Hundar som är mörkrädda har ofta dålig syn. Men det kan ju vara något annat också.

Men det kan också vara så här. Det låter kanske sjukt. Men hundar, och djur över lag har förmågan att se och uppleva ting som inte vi upplever.

Jag bodde i en stuga där en avliden gammal dam fortfarande kom och besökte oss titt som tätt. Och den som reagerade var alltid hunden.

#1 Jo jag har också tänkt på något övernaturligt ting men vet inte. Kanske skulle testa och se ifall han reagerar på samma sätt på något ställe som jag hört är hemsökt. Inget jag gärna vill då han utsätts för stress men vill så gärna veta vad det kan vara då det först började på ett ställa och nu ett till.

Det med människor som kommer gåendes vet jag inte om han har dålig syn med tanke på att han tittar på dem innan dem närmar sig och är då hur lugn som helst så han vet att dem kommer men just när dem passerar då får han panik dock verkar det enbart ske på personer med attityd, muslimer med stora slöjor och svartklädda. Äldre personer bryr han sig inte om. Kan det vara så att dem allstrar en instabil energi/signal till honom som gör honom lite diffus och osäker? Vet att han inte gillar en äldre dam som har hund och som alltid stannar och råglor på honom och hon har en förmåga att konstant vara förbannad.

Själva i familjen är vi oerhört lugna, aldrig stressade och alltid glada. Han kanske inte är bekant med en annan sorts energi?

Fin hund . Har en liknande på 5 år. Pappa alaskan husky/vit schäfer mamma alaskan malamute. Han är också väldigt känslig. Kan inte säga att han direkt är mörkrädd.
Jag bor i stan ( Eskilstuna) och han kan vädra direkt vi kommer utanför porten och bli lång som en följetong och lite osäker, däremot aldrig svansen mellan benen, däremot rätt ut. Han är också väldigt känslig vad det gäller folk, situationer ja det mesta. Han är sån att han vill fly, visar inga aggressiva tendenser, morrar inte. Blir han rädd o osäker försöker jag stå kvar till han lugnat sig, eller gå undan några meter o försöka få kontakt innan jag går vidare. Funkar ju inte i alla situationer.
Har accepterat att han är som han är och försöker göra det bästa av det. En del av syskonen är likadana eller har andra fobier.

Polarhundar är ju väldigt signalkänsliga. Flertalet har en skygg läggning eller verkar vara det.

Såg att du bor i Cornwall i England, är inte det ett område med mycket övernaturliga händelser?

Hur gammal är din hund? Verkar som han är lite som min, en känslig pojke helt enkelt.

Några bra råd har jag inte tyvärr. Med min försöker jag bara vara så lugn det går samtidigt som man försöker hålla han. För dom är ju ganska starka.

Håller med #1. Djur kan reagera väldigt på saker vi inte ser.

Vidar är oxå en känslig själ, alaskan husky med lite grönlandshund och schäfer. 5 år gammal, kastrerad (vilket kan öka rädslorna rejält) och rädd för massor.

I helgen hälsade vi på min syster i Uppsala. Vi har varit där förr utan problem, nu var han rädd och ängslig nästan hela tiden. Värre ute än inne, kom jag tillsist fram till. Svansen mellan benen, eller riktigt lågt, utom när han tiggde av folk, eller fick dra pulkan med packningen till lajvområdet. I skogen var det oxå helt OK. Det enda jag kan säga säkert är att på fredagen hörde han Thereses läskiga vavva skälla utanför (hon fick lift dit, hunden var ur bilen, skällde lite, sen i bilen och åkte hon). Han såg henne aldrig, och jag tror inte att reaktionen kom av det.
Sist viu var där var han rädd för kyrkklockorna. Klockor är läskiga för att i Leksand, på medeltidsmarknaden, ringer de i en klocka för att annonsera saker, samt när marknaden öppnar och stänger ringer de för att markera kanonskotten. Vi försöker gå därifrån varje skott, utom det sista varje år, men klockan är läskig ändå, för det KAN ju komma ett skott…

Sen är han rädd för hockey, för pucken smällen i sargen, och lite för fotboll, för gubbarna låter som hockeyspelare.
Mörker är lite läskigt, men inte om jag är med. Jägare är farliga, andra hundar, främmande karlar, de flesta djur osv osv.

Eftersom hundar ser i minnesbilder, kan de sammaknippa saker på ett sätt som vi inte alltid förstår. Deessutom har jag insett att jag är på tok för dålig på att låta Vidar avreagera när han blivit skrämd. Om det g¨år bode man ju gå förbi platsen flera gånger, låta honom själv våga gå fram till det läskiga och berabeta till han inte reagerar längre…

#4 Vi får väl accepptera att dom är som dom är. Men väldigt mysiga ändå. Tycker i alla fall jag

Jag skulle ju aldrig byta bort min Vidar. Han må vara galen, men det är ju hans charm. Vill ha en till som honom, men fler blandisar blir det nog inte ändå. Man vet ju inte riktigt vad man får ändå. Vi satasar på rasrena sibbar till drag. För att få en hund som är lite lika galen som Vidar har jag funderingar på en RR efter honom.

#6  RR?

Rhodesian Ridgeback.

Ok. Då trodde jag rätt.

#3 Kirkwall menar du . Jo det är övernaturligt men oftast inne i stan och vi bor några mil utanför med närmsta granne 1000 meter bort. Men jag brukar ta honom till ett specielt område där det också finns andra hundar och byggnader, kanske är det så att byggnaderna har något övernaturligt. Roligaste är ju att karlns collien inte reagerar som han gör eller vid dem ställena =/. Men han kanske bara är en fegis helt enkelt .

Ibland kan det ju räcka att det har hänt något där tidigare, som du kanske inte ens märkte, som var läskigt för honom.

Vidar är läskigt rädd för husen i Leksand (medeltidsmarknad igen)där toaletterna finns. Efter ett tag började jag fundera, och tror nu att det kan vara att en av dörrarna låter lite när den smäller igen. Vidar jobbar stenhårt på att ta sig därifrån, riktigt rädd.

Nån gång har han skrämt mig hemma i vårt nya härliga gamla spökhus med att tala om för mig att det står någon bakom dörren till trappan upp till övervåningen.

#10# Ja. Tänkte fel. Får skylla på trött i mössan pga fibromyalgin.

Jag bor i närheten av katolska kyrkan. Går förbi där varje dag. Kaxe håller alltid koll där. När det är typ gudstjänst ( eller vad dom nu har) och mycket folk då vill han egentligen inte gå förbi. Det är fruktansvärt otäckt. Själva byggnaden bryr han sig inte om. Inte heller om nunnorna är ute. Dom pratar vi med ibland.

Kaxe är också väldigt ljudkänslig och reagerar för smällar av olika slag.

Hundar är olika känsliga, ja. Har en alaska huskytik som var väldigt skygg som liten. Fick henne när hon var 4 mån. Hon tyckte människor var konstiga. Hon var mer präglad på hundar. Hon var knepig om jag tog ett annat halsband, sele, klotång mm, grejer hon inte visste vad det var, då for hon in under sängen. Men konstigt nog inte bilar, hus, ljud mm ute, förutom alla skumma människor då. Idag bryr hon sig inte nämnvärt om nånting. Inte så att hon är rädd.

Däremot är det väldigt vakna hundar som ska ha koll på det mesta.

Ot. Kaxe heter så för han bestämde i kullen. Men jag brukar skämta om att han heter så för han är en chicken.

Nu har det uppkommit mer underligheter. Ville inte starta en ny tråd om samma sak så jag fortsätter här.

Det är så att min stor kille nu har börjat lägga svansen mellan bena när han är på gården också. På vissa ställen lägger han svansen mellan bena och bara springer in ibland kan han till och med yla eller gnälla av rädsla. Fick reda på av min man idag att hans hus står byggt på något som tidigare var en kyrkogård och gravarna är inte flyttade så under huset och runt hela gården som är så förbasskat enorm ligger omärkta gravar. Det kan jag förstå med tanke på alla ljud man hör i huset på nätterna. Kan det vara gravarna han helt plötsligt reagerar mot? Han har ju aldrig tidigare reagerat på gården så varför just nu?

Hjälp mig snälla… Blir själv rädd just nu av eländet men försöker bevara lugnet för hans skull.

putt

Har du skrivit om detta på övernaturligt.ifokus? Det skulle jag gjort, kanske någon där kan säga något mer om detta

Ska man vara mer logiskt tänkande, är det något annat han kan blivit skrämd av?

#15 Nej, finns inget på gården som någonsin skrämt honom utan han har bara helt plötsligt blivit rädd på vissa ställen på gården. tycker det är helsjukt. Ska nog ta och skriva på Övernaturligt iFokus.

#16 Det låter ju konstigt.. Hur gammal är han?

Ja, berätta gärna vad du får reda på för spännande om du skriver där

#17 Han är nyligen fyllda 3 år.

#18 Tänkte mest om det var någon "spökålder".

Jag har en kompis som bor på ett liknande ställe och där är både hundar och katter rädda för vissa ställen och för alla möjliga ställen i huset och omkring ibland. Jag tror absolut att de ser mycket, mycker mer än oss…

#19 Vet inte om våra katter skulle reagera på dem ställena dem är innekatter så dem är alldrig ute men dem har reagerat i huset ibland med att fräsa och springa iväg för att gömma sig utan anledning. Jag själv har bett min man sälja huset så vi kan flytta men icke, han har bott här i 20 år och tänker inte flytta på sig. Förvisso så förstår jag honom eftersom han är så fäst vid huset och markerna men man får ju kalla kårar av tanken att man bor på gravar….

#20 Är man villig inför det så finns ju alternativet att ta dit t.ex. ett medium som kan se till att ev. rastlösa själar får ro. Lät väldigt löjligt, men du förstår vad jag menar 

#21 Jo men då får mediumet traska igenom ca 2000 hektar. Vilken motionsrunda .

Visst kan en del hundar se/känna när vi har besök från "andra sidan".

Vi har en tant här i huset, väldigt snäll, och några av våra innehundar har reagerat som de gör med vanligt folk, hälsat, nosat o.s.v. när hon ger sig till känna.

Det kunde se ganska kul ut, när varghunden stod och nosade från fötterna och uppåt så långt han nådde på henne.

Och att hon tycker om hundar märks, särskilt valpar.

#22 Men vad din hund reagerar på, när det sker på så många olika ställen, verkar lite knepigt.

Nu har jag fått någon sorts healing skickat till hunden som gjorde honom lugn igår men idag när jag skulle ta ut honom så fick jag dra ut honom genom dörren. Det vart svansen mellan bena direkt när jag öppna portarna ut och han ville inget annat än att bara stå på den fläcken helt stelfrusen och darra. När jag väl fick ut honom så drog han åt alla håll och bara ville därifrån. Ville inte släppa honom då jag inte viste ifall han skulle sticka från gården eller inte det sluta med att jag stanna med barnen och min mans hundar på tomten så fick min man ta bilen och min hund till en park för att rasta honom och i parken gick allting tydligen bra. Men när han väl kom hem igen, direkt utanför bilen så var svansen mellan bena igen och han drog så innerligt mot huset så min man åkte i backen och hunden rusa in i huset. Väl inne i hallen står han och väntar snällt på att halsbandet ska av och svansen är uppe i vädret vifftandes. Vad är det med min älskling .

Kan inte tro det är sant men efter att vårat Jesu Kors igår helt utan vidare hängde upp-och-ner och mina parfymflaskor som stod på sminkbordet krossades i golvet i morse har vi blivit ombedda och disskuterat kring att enda utvägen är att ta hit ett medium. F*n för detta säger jag bara.

#25 Usch, inte kul alls!

Det första jag tänker på är att det kanske varit en ranghög hund där innan som markerat revir och att din hund reagerar på det? Han verkar ju i alla fall reagera på samma sätt som en ranglåg hund gör mot en ranghögre.

#27 Finns ingen som direkt går och rastar sin hund på våran gård eftersom det är privat område, skylltat och allt. Men det kunde ju varit det, inne i stan möjligen men på vår egen gård är det omöjligt. Tror ingen vill åka 2 mil för att rasta en hund på privat område.

#28 Var inte så säker, det finns människor till allt…