Jag är normalt inte på hundar i fokus, men idag har den mest otroliga hund gått ur tiden på tok för tidigt och jag känner att jag måste dela med mig.
Detta skriver jag för jag tycker alla förtjänar att få en dos av denna tös.
Jag vill även skänka mina tankar åt Malin och Johan!

Hennes namn var Killah, en liten dvärgpinscher på 10 månader jag hade äran att vara moster åt.
Hon tog mitt hjärta med storm första gången jag såg henne!
Faktum var att hon tog alla med storm. Hennes personlighet var enorm, hur jag än försöker kan jag inte beskriva den med ord.
Vad som hände henne är fortfarande ofattbart, det känns så overkligt..

Förra onsdagen, 17 februari, svällde hela hon upp.
Hon blev nästan sin dubbla storlek, kunde varken se eller äta.
Den lokala småstadsvetrinären sa allergisk reaktion.
Tre dagar senare, efter antibiotika och kortison, gick svullnaden ner men hon var fortfarande inte bra.
Hennes hud var helt rödflammig och torr. Hon var inte sig själv.
Hon gick från att vara den gladaste, tokigaste, mest sociala hund till att inte ens vilja sova i samma säng som min syster och hennes sambo. Hon tittade inte ens på dom när dom gick upp på morgonen.
När hon sedan på måndagen inte blivit bättre tog dom henne till närmaste djursjukhus (4 timmars bilresa tur/retur) där dom bestämde att det var bäst att lägga in henne.
Vetrinären misstänkte läkemedelsförgiftning. Vi sökte överallt efter vad för slags tablett hon hade kunnat hitta. Vi rotade fram namn på alla tabletter vi fått utskrivna dom senaste 2 åren för att vara på den säkra sidan. Dock gav detta inget..
Hela veckan gick, den lilla kämpen gav inte upp.
Hon blev heller inte sämre, men inte bättre..
Min syster och hennes sambo var två gånger och hälsade på henne på djursjukhuset, ingen av gångerna reagerade hon på dom. Förutom i igår (Torsdag) då hon gnydde när dom gick.
Vid 12 idag (Fredag) ringer vetrinären och säger att dom har en sista aning om vad det kan vara.
Någon sjukdom som får hennes imunförsvar att vända sig mot henne mer eller mindre. Dom bestämmer att dom ska testa henne för det. Vetrinären meddelar då att Killah blivit lite sämre.
Min syster med sambo bestämmer sig för att åka till henne idag igen. Väl framme berättar Vetrinären att dom inte kommer få provresultaten om dendär sjukdomen fören tidigast imorgon kväll (Lördag), men tillägger att han inte vet om det är värt att behandla henne om det visar sig att hon lider av detta.
Antalet vita blodkroppar i hennes blod var så gott som obefintligt.
Hennes tillstånd hade även blivit värre sedan förmiddan. Hon både kräktes och bajsade blod.

Min syster och hennes sambo tog beslutet att ta med henne hem.
Hon fick äta så mycket hon orkade av sin favoritmat (älgfärs och frolic; mums!). Dom sa att hon blev mycket piggare och gladare så fort hon fick komma hem.
Efter festmåltiden la hon sig på sin favoritplats i soffan och blev pussad och myst med.
Ett par timmar senare kom vetrinären hem till dom som planerat och lät henne avsluta sitt lidande..
Vi vet fortfarande inte vad det var som hände..

Underbara, fantastiska, vackra, otroliga Killah.
Du har föralltid en speciell plats i mitt hjärta. Du berörde alla som fick möta dig på vägen.
Vi ses snart igen gumman!
Vila i frid <3

Du saknas oss!