Hej  Sara! =)

Det viktigaste är först och främst att din pojkvänn/sambo och du har samma tyckande och tänkande om hunduppfostran, annars blir hunden klyven och det kan skapa problem.
Inte bara nu, utan även i framtiden.
För en hund som får dubbla budkap, kan om det vill sig illa bli agresiv, och sån hund vill ingen ha.

Har du sagt att hunden ska ligga i hallen så får du faktiskt "smälla pojkvännen på truten" *ironi* och tala om för honom att det var du som sa till hunden och ligga i hallen, inte han, altså så är det du som ska bestämma NÄR hunden ska komma in i köket igen.
Summan av detta.
Det är den som säger till hunden att  göra en sak, som bestämmer åsså när hunden ska göra avslut i det han gör.

Om man tar som ni är ute med hunden, håller du i kopplet så är det du som bestämmer över hunden, inte någon annan, trotts din svärmor eller pojkvänn är  i när heten.
Om han inte skulle lyssna på att du ropar på honom, utan gå till svärmor eller pojkvännen, så får faktiskt dem vara så snällla och köra iväg hunden så den kommer till dig. Jag gör alltid så att kommer det en hund mot mig ute så säger jag "gå iväg till din matte/husse! I vnligt med bestämd ton.

Varför?
Jo då är inte det nya stället bekvämt, utan ddet bekväma är hos dig, men du får ALDRIG glömma en sak, När han gör rätt, så berömm honom i MASSOR!!

Får jag fråga Varför du stänger in hunden?
Om man stänger in hunden bara för att det kommer små barn, så lär sig inte hunden och vara tillsammans med småbarn.
Kan bli en "tvärtom-reflex" att han inte vet hur han ska bete sig sedan, och då blir den som har honom arg, på felaktiga grunder.
Lär honom och var tillsammans med honom och barnen, så får dem lära sig och ta hand om varandra, oftast så brukar dem lösa det där själva på ett bra sett.

Vem har hunden valt som flockledare, även att du tycker att det är du så behöver det inte vara så.
Samtidigt går det inte och "köpa" hunden med godis.

Godis ska bara användas vid berömmels och när han har gjort något posetivt, inte som svärmor och din pojkvänn håller på med, för hunden är ingen "godis-automat".

Sedan att han går till dem…är bara för att dem är ju trevligare och har godis så dfär av är det jätte-viktigt att dem schasar bort hunden, när han kommer till dem, inte varje gång, men om du står och ropar att han ska komma till dig, för då kan dem defenetivt inte ge godis.

Har du funderat på och gå på Unghundskurs på Brukshundsklubben?

/Tina

Vi tycker likadant, vi har några grunder, han ska inte skälla utan anledning, inte hoppa, inte bitas, inte vara i köket när vi äter. Sådana basgrejjer och utöver det så har vi ju lärt honom ligga, sitta allt sådant. Så vi vet båda vad vi vill att han ska kunna och vad han inte får göra. Det är nog inte det att han får dubbla budskap, mer att det är jag som blir ond och elam eftersom jag säger till honom och pojkvännen säger att han får komma. Då lär han sig ju att det är husse som är snäll.

Det är det som är jobbigt, varje gång jag platsat hunden så säger till min pojkvän att kom ihåg nu att det är jag som ska säga när han får komma, javisst säger han och låter hunden komma ändå för att han "glömt bort".

Jag tror han är orolig på ågot sätt att jag inte klarar av hunden. Det gör jag, det är bara det att han har lärt sig av dem att han inte behöver lyssna på mig. Jag tycker det är dags att han börjar göra det nu. Jag ska ta upp det med pojkvännen igen.

Självklart stänger jag inte in hunden direkt det kommer barn, nej nej. Han tycker jättemycket om barn och försöker vara försiktig med dem. Men han vet inte riktigt ännu att han är en stor tung, stark shäfer med en hård svans som lätt välter omkull barn som just lärt sig gå. För det mesta brukar jag vara med honom i rummet om vi blir tvungna att ha honom där. Men ibland går inte det. Det är heller aldig långa stunder han sitter där. Han sitter bara där när det är otroligt mycket folk i vår lilla 2:a och då är han kanske där en 10-15 minuter tills alla har koll på sina barn och allting.

Jag tror att han har valt husse som flockledare, han är ju snäll men bestämd och inte lika "elak" som jag. Men det bör väl inte betyda att han kan stunta i mig?

Jag tror att jag är lite mer konsekvent an min pojkvän och svärmor. Jag tycker att har jag sagt att han ska göra något tex ligga, så ska han göra det. De är mer snuttigulliga med honom och tycker att det gör väl inte så mycket att han hoppar mycket och drar som attan när man har honom i koppel. Jag tycker man ska ha hyffsad pli på alla hundar och okej, det är inte lika farligt om en dvärgpudel hoppar och drar i koppel men Roj är snart en fullvuxen shäfer..

Ja, vi har tagit en kurs med honom och när jag skulle dit med honom så följde både min pojkvän och hans mor med och röck in när han inte lydde. Sa åt mig vad jag skulle göra, hur jag skulle göra och ropade åt hunden.

Det känns som att det största problemet ligger i att min pojkvän och svärmor inte respecterar mig och tror på mig. Tror du det är försent att få hunden att börja lyda nu?

/Sara

Jag är bara tolv år men har under hela mitt liv levt med hundar + att mamma jobbat med en del problem hundar.

Jag tror också att det största problemet ligger i att din pojkvän och svärmor inte respekterar dig. Om ni inte har ett sammarbete om hur ni ska sköta er hund kommer det inte bli lyckat alls.
Sätt dig ner med dem och försök förklara att det funkar inte om du aldrig får vara den som är "glad" med hunden. Om dem vägrar tro dig kan du försöka hitta en speciell person som är mycket duktig på hundar. Be då denne person att förklara för din familj hur viktigt det är. Tänk om du blir ensam med hunden någon gång? Hur kommer det gå i såfall?

Om du är ensam med hunden någon gång på dagen kan du ju "träna" honom. Lyssnar han inte första gången, upprepa kommandot. Om han verkligen inte lyssnar använd godis, visa med handen och gör allt för att han ska lyssna. Var GLAD på rösten och bli inte sur eller frustrerad för att han inte lyssnar. När han har gjort rätt klappar du och berömmer honom och ger honom massor med godis.

När du känner dig "redo" kan du säga till din pojkvän och din svärmor att du SKA gå ut med hunden nu. Dem ska inte följa med utan du ska gå helt själv. Det krävs dock att du orkar hålla hunden i koppel och att den lyssnar någolunda på dig.
Hur lång promenad du ska ta beror helt på vad du tycker. *I början kanske det går bra med en kort promenad på ca 10 minuter. Ta med hundgodis, lek lite med hunden och beröm den när den inte drar i koppel. Gör allt för att han ska tycka det är kul. Sen kan du ju öka med att du går ut med hunden i 20-30 minuter en gång om dagen helt ENSAM.

Ang. din pojkvän och hans mor verkar det som om dem inte direkt litar på dig. Dem är osäkra och tror tydligen inte att du "klarar av" hunden. Eller så kanske dem tror att du kommer "ta" hunden ifrån dem. Be dem förklara varför du aldrig får berömma hunden eller vara den som är glad m.m.

Lycka till!

Gör så här, sätt gubben och svärmor på en klicker kurs UTAN hund. För dem är inte bra hundägare.

Instruktören på den kursen vad sa hon när dem ryckte in?

det hela låter som att det är du som vill ha hunden och inte dem, att dem i stället tror att allt löser sig med en näve gottis…..

Men det verkar som att hunden inte bor hos dig, är det inte din hund?

Det går inte bara gå en kurs på bk, du måste gå dit flera gånger, UTAN pojkvänn och svärmor.

Jag skulle rekomendera att antingen plasera om en stackars hunden, eller göra dig av med pojkvännen…

man vet inte vad detta kan sluta….

Jag sa att jag skulle göra historien kort i början. Så här är det, jag och min pojkvän blev tillsmamans och han ville ha en hund och vi bestämde att han skulle skaffa en, han bor fortfarande hos sin mor. Jag var med och valde ut valp och har varit med ända från början. Vi sover alltid med varandra antingan hos honom eller hos mig och då är hunden med. Men han tycker ändå det är viktigt att det är hans hund, och det är det ju eftersom det är han som köpt honom men jag har tagit lika stor del i hundens liv som husse har. Så det är hans hund, men vi har den tillsammans, om ni förstår? Det är också därför svärmor bestämmer över hunden, för vi är mest hos dem.

Men när vi sedan flyttar ihop då finns ju inte svärmor där och kan ta över.

Alltså det är inte så att hunden skiter i mig, han lyssnar på mig men "vet" att det inte är allvar föränn någon annan kommer. Han lyssnar bäst på husse. Min pojkvän tror att han har blvivt bättre på att inte ta över när jag har börjat och det gör han inte heller, istället kommer han och ställer sig bredvid mig och tittar strängt på hundn när jag säger åt honom. Och då är det ju ändå husse han "lyssnar" på.

Jag tror verkligen inte det är synd om hunden, han är så glad och lycklig så. Det är heller inte det att han får dubbla budksap för det får han inte. Det är det att när jag säger åt honom så är det husse som säger när han kan komma igen. På det sättet blir det alltid jag som säger till och alltid husse som befriar.

Jag ska ta och prata med dem igen och se till att det blir ändring. Gå ut på promenader ensam osv.

Han får visst dubbla budskap.
Citat: "Det är det att när jag säger åt honom så är det husse som säger när han kan komma igen". Det är dubbla budskap.

Varför väntade ni inte med och skaffa hund förrän ni bodde ihop?
Är det papper på hunden?

Tänker ni gå någon mer kurs på Bruukshundsklubben, om det var där ni gick.

Instruktören på den kursen vad sa hon när dem ryckte in?

Det är väl inte dubbla budskap? Dubbla budskap är ju när jag säger åt honom att han ska göra en grejj och husse säger att han inte ska göra det. Och så är inte fallet.

Varför skulle han vänta med att skaffa hund tills han flyttat ihop med mig? Hunden bor ju hos honom ändå? Papper på att han äger honom? Klart det är, vi har stamtavla och allt..

Vi går en kurs just nu, men inte genom brukshundsklubben. Det är en privat person som håller i den. Och hon sa inte så mycket när de röck in, hon kanske inte är så "seriös" men det var den enda kursen som var. Vi tänkte gå valpkurs och allting med honom med det fanns inget sånt.

hur kan du först fråga om hjälp, och sedan när man kommer med konkreta svar, bara se på dem på negativt sett?

Du kan inte tro att folk svarar som du vill ha svaren.

Men herregud, nu kanske du har tolkat mig lite fel. Jag ser inte dina svar på negativt sätt. Däremot tycker jag du förhastar dig när du bestämd hävdar att antingen borde vi göra oss av med hunden eller så borde jag dumpa min kille…

nej det gör jag inte.

Men så som denna hunden får sin uppfostran, så vill inte jag möta denna om några år…..

Jag tycker inte att man kan räkna detta som dubbla budskap. För mig är det när hunden får 2 olika kommandon samtidigt.

Ofta lär sig hundar hur olika personer fungerar. Här hemma tex, så hoppar Freja och Cora på krister, men inte på mig (jo, det händer, men väääldigt sällan) för att de vet att de får på honom men inte på mig. De kan vidare gå fint i kopplet med ena mämnnsikan i hushållet, men drar som 17 med den andra.

Se till att lyckas vara ensam med hunden i alla fall 15 min varje dag. Träna något denna kvart, inne kan du tex göra kontaktövningar, förbudsövningar ed, så att han lär sig att fråga om lov innan han tar mat, godis ed. Kanske kan du skaffa en klicker och klicka in honom och göra roliga trix? Ute kan ni träna inkallningar, gå fint i kopplet od.

Om du är rolig, tar initiativ, så tror jag att er realtion blir bättre.

#11: Så funkar våra hundar också. Dem hoppar och biter på syrran eftersom hon är så "vänlig" mot dem. Jag är mer bestämd och mej kelar dem bara med. Ibland gillar hundarna den som är mest bestämd.

#11 Det är det för mig också, när de får två kommandon eller så. Och så gör vi inte.

Nu när du sa det, så började jag tänka på det. Roj hoppar aldrig mot mig, däremot hoppar han som sjutton mot husse. Det kanske har med det att göra, att han trots allt vet att han inte får hoppa mot mig.

Jag ska göra som ni säger, skaffa egen tid med honom varje dag och då träna något roligt så han vet att jag inte bara är dum :)

Tack för tippsen!

en hund behöver fast,bestämd och men ändå vänlig hand och klara direktiv, dåtrivs dem.

inget velande.

Men det har han ju! Problemet är att jag säger till och sen när det är dags att sluta göra det som han gör så är det alltid husse som gör det.

Nu har jag inte läst alla ord i alla inlägg, men som jag ser det är det pojkvän och svärmor som du behöver "uppfostra" ;) , hunden klarar du nog av bara du inte blir hindrad av dem. Kanske lättare sagt än gjort, men jag hoppas du får kraft och mod att ta tag i det, lycka till.