Jag har själv ingen hanhund men har tagit bort livmodern på två tikar vi haft och de ändrade sig inte i lynnet något men däremot fanns det en tendens till viktökning. Däremot träffade jag på en dam med en newfoundland igår på promenaden, vi pratade ett bra tag och hon hade kastrerat denna hane. Han hade lugnat ner sig avsevärt sa hon, var lite översexuell innan=) Men han hade även gått upp i vikt. Men det är ju bara mer motion och lättare mat som gäller=)

Jag har kastrerat 2 hanhundar, 1 pga. prostataproblem och en pga. "hormonöverdos".

Båda hade innan kastreringen ätit oregelbundet och haft svårt att lägga på hullet, det vände från dag 1 efter kastreringen. Vissa är rädda för att kastrerade hanhundar ska bli feta. Jag tycker det är lättare att jobba på att hålla hunden på rätt vikt när den äter än att hålla den på rätt vikt när den har matuppehåll var och varannan vecka.

Vad gäller inlärda beteenden som pinka revir så är det inget som försvinner direkt efter kastreringen, det behöver inte försvinna alls..

Min hund som kasterades pga. "hormonöverdos" hittade lugnet efter kastreringen, visst…alla hans "olater" försvann självklart inte men toppen av isberget försvann.

Min kille är bara 1 år än så han är inte kastrerad (kommer dock att bli om han får det jobbigt med löptikar), men de 2 hanar jag träffat som är kastrerade har enligt ägarna blivit mycket lugnare. Den ena hade problem med hanhundsaggressioner innan, vilket släppte helt mer eller mindre efter kastreringen.

Bägge säjer att det som krävts för dem varit extra fysisk motion för att hundarna inte ska gå upp i vikt, annars har det varit bara positivt.

För det första kan man inte jämföra hanhund med tik. Det är olika hormoner som försvinner och ändras.

Jag har själv ingen erfarenhet av kastrering hos egen hanhund. Men min farmors alla kastrerade hanar (alla av rasen japansk spets) har lugnat sig väldigt, en av dom har t o m blivit otroligt loj. Men å andra sidan är Japansk Spets ingen "go-ras" från början.

Exakt hur en hanhund blir efter kastreringen går aldrig att säga om man inte provar med en kemisk kastrering. Det jag skulle göra om jag var du är att ta kontakt med en veterinär och prata om en kemisk kastrering. Den kemiska kastreringen innebär att hunden får hormoner vilka håller ner testosteronet (rätta mig om jag har fel?) och då får man samma resultat som vid en "riktig kastrering". Att där emot använda sig av kemisk kastering på lång sikt är inget att rekommendera då det har en del bieffekter.

Lycka till!

Haft tre hanhundar. En har blivit kastrat.
Vår rottweiler vart helt off när det gällde löptikar efter kastreringen.
Vår rottistik satte sig på hans huvud, han var inte ett dugg intresserad av henne..
Han vart lugnare och inte lika stursk emot hanhundar.
Så jag har bara positiva erfarenheter..
Dock var ingen av de okastrerade så jobbiga heller.
Hanen jag har nu har kulorna kvar, och ahn blåser upp sig om det kommer en hanhund, men det är lätt bortviftat..

Han ska dock kastreras efter årsskiftet. :)

Bilden:  Så hon försöker, och han fattar ingenting ;)

De jag känner som testat kemisk kastrering (som även kastrerat "på riktigt") säger att man inte kan jämföra effekten. Deras slutsats har varit att den kemiska kastreringen inte alls har samma effekt…

Sprutorna fungerar knappt, mer som en anings dämpning, de kan tom bli pappa trots dem.

Chipen ska dock vara som en ritkig kastrering, säger de jag pratat med som testat.

Jag har tänkt över kemisk kastrering länge men valt att inte göra en sån utan att direkt göra en riktig kastrering. Vad gäller viktuppgången är det bara positivt i det här fallet då han nu och hela sitt liv varit alldelles för smal trots bra rekomenderat foder. Jag vill kastrera honom innan han börjar med enligt mej "fula" vanor eller blir agressiv gentemot andra hundar. För även om sådant beteende kanske dämpas efter en kastrering behöver dom inte försvinna helt.

Tack för era svar =)

Hej jag har en blandis kines och en vavva. Vavvan ska jag kasterera i morgon för han har prostata problem. Kinesen kastererade jag när han var 9 mån pgr av han var kryptochid den ena kulan låg kvar i gången ner. Men det var bara positivt han var lite översexuell han red på allt och alla. Det slutade han med på en gång. Men som alla skriver han tänker bara på mat. Man får bara motionera mera. Hoppas bara vavvan blir fullt frisk nu. mvh Lotta

Min labbehane som var väldigt "hanig" och okoncentrerad när han var ung, fick p-spruta (kemisk kastrering) varje vår i 3 år och det var stor skillnad på honom efter den. Han blev mer lyhörd och fokuserad på mig och kunde koppla av mer. För hans del räckte det som sagt med 1 ggr /år. Slutade ge honom den när vi testat vara utan och det funkade bra ändå. Precis som om han hade "lärt" in ett annat beteende. Han blev däremot riktigt kastrerad när han var 10 pga prostataproblem. Den enda nackdel jag märkt är att han går upp i vikt enormt lätt. Han har alltid varit slimmad av naturen innan.

Min yngre hund kommer jag inte att kastrera om det inte behövs pga sjukdom.

Det finns tre olika typer av kastrering har jag lärt mig av vår vet.

Kemisk kastrering, sprutor men kvinnligt könshormon och här finns det risk för olika biverkningar.

Chip, ett chip under huden som utsöndrar ett ämne som gör att testosteronhalten minskar, ofta blir pungen mindre också, inga biverkningar enligt vet.

Kniven, definitiv, går inte att ångra. Även om man provat någon av de andra metoderna tidigare så går det inte att förutsäga hur hunden påverkas för här försvinner testosteronet ur kroppen.

Har precis kastrerat min fyra-årige hane efter velande fram och tillbaka. Anledningen var i första hand att få bort "tik-stressen" då han har en kronisk dålig mage och kastreringen gjordes i samband med en gastro-/rektoskopiundersökning.

Eftersom han vid flera tillfällen har blivit påhoppad och biten så är han rätt osäker när det gäller andra stora hanar som han inte känner och kan då också göra "utfallsförsök" och det var anledningen till att jag tvekade, osäkerheten kan förstärkas efter kastrering. Jag har märkt att han blivit mera mörkrädd, kollar in människor som är lite udda ett par extra gånger å så men det blir förhoppningsvis bättre med tiden.

Det positiva är att han slutat skvätta och markera. Vår daghund löper och han bryr sig inte det minsta. Han är mer lyhörd nu. Som någon skrev tidigare äter han nu också sina mål på bestämda tider, innan var det lite si å så. Aningen matfixerad, har inte bestämt mig för om det är + eller -, men han stal ett winerbröd ur handen på min son och det har aldrig hänt förut, kunde lämna honom med en grillad kyckling på bordet och den var kvar.

Förhoppningsvis blir det bättre med tiden och att vi får ordning på hans mage för den gör ju att han är lite lätt irriterad av illamående och för mycket magsyra.

Invanda beteenden försvinner inte men om man får bort störningar, t ex tik-fixering, så har man en hund som är lite lättare att jobba med, tror jag iaf.