Ja det är ju verkligen olykligt om hunden skulle få sig ett bett.

Man är ju orolig för sånt givetvis!

Jag undviker absolut inte skog o mark. Risken med ormar finns ju, men den risken tar jag. Jag är själv inte ormrädd, är mer rädd om hunden än mig själv :)

Vill gärna också höra lite om hur andra gör :)

Nä det är ju på sommaren som man vill vara ute i skogen och gå men så fort jag ser en orm ryser jag ända ner i tårna!!! Sen är de så stora framåt sommaren med….

Gärna mer åsikter och tankar=)

Ända sedan min katt blev ormbiten i näsan av en orm (vet inte vilken katten kom bara tillbaka rejält svullen) så har tankarna på orm ständigt funnits där.
Men samtidigt tror jag inte att det är jättevanligt med ormbett. Vi hade våran katt ute i 18 år och han blev aldrig biten. Toker var ute tre veckor och blev biten men andra katten klarade sig.
Så vist håller jag uppsikt efter ormar och bett men det är ingenting jag går och oroar mig för.
Nu är det första sommaren som vi har hund så vi får se hur det går.
Men jag ska ha kortisontabletter hemma då det är långt till vetten från landet. Och hon är nästan alltid ute på gårdarna runt om och tar hand om större djur så det är inte det lättaste att få tag på henne.
Med Toker tog det två timmar innan han fick vård för ormbettet och hon sa att det var tur att han blev biten i näsan och inte i tassarna.
Så vist är det diskuterat om kortison hjälper eller inte men jag vill ta det säkra före det osäkra.

Nej, jag undviker inte skog och mark. Det finns faror vart man än går med hunden.

Ja, jag unviker skog och mark när det är högsommar och tempen är hög och det är torka ute. Sommarn 2006 var jobbig i det avseendet men vid normal sommar så går jag som vanligt. Händer det så händer det typ. Men jag och barnen har alltid gummistövlar på oss ute i skogen.

Vi bor typ i skogen så det går inte att undvika skog och mark här.

Jag undviker att ta med hundarna till ställen där huggormen trivs.

min bästa väns hund blev biten i somras och kom sent till vet eftersom de var långt. Sen blev hon dålig och dog :(

Vi undviker inte skogen, tar alltid promenader. Som tur är har hunden aldrig blivit biten av en orm under sina sju år (peppar peppar). En gång när vi gick i skogen fick jag se en orm och att min hund skulle trampa på den i nästa steg! Då hon är en jack russel reagerade jag instinktivt, rykte i kopplet så att hon flög över den (hon gick bredvid mig) då det var enda sättet att få henne att undvika omen snabbt. Sen såg jag att det bara var en kopparödla. Stackars lillfia.

Undviker absolut inte skogen. Har aldrig haft hund som blivit ormbiten, men visst ser vi orm då och då. Har med mig kortison om vi ska långt ut i skogen och det tar lång tid att ta sig till veterinären. Skulle endast ge tabletter om hunden blivit biten i något ben och det tar mer än 1 h till vetten. Om den blir biten i näsan så har man längre tid på sig.

Vi bor ju på landet så högt gräs finns det överallt häromkring. Vi har även hästar som kan bli ormbitna. Vet att bonden som bodde här förut blev av med sin ardenner pga orm. Den blev alltså biten i hagen här.

En gång kom en katt hem med en levande orm i munnen. Som tur va så såg jag att det bara var en ofarlig orm. En katt har blivit ormbiten så vi fick åka akut till veterinären. Givetvis en söndag eftermiddag. Hon sa att det inte var långt ifrån att det katten hade kunnat dött. Hade troligvis vandrat ett tag i skogen innan den kom hem.

När jag hade min cavalier och gick i skogen med en annan kompis och hennes cavalier. Så såg vi att längre fram så hoppade båda hundarna över något på stigen. Då när vi kom fram så såg vi en stor huggorm som hade slingrat sig till en rund boll. Fy fasiken vad rädda vi blev då. 

En vårdag så låg det en huggorm precis utanför vår ytterdörr. Min gubbe är livrädd för ormar så jag fick ta på mig en arbetshandske och en hink och ta med den ut i skogen. Fy vad den lät och försökte slingra sig ur. Jag fick gå och skaka den hela tiden. Var själv rätt så skakig när jag väl släppt den i skogen. Men vi har ju både katter och hundar så jag var så illa tvungen att flytta på den.

Jag är själv livrädd för ormar, så jag har tänkt på samma sak. Går också i skogen varje dag bland lingonris och mossa. Märker man snabbt om hunden blir ormbiten? Och var är det farligast för hunden att bli biten? Har en liten hund som kan bli biten  varsomhelst.

#12 Farligaste stället en hund kan bli biten i är benen. Där sitter många ytliga blodådror. Många tror nosen, men det stämmer alltså inte. Däremot är det ju absolut inte riskfritt, men just benen är farligast. Alla ormbett ska naturligtvis ses över av veterinär och det så fort som möjligt.

#0 Jag ordnar altid kortisontabletter när ormarna kommer fram. Hade en labbe för ca 12 år sedan som fick ett ormbett i ena frambenet (såg ej ormen, han fick inte heller någon svullnad). Efter ungefär 2 veckor trodde jag att han fått någon infektion för han tappade orken och pustade när vi gick i trappor. Tog honom tillvet där det visade sig att han fått hjärtfel. 2, 5 månader senare var jag tvungen att avliva honom för han klarade inte av det längre (han kunde bara gå i 10 minuter sedan ramlade han ihop). Ser jag en orm i trädgården kan jag ärligt säga att jag slår ihjäl den. Det är klart att jag går inte där jag vet att det kan finnas ormar.

Då jag och sambon rastade en bekantings golden i somras så stötte vi på en huggorm. Vi var vid vattnet och tänkte sätta oss på ett "stenröse" och njuta lite av den vackra dagen. Sambon gjorde ett gasellhopp över diket och upp på stenarna och jag och hunden kom tätt efter. Precis då vi ska ta sats och hoppa efter sambon så börjar det slingra sig bland stenarna. HU! Vi vände hem med ens.

Kortisontabletter, jag gissar att det är att prata med vetten för att få tag på sådana för att ha "just in case"?

#14# Hur kunde ni veta att det var ormbett då när ni varken såg ormen eller bettet? Undrar bara hur ni kom fram till det?

#16 Efter att blivit remitterad till en hjärtspecialist, så sa han att det var typiskt hjärtfel efter huggormsbett. Det händer ibland att där hunden blivit biten inte blir någon svullnad. Giftet går då istället direkt upp i hjärtat och utvecklar hjärtarytmiblockad ( hjärtats elektriska impulser blockeras). När hunden blev biten var han ett par meter framför mig, därav såg vi inte ormen. och eftersom han inte svullnade upp på benet, så antog jag först att han kanske hade stuckit sig på något barr eller annat. Men tyvärr var det inte så.

Jag är livrädd för ormar!
Vår gamla labbe Bosse blev biten i huvudet av en huggorm sommaren 2003 tror jag, och han blev jättedålig och vi fick åka fort som sjutton in till veterinären och så fick han en spruta (tror jag det var?).
Gick rätt fort när han piggnade till sen, som tur var.

Kanske inte vore så dumt att införskaffa sig kortisontabletter till sommaren!?

Nackdelen med kortisontabletter har jag fått lära mig är att det hämmar återfriskandet sen. Så man ska om man kan undvika dessa om man har nära till veterinär osv.  Men men…det är svårt att veta, alla vet säger olika vad gäller kortisons vara eller icke vara.

Själv undviker jag det om jag kan, är det långt till vet eller hunden snabbt blir dålig så trycker man i dem.

Jag undviker inte skogen, men jag går på stigarna då. Är livrädd för ormar och har intalat mig själv att ormarna inte är på stigarna (jag vet att det är galet men om jag skall våga mig ut så måste jag tänka så). Vi stötte på en orm en gång och då låg den i mellan mig och hunden (tur att den var slö) och jag stod där och tänkte att hunden kan ju inte gå tillbaka då det var rena turen att han missat den. SÅ jag tog verkligen sats och hoppa ett mega hopp över. Sen så ringde jag till killen och sa att det är en orm som ligger framför mig, så han fick komma och skrämma iväg den. Och jag har fortfarande svårt att gå förbi det stället.

Angående kortison så är det delade meningar om det verkligen är nödvändigt eller inte. Många vetrinärer har gått ifrån att skirva ut det. Det kom ut en undersökning för något år sedan att det visade sig att hundar som fått kortison innan dom kom till vetrinären klarde sig INTE om man såg till dom hundarna som inte fått något innan. Så jag har ingen aning om hur jag själv skall göra.

Det man måste tänka på när hunden blir biten är att den måste vara så stilla som möjligt. Därför håller jag mig i närheten av sommarstugan om jag går ut själv, och vi har en halvtimme till vetrinären därifrån.

Jag är också livrädd för ormar. Har jag sett en orm på något ställe går jag aldrig dit mer. Silver älskar att springa inne bland lingonris och långt gräs. Men det får bli som # 20 stigar och långkoppel så man har lite mer koll. Usch vad tråkigt.

Jag går mestadels i skogen med mina hundar och har sett en hel del ormar under årens lopp. För det mesta har det varit snokar men även en och annan huggorm. Jag blir lika rädd varje gång, jag vänjer mig aldrig, men jag slutar inte gå i skogen för det då mina hundar älskar skogen där dom får rasa ut.

Jag tycker om skogen så vi går där. Ormar är otäck tycer jag och många andra. Fast dom måste ju också få finnas. Dom finns av en anledning här på jorden. Pappa brukar bära bort ormarna från våran gård i en håv eller nått. Att gå i skogen är inga problem om man stampar mycket i backen. Jag gör alltid det och har hittills aldrig träffat nån orm. Tänk om ingen skulle vlija vara i skogen för att det finns björnar? JA, det är väl alltid farligt men man kan ju som inte sluta gå i skogen för det?

Kram!

Det går inte att vara rädd för allting. I så fall vågade man ju inte ta ut hunden. Finns så mycket mer är orm som hunden kan fara illa av.

Jag skulle aldrig inskränka på Amos glädje över att få vara i skogen pga att jag är rädd för ormar.

En varm sommardag kan man träffa på huggormar lite varstans. Vår gamle labbe Bosse blev huggormsbiten på tomten.

Vis av skadan så är jag alltid försedd med kortisontabletter.

"25 Finns de att köpa på apoteket?

# 26 Nej, du får be en veterinär skriva ut det. De är receptbelagda och ska doseras efter hundens vikt.

Vi höll på att förlora Bosse pga ett huggormsbett, så kortison-tabletter är en billig livförsäkring.

Jag vandrar på som vanligt, och jag brukar vara inne i skogarna med mina hundar hehe, bland stenar, berg, hålor, gropar, stammar och en massa annat. Men däremot kollar jag extra noga, då det kryllar av ormar där, vi har stött på många ormar där, bäbisar till fullvuxna stooooooraaaaa ormar, hundarna har aldrig sett dem men jag har, på något konstigt vis lyckas de alltid missa ormarna, med synen eller tassarna  vilket e bra.

90% av ormarna är bara snokar av olika slag.