att ställas ut, eller enligt rasbeskrivningen, eller egentligen enligt MIN smak, så bryr jag mig inte - bara hunden är frisk och arbetsglad.

Men tur är det att de flesta tollaruppfödarna oftast fixar rött & vitt rätt bra på sina valpar (hehe). Men detta var ju bara ett OM.

Visst kan man vänta på den perfekta hunden, men om nu Sven inte bara vill sitta och gosa med sin schäfer utan jobba med den - så är det inte främst utseendet han ska se på, utan den NÄSTAN perfekta hunden mentalt kanske är bland de "felfärgade" valparna, ja då bör han ju köpa den!

Det är helt enkelt inte så smart att tänka på färg om man ska ARBETA med hund. Däremot om man verkligen vill ställa ut, så är det ju en annan sak..

#23
Det är inte fel om en uppfödare avlar på en viss färg, där det inom en ras är Lättare att få fram en önskvärd färg och specialisera sig på den.

Än som med min ras tex, Schäfer.
Där kan det födas lite vad som helst, gråa, helfärgade eller tecknade valpar.

#25 Med svordomar och utropstecken tolkar jag det som att ta åt sig iallafall…

Du missuppfattade vad jag skrev, men det är upp till dig, alla läser med sina egna värderingar

Men då spelar ju färgen roll eftersom de inte är önskvärda, hade det inte spelat någon roll hade alla färger utom de som kan ställa till problem varit godkända.

Kan du vara snäll att sluta med svordomar och utropstecken, är inte roligt att föra en diskussion som ser aggressiv ut.

#24
Vem har sagt att tävlingshundar inte är älskade eller mår bra?!

Man älskar väl sitt djur oavsett hur det ser ut väl?
Jag menar, föräldrar som får CP-skadade, handikappade eller efterblivna barn älskar dom precis lika mkt som ett friskt barn.
Ska inte det samma gälla för djur då egentligen?
Skavanker är ändå charmigt! (Till viss mån/livskvalité!)

Sen är jag av den åsikten, att alla har sin uppgift här i livet.
Människan är redan en så egoistisk varelse att allt som finns är mer eller mindre skapat för att behaga oss.

Hundar är knappast framtagna för att ligga vid husses/mattes fötter vid brasan. Utan redan från dag ett haft en uppgift här i livet i olika former för att tillfredställa människan.
Varför ska ett välfungerande koncept upphöra Nu?

#28

Du kanske inte vet det men vit färg är ju inte önskvärt av sina anledningar.
Det ger oftast döva, blinda eller andra "funktionsskadade" hundar, avsaknad av pigment är inte heller önskvärt.
Precis som ditt exempel med Merle.

Sen är det också så att raser har sitt ursprung, en eller flera färg/er som är funktionell till sitt ändamål, t ex i kamoflerande, avvisande syfte osv. Detta ska man ju då givetvis behålla!

Svordomarna kan jag försöka reducera på, men utropstecken ser jag absolut inget fel med…

alltså… inom min ras känner jag att jag kan välja och välja bor pga färg.

Jag tar inte någon valp ur en labbekull om en valp är brun. Detta för att de arbetande jaktlabbelinjerna inte har några bruna anlag kvar, det har fallt bort med tiden då utseendet inte är lika viktigt som arbetet. Skulle det alltså födas en brun valp i vad som sägs vara en jaktlabbbekull tar jag ingen valp från den kullen då det högst troligt varit en exteriörs-labbe med i leken någonstans och jag tar inte risken att få en lat och icke arbetsvillig valp, oavsett om valparna där verkar pigga och glada.

För min del hänger ju psyke och färg här ihop, så i mitt fall känner jag det befogat att iaf låta bli att välja valp pga en färg.

I liknande fall ser jag det befogat att välja bort hela kullar, om man avlat på en färg utan att tänka på psyket, men annars så ska psyke alltid gå först och utseendet vara ett plus. Och är utställning jätteviktigt så är man nog beredd att vänta in rätt valp, liksom att "tävlingsmänniskor" gärna väntar in rätt valp med sina kriterier.

Tillägg: Och är det utseendet som är viktigast oavsett psyke, stamtavla, hälsa osv. bör man nog fundera om varför man egentligen vill ha en levande hund…

Då jag valde min första hund så valde vi henne för att hon var den sista tiken och vi ville bestämt ha en tik. Vi var nybörjare och tingade henne typ samma dag som vi bestämde oss för att skaffa hund. Allt blev otroligt lyckat och vi hade aldrig kunnat hitta en hund som passade så perfekt in i vår familj som hon gör. Men vi hade TUR, för vi visste inte mycket och vi hade bråttom.

Min andra hund skulle bli min helt egna. Jag var ute efter en renrasig frisk amstaff men slutade med en sjuk blandras. Samma där dock, är otroligt glad att jag valde honom! Han är perfekt för mig och jag hade inte kunnat hitta en hund som honom någonstans! Men han gick jag mycket på utseendet med. Hans teckning var otroligt fin! Hade jag varit en vek person med lite erfarenhet däremot så hade det gått riktigt snett! För han är tuff och är en problemhund. Jag älskar honom så mycket att jag inte ser hans problem som så stora utan det är nåt jag jobbar hårt med, jag är bara glad att jag har honom. Hade nån annan fastnat för hans teckning före mig så hade han mycket troligt varit en vandringspokal, eller värre, just nu.

Min kommande hund ska bli en omplacering och då bryr jag mig inte så mycket om det är en renras eller blandras (amstaff eller pitbull eller liknande blandras), men det ska vara en tik som går bra ihop med både hundar, katter och främmande människor. Jag är väldigt svag för fint utseende så det kommer nog spela in också. Men jag kommer troligen att leta omplaceringen på internet och då kommer jag automatiskt att fastna för hundar med fint utseende eftersom jag inte ser deras personlighet på en bild, men jag kommer kräva att träffa hunden innan nåt bestäms och den ska passa in på mina krav.
Sen kan det säkert sluta med att jag tar hem nån ful liten vanvårdad valp bara för att jag tycker synd om den, sån är jag. Svag för djur som ser ledsna ut, haft det jobbigt eller hotas av avlivning.

Men som sammanfattning: Det är helt okej att vilja ha en viss teckning, MEN om man hittar den så ska man inte ta den bara för det utan man ska trivas med hundens personlighet också. Hittar man inte en hund med rätt teckning som samtidigt har rätt personlighet så får man antingen vänta längre än planerat och fortsätta leta, eller ge upp och se sig om efter andra färger/teckningar. Prioriteringar gör vi ju alla själva och de flesta prioriterar ju hundens mentalitet, de som prioriterar hundens färg får ofta skylla sig själva då dom sitter där med en skitsnygg hund som verkligen inte passar dom, istället för de som sitter där med en underbart perfekt hund som inte har så fin färg.

Ännu kortare sammanfattning: Du bestämmer själv!

#29 jo, det ska vara så, men tyvärr är det inte så i djurvärlden :(

För att hundar som inte passar ägarens önskemål inom avel, tävling och utställning säljs eller t.o.m avlas så att personen kan skaffa en ny som funkar, vad har man då för känslor för djuren? Inga, dem är bara tävlings maskiner.

Därför ska hunden passa för allt, för skaffar du den icke utställnigsbara för att tävla med, tex agillity, sen har hunden dåliga höfter, ja hade den vart utställningsbar hade du ju kunnat hålla på med utställning istället ;)

#33

Men livet är för många (inkl Mig själv) alldeles för kort för att slösas på "dåliga" hundar, en hund lider inte av att varken bli omplacerad till ett gott hem eller i värsta fall avlivas.
Hundar är väldigt anpassningsbara, och de far nog mer "illa" av att vara hos ngn som är missnöjd med situationen av att sitta med en "obrukbar" hund.
Då kan den istället få flytta till någon som söker en hund av de kvalitéer.

Känslor kan man absolut ha för sin hund även om man gör sig av med det.
Men hellre att man kan inse att det inte funkar än att -"Åh Jag ääääääääääälskaaar Fido sååååååååå mkt och Jag kan bara INTE göra mig av med honom för att JAG ääääääääälskar honom" osv.
DET är också oerhört egoistiskt att tänka så mkt på Sig Själv än att se till vad som är Bäst för hunden.

Jag förstår de människor som omplacerar för att de inte funkar med hunden eller att hunden på något vis inte duger till det den ska.
Samma sak gäller ju med allt som har med djur att göra. Se bara hur ofta majoriteten av hästar får byta ägare.
Varför är det så tabu när det plötsligt kommer till hund?

Man kan absolut tävla agility med en HD belastad hund, helt och hållet på hur individen tar det.
En hund ska inte alls behöva passa för allt, enligt vem och Varför?
Varje ras har ju sin inriktning, och jag ser hellre att hunden är Grym på En/två saker än en medelmåtta i "allt".

Aldrig i mitt liv att Jag skulle skaffa en Brukshund som skulle gå bra i en utställningsring, för de hundar suger i regel på appellplanen, och det är Inget Jag vill dras med. >.<

#34: Hur kan du säga att en hund inte mår dåligt av att omplaceras? Så vandringspokalerna där ute mår toppen?

Personligen förstår jag mig inte på de som omplacerar en hund för att den "inte duger". En hund är ju främst ens livskamrat och sen kan man se efter hur den funkar på banan. Att omplacera en hund för att den är för seg på agillitybanan tex - DET är egoistiskt. Skaffar man en hund så ska man veta att det är en vän för livet. Om man plötsligt blir allvarligt sjuk och inte kan ta hand om hunden längre eller liknande, ja då förstår jag såklart. Men att sälja sin älskling bara för att den inte duger på banan.. då vill man ju helt enkelt inte ta hand om den längre, då prioriterar man sporten före det liv man tog sig an, och då anser jag att man har en mycket underlig relation till sin hund.

Föresten, det här med perfekta hundar. Det finns visst. :)

Om man inte ser sin egen hund som perfekt så har man ju saker att jobba med. Mina föräldrars hund är perfekt. Hon har inga brister alls.
Min egen hund är perfekt för mig, visst har jag mycket att jobba på med honom, men jag gillar att ha nåt att jobba med så jag anser att han är perfekt för mig. Tycker det är lite sorgligt om man aldrig haft en perfekt hund, för de finns helt klart!
Men det beror nog mycket på en själv.

#35
Vart har jag skrivit att hundar som blir vandringspokaler är OK?!
Jag trodde att jag skrev rätt tydligt om vad jag menade med att hunden blir omplacerad till ett gott hem som uppskattar de kvalitéer en hund kan besitta men som inte duger för första ägaren.

En hund är visst en livskamrat för ja de allra flesta, kan inte säga alla för rötögg finns det överallt.

MEN en hund som tex införskaffas för ett visst ändamål bör ju också duga för det.
En hundförare till yrket kan ju absolut INTE gå runt med en oduglig hund i tjänst.
För det blir en fara för personens liv om när väl kommer till kritan.
Men de som har Bra tjänstehundar är ju hundförarens allra bästa vän och parnter!

Likaså kan inte en bonde ha en oduglig BC som inte kan valla fåren, eller en jägare med en dålig jakthund eller en keff herde som ska vakta boskapen/ägorna och för den delen de hundförare som siktar mot stjärnorna på tävlingsplan.

Som jag skrev tidigare så är ett människoliv alldeles för kort att slösas på dåliga hundar.
Men sen är det upp till var och en att själva ta ett beslut som passar en.
Alla har liksom inte möjlighet eller lust att bli sittande med flertalet hundar som inte duger och sen ska då alla också få sin kvalitétstid med sin ägare….

Så jag förstår mer än väl de som omplacerar sådana hundar, likaså "förbrukade" avelstikar.
Istället för att skrutta i tex en hundgård resten av sitt liv så kan de få ett härligt liv hos någon annan istället.
Då tänker man på hundens bästa när man tar ett sådant beslut i mina ögon.

#36
Perfekt är en definationsfråga. ALLA har sina brister, sen hur stora eller små dom är varierar.
Men det finns Inget som heter Perfekt.
Att påstå ngt annat är bara att intala sig själv ngt som inte stämmer, kanske för att man vägrar inse att ens älskade hund har brister…?

Man ska absolut kunna se kritiskt på sin hund, men för den sakens skull behöver det inte betyda att man älskar hunden mindre för det.
Det kan vara allt ifrån mentala till exteriöra brister.

Och nej, man kan inte alls jobba med allt.
Man kan inte påverka en hunds genetiska arv.

På det mentala planet kan man väl till viss del styra upp det, men Aldrig få bort och exteriöra brister kan man inte heller påverka. För såvitt jag vet så är plastikkirurgi på hund förbjudet såvida det inte gäller hälsan.
Och sjukdomar är inte heller något man kan göra någonting åt annat än att lindra.

Jag älskar mina hundar oerhört mycket, jag lever för dom och dom duger än så länge mer än väl för mig.
Men jag kan också på rak arm räkna ut flertalet med brister hos var och en, både mentala/egenskapsmässiga, exteriöra OCH hälsomässiga.
För som sagt, finns inget som heter perfekt, det är önsketänkande. Men däremot kan fördelarna väga upp bristerna.

#34 varför skulle du inte kunna ge en hund ett bra liv bara för att den inte kan göra det du vill? vad skulle någon annan kunna ge som inte du kan ge?

Och jag är emot vandrande hästar också, dock förstår jag om man växer ur sin häst, det kan man dock inte göra med en hund.

#35 håller helt med dig. När man skaffar valpen är det för resten av hundens liv, sen är det klart att det kan hända akuta saker som gör att man måste pmplacera hunden, men pga att den inte passa till det man vill, det är inte okey enligt mig.

#37 Nu kom du ifrån ämnet lite, vi syftar inte på arbetande hundar, som polishundar, militär hundar och liknanade, inte hundar som används inom jobbet, utan hundar du som privatperson tränar å tävlar med för kul/som hobby/som intresse.

Och varför skulle avelstiken få det sämre så fort hon inte ska avlas på länge? hon ska väl tas om hand på samma sätt som innan, det du nyss beskrev är enligt mig dålig avel. Förstår att man kan sälja en hund som inte passar i aveln, men att köpa den, låta den "göra sitt" och sen sälja igen, nej det är inte okey. Hunden ska väl först vara för sällskap och träning och annat, inte för att producera valpar?

#38: Vi tar min tik till exempel. :)

Hon är en blandras med raser vi tycker mycket om. Vi bryr oss alltså inte om hur hon ser ut men ska vi kolla på det så är hon mycket vacker! Vi är inte intresserade av tävling av nåt slag. Hon ser ut precis som vi vill och eftersom hon är blandras så finns ju inga nerskrivna "rätt och fel". Hon har mycket bra hälsa, har bra höfter och armbågar och har bara varit hos veterinären för en sprucken klo. Hon kan vara lös, ensam hemma, och allt sånt. Hon är lättlärd, lugn och klarar av slappa dagar men följer gärna med på allt. Nej, jag kan inte hitta nåt fel på henne, ärligt talat. Hon ÄR perfekt för oss, och det är inget jag intalar mig. Du kanske skulle hitta nåt fel på henne, men det gör inte vi.
Detsamma gäller min egna hund, också blandras och inte intresserad av tävling med honom så han är sällskapshund. Han har det perfekta utseendet enligt mig och han är otroligt gosig och klok. Han har helt klart sina brister men som sagt så vill jag ha nåt att jobba med så det är ju inte negativa brister. Han ÄR perfekt för mig, men kanske inte för dig.

Jag tycker att det är från ens egna ögon man ser en hund som perfekt eller ej. Jag ser mina hundar som perfekta, dom kanske har sina brister - men det är ju det som gör dom perfekta! Vem vill ha en totalt felfri hund? Det är inge kul. Så en hund med skavanker och brister är en perfekt hund för mig.

"Jag älskar mina hundar oerhört mycket, jag lever för dom och dom duger än så länge mer än väl för mig."
Hehe, än så länge?

Min hund är perfekt för mig, alltså perfekt i mina ögon.

Brister? Nej, faktiskt inte. Hon är inte den friskaste hunden men det tycker inte jag är någon brist hos henne, det är inte hennes fel.

På vilket sätt skulle en hund kunna ha brister? "Hon lyssar inte på MIG? Hon är inte lätt för MIG att göra vad jag vill med? Hon blir jobbig för MIG?" Det är vi som hundägare som håller problemen i våra händer. Man kan inte göra något olagligt om det inte finns några lagar.

Perfektion är ett mänskligt påhitt och ingenting hundar ens borde dömmas under. En hund är en hund, alltid sig själv och alltid sann. En hund är alltid perfekt på sitt vis, det är bara frågan om vi som ägare är perfekta för dem…

#37: "Ett människoliv är alldeles för kort att slösas på dåliga hundar" och "förbrukade avelstikar". Jag förstår inte hur man kan se hundar på det sättet. Hur kan man slösa sitt liv på en dålig hund? Vad är en dålig hund? Hur kan man slösa sitt liv genom att vara med sin hund?

Att en som behöver en bra brukshund/tjänstehund förstår jag måste sikta på det, men det sa jag ju också. Det jag syftar på är dessa tävlingsgalningar som säljer sin hund om den inte vinner tävlingar, alltså de som egentligen inte behöver hunden på det sättet utan tränar den för att det är kul. Sen att avla hundar så mycket att man får så många "förbrukade tikar" så man inte kan låta dom stanna livet ut, har jag aldrig förstått mig på. Har man så lite tid och plats så kanske man ska lugna sig med aveln istället för att slussa bort sina "förbrukade hundar"?

Jag köper en hund för den den är. Ett liv som ska älskas och tas omhand. Att låta egoism som sin tävlingslust eller liknande gå före ens hund är ofattbart för mig. En hund för mig är verkligen mitt allt, det är ju ens bästa vän, som alltid finns där för en. Det är ju självklart jättekul att tävla! Men om hunden är oduglig på tävlingsbanan och man måste sälja den för att man inte kan nöja sig med att träna för att det är kul och för hundens välmående och måste ersätta hunden till en "bättre" hund, då har det gått för långt enligt mig. Då brinner tävlingslusten starkare än bandet till hunden och det har jag ingen förståelse för.

#41: "En hund är alltid perfekt på sitt vis, det är bara frågan om vi som ägare är perfekta för dem…"

Amen! *bugar*
Mycket bra sagt!

Visst kan man välja efter mönster om man vill det… Men psyket bör alltid gå först så vill man vänta tills en stabil valp föds med rätt teckning så visst är det okej att välja så

Min hund är perfekt.. för mig:) I mina ögon har han inga brister även om han egentligen har det.. Han är en blandis så han kan inte ställas ut - inget jag är intresserad av iaf..  Han har 3 raser i sig så han kan inte avlas på (inte enligt mig iaf) - han ska kastreras  för att inte riskera att få testikelcancer/prostataproblem och att ingen olycka ska hända då hans bästa kompis är en tik av 2 andra raser… Han lyssnar inte till 100% - han kan ha långlina där det inte är säkert att släppa honom..  osv…

Som uppfödare kan jag säga att det ger inget bra intryck om någon i förväg har bestämt sig för att just den färgen ska jag ha och ingen annan. Klart att man kan ha favoritfärger, men om det är det första som kommer upp i samtalet drar jag öronen åt mig. Varför? Jo, som uppfödare med ett fåtal kullar känner man sina valpar väl när det är dags för dem att flytta. Det är stor skillnad på valparna i kullen! Något av det värsta jag vet är när folk säger "man ska alltid ta den valpen som är mest framåt" eller liknande. Det är viktigt att tänka på att vi är alla olika och har olika förutsättningar. Den valp som passar en kan bli en problemhund i händerna på någon annan! Den från början lite försiktiga valpen kan blomma ut hos någon som ger den tid och uppmuntran medan den kanske kommer att utplåna sig själv i en stökig barnfamilj. Värstingen som blir en storvinnare hos en kunde ha blivit avlivad före 2 års ålder hos en annan…

Det är skillnad på olika raser här tycker jag. När det gäller t ex Pudel, som någon nämnde tidigare, så avlar man där på olika färger i olika linjer. Det innebär att man redan när man väljer uppfödare vet vad det blir för färg på valparna (eller kanske någon av två möjliga färger). När det gäller finsk lapphund så finns den i så många olika färger att det många gånger är omöjligt att veta vad det kommer bli i kullen färgmässigt. Att då vara låst till en viss färg är att måla in sig i ett hörn redan från början tycker jag.

#39
Fast nu pratar vi inte om Mig, utan rent allmänt där jag säger att Jag förstår de människor som Omplacerar hundar som inte räcker till, till det man vill göra.

Jag snackar inte om vandringspokaler, fattar inte var ni fått det ifrån?

Jag kom inte alls ifrån ämnet, eftersom jag nämde mot slutet att det samma gäller människor som siktar mot stjärnorna.

Nu är ju faktum som så att det finns flertalet med människor som gör på det viset med "förbrukade" avelstikar.
Det behöver inte alls betyda att det är dålig avel.
Men det finns uppfödare som aktivt försöker föra sin ras framåt, att kunna erbjuda något som det finns stor efterfrågan på, att hela tiden vara snäppet bättre.
Det går inte med att endast ha en (kanske två) avelstik som kan lämna ett par kullar efter sig, vänta tills tiken dör och sedan skaffa en ny och börja om.

Sorry men jag förstår sådana uppfödare som varken Kan eller Vill behålla flertalet med "förbrukade" hundar.
Man ska ju också kunna se till en sådan hunds livskvalité och det är bara att inse att inte skaffar en Fido som man kan mata med köttbullar dagarna långa.
Var och en har sin dröm och sina mål och var och en tar sin väg för att uppnå det.
Och sålänge det inte handlar om ren och skär vanvård eller andra olagliga dumheter, så kan jag absolut förstå hur vissa tänker med sina val.

#40

Men du erkänner ju själv att dina hundar må ha sina brister, men att du anser att det är Det som gör dom "perfekta".

Vilket då betyder att du missat att jag skrev "Men däremot kan fördelarna väga upp bristerna." i slutet av #38.

Jag kan uppriktigt sagt inte förstå poängen med att man inte kan se kritiskt på sina hundar.
Det är precis som med en själv, tex man står framför spegeln och bara "-Åh, varför kunde jag inte ha finare hy, långa ben och lååångt blooond håår" eller på det mentala planet om någon kanske är dum mot en och man vågar inte säga ifrån så tänker man för sig själv -"Fan jävlar, jag Önskar att jag vågade säga till hän att fara käpp rätt åt he**ete!"
(Detta var bara några exempel)

Men precis samma gäller för hund.

Jag hade tex önskat lite mindre självständighet och Mer motor och mjukhet i mina ena Schäferhane. Kanske lite mer kamplust också, att han vore något mindre--> smidigare och absolut ett säkrare kroppspråk! Självklart så skulle jag i absolut första hand vilja att han inte hade allergi, hälsa är nr 1 för Mig.

Dock han har en massa andra bra sidor också!
Men nu väger visserligen inte alla fördelarna upp för bristerna, men det funkar… That's it.

Min gamle Schäferhane däremot är nästintill "perfekt", men trots det har han också lite brister - Precis som vilken annan hund som helst!
Han är lite för feminin för att vara hane, jag hade kanske önskat att han inte hade så lätt för ljud vid hög förväntan.

Ser du skillnaden?
Så till skillnad från min unga hund så väger gamlingens alla fördelar upp för de fåtal bristerna han har.
Så att han skulle kunna gå för en tik bryr jag mig inte om, jag får istället en jäkligt smidig och smäcker hund. Att han har lätt till ljud är något man kan arbeta bort.

Ja, mina hundar duger än så länge mer än väl för mig. Min yngsta som är min tilltänkta tävlingshund besitter inte alls alla de egenskaper jag hade önskat.
Jag siktar i dagsläget Inte mot stjärnorna, vilket gör att han duger. Nu skulle jag inte göra mig av med honom för att skaffa en ny bättre hund.
Orsaken är väldigt simpel. Ingen vill ha en sjuk hund som kostar en massa i mediciner och vård och till råga på det är en ganska så "labil" hund.
Han skulle alltså väldigt lätt kunna hamna fel alt. bli vandringspokal.

Däremot har jag full möjlighet att införskaffa mig en till hund när tiden är lite mer rätt.
Däri ligger skillnaden, hänger Du/Ni med?

Att inte kunna se kritiskt på sin egna hund, är en brist hos en själv i mina ögon!
Det betyder liksom inte att man ogillar sin hund för det.

#41
Men det är väl klart som korvspad att det är en brist om ens hund har åkommor=sjuk.
Nej det är inte hundens fel, precis lika lite som att det är hundens fel att den kanske har exteriöra alt. egenskapsmässiga brister. Men sjukdom räknas helt klart som en brist, varför skulle det Inte göra det för?
Vems "fel" det skulle vara är svårt att säga.
Uppfödarens? Föräldradjurens/avelns? Eller att det bara "råkade" skita sig för just Den individen?

EXAKT!!!
Du skriver det själv!
"Det är bara frågan om vi som ägare är perfekta för dem…"
Så ponera nu att man är "fel" ägare för hunden XX, ska man då vara såpass ego. att man behåller hunden?
När den istället kan omplaceras och bo hos den "perfekta" ägaren för just Den hunden?

#42
Jag håller med dig samtidgt som jag inte gör det, svårt det där!

Alla är vi så himla olika, och som jag skrev tidigare så har var och en sina drömmar och mål.
Och Ja, det finns såpass tävlings"kåta" hundägare som Hela tiden vill ligga på topp i Eliten.
Det kan ju för den människan vara den största passionen här i livet, att åka land och rike och prestera.
Att de har ett Lag och Land att tävla för.

Jag förstår då att deras hundmaterial också då Måste vara av den kalibern för att man ens ska ha en chans.
Precis samma sak gäller egentligen för Alla tävlingssporter, bästa utrustningen och materialet.
Bara att i vissa sporter är materialet av levande ting. Och sålänge djuren (Jag skriver djuren för det inkluderar faktiskt Alla djur som används till prestationstävlingar) behandlas väl och får den omsorg som de behöver men bara inte riktigt har det där lilla "extra"..
Så har Jag full förståelse för att de istället hamnar hos någon som uppskattar de kvalitéer hos hunden och kan nyttja dom på Sitt vis.

Och därmed kommer mottot "Livet är för kort för att slösas på "dåliga" hundar" in i bilden.
Man har helt enkelt inte RÅD att slösa bort 10 år av ens korta liv för att sitta med en hund man inte kan använda till det man vill.
Och tro mig, även de som ligger på elitnivå älskar sina hundar, DE blir ett Team - ett Ekipage.

Rafflan och LillyB Way to go girls! Kan inte göra annat än att hålla med er :-D

Man kan vara realistisk till sin hund och se dens alla brister och enda tycka den är perfekt! När Mattis kom till mig var han ångestbitare, kissade inne, skrek och skällde dygnet runt (därav namnet). Jag har jobbat med honom varje dag i tre år och han har blivit sååå mycket bättre. Han kan fortfarande kissa inne om han blivit rädd ute och skällandet har minskat otroligt mycket, folk kan klappa honom och ibland till och med lyfta honom, för ett par veckor sedan lät han en CPskadad kille i rullstol kela med honom hur länge som helst!

Han har verkligen massor(!) med brister men för mig är han perfekt! Som avelshund, tävlingshund eller sällskapshund i en barnfamilj är han totalt oduglig till! Det är många som reagerat negativt på att jag kastrerat honom för han är ju så söt, liten, häftig färg mm.mm

Man kan tycka att ens hund är perfekt för sig själv men samma hund kan vara en katastrof hos någon annan

#45 om vi säger att jag skriver upp intresse efter en valp i din kull, å sen får du inte vad jag vill ha, och jag inte fastnar för någon av dem du fått, då avstår jag ju. Och väntar på kommande kullar tills den valp jag vill ha kommer.

Svart schäfer är ju inte så ovanligt så det är ju inte omöjligt att få en bra, frisk svart schäfer. Men anmäler jag intresse för en kommande kull och det inte kommer någon svart, då åker jag ju ditt och kolla men fastnar jag inte för någon väntar jag ju bara på nästa kull, antingen hos samma uppfödare eller kolla upp fler olika uppfödare som är bra ;)

Jag kommer med det enkla svaret.

Jag skulle utan tvekan, ta en ful hund, av en ras jag inte alls gillar med bra psyke om den var brun!
Jag är såld på bruna hundar!

Inte brindle eller merle eller så, utan bruna..
(Gäller även liver n' tan)

-Därmed inte sagt att jag väljer det framför psyke!

#50
Du har ju uppenbarligen inte förstått det jag skrivit gällande att en hunds förelar kan väga upp bristerna - beror helt och hållet på vilka bristerna är och vem man själv är som ägare.
Men det får isåfall stå för dig för Jag tänker då inte upprepa mig.

#30 Jag vet mycket väl att vitt kan gå fel men i så falla skulle vi få arbeta bort allt vitt för även opm föräldrarna bara har vitt på bröstet och tårna har det hänt att överambitiösa gener ändå skapat en helt döv, övertecknad hund.

Men det finns också flera olika sorters vitt.

Om nu den perfekta hunden inte har någon färg och man ramlar på en vit Schäfer som lätt skulle kunna vinna VM, ja då spelar färgen helt plötsligt välgigt stor roll. Och då kommer du kontra med att vita Schäfrar får inte registreras och om man tvunget vill ha en vit Schäfer får man strunta i att tävla eller skaffa en Vit Herdehund. MEN ändå står vi här med en vit Schäfer som fötts i en kull med "tjänstehundar" som har potential till att bli sååå mycket bättre än de andra valparna och denna lilla hund FÅR inte ens registreras pga sin färg. Vad jag vet är det bara Schäfer som inte tillåter felfärgade (vita) att reggas, hos andra raser reggas de med avlesspärr (i vissa fall). Sopa rent framför din egen dörr först innan du säger att färgen inte spelar roll

#54
Min dörr är helt rensopad, för det är knappast Jag som bestämt några regler, så den höll inte du.

Om en vit Schäfervalp föds ur en prima "tjänstehundskull" och den har potential så kan den absolut fortfarande användas.

För du förstår, tjänstehundar behöver inte vara registrerade.

Jag gör även ett tillägg.
Jag anser inte att färgen Ska spela någon roll i val av hund, men gör den det så ska färgerna fortfarande vara godkända för rasen.

Mycket vill ha mer….

#55 Jag vet att inte du har satt de reglerna men det är ändå den ras som du har som "diskrimenerar" en färg värst.

Och alla valpar ur en sådan kull blir tjänstehundar då? Jag tog en sådan kull som exempel för att jag kan tänka mig att det är de kullarna som är mest avlade på prestation. Vad gör man med de som inte blir tjänstehundar då? Med tanke på vad det är för hundar prioriterar nog en sådan uppfödare en bruksmänniska som vill satsa framför familjen Svensson som vill spåra lite på lördagseftermiddagen. Och om då den vita inte passar som tjänstehund men hade kunnat gå till VM i någon tävlingsgren,

…dessutom finns det ju en möjlighet att kunna mönstra in en vit schäfer till vit herdehund och på så sätt bli reggad renrasig vit herdehund med okänd härstamning… och då har man alla möjligheter som en rättfärgad schäfer har igen.

#58 Men den möjligheten finns inte länge till och redan nu är kraven högre eftersom man börjar få en stabil avelsbas.

Jag lämnar denna diskussionen nu för vi kommer inte komma överens. Jag står för vad jag tycker och alla andra står för vad de tycker, igen anledning att stånga sina pannor blodiga :-)

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, känner att diskussionen spårat ut lite. Jag är inte speciellt intresserad av utställning, utan vill ha en tecknad lapphund mest eftersom jag personligen tycker de är vackrast - själva färgen har inte så stor betydelse, men "masken" på finsk lapphund är ju så snygg.

Sedan är personligheten också mycket viktig. Men vi får helt enkelt se när valparna föds, det går ju inte att säga i förväg. Men, även om ingen av valparna har det utseendet jag helst vill ha så kommer jag självklart åka dit och titta på dom ändå. Det kanske "klickar" för det.

#57
Jag anser absolut inte att färgen diskrimineras värst i min ras.
Boxern är helt klart mest drabbad med felaktigt färgade hundar.
Där är det ju allmänt känt att vita valpar tas bort direkt de ploppar ut.
Och Boxer är ju en Brukshund den med.

Vita Schäfervalpar är vääääldigt sällsynta, då är det mest troligt att det föds en sk Blå valp än en vit!

Att det sedan är fel med vita är ju inte så konstigt, för återigen - det är ett allvarligt fel då det har anlag till allvarliga handikapp hos en hund.
Är det då ens värt att riskera hälsan hos både en och fler hundar?

VARFÖR ska ett fel bli godkänt för? Förstår du inte då hur aveln skulle se ut om man tillät sådana allvarliga fel? Är det det Du vill?
Att rashundar får ÄNNU mer rasbundna problem för att En valp på "miljonen" har fel färg men ska oavsett vad bli "rättvist behandlad" i form av att kunna reggas?

Det är egentligen strunt samma hur bra den vita hunden i sig är, den behöver inte användas till exakt det den är framavlad för.

En förare ska kunna begränsa Sin hund, INTE att hunden begränsar föraren!

Ponera nu att det föds en vit Schäfer i en kull, hur stor sannolikhet är det då att den kombinationen kommer att göras om? Eller att tiken/hanen kommer användas något mer i aveln?
Faktum kvarstår att man inte Vill ha ett såpass allvarligt fel i generna, och de ska absolut inte föras vidare.

#61 Bra poäng med boxern.

Att vita boxar ofta är döva (alltid?),det vet jag, men jag är ganska säker på att det inte gäller vita schäfrar. Då skulle ju även vit herdehund vara döva eftersom de är framavlade från dessa oönskade vita schäfrar. Många säger att vita katter är döva. Det är de oftast inte. Dock är vita katter som även har anlaget för blåa ögon ofta döva!

Merle-anlaget ställer inte till med några dumheter i enkel uppsättning. Då ger det merle-färgde hundar. I dubbel uppsättning däremot kan det ge både döva och blinda valpar och valpar med sämre livskraft. Därför gäller särskilda regler när man avlar på dessa (liksom harlekin-färgen på t ex grand danios).

På amerikanska hemsidor har jag sett många s k äkta merle-hundar, d v s hundar med anlaget i dubbel uppsättning, som får födas och leva med sina handikapp bara för att man ska använda dem i avel och på så vis kunna få 100% blue merle i kullarna…

#63
Jag är helt ärligt talat inte SÅ insatt att jag kan börja uttala mig om saker jag inte vet så mkt om, dvs dövhet hos Just vita Schäfrar…
Har liksom inte direkt något att utgå ifrån.

Däremot så förstår jag inte hur det kan vara så svårt för er att förstå att Vit färg inte ÄR önskvärt, om så "Bara" pga att Schäfern är en ras som SKA besitta pigment, vilket den Inte gör när den är vit.
Tycker man inte om de regler som är uppsatta så får det stå för en själv och leta efter en annan ras.

Men jag kan inte för mitt liv förstå hur man ens kan Vilja (Som jag uppfattat att Lyan typ vill) att ett såpass avvikande fel mer eller mindre bör bli godkänt… =S

Nu är vi väldigt OT, tråden handlade inte om felfärgade hundar. Men när vi ändå är igång…
Du som uppfödare, nu vet jag inte hur det är i din ras - om det nu finns några icke önskvärda färger där?
Men ponera att det är så, hur skulle Du göra (har gjort?) om du får en felfärgad valp i en kull som i sin tur Inte får reggas?
Då menar jag alltifrån ditt beslut om att behålla valpen vid liv eller ej till om föräldradjuret/en ska gå i avel igen.

Tycker att sånt här är super intressant att diskutera och höra hur Andra tänker.

Jag blir fö äcklad av folk som avlar på dubbla uppsättningar ev en gen som resulterar i handikapp.
Stackars hundar.

#48 Jag tror du missar min poäng. Jag menar att hundar endast brister i våra ögon. Vad som räknas som en brist beror ju på vad den som sätter reglerna säger, eller hur?

Jag menar inte att alla hundar är felfria (åter igen, i våra ögon), men jag tror starkt på att acceptera individer så som de är. En sjukdom är en brist om man ser till ett avelsdjur eller till en plånbok, inte en brist hos individen.

Vad menar jag att frågan är om vi kan vara perfekta för hunden då? Jo, att man inte ska skaffa en hund man inte kan ta hand om ordentligt. Jag tror att alla (iaf alla friska människor) kan bli perfekta ägare till sina hundar. Man kan faktiskt anpassa sig efter sin hund också.

Vi har deras liv i våra händer, då kan man faktiskt inte tönta omkring och välja och vraka som om det vore plockgodis - sälja vidare när det inte funkade, man tröttnade eller något dök upp.

Vissa kanske inte vill "slösa bort" sitt liv en hund som inte ger allt ägaren vill, men jag vill inte slösa bort min hunds liv på en ägaren som inte ger henne allt HON vill! Hennes liv är så mycket kortare än mitt och det som gör henne lycklig gör mig lycklig.

Om en hundägare älskar sin hund så är det nog ingenting mot hur mycket en hund älskar sin husse/matte. Att kasta bort ett sådant förtroende och överge en annan levande, tänkande och kännande varelse som är så beroende av en… det ska man endast göra i yttersta nödfall, när ingen annan utväg funkar.

#63 Bra att du skrev det, då slipper jag :-)

#64 Jag vill inte diskutera mer med dig för jag tror att du missförstår mig med flit för att bråka just nu.

Finsk lapphund är godkänd i alla färger . Vilket faktiskt bidrar till att jag har valt den här rasen. Jag gillar variation och älskar genetik! Det är sååå roligt att försöka räkna ut vad det kan bli i kullarna och sedan se om det stämmer! Jag föder upp kaniner också, där kan man tillåta sig att experimentera lite mer!

Om jag fick en felfärgad eller feltecknad valp skulle jag självklart låta den leva och sälja den till ett hem där den fick leva ett bra liv. Detta utan någon som helst tvekan. Förutsatt förstås att färgen inte hänger ihop med något defektanlag, men det är det trots allt inte så många färger som gör.

Troligen skulle jag låta föräldrarna gå i avel igen, dock inte para just de två med varandra. Det är oerhört mycket att tänka på som uppfödare innan en kull är färdigplanerad. En individ utan oönskade gener finns inte (fast de allra flesta vet vi ju inget om). Börjar vi utesluta i övrigt bra avelsdjur för att de bär på ett färganlag som vi har bestämt oss för är fel så kanske vi drar på oss andra problem istället.

När det gäller registreringen i SKK så gäller följande:

"Samtliga i kullen födda och levande

valpar skall registreras."

Det är alltså inte tillåtet att låta bli att registrera valpar som är t ex felfärgade. Det innebär att de kan tävla om man vill det, dock kan de ju inte få t ex championat där det krävs utställningsmerit, som lydnads - eller brukschampionat.

#65
Det finns ingen som sätter några regler för hurvida man Själv har för önskemål om en hunds egenskaper.
Om en hund är ett mentalt vrak så är den det, och det inte bara i Våra ögon - utan en sådan hund mår ju i sig själv inte heller så värst bra.

Jag har aldrig sagt något annat, för det står en själv helt fritt att avgöra om man vill leva med en "mindre bra" hund eller inte.
Men det jag däremot säger är att Jag förstår tex tävlingsfolk som byter hund till en som passar en själv och ens mål bättre.

Jag förstod mkt väl vad du menade med "perfekt" ägare till en hund. Och Nej - Alla är inte alls anpassningsbara till en Hund. Vilket Jag Återigen förstår helt och fullt!
Ta hand om ordentligt?! Vem har sagt något annat?
Jag vet att jag flertalet med gånger poängterat denna sak lite för många gånger i den här tråden, börjar kännas en aningens uttjatat.

Tycker faktiskt att det är bra mkt bättre i många fall att en hund omplaceras till ett Bättre och mer Lämpligare hem än att vara en "last" för sin ägare, precis som du själv skrev - Hunden "duger2 inte för just DEN ägaren, ägaren har "ledsnat" eller av andra skäl inte längre Kan ha kvar hunden.
Det blir då Mer skada än nytta, vilket jag hoppas att du själv också förstår.

Det får stå för dig om hur Du väljer att göra med Ditt liv och Din hund - det är inte Min huvudvärk.

Kasta bort och Överge?! Men snälla ge dig! Det är fortfarande en Hund vi talar om, ett Djur!
Vare sig Du vill tro det eller ej så är dom mer anpassningsbara än vad man kan tro.
Och något liv kastar man inte bort om man omplacerar till ett lämpligare hem där hunden blir uppskattad för den den Är, man gör den snarare en tjänst.

#66
Jag missförstår dig inte med flit, det är isåfall Du som inte kan uttrycka dig i text på ett korrekt vis om du anser dig missförstådd. Jag läser det som står.
Bråkar gör jag inte heller, däremot ifrågasätter jag saker och ting.
Och jag väntar fortfarande på svar från dig på några av mina frågor som du kan hitta i mina inlägg, bla i #61

#67 Vita Schäfrar får inte registreras alls även om de föds i renrasig kull :-S

Har sett en lapphundskull för ett tag sedan med lila och blå valpar, otroligt söta :-D Fast alla lapphundvalpar är söta men jag tycker det är roligt att titta på ovanliga färger och få lära mig mer :-)

#67

Tack för ditt svar, mkt intressant att läsa.

Nu är jag inte alls så insatt i din ras, men det är väl generellt en ganska så frisk ras?

Låter vettigt gällande ditt resonemang ang. fortsatt avel på föräldradjuren - dock inte göra om en kombination som gett "fel".

Hur är det med håranlagen i din ras då? Säg att det blir en korthårsvalp, de kan också reggas?

#70

Jag trooor att Katti menade reggningskraven i sin egna ras. ^^

#69 Katti skrev ungefär det jag tänkte skriva. Kommer inte kommentera dina inlägg mer i den här tråden då vi inte kommer att komma överens och jag vill inte ha bråk.

#73

Jag vill inte heller ha ngt bråk - vart får du det ifrån?
Men ifrågasättanden ingår väl i en diskussion, likaså att man inte heller delar åsikt. Men det betyder då inte att man ska bråka.

Vad är det annars för mening med diskussioner - att alla håller varann om ryggen?

Nåja, du gör givetvis som Du själv vill.

# 72 Nej, för alla raser. Det är punkt 9 i under allmänna registreringsbestämmelser i "Registreringsbestämmelser 2010" (sidan 10)! Däremot vet jag att man om valpen är felfärgad eller -tecknad ska sätta ett kryss när man ansöker om registrering. Så på något vis syns det väl i stamtavlan.

#74 Nej, det är inget bråk men det riskerar att bli eftersom vi har så olika åsikter och ingen kommer ge sig, därför väljer jag att lägga ner.

#75 Fast stämmer det verkligen? Finns ju även skrivet där vad som är förlagt med registreringsförbud, där bland vit schäfer och avkommor efter vita schäfrar. Och fler raser, som har reg-förbud på felfärgade avkommor. Och det  går ju inte att regga något som inte får reggas… däremot kanske det menas att informationen om valpens existens och fel ska framkomma.

Tyckte bara att det sa emot sig självt, allt ska reggas men ändå inte….