det är olika en del hanar kan påvisa det tidigt, din är säkert på gång nu;-)

Okunnig: vad är spökålder? 
# 1 Det gäller inte Amos, utan en av "Nickis" shaffrar som har börjat bete sig väldigt underligt. Han är runt två år.
# 2 Spökåldern är olika perioder i hundens då den blir osäker på normalt vanliga saker.
Postlådor, ett omkullvält träd eller en alldeles vanlig plastpåse, kan utlösa hysterisk rädsla.

för schäfer så är allt mellan 1,5 och 2,5 år vanligt att "spökåldern" inträffar resevation är dock att det är otroligt indivduellt..
Kan inträffa i princiåp när som under en hunds liv..
#2 Det är mest beroende på hormonförändringar hos en hund, då vanliga saker ter sig annorlunda och främmande.
Hälsn. Freke
Medarbetare på Beroenden.ifokus & Brott.ifokus

#3 Det kommer ju som i tre olika omgångar oftast, 7-9 månader, 2 år och ungefär 3 år.
6, javisst kan de det

Jaha!! Finns det möjlighet att det kommer redan vid 4 månaders ålder?
8, javisst det är individuellt

Väldigt olika och det finns ingen fast ålder när detta sker. Spökålderna kan även komma under fler tillfällen under hundens liv. Men just för unghunden så är det ett sätt för hunden att lära sig att hantera sin rädsla. Den tränar sig helt enkelt inför livet. Sen kan ju denna "test av sig själv" komma flera gånger under hundens liv, iom att det händer massor med hormoner.

#6 Javisst, mycket väl kan det vara spökålder. Men Nickis vet säkert hur man hanterar det :)

Ok tack!
Hur hanterar man det? Ignorera?
Jag vet inte, men jag undrar själv om de kan komma i " spökåldern" vid 11 års ålder! ;P Varje gång jag går förbi ett ställe, stirrar Rico sig blind och är övertygad om att det finns nåt/nån där, men det gör inte det egentligen… :P Sen kan han bli misstänksam mot barnvagnar och små barn som ser ut som hundar =) Ellre så är det synen som sviker! ;)
Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! 
Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.
Min schäfer har kommit in i en spökålder eller vad man ska kalla det nu. han reagerar och skyggar för många saker och ska gärna skälla och resa ragg mot små saker som som flygande platspåsar, katter som prasslar i en buske osv. Ike är nu 20 månader gammal.
12 att ignorera är det bästa eller gå fram och klappa på saken och visa att den inte är farlig.
13, du har så rätt så dom har en trots ålder även då,min kiwi hade det också,hanar brukar ha det minst 4 ggr under en livsperiod…mer ellr mindre
Jag brukar stå still tills min hund vågar sig fram och nosa på föremålet självmant, eller om vi inte har tid med det går jag fram och klappar och "berömmer" föremålet. Att prata snällt och berömma det farliga får i alla fall min hund att vara mer nyfiken än rädd för vad det är matte klappar om 
/Ingalill
*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*
Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Tror faktist att Bessie är i spökåldern nu och är just nu 7 månader. Haha jag får skrattanfall när hon blir rädd för ingenting som hon inte varit rädd förut för. Hon "boffar" så roligt. Först lågt och så kan hon illskälla högt och gällt. Ja, ni fattar kanske hur jag menar.
Nej, men Bessie så du låter säger jag och skrattar då kommer hon fram till mig och så säger jag "five" med handen så ger hon mig tassen och hon blir glad och det är glömt igen.
18, vaddå har det hänt nått??
Ja, han beter sig väldigt underligt i vissa situationer. Vi kan inte se någon logisk förklaring till hans beteende, han reagerar helt ologiskt och helt obegripbart i vissa situationer.
Vi "snöade" lite på spökåldern, men uteslöt det ganska snart. Han visar inga tecken på att ha ont någonstans och är väl kontrollerad.

Usch det låter allvarligt. Kanske varit för mycket med marodören?
Eller så är han en typisk knäpp shaffer.
Han har inte fått umgås med min dyrbare Marodör eftersom han blivit lite opålitlig. Amos busar hellre runt med shaffer-Exit i hundgården än umgås med en knäpp shaffer.
Matte och husse är ju inbitna shafferägare och är av den konstiga sorten som springer runt och ser fåniga ut på utställningar. Husse är även hundinstruktör (eller vad det heter), men shaffer-Arras beteende går de nit på.
Kan det vara så att Arras är djupt deprimerad och gör knäppa saker för att han inte är en go labbe?

Tror du verkligen på fullaste allvar att en snygging som Arras är avis för att han inte är en flabbe….men Kerstin skärpning 
Jag tror ju snarare att han beter sig konstigt på grund av flabbesmittan som går nu, den yttrar sig så att hunden beter sig helt ologiskt och obegripbart i vissa situationer….säg åt Nicki att passa väggarna och möblerna annars ryker allt 
tssss…..shaffer-Arras uppför sig inte som en hund längre, inte ens som en shaffer.
Marodören ÄR intelligent! Vilken hund kommer på hur han ska göra för att få en ny liggplats? Inte shaffrar inte, men Marodören mördar och styckar sin sängplats för att få en ny och bättre. Är inte det intelligent, så säg!
Men jag har ännu inte förstått vad han ska i garderoben i hallen att göra. Kanske har Töntbullen gömt ett ben därinne?
#24, HAHA! ;) Du har nog skaffat fel hund Kerstin! :) Man ska ha en Sclafrador! ;)
Medarbetare på Agility Ifokus - Välkommen in! 
Normal is an illusion. What's normal to a spider, is chaos to a fly.

Marodör! *fnys* kollar han efter ben där så tycker jag att du ska ut och köpa dig en schaffer eller åka och hämta hem smarta Alfons Töntbull, för har han gömt ett ben där bakom då ska han ha en eloge för att ha lurat flabben att tugga upp hela väggen utan att hitta det 
Kerstin för att återgå till ämnet, har Nicki varit till vetten med Arras? Om det inte verkar vara spökåldern så kanske han har ont eller något sånt.

#27# Du menar mentalt? Vad gör han exakt då? Attackerar eller morrar eller vad?

Usch så tråkigt för Nicki och hennes familj, hoppas dom kommer fram till vad det är och att det ordnar sig.
Hälsa henne så mycket från mig
Min ike var destruktiv som valp, han tuggade sönder ett helt kök.. Blommor och dess krukor, glas (som stod i rum där han var utstängdifrån lyckades han ta sig in i bara för att tugga på saker..)
skor, jackor, kökslådor och dess innehåll. Han kom aldrig till skada men han pajade en massa saker och älskar att gnaga på träklossar, pinnar
Han hade en kompis, Elvis min förra hund men det hjälpte inte han skulle förstöra så om han bara var ensam i en minut.
Iaf så började vi ha med han överallt då vi inte ville stänga in han i ex en bur..(han fick lätt panik om han var instängd)
Så han fick följa med och numer kan man lämna han ensam i en halvtimma utan att något händer.. Första stället vi började träna på att han skulle vara ensam var i bilen och det fungerade tydligen.
Nu mer är han "normal" om man nu ska kalla Ike normal :) han är hur gosig som helst men har problem med vissa av grannhundarna men det släpper väl snart hoppas jag. Någon som har tips?
Problemet är han skäller, morrar och reser ragg och drar i kopplet men han slutar så snart jag säger Ike..

Tycker han ser ut som han planerade framtiden - hmmm vad kan jag attackera med mina tänder?

#31 Han är ju så ybersöt, men som chrissan säger han ser ut som han planerar sin framtid 
psssst Kerstin har du fått ut honom från garderoben en? 

#31 Han är en liten ligist den där Amos :)
Haha, du må tro att jag skrattade när jag såg bilden på hans "makeover" av sin korg, knäppishund :)
~Quila Roze~

Nä vad är 1 enda garderob han har ju hela livet på sig
Tänk vad han ska hinna med under åren han har kvar, undrar vad hans nästa plan är 

Marodören är inte den enda i labradorsläktet som gillar att designa om sin omgivning (anpassa den till retrievers?). Labradoren och curlyn (labbens förfader, starkt marodörlik) var skendräktiga samtidigt i somras. Då beslutade de sig för att bygga och inreda en fin lya åt valparna under grannens vedbod. Lyan blev stor och bekväm efter en dags grävarbete och vedboden välte! Grannen tyckte inte det var en bra idé.

Jo, de kunde aldrig förstå varför de inte fick använda sin fina lya
. Curlyn grävde vid 6 mån ålder en jättefin liten lya under bastudäcket. Det tog ingen tid alls. Till och med grävlingarna var avundsjuka på den så "någon" lade stora stenar där. Taskigt, den som var så fin.
Vid tre års ålder efter massor av träning av de tidigare ägarna så är det mest grävningen som finns kvar. I blomsterrabatter hjälper hon gärna till med jordbearbetningen, helst när de är nyplanterade och helst hos grannen. Men är människorna tråkiga, t ex kör dator eller sitter och jobbar, så kan ett och annat klädesplagg eller en toffla plötsligt försvinna ut genom dörren. Hon väcker oss när hon tycker det sovits nog med att komma med tofflorna och släppa dem i ansiktet på den sovande, det har hon lärt sig själv. Då kliver nämligen människorna upp snabbt för att förhindra toffelmord.
Hon har lärt pudeln, 9 år, att gräva stora hål överallt. De leker mullvadar tror jag.
Marodörstilen har Amos nog ärvt från sina curlyförfäder. Jag känner igen ansiktsuttrycket på valpbilden. "Bita, jag måste biiita nu"
Det stora problemet är att människorna inte förstår att vi måste bita och gräva. Så blir de halvt hysteriska när vi hjälper till i rabatterna. För att inte tala om hur hysterisk matte blev när jag grävde mig in till kossorna en mörk kväll.
Herregud, vad matte betedde sig idiotiskt. Jag skulle ju bara hälsa på min kompis kossan Rosa och då blir matte hysterisk och tror att jag ska bli ihjältrampad. *fnys*
Att jag inte hade hunnit komma på hur jag skulle ta mig in i trädgården igen är en annan femma.
Hahaha… du skulle ha sett hur hon bar sig åt när hon skulle ta in mig i trädgården! Jag skrattade så att kossorna hoppade runt i hagen.
Elstängsel! *asg* Hur kan människor vara så dumma? Undrar om jag kan lära mina koss-kompisar att gräva?
Ps Dem ljusa kossan är min kompis Rosa, hon pussar mig ibland. Blä!!
//Amos, tvättäkta Marodör.

Curlyn hatar kossor, de blänger på en. Tycker Amos är jättetuff som går in till dem. Vildsvin är urläskiga (det är matte glad för att hon tycker). Får skulle hon gärna vilja ha mer kontakt med, ser ju själv ut som ett får. Däremot har hon börjat träna upp sig själv som grythund, eftersom hon tycker fåglar är tråkiga. Att gräva sig in i grävlingslyor är kul, förstår inte varför matte blir hysterisk. Det luktar ju jätteintressant därinne.
Det nya är morra! På mentalbeskrivningen står det låg aggressivitet, hon har inte morrat förut. Men har just upptäckt morrandets glädje. Varje morgon går hon runt tomten (reviret) och morrar innan hon kan kissa. Sedan är det avklarat och man är rejält mallig. Men när hon sover under mattes säng kan hon morra i sömnen, ordentligt. Hon är inte aggressiv, det är bara så kuul att morra, som en slags morrlek. Lodjur kan man morra på också, fast de sitter där katter hör hemma, i träd. Alla uppskattar inte denna nya hobby.
Det är svårt det där med att hitta tillbaka när man grävt sig ut genom staketet. Konstigt, det gick så bra att komma ut och sedan är det plötsligt stängt. Ett av hundens stora problem här i livet.

Den där marodör Amos är han verkligen DIN…du har verkligen köpt honom?
Är det ingen bytesrätt eller så på jyckar…annars borde dom innarsföra det i allafall på sånna där svåra fall 
Tsss…jag ville ju byta mot den där hmhm du har i förrådet, men det fick jag minsann inte.
Bytesrätt?? Kennelnägaren har gått under jorden. Agria vägrar att ta emot mina samtal och nu börjar Folksam dra öronen åt sig också.
Djursjukhuset vill att jag ringer två dagar innan vi ska komma och muttrar något om att "plocka undan…"
Min hyresvärd har börjat bläddra i pappren om vräkningsrätt och ersättningsskyldigheter.
Jag förstår inte varför alla hetsar upp sig så?
Amos o Quila på bilden.
