..Och för er som undrar ser en svart terrier ut såhär..

Jag har ingen och känner inte väl till rasen! Bara på ett ungefär 

Sommaren 1993 var jag nere i Malmö. Har tidigare bott där och var senare ofta där.

Träffa på en person (på ett av fiken jag bruka vara på, vi hade förmodligen gemensamma kompisar bl.a ) som hade en Svart Terrier. Verkade vara en trevlig hund. Kommer inte ihåg allt så noga, är ju snart 16 år sen.

Hur som helst så berätta han att uppfödaren till hans hund hade några valpar hon inte blev av med, dom var 4 månader. Var jag intresserad och ta en valp så, osv.
Jag hade även vid den tiden min schäfervalp Amie på 4 mån. Men jag pratade med uppfödaren och bestämde att titta inom på vägen upp.

Det var jättemysiga trevliga hundar. Valparna, som ju var ganska stora, var ju som valpar brukar vara, framåt, keliga busiga, kort sagt helcharmiga. Sluta med att en felfärgad hanne fick följa med mig. Tog honom på foder för ev senare köp.

Han fann sig snabbt tillrätta. bilresan tog ju en stund och han hade ju sällskap av min schäfervalp. Nu hör till saken att hennes valpar hade varit med och åkt bil mm. Hon är aktiv inom bruks.

Hemma hos mig sen så blev det ju det vanliga med valp, med rumsrenhet , promenader, träning, valpkurs mm. Var på 2 utställningar. Fick 1:a på bägge men den andra "nerslag" för fel färg så det blev inget HP.

Kan säga att han var en lättlärd, glad kille men en mästare på att förstöra saker när han blev lämnad trots sällskap av Amie. Eftersom jag hade haft en Njuffe/Pyrre som förstörde och hade separationsångest mer eller mindre i 11 år ( mitt fel helt klart, jag vet) så lämnade jag tillbaka honom efter ca 4 mån. Kände att jag orkade inte kämpa mig igenom det och var rädd att beteendet skulle smitta av sig på Amie som aldrig bet sönder nånting och var så lätt med allt. Jag har även fibromyalgi och två valpar blev tyvärr för mycket. Även om dom var väldigt lydiga bägge två.

 Han var ingen problemhund på något sätt ( förutom förstöra något när man vände ryggen till) . Han var lättlärd, lydig , glad, frimodig o vänlig mot människor, visa aldrig aggressiva tendenser, aldrig ett morr eller nåt mot mig under dom 4 mån jag hade honom. Kort sagt en helmysig hund. Nu ska dom ju vara vaksamma och lite misstänksamma mot främlingar och allt vad som nu hör rasen till och jag vet ju inte hur han hade blivit som vuxen. Han var väl på gränsen till könsmognaden när jag lämna tillbaka honom.

Nu blev det här väldigt långt utan att du fick så mycket info.

Är du intresserad av hans uppfödare får du skicka ett PM till mig. Hon kan verkligen rasen.

#2 Alla erfarenheter uppskattas :)
Intressant, trots de lite tråkiga slutat.. Synd att det inte gick i längden.

Tack, men är inte riktigt på jakt, det var mest ang en foderhund jag funderar på, jättemysig tik på 3 år, men det var det första svarta terriern jag träffat så ville veta lite mer hur de fungerade i vardagen :)

Har tyvärr inte träffat några trevliga individer. Iof ingen vanlig ras man möter alltför ofta, men de jag mött har haft rätt jobbig attityd och ägarna har haft en del problem med dem. Men jag har ingen stor erfarenhet av rasen.

#2 Jaha! Ok.

#4 Zebben kan du inte förklara närmare din uppfattning om attityd och problem? Bara en vanlig, vänlig intresserad undran s.a.s 

Jag hade ju bara min i ca 4 mån. På den tiden fanns det inte så många och det var såvitt jag vet bara jag som hade en här. Så man kom ju inte i kontakt med andra.

Den är fortfarande inte så vanlig nej.

#4 Kan tro det, det är ju en rätt svår ras så att säga, av det jag läst.
Den behöver rätt mycket och i och med att det inte är en så vanlig ras kanske många tar sig vatten över huvudet.

Hunden på bilden jag har, är den enda svarta terriern jag träffat, och hon är helmysig, men ja.. Kan tänka mig att det är som du säger, många tar sig nog vatten över huvudet?

Tack för ditt svar!