Har du sökt hjälp för detta på psyk? Om inte så kanske du behöver stöttning ifrån dem, men acceptera inte om de anser att du ska äta några mediciner för det eller så för det dämpar bara symptomen och tar inte hand om problemet.

Jag har ingen erfarenhet av denna typ av situation, men det första jag tänker på år att du stegvis behöver utsätta dig för andras hundar under kontrollerade miljöer så att ditt undermedvetna förstår att "hundar är  inte farliga" och "de ska inte attacera dig och är ute efter sig". För ens medvetna, omedvetna och känslor är inte alltid på samma linje och det gäller att åtminstone få en komprimiss emellan dem så att man orkar leva med det och inte blir "kaos" för minsta lilla.

Be andra om hjälp i din närhet, förklara för dem så gott du kan… för det är jobbigre att vara själv i en sådan här situation, än att ha stötning av sin omgivning.

PM:a mig om du vill prata mer med mig enskillt, för jag kan iaf lyssna på dig och ge dig alla konstiga typer av tips på tillvägagångssätt om det önskas.

PS! Ide; Spela in en cd med hundskall på och gå och lyssna på dem hela dagarna på låg låg volym så att du börjar koppla det till något vanligt och inte något negativt. DS!

Hur går det för dig?

Jag tror att du måste jobba på detta. Blir det så att du fortsätter avra rädd för hundar, kommer det dels att förstöra för dig själv, men även för din egen hund, som kommer känna att du är rädd. Om jag var du skulle jag nog försöka be om hjälp från din närmaste hundklubb och be dem se om de ska låta dig besöka någon träning eller så, bara för att se hundar, dels som tränar med annat, bara vara där, antingen med eller utan hund. Sedan kanske försöka delta med din hund också? Träna på att träffa hundar, och se att alla hundar inte vill äta upp din lilla älskling. Jag tror det är det bästa sättet… Men gör det fort, för desto längre du väntar, desto svårare blir det att ändra din tankegång. Lycka till

Jobbigt läge!?

Undran är hur hände attacken mot din hund? Varför?

Vad tror du ska hända, när du möter en hund, när du ser en hund på avstånd?

Det tråkiga i det hela är som #3 skriver att du kommer att "smitta" av din rädsla på din hund vilket kommer att eskalera och göra den ännu räddare för andra hundar, så att din hund kommer att känna en ständig oro pga ditt beteende..

Så det enda som u kan göra är att försöka att stå ut med andra hundar, tänka på att andas ut och slappna av vid hund möten och sakta men säkert bygga upp ditt förtroende för andra hundar men framförallt för andra hundägare!!

Det verkar vara där din största oro ligger verkar det som. Du har ju redan kommit så lång genom att inse att problemet ligger hos dig..

Så tyvärr som i allt annat, dåligt med genvägar… Kämpa och jobba på det.. fast helst då utan din hund utan ensam så din inte "smittar" av dig mer än nödvändigt..

Lycka till

#0 En mycket tråkig situation du råkat ut för.

En bekant råkade ut för något liknande. Hon fick hjälp av en special psykolog som ger personer hjälp mot fobier. Hon blev hjälpt på ett par gånger. Kolla med din psykiatriska klinik i din hemkommun och förklara läget.

Själv får jag faktiskt höjd puls när jag ska passera grannen vars hund klippte 3 av mina hundar. Jag har aldrig varit hundrädd, men jag märker att jag blev påverkad av denna händelse. Så jag förstår dej verkligen.

Hoppas att allt går bra för dej.

Min dator säckade ihop och har inte haft tillgång till internet på så sätt, tack för era svar och ursäkta att det har dröjt  

#1. har redan gått hos en psykolog innan insidenten p.g.a sömnproblem, har pratar med honom detta och nu har det gått mycket bättre med allt, har släppt lite av rädslan av att möta andra hundar när jag har min hund med mig så länge det gäller att mötas på avstånd, trotts min rädsla så tvingar jag mig själv att inte låta hunden märka av den.

De är ju en jätte smart idé ju!! Kanske får spela in någons hund och lyssna på mp3:n när man städar och liknande?! :D

#3. Min hund är en dominant hane med en… brokig… bakgrund, han har aldrig gått ihop med hanhundar och har tidigare blivit misshandlad vilket gör att han inte alls tycker om att ha för mycket okända människor omkring sig (tendenserar även att bita om han blir trängd), Men de är ett väldigt bra tips, inte säker på att det skulle passa oss. Han har varit omöjlig att möta andra hundar med tills för kanske två år sedan då vi lyckades vända på det, vill inte riktigt riskera att sätta oss i en position där han kan bli sitt odrägliga jag igen, speciellt om jag inte känner mig stark i det. (Vilket jag inte kommer att göra).

#4. Olyckan hände pga ren idioti. Grannen har (hade rättare sagt, de har flyttat nu *glädjedansar*) sin altan precis vid våran port, deras hund har tydligen alltid haft problem med stora han hundar och har vid tidigare tillfällen rykt ihop med andra hundar. Hennes hund var lös på altanen med ett ett sånt där grönt kompostgaller för att hålla honom instängd, han hörde hur vi kom ut genom porten och hunden hoppade såklart över gallret med stooor marginal och kastar sig över min hund. (Hade det inte varif för min hunds extremt tjocka "lejonman" hade han inte funnits idag.) Alltså hände det vid de tillfället helt oprovoserat… Vilket gör det påsätt och vis ännu jobbigare… Och det jag tror ska hända? Mja, att min hund ska bli anfallen och denna gång dö antar jag, vi hade en sådan tur… 

Och… Det är väl kanske mest andra människor jag inte litar på är jag rädd för… I alla fall är de så jag har börjat känna på senare tid…

#5 Usch! Att få sin hund anfallen är inget man önskar någon, låter som en otrevlig grannhund du har… Och detsamma!

Tack så hemskt mycket för era svar, och gott nytt år kanske man ska passa på att skriva!

# 6 Hunden blev avlivad samma dag som attacken skedde.

KBT = kognitiv betende terapi är det som gäller vid ditt tillstånd! Ger "alltid" bra resultat, går också ganska snabbt. Men naturligtvis måste man vara motiverad men det är ju du! Så om du inte redan är mycket bättre så rekomenderar jag dig att söka det.

#8 KBT funkar inte alltid… det går heller inte fort för dem det verkligen hjälper.

Jag har själv gått på KBT både enskilt och i grupp utan resultat för agorafobi så att säja "alltid" är att skönskriva det som någon mirakelkur, vilket det inte är. Visst hjälper det många, men minst lika många blir inte hjälpta.

Värt att prova är det iaf!

TS

Det låter som att du har fått dig en ordentlig chock.

Ta kontakt med en psykolog.

En instabil familj skapar en instabil hund därav alla hundar som anfaller. Att dominans visas bland hundar är normalt men också lätt att plocka bort men en hund som anfaller vilken hund som helst är ett tecken på att familjesituationen är instabil. Det är så klart inte hundens fel utan ägarens och det är aldrig hunden som behöver lära sig utan ägarna.

Tur i alla fall att allt verkar gå bättre för dig nu efter händelsen och hoppas du trappar upp dig till en stadig nivå igen.

#7. Oj, det var ju bra! Den hunden som anföll min borde ha blivit avlivad, men anmälan lades ner samma dag som polisen fick in den… Trotts att hunden hade bitit andra hundar, tilläggas kan att han hoppade på en liten hund ca 3 veckor efter attacken på våran, som tur var fick han bara tag i örat på den hunden…

#8 & #9. Tack för era förslag, ska titta upp det med närmaste psykologmottagning. Hört talas om "KBT", verkligen värt att kolla upp!

#11. Hunden var en 6årig omplacering… Hade haft flera ägare och den nuvarande ägaren hade ingenting på hunden, papper, försäkring eller något. De visste inte ens om vem som stod som ägare eller om hunden var chippad. Vad de sa var tidigare ägare en ung kille och ursäkta om jag låter fördomsfull men som den hunden har betett sig när man sett de gå ut med den så tror jag inte att den har haft det så lätt i livet… Synd bara att han hamnade hos en naiv kvinna som inte riktigt verkade förstå hundar. Utöver vad vi har hört (vi bodde ovanför dem) så var det mycket bråk och skrik, smäll i dörrar och liknande, så att hunden inte skulle vara instabil vore ett under… ägaren tog inte händelsen på allvar heller. Trotts skador på deras hund, b.la ett stort jack vid ögat uppsökte de inte vetrinär först ett vittne anmälde dem till djurvårdsinspektören i våran komun och de i sin tur ringde och snackade med dem; "vetrinärvård eller så kommer vi och beslagtar hunden". Om händelsen sa ägaren något i stil med "haha, vad tokigt de kan bli"…..  Kanske inte precis passande ord efter att man suttit och vakat flera timmar under en akutoperation på sin hund med inga direkta positiva ord ifrån vetrinären innan operationen började

"12 Som sagt instabil familj/er = instabil hund. En del personer ska ju inte ha hund.