Åh, vilken snygging! :) Häftigt namn också :)

Jätte fin :)

Supersnygg kille! Ser ut att vara i valdigt fin form.

Oj vad fin har är.
Kanonvovve…

vad fin :D

Vad fin han är :)

Jättefin kille…..han är inte bortskämd va????

Agnetha och de fyrfota

Jätte fin kille =)

Tack allesammans! :) Jo, han är i fin form nu äntligen. Han har en extrem ämnesomsättning, så för att han ska gå upp i vikt måste vi ge honom så överdrivet mycket mat. :) När han kom till oss var han väldigt tunn, så skallen var som en överdrimensionerad fotboll, men nu tycker även vi att han är jättefin i kroppen. :)

Mjo, kanske lite bortskämd på till exempel var han ligger och sover. :P Han blir så förvirrad att han nästan kissar ned sig om vi säger att han måste ligga på golvet, för han är van att ligga på soffan eller i sängen. Nu när det börjar bli varmt ligger han mer sällan på soffan/sängen, men när det är kallt ute eller har regnat så är han så frusen att han allra helst ligger tätt, tätt intill mig under både filt och täcke i sängen, hihi. :)

De idioter som säger att amstaff och staff ska utrotas eller förbjudas vet inte vad de pratar om, och de vet heller inte vad de missar. En mer kärleksfull, levnadsglad och personlig hund går inte att hitta. :P

Mvh,
Moa

Ja han ser verkligen fin ut, lagom hull. Så länge du själv inte ser *bortskämd* som ett problem så har du inget heller….sen vad andra anser det får man bjuda på *skrattar* Han låter som en riktigt mysig kille och det är väl så att allt hänger på vad för ägare det är på hunden. Du verkar ju ha stenkoll på vad det är för hund du har längst ut i kopplet och därför har du också en helmysig hund. Tyvärr så vet inte alla det utan skaffar sig en sådan ras för att utmärka sig på olika sett eller så tycker dom om rasen men är inte rätta personerna att ha en sådan ras…..

Man måste ju se lite hur man är som person när man skaffar en hund och om mitt sätt och vara/agera passar den rasen….Jag tycker amstaff är fina, känner flera som också är mycket trevliga men jag själv skulle inte kunna ha den rasen…..är nog lite för mesig….*skrattar*

Nej, han är inte särskilt bortskämd i övrigt. :) Vi tog honom som tvååring, och hans tidigare ägare var ingen idealägare kan jag väl säga. Roy har blivit lämnad ensam så mycket att han har gnagt sönder både golv, väggar och otaliga skor, möbler och andra saker av understimulans. Hos oss har han bara bitit sönder en plastpåse, ett kvitto och en p-pillerkarta, eftersom han särskilt i början fick panik när man lämnade honom. Ingen av oss jobbar, så nästan de enda gånger vi lämnar honom är när vi ska handla. I början när vi kom hem krälade han alltid fram mot oss med svansen mellan benen för att han var så van att få skäll och stryk eftersom han alltid tidigare hade bitit sönder en massa saker. Men det är klart, när man lämnar en valp/unghund ensam i femton timmar, vad kan man vänta sig annat än söndertuggade saker? Det tog bara ett par veckor så hade vi en ivrig och svansslående (ordet "viftande" räcker inte för att beskriva hans smällande svans) hund som blev överlycklig när vi kom hem. :)

När vi tog honom lyssnade han inte ens till sitt namn, och han hade knappt haft koppel tidigare - vilket såklart vi och Roy har fått lida för eftersom han är van att springa fram och hälsa på alla människor och hundar. Nu har han äntligen börjat skärpa till sig med sina försök till "utfall" som ju egentligen bara handlar om att han vill hälsa, han är inte elak för fem öre. Han hoppade också väldigt mycket när han skulle hälsa på någon i början när vi hade honom, det har nästan försvunnit. Han tuggade gärna på händer och koppel eftersom hans förra ägare tillät det, och det har försvunnit helt och hållet. Han var väldigt strykrädd, särskilt om rumpan - helt borta nu. Hans förra ägare klarade inte av att klippa klorna på honom för att Roy var så skräckslagen vid kloklippning för att de hade gjort helt fel från början, jag klippte alla hans klor samma dag eller om det var dagen efter vi fick hem honom. Så fort man tog fram klotången sprang han och gömde sig under köksbordet. Det enda som behövdes var att man tog det lite lugnt och lät honom inse att man inte ville dräpa honom.

Det har gjorts så många fel med den här underbara killen tidigare, att vi har fått så extremt mycket extrajobb för att få honom att bli hyfsat samhällsfungerande. När det dessutom handlar om en hund som är väldigt impulsstyrd, envis och uppmärksam på allt i hans närhet, är han inte det lättaste att jobba med. :) När han dessutom är som en valp i huvudet för att han aldrig har fått utvecklas och lära sig saker, så går det inte direkt att träna någon längre stund, för då blir det blankt i huvudet på honom. :) Blir han för upphetsad - till exempel att min mamma kommer och hälsar på, och jag kräver något av honom - ett helt vanligt kommando alltså, så kan han lika gärna kissa ned sig för att det blir överhettat i hjärnkontoret.

Men skam den som ger sig, han utvecklas för var dag som går, och en mer underbar hund personlighetsmässigt hade vi nog aldrig kunnat finna. :)

Mvh,
Moa

Säger bara…..vilken himla tur att hundar lever i nuet. Att det Roy har varit med om sätter spår det förstår jag verkligen. Vilket otroligt fint jobb du har gjort med honom och vilken himla tur för honom att han kom till dig….Just att du har insikt i hur han fungerar ger ju honom en chans att få ett otroligt bra hundliv….

Helt rätt, skammen ska aldrig ge sig. Du kommer och få honom till en riktigt fin kille och jag kan bara önska dig lycka till av hela mitt hjärta. Önskar att fler av våra omplaceringshundar hamnade hos personer som du, då skulle dom ha en chans…..

Jo, det är ju det som är det sköna med hundar. :) Bara man ger dem möjlighet till trygghet, motion, fostran och massor med kärlek så är de lyckliga och redo att förbise gamla minnen i det nya hemmet. Vissa tar det såklart längre tid för än andra, det är ju individuellt, och minnena finns ju alltid kvar om de utsätts för något som påminner dem.

Roy hade så extra mycket spring i benen när vi tog honom att vi var ute på minst en fem-åtta timmars promenad varje dag i flera veckor. Jag och min kille älskar att ta nattpromenader på somrarna, och då blir prommisarna gärna extra långa. :)
Nu har han börjat lugna ned sig, för dels har han ju gått upp i vikt och orkar därmed mindre, dels kastrerade vi honom i agusti förra året för att han skulle lugna ned sig. Hanhundar mår mycket bättre av det, stressmagen som Roy hade försvann (tidigare kunde det spruta ur rumpan på honom 3-4 gånger under en halvtimmespromenad), och risken för sjukdomar minskar. Det enda som är typiskt vår otur gällande kastreringen är ju att istället för att - som nästan ALLA kastrerade hundar - gå upp i vikt, så är Roy precis lika svår att få upp i vikt som alltid. *suck* :P

Och jag ska absolut inte ta åt mig hela äran, min sambo har arbetat väldigt hårt med vår lilla kille. :) Han har varit och gått oerhört mycket med Roy, och särskilt längs vägarna och på långtradarparkeringar för att Roy ska vänja sig vid fordon och sluta göra utfall mot bilar.

Roys förra ägare var egentligen inte elaka och tapiga medvetet, de älskade honom och var extremt noggranna med vem/vilka som köpte honom, men de är absolut inga som ska ha djur för de begriper inte för fem öre hur man ska äga och fostra en hund på rätt sätt. De inser faktiskt också att de inte har varit några bra ägare, men jag tror inte att de riktigt förstår vad det är de har gjort fel. Jag hoppas verkligen att de aldrig mer skaffar någon hund. Majoriteten av alla "problemhundar" är ju egentligen hundar som har problemhussar/-mattar, men problemen skylls på hunden för den kan inte försvara sig.

Mvh,
Moa

vilken snygging

Tack! :)

Jättefin verkligen :)

Jo jag förstod att din sambo också hade ett finger med när det gäller Rory….så då ändrar jag det hela till *en eloge till er båda.

Det största felet vi som mattar och hussar gör är att förbise det vi har i kopplet. För att få en mentalt stabil hund måste du veta vad det är du har…..annars kan det gå riktigt illa. Synd också att det finns dom som köper en hund för att stärka sitt eget ego, kan ju bara bli fel….Där har uppfödare ett stort ansvar när dom säljer valpar…..

Min kille jag har hemma nu sen 3 månader tillbaka var i ett så pass sterssat tillstånd att han för det mesta var i taket…..nu är han lugnare men det här kommer och ta tid innan han har landat ordentligt och känner sig trygg…..

Ska bli roligt och få lite rapporter om Rory lite då och då (annars blir jag sur )…för och se hur det går för honom. Ha en härlig kväll nu alla 3

Agnetha och de fyrfota