Hej på er igen!

Har nu kommit på att min tjej är skendräktig då det kommit lite mjölk från pupparna. Känner mig lite dum nu som inte förstod det på en gång men så är det väl som första hundsägare:) Jag trodde ju att hon var sjuk.

Så nu undrar jag istället vad jag ska göra nu när jag vet att det är skendräktighet? ska jag uppsöka vet för att få mediciner för att avbryta skendräktigheten? eller ska jag bara låta henne vara? hur ska jag göra med mjölken?

Halvera maten, ta fram cykeln och ta ut hunden på träningsrundor. Den mat hon får kan du stoppa i en petflaska eller liknande så hon får något annat och tänka på, se även till att hon inte har något att använda som substitut för valpar, ex leksaker, skor, smörlådor… Bäddar hon mycket så minska ner på möjligheten till det.. Har själv just nu en tik som också är skendräktig, hos henne sitter det i maten och motionen så fort man drar ner på maten så slutar hennes beteende och juvren går tillbaka ganska fort, dock blir hon grinig och lite deppig men det är bara hormonerna i henne.. därför aktiveras och arbetas hon, då tänker hon på annat.

Kan även tillägga att inte ta på/stimulera juvren.

Så länge det inte går till överdrift kan man gott låta hunden vara skendräktig. Det är ju en naturlig funktion, så att döttrar ska kunna hjälpa sin mamma att ta hand om småsyskonen.

Håll koll på juvren, så att det inte blir mjölkstockning. Kläm inte på dem, försök hindra henne från att slicka och suga på dem själv. Känn bara med handen runt juvervävnaderna, svullnad och hetta brukar vara tecken på mjölkstockning. Man kan få galastop utskrivet av veterinären om det krånglar för mycket med mjölken.

Min förra golden var redigt skendräktig efter första löpen, men minskade intensiteten i det med åren. Hon hade valpar, som vi lät henne ha. Det var leksaker, bollar och annat, som hon bar mellan sängen, soffan och en hundsäng. Så länge hon bara "skötte om dem" fick hon behålla dem. De enda gångerna vi avbröt hennes "mamma-lek" var när vi hade andra hundar som hon tyckte störde för mycket, så hon vaktade sina valpar för hårt. Riktiga valpar hade de andra säkert accepterat att man skulle passa sig för, men inte de gamla leksakerna.

Tack för alla era bra svar!:) Hur länge håller skendräktighet på?

#5 den brukar vara lika länge som en vanlig dräktighet = ca 2 månader efter senaste löp

#6 ja okej för det är ca 2 månader sedan hon löpte och det är först nu jag märkt något. Är det skenvalpning hon har kanske? hur länge pågår det isåfall?

#7 Ja en del tikar skenvalpar och kan även adoptera någon sak som sin valp. Hur länge det pågår är ganska individuellt

#8 Hon har inte adopterat något och hon bäddar inte utan det är bara just att pupparna står ut och det kommer pytte lite mjölk ifrån dom. Hon ligger lite extra mycket i sängen nu också. Låter detta som skenvalpning?

#4 Hm jag håller inte riktigt med dig om att man ska låta dem fortgå, det är bättre att avbryta det så snabbt som möjligt för chansen för tillväxt av tumörer i juver är större när hunden har det hormonpåslaget som dem får vid skendräktighet, man ska också ha en koll efter UVI och livmodersinflammation, kan lätt dyka upp under den här perioden.

Jag skulle säga att skendräktighet och skenvalpning egentligen är samma sak eller har jag helt fel?

#10 en skenvalpning är då en skendräktig tik går igenom själva valpningen med värkar och allt precis som vid födsel/valpning.

#10 Jo, du har rätt om att juvertumörer växer mer då. Fast jag tycker fortfarande att det är värt att låta hundarna ta en skendräktighet om det går vettigt till. Ofta är det bara första löpen de är så där extremt skendräktiga, sen mattas det av med åldern. Dettya är oxå biologiskt. Meningen är att flocken ska bli större (fler ungdomar som kan hjälpa till att jaga och göra nytta) då tikarnas drift att få egna valpar bromsas ett tag. De kan hjälpa mamman med att dia valparna, samt får öva inför sina egna kommande valpar när de väl flyttat.

Jag kan hålla med om att det är bra att ge dem mer motion och annat att tänka på. Fast när man minskar maten kraftigt och motionerar mer, blir tiken psykist stressad. Då ökar istället risken för livmoderinflammation. Man kan ju tänka på det i alla fall, och väga risken för tumörer mot risken för livmoderinflammation.

Nej du min skendräktiga madonna är fem och har varit skendräktig alla löp i sitt liv det går inte över, inbilla er inte det. Och det blir inte bättre av en kull heller.

Varför skulle risken öka till livmodersinflammation av motion och nerdrag av mat? Stressen är för att hunden skall avbryta sitt beteende och hormonpåslag, det är stressande för kroppen att vara skendräktig också. Det är ju hormonpåslaget som ökar riskerna..

Våra tikar har alla varit mycket intensivare skendräktig som yngre, och det märks mindre och mindre med åldern. Fast alla är ju olika.

Om du minskar matintaget med 50% och ökar motionen rejält, utstätts hunden för stress, då kroppen utstätts för svält, även om det bara är en kort period. Vissa hundar kanske inte bryr sig nämvärt, medan andra kan stressas rejält av det.

Alla får ju läsa sin hund och se vad den mår bäst av. Vi har en enda gång behövt avbryta med galastop, och samtidigt tagit av tiken "valparna". Något annat avbrytande har aldrig behövts.

En tik som har jobbaiga löp och rejäla skendräktigheter kan man tom överväga att kastrera för att slippa problemen.

#14 Jo men du svarade inte på min fråga hur neddragning av mat och motion kan ge livmodersinflammation? Det är mycket stressande för hundarna att vara skendräktiga så därför bryter man hela den processen med ett annat stress moment men hur skulle det ge livmodersinflammation?

#15 Att kroppen utsätts för svält vid hård motion samtidigt som man minskar på maten då den skulle behöva öka energiintaget, ger en psykisk stress som ökar risken för livmoderinflammation. Detta kommer från en föreläsning angående naturlig hunduppfödning av David Selin.

SÅ psykisk stress skall ge fysiska symptom som livmodersinflammation?

När det är snarare en ändring hormonobalans och bakterier enligt dem flesta som orksakar livmoderinflammation?  Tyvärr det finns inget som kan få mig att tro att psykisk stress skulle orsaka livmodersinflammation.  Den forskningen vill jag se där man kan säga att det är psykiska faktorer och inte hormonbalanser i kombinationer med bakterier som orsakar livmodersinflammation.

Jag citerade bara ur mina anteckningar, har tyvärr ingen forskningsrapport att hänvisa till.

Fast tittar man på människor kan ju psykisk stress och ohälsa leda till följdsjukdomar som är fysiska. Stress kan ju sänka immunförsvaret, om inte annat.

Kanske kan det vara så enkelt, att eftersom en livmoderinflammation kan ta uppåt 2 år på sig att "mogna" så den märkas, att stressen påskyndar det?

Mycket möjligt att ett stressat tillstånd kan påskynda utbrottet, men då kan ju också stressen av att vara skendräktig vara en utlösande faktor. ..stress som anledning är ju jätte svårt att undersöka och ännu svårare att bevisa.

Jo, sen har jag inte tyckt att mina hundar varit stressade av att ha låtsasvalpar, bara pyssliga. Enda stressen i det har varit om de kännt sig tvungna att vakta valparna mot andra hundar.

Tror att det är individuellt om de blir stressade av skendräktighet, och en matvägrande hund kanske gillar att man ger mindre.
En labbe stressas troligen mer av svält än av skendräktighet.

Båda är ju naturliga saker för en hund att råka ut för, egentligen.

Den stress som kroppen upplever ser vi inte oftast som stress under skendräktighet, det är ju något som tvingar hundarna att vara vaktiga pyssliga och kroppen programeras om helt i onödan till att producera mjölk, svullna upp över buken, bli deppiga osv, därför skall man avbryta beteendet. Därför svälter jag dem och motionerar dem, jag accepterar inte att mina hundar tror att dem ska ha valpar, dem skall arbeta precis som tidigare.

Visst, för våra moderna hundar kanske det ser ut att vara i onödan, men naturen hittar ju inte barab på för kul. Det HAR en biologisk orsak. Man kan tom ha skendräktiga tikar som amma åt valpar som förlorat sin mamma.

Då min förra golden hade "valpar" fortsatte vi som vanligt. Om någon av huskyna skulle vara skendräktig på allvar, skulle de fortfarande få jobba framför släden, och få den mängd mat de behöver för att inte tappa vikt.

Jag förstår hur du tänker, och accepterar till fullo att du svälter och motionerar dina hundar när de är skendräktiga. Fast jag vänder mig mot att du säger att man skall avbryta beteendet. Bara för att du gör det, måste det inte vara rätt för alla att göra det.

Jag tror inte att en hund lider fysiskt eller psykiskt av en normal skendräktighet (OM inte det blir mjölkstockning då, då man måste uppsöka veterinär) då det är ett naturligt beteende. Visst kan de vara alldeles knäppa, men det är vi oxå ibland. Vem skulle vilja vara utan den första förälskelsen, där man verkligen led och mådde pyton?
Är det så rejäla skendräktigheter att tiken går ner sig alldeles, och dessutom är låg och jobbig under löp, tror jag att det är vettigare att kastrera. I alla fall om det är en hund man vill jobba med.