Mycket fint skrivet av dej. Och mycket fint gjort av dej att ta hand om denna lilla vovve.

Jag går aldrig ut på blocket. Den mest tragiska annonerings plats som finns. Jag har 12 vovvar här hemma som jag tar hand om. Viljan finns att ta hand om många fler, men man ska hinna också.

Jag blev erbjuden en liten hund som från ursprunget kommit från ett hundstall i spanien. Hon har haft 4 hem  i sverige och är 4 år!!! VIDRIGT! Tyvärr kan jag inte ta hand om henne.

Om alla kunde tänka efter ett par gånger extra innan dom tar steget att ta ansvaret över en hund så skulle det kanske inte se ut som det gör i dag.

Och varför måste man ta hundar från andra länder när det finns så många här som behöver nya hem.

Det skulle behövas fler som du. Kram på dej

Mycket fint av dig! Hoppas ni får många härliga år tillsammans!

Ja visst e de svårt å motstå de små valparna, men de äldre är minst lika söta och har näst intill mer kärlek att ge. . .

#1 håller med där att det är bättre att ta hand om de svenska hundarna innan man börjar ta in hundar från andra länder. . .

12 vovvar, måste va härligt :) men tufft, vi har tre, räcker för oss. . . men som du säger man vill ta hand om många fler. . .

#2 det hoppas jag oxå. . . =)

Alla mina senaste djur har varit omplaceringar av olika slag, av en ren slump.

Tycker det känns minst lika givande, och dessutom även en lättnad av att veta att det jag ser är vad jag får, det är inget som jag behöver vänta för att få reda på.

Blandrasavlen bidrar ju till att fler hundar hamnar på hundstall.

Har inte sett någon renrasig reggad hund som hamnar på sånna ställen.

Har själv tagit hand om en äldre hund.

Varför inte ta en stabil äldre hund och ha den som första hund

Jag beundrar människor som faktiskt tar omplaceringshundar i första hand och inte en valp. Tyvärr är jag inte en av dom. Jag väljer helst en valp, som jag kan forma själv utefter min livsstil, o inte en äldre hund som redan är "formad". Väldigt svårt att uttrycka mig känner jag ;) Sedan min syster tog en omplaceringshund känner jag att jag står ännu mer fast vid det. Hon har verkligen händerna fulla, med en hund som är i trotsåldern och aldrig fått några regler överhuvutaget i vardagen. Jag känner mer att jag klarar bättre av en valp o kunna fostra den successivt, så att säga :)

Lycka till med din vovve!

Jag har nästan alltid skaffat valp bl.a eftersom jag vet att jag inte psykiskt skulle klara att ha en hund i bara några få år. Döden är alltid jobbig, men ju fler år av lycka man har haft desto mer är det ändå värt det. Det kanske är själviskt, men valpen behöver ju också ett hem. Men en vuxen liten hund eller en stor hund på två tre år som du tog hand om skulle jag helt klart kunna tänka mig däremot. Det har väl varit att jag velat ha en valp som kanske fäster sig mer och på ett annat sätt också. Men vi skaffade iof en jättefin Rottweiler hane på fyra år för några år sedan, han hade ju inte hamnat på hundstall annars… men kanske avlivats eftersom han blivit runtskickad så länge mellan olika ägare som inte klarade av honom. (Han var inte agressiv, utan sällskapssjuk så han slet sönder hela hemmet om han var ensam mer än nån timme.) Om inte pappa varit så envis och duktig med djur så hade han nog blivit avlivad nyligen, eftersom han fick diabetes. Så, det är väl mest sånt som avskräcker mig från att skaffa en äldre hund.

Just hundstall har jag aldrig skaffat hund ifrån eftersom det varit så stor efterfrågan på de mindre hundarna på de hundstall vi varit inne på att det aldrig blivit hundar 'över' så att säga. Tyvärr har vi dåliga ryggar i familjen så ingen utom pappa skulle klara en större och kanske lite problematisk hund, heller.

#5 Samtidigt kanske man om man är förmögen nog att skaffa renrasig hund även avlivar den när man blir allergisk eller tröttnar. Det har jag haft erfarenhet av iallafall. Oansvarig 'oops, blev hon dräktig' "avel" som skapar egentligen oönskade kullar av blandrasvalpar slutar kanske oftare med fler hundstallshundar, iof.

#4 kul o höra, sådana som du behövs. . . Ja precis man kan testa hunden på ett annat sätt man kan ta promenader med den och höra med ägaren av hundstallet hur den reagerar i de olika situationerna och på det sättet vet lite mer vad man får. . .

#6 förstår ditt tänkande men tycker det är tråkigt att höra, "man KAN även lära gamla hundar sitta" =)

Bilbo va så kallad "rädd" "opålitlig" "ingen kondis" m.m suttit i hundhage i 2 år inte en hund som skulle klara av mitt liv i en 1.a i stan,  men han formar sig efter mej mer och mer för varje dag, när vi fick han kunde han inte gå runt kvarteret för han hade så dålig kondition, nu springer han en halv mil med mej, busar med schäfrarna och beter sig coollungt i alla situationer, även med barn. Behandlade han som en valp när ja fick han och på det sättet kunde jag forma honom. . . Även valpar kommer ju till den trotsen mer eller mindre olika från individ till individ. . .

#7 fint de ni gjorde för rottisen, ja de små hundarna försvinner fort från stallen. . .

Det är kanon att det finns de som kan tänka sig en omplacering istället för en valp, tummen upp för er!

jag personligen vill ha omplaceringar då jag inte vill ha valp. och eftersom jag vill ha en vuxen så blir det en omplacering. min tjej kom från en familj som köpte henne eftersom hon var söt som valp. sen när hon växte upp fick hon bo i sin hundgård i 4 år. när hon var tre började några människor försöka få dem att ge upp henne och låta henne komma till någon annan. de reste även bort halva året och bodde då i thai. så de sket fullständigt i henne. men efter 1 år så släppte de henne. så då fick hon komma till min uppfödare i väntan på ett nytt hem. hon hann vara där i 1 vecka innan jag tog hem henne. jag vill ju ha en BC (renrasig) som jag kunde träna med och som inte var valp. och hon hade ju tess.

men om jag någonsin kommer att ta hem en sådan mentalt trasig hund igen vet jag inte. som man gråter över hunden för att den mår så dåligt. det har tagit mig ett år nu att få henne att lite på mig och min sambo.
men tummen upp för alla som tar omplaceringar

När jag skulle skaffa min första vovve så var jag iaf säker på att jag ville ha en vuxen hund. Helst en schäfer eller något liknande. Letade runt på blocket och olika hundstall men hittade ingen som passade mig, eller rättare sagt de som ägde hudarna ville inte sälja till oss. sen såg jag en annons på blocket om en underbar hund som kom från spanien (sos-animals), blev dock nekad till att adoptera honom men de bad oss att kolla vidare på deras hemsida. visste inte ens att man kunde ta in gatuhundar till sverige men det har länge varit min dröm. så jag fortsatte att leta och hittade en annan vovve som fortfarande var på hundgården i spanien, så 28 september 2008 flög han till sverige och vi möttes för första gången. Han är helt underbar och jag ångrar mig inte det minsta. Hjälper hellre en hund som inte har det så bra än att ta hem en valp.

skickar med en bild på min älskade Timo =)

Eloge till dig! Människor som dig älskar jag.

#8, absolut kan man det! Men jag inser väl mina begränsningar, jag har inte tillräckligt med kunskap, erfarenhet och framförallt Tålamod för att göra det ;)

Även om man inte själv vill ta sig an en omplacering så kan man ju stötta verksamheten med till exempel pengar eller volontärarbete

#13 Inse sina begränsningar är viktigt och stort :) sicken söt nallebjörn du har på bilden. . .

#14 Bra inlägg =)

Jätte kul o höra era åsikter och berättelser, många solskenshistorier

Jag och min sambo letar med ljus och lykta efter en omplacering som inte är så stor. Vi vill inte ha en valp då det skulle kräva att vi är lediga (eftersom en valp inte kan va själv hemma). Vi vill därför ha en vuxen hund som redan kan det där med att inte kissa inne, inte bitas och har lite hyfs iaf. Än så länge har vi inte funnit just DEN hunden som vi vill ha, men den finns nog nånstans

Innan så har jag faktiskt skänkt pengar till hundstall för att jag tycker de gör ett fantastiskt arbete och vill att de ska fortsätta kunna ha öppet. Man känner sig duktig och till freds med sig själv när man gör sånt.

Det e synda att dom igentligen behövs.

Men blandrashundar börjar bli den nya "plågan".