Det är svårt att veta vad det kan bero på. Ett tipps att träna bort det är att locka med godis och leksaker när ni går förbi en valp. Alltså låt hunden i stort sett äta ur din hand, eller leka med dig med en kamp trasa. Hundens intresse riktas bort från valparna.

Någon annan som kan hjälpa Liiindus?

Hur yttrar sig paniken? Sätter han sig och skriker? Försöker kan gömma sig mellan dina ben? Sjunker han ihop och blir "liten"? Allt av tidigare nämnda?

Belöna honom så fort han ser en valp på långt avstånd. Innan han blir stressad och får "panik". Se till att valpen inte kommer fram eller kommer för nära. Bäst är om Du känner någon som har en valp som kan hjälpa Dig i träningen. Be denna valpägare att ställa sig på 100 m (eller det avstånd som Din hund kan hantera och utgå från det) avstånd ifrån Dig. Belöna Din hund i exakt samma sek som han får syn på valpen. Inte något överdrivet duuuktig huuuund! utan lugnt och fint och belöna med GOTT godis. Om han är relativt lugn så låt valpen sakta börja gå därifrån, fortfarande inte komma närmare än 100 m.

Nästa gång Ni tränar så börja på 100 m avstånd (avståndet är mkt viktigt! stega eller ha något som riktmärke så att ni inte kommer för nära varann för fort) , belöna Din hund om han är lugn. Be valpen komma några meter närmare och sen stanna. Belöna Din hund och låt sen valpen gå iväg utom synhåll utan att komma närmare.

Nästa träning så låter Ni valpen stå på 95 m avstånd. Belöna Din hund och sen kan valpen närma sig några meter. så här håller ni på under många träningstillfällen och de ska ta några veckor innan Ni kommit så långt att valpen är på några meters avstånd. Viktigast av allt är att absolut inte avancera för fort, för då kan Ni få backa rejält i träningen och det kommer ta ännu längre tid att se några framsteg.

Hur Du uppträder är också viktigt. Du måste själv vara avslappnad och inte stå och stirra på vare sig valpen eller på Din egen hund.

#3 Ah, det är alltid lika intressant läsning då någon som kan skriver om sin sak. *läsa, läsa*

Håller med #3 men tyvärr är det inte så lätt att finna denna ideala träningsmiljö om du inte bor väldigt isolerat eller i hundfritt område.

Så jag hade nog forcerat träningen rejält om man nu kan hitta en träningsvalp :) Men det är klart att bor man så man vet att man inte riskerar att springa på valpar så kan man ju ta god tid på sig.

Fobiträning på mäniskor kan faktiskt gå på en dag…

Skulle vara intressant att veta hur denna panik yttrar sig ?

#2 #6 ibland springer han iväg och kollar bakom sig hela tiden och ibland så står han stilla och ihopsjunken och om valpen kommer fram till honom så hoppar han i luften och visar vit ögonen. Idag var vi och träffade valpen igen och det gick lite bättre än tidigare men när valpen ville busa så vänder han bara bort huvudet och morrar oh sen flyr han igen.

Hur pass unga/gamla valpar handlar det om. Jag har erfarat hanhundar med detta beteende några gånger. Detta kan vara en naturlig reaktion då det ofta kan finnas elaka tikar i närheten av en valp. Det finns inpräntat i huvet på hunden utan att den har varit med om det. Vet inte om det stämmer dock, det är bara en teori.

Har han varit så från början? Eller har han blivit värre och värre? Är det det sistnämnda så kanske det har att göra med ditt sätt att agera. Det är svårt när man inte sett er. Om det hade varít min hund hade jag fullständigt ignorerat ett sånt beteende.

Min hund har varit fjollig med det mesta från början. Gå i trappor, hoppa in i bilar som är igång, bryggor, gå efter en väg där bilarna kör snabbare osv. Jag har fullständigt struntat i henne, jag vet ju att dessa saker inte är farliga och agerat därefter. Hon har blivit och blir fortfarande mycket bättre hela tiden.

#8 Det är allt från 6 veckor till 1 år. Han har varit lika dan hela tiden och jag ignorerar honom hela tiden och låter han ta den tid han vill och tvingar honom inte till någonting. Jag leker med valparna och busar som att det inte är någonting och struntar i honom. Han är inte rädd alls annars för saker och så.

Hur är han själv i kroppspråket? Är han en stillsam hund eller är han "yvig" i sitt sätt att vara? Det är inte ovanligt att vuxna hundar har lite svårt för att förstå valpspråk och de kan tycka dessa små är rätt jobbiga i sitt sätt. Har man då en hund som är lite försiktig av sig så kan de uppleva det som en rätt läskig situation att träffa påstridiga valpar.

Hmmmmm

Tja, då vet jag inte riktigt.

Om du struntar att leka med valpen och bara pratar med dess ägare och låter hundarna sköta sig själva. Och agera som att valpen inte skulle finnas där…?

Om du går ut med honom i koppel och möter en valp, stannar och pratar lite med dess ägare, så börjar din hund att slita och dra och vilja komma därifrån, om du då bara håller i kopplet och ignorerar honom så kommer han ju att ge upp, när han ger upp och accepterar att stå bredvid valpen så går ni bara vidare. Gör inte någon affär av att valpen är där, menar jag, försök inte få honom att hälsa, få honom bara att acceptera och inte fly.

Det är nog den metod som jag tror att funkar bäst.

Min hund var smått folkskygg när hon var yngre, jag försökte då få henne att nosa, att jag klappade pesonen i fråga på axeln eller så, försökte övertala henne att personen inte var farlig, det funkade inte, jag fick göra som jag skrivit ovan. Jag fick säga ifrån när folk undrade om dom fick hälsa på henne, det var mitt ansvar att inte utsätta henne för det. Hon har blivit bättre även med det, nu hälsar hon utan problem på de flesta, men det måste vara på hennes villkor.

#10 han är väldigt säker i sig själv annars, han är väldigt busig och fläng själv med.

#11 Jag har provat den metoden med, att bara ignorera och då kommer han och sätter sig bakom mig eller springer bort till bilen och lägger sig där, kommer dom dit så springer han iväg.

Idag har vi varit och träffat valpen igen, det gick bättre idag än förut iallafall men inte bra men får ge det ett tag när jag ser frammsteg iallafall :) han accepterar dem på avstånd nu :)

Låt honom sitta bakom dina fötter och "försvara" honom från valpen om du ser på honom att han tycker att det är obehagligt, men låt honom inte fly till bilen. Det känns som att ju större affär du gör av att han inte vill desto värre tycker han att det blir.

Du får ta en ganska stor roll som hans flockledare, jag vet inte alls vilken erfarenhet du har av hundar, men det är ganska lätt att omedvetet förstärka hans känslor när man försöker stärka honom och få honom trygg.

Jag har en akita och dom är i större utsträckning behov av mer socialisering än många andra raser för att bli trevliga hundar så jag har fått tänka på väldigt mycket kroppspråk.

Om du ignorerar honom och försvarar honom så kommer han nog att växa och se dig ännu mer som flockledare och med detta så kulle jag tro att han kommer att bli bättre.

När min tik började (hon var ganska skygg) att våga sig fram till människor så var det väldigt vanligt att dessa personer böjde sig ner och sträckte fram handen i tron om att hon ville hälsa, hade hon då tagit tre steg frammåt så backade hon fem steg. Jag fick då vara väldigt snabb och säga till dom att inte sträcka fram handen och ignorera henne, hon kunde då gå fram och nosa utan att bli tittad på. Vi har jobbat mycket på det viset och hon har nu börjat acceptera dom flesta och accepterar att okända klappar henne. Hon litar på mig som flockledare och har lärt sig, med dessa metoder, att människor inte är farliga.

Hoppas att du förstår hur jag menar…

#15 jag förstår hur du menar men.. men om vi sitter på trappen så sätter han sig bakom mig och jag låter han sitta där utan att valpen kommer fram till honom men jag får helt enkelt ge honom mer tid och så vad som händer. Han älskar allt och alla i andra fall.