Har han käkat tennisbollar eller har han påssjukan?

Kanske för att skydda dig, speciellt om du är lite nervös när du är ute. Kanske går du omedvetet och sneglar eftrer hundar ed, som du ser farmför dig att han ska göra utfall mot, så att du eggar upp honom.

Glömmer aldrig en sommar jag var på ett levande rollspel, och hade som vanligt Raksha med. Hon gillar inte andra hundar, men främst inte tervar (en sådan som gav henne hund"rädsla"när hon var liten). Nu var det en yngre tervhane med på området, och så fort hon såg honom gjorde hon utfall, även om han var ganska långt borta. Detta var alltså när jag var med. När en kompis skulle ta med Raksha och gå några km till parkeringen för att hämta bilen då lajvet var slut, så HÄLSADE hon snällt på terven. Bara för att jag inte var med…

Annars kan det vara så att din hund helt enkelt fått för sig att han ska göra så. Utfall betyder inte anfall, för han kan mycket väl veta att han sitter i ett koppel och inte når fram, men att han har stöd av dig genom kopplet. Försök kolla om han är rädd eller framåt (kolla på svansföring, ögon, öron, mungipor, ev ragg, tyngdpunkt av kroppen).

Träna massor på konakt, försök avleda så fort ni möter något, kräv ögonkontakt och visa att det är skoj att ha kontakt med dig. Träna massor av saker som tröttar ut hjärnan, och se även till att han får bli trött i kroppen mellan varven. Jobbiga hundar blir ofta mindre jobbiga om de får jobba med något. Annars skaffar de sig egna arbeten, så att säga.

Jo, Vattnadal, jag är spänd när jag går ut med killen. Jag går hela tiden och har superkoll på vad som händer runt omkring. Men igår tog han mig med överraskning. Jag hade sällskap med min dotter och hennes lilla valp när vi mötte cyklisten. Men jag hann tänka; går det här bra? Du verkar hunderfaren, så jag har en fråga till dig; kan han läsa av mig så snabbt? Det konstiga är att vi har haft hund i över 30 år och jag känner mig som en novis när det gäller dessa utfall. Och min tanke är, hur ska det gå i vinter när det är halt?

Jag har superkoll på honom när jag möter cyklister och gångare. Jag blir lite stressad av detta. Det jag ser på hans kroppsspråk är att han blir vaksam. Men jag gör kanske felet att jag drar honom närmare mig, för att jag inte vet vad han ska göra. Kanske jag ger honom signaler om en nalkande fara.

Jag har fått mailet från Elin och vi jobbar med klickern och massor av godis i fickan. Tacka henne från mig, jag fick massor av goda tips!

Fortsättning följer!

Kerstin

Hej igen! Förtydligar lite om personer först, jag, Vattnadal, är Elin, gift med Krister, nick nattfrost.

Hundar är ruskigt bra på att avläsa oss. De gör det på millisekunder, oavsett om vi vet att vi sänder ut signaler eller ej, eller om vi försöker dölja dem. Jag försöker vara avspänd och glatt alert med Vidar. Kortar helst inte in kopplet, då man eggar dem extra om man gör det. Jag kör med kommandot "här" som betyder ta kontakt. Jag kan om det behövs ha godis i munnen, som jag spottar ner i hans mun, för att vi ska få bättre kontakt. 

Jag tror att det skulle vara bra för dig att kontakta en bra instruktör, kanske gå kurs för att få mer hjälp. Här är en länk som kan ge tips på kurser: http://www.immi.nu/

Jag och Vidar är kursberoende. Allt går så mycket bättre på kurserna motför hemma, så att man får lite hopp. Vidare är det skoj, och ger lite hjärngympa extra.

Jag leker med tanken på ett banklån och en instruktörsutbilning åt mig själv i födelsedagspresent till våren… 

Lycka till med arbetet. Ger man inte upp utan är mer envis och vrång än sin hund, så når man framsteg. problemet är att orka, samt att klara av att vara 100% konsekvent.

Vattnadal: Har Du några funderingar på vart Du ska gå instruktörsutbildningen?

Som vattnadal skriver. Hundar är grymma på att läsa av våra kroppsliga signaler och även metasignaler. Så det går inte att lura en hund. Är Du spänd på promenaderna så vet din hund om det.

 Men att veta vad dessa utfall beror på är omöjligt att svara på. Man måste se din hund live.

Det kan vara tex:

Att han är osäker/rädd.

Att han tycker det är roligt

Att han tycker det är hans uppgift i flocken eller att han känner att Du inte har kontroll på situationen.

Att han är förbannad på cyklen.

Att han känner trygghet i att du har han kopplad och att han vet att han har stöd i dig.

Att han har lärt sig att det så smånigom lönar sig. Han beter sig dumt, du ryter på honom och när han kommer så belönar du med godis. Obs! Ingen aning om Du gjort så någon gång, men om Du har det så lär sig hundarna väldigt snabbt.

 m.m m.m

För att få reda på orsaken krävs att Du tar hjälp av någon som är väldigt duktig på hund alt. en instruktör.

Men för ren nyfikenhet…hur är kroppsspåket på din hund vid utfallen. Hinner Du med att se. Ligger kroppsvikten fram/bak? Öronen bakåt/framåt? Ragg? Svansen hög/låg? Svansen viftande högt och långsamt eller hög och snabb?

Jag hinner aldrig se någon skillnad i hans kroppsspråk. Inget med svans, öron eller ragg syns. Men han gör ett kast framåt och skäller till. detta gör att jag snart inte vill möta någon när jag är ute. Naturligtsvis märker han av detta. det är bara så förbaskat jobbigt. Jag har hört av mig till en instruktör, men inte fått något svar än. Pust!!

# 5 Tänkte mig via IMMI, för att det känns bra. För mig som har ett jobb och bor i Gävle minskar möjligheterna rejält på kurser oxå. Måste välja ett avstånd som är nåbart. Det får bara vara helger, och inte för ofta heller. Kikade på IMMIS utbildare och funderar på att söka hos Hundiq. Lagom långt borta och lagom långt mellan träffar.

Annars är ju Uppsala ännu närmare, och där kan jag bo hos syster. Hundens hus kör utbildningar där, och det skulle ju oxå passa.

Ja, då är det inte lätt att veta orsaken till Din hunds beteende. Låter jättebra att Du letar instruktör! Lycka till!

Bor Du i Stockholm, kan jag rekommendera några till Dig.

#8 Du har inte funderat på Hundutbildningsgruppen? De håller visserligen till i Alvesta, men det är bara helger och ungefär 1 helg i månaden. Mycket bra utbildning!

Jag har hittat en instruktör, men ej hunnit prata med henne än. Bara mailat, så vi får se vad som händer!

kanske inte är så mycket till jälp men min förra hund gjorde likadant efter att vi hadde flyttat men efter ett tag lungnade hon ner sig det kan vara så att det är närvöst med ett nytt ställe. testa att ge hunden ett komando när du ser att det kommer något som skulle kunna reta den, det ska inte förknippas med att det kommer en hund tiketsempej inte tyst eller fy. utan kanske tass, ligg, sitt, fot. det kan nämligen vara så att den så gjärna vill vara dig tillags så att den struntar i det som sker runt omkring. glöm alldrig att beröma det är viktigare att beröma än att säga fy. om detta inte funkar testa att viska till hunden för då moste den ju vara tyst för att höra vad du säger..

OK, nu jobbar jag med fickorna fulla av godis, vilket han nu vet att jag har. Prövar (Så gott det går!! Inte alltid!) med att fånga hans uppmärksamhet. I morse mötte vi två cyklister, hu! Men jag var intressantare än cyklisterna. Det är ju matte som har godiset.

Tack, Elin, och alla ni andra för alla råd och tips jag har fått. Vi ska väl få "människa" av den här vovve också. Håll tummarna!!!

Lycka till mamma :)

Visst känns det rätt bra, de gånger man kan få sin hund att sitta fint och vinka för att få en godis, istället för att göra utfall mot hunden ett par meter bort?

Idag fick jag gå av vägen 5 m och trycka in godiset i Vidar för att han inte skulle bli blockerad. Störningarna blev för stora när mamma gick med barnvagn och 2 barnbarn 200 meter före, systrar med hundar 10-50 meter före oss och vi mötte massor av hundar. En hade dessutom den dåliga smaken att vända och sedan gå 50-100 m före oss på "vår" skogsväg… Efter en platsliggning då jag totalignorerade honom (utom då han försökte resa sig och han fick en tillsägelse) gick det bättre. Efter ett tag fick vi kontakt och det blev som vanligt igen. Fast att möta hundar när systrarna var med blev värre. Vet inte varför. Kankse kände han att jag hade för mycker uppmärksamhet på dem…