Vad gör man?
När suget efter en alldeles egen valp är gigantiskt stort men föräldrar säger stopp? Några bra tips och argument? = )
Inte blir det bättre av att min medryttarhäst ägare säger att hon ska ta valpar på sin Engelska springer spanieltik nu i vinter med lev.klara valpar till sportlovet… snacka om att göra en sjuk av längtan! Tiken är därtill alldeles underbar till lynnet, likaså hennes mor som också finns i den familjen. Uscha, inte snällt mot lilla mig…!
Jag har önskat mig en egen hund att träna och ro om så länge, men alla i familjen ska ju självklart vara med på ett så stort beslut som att skaffa hund! Tur att man har en hel släkt med hundar lite varstanns så att man får "låna sig en hund" mellan varven.
Ville bara skriva av mig lite men om någon har nått bra agrument på lager om hur toppenbra det är att ha hund och att man inte alls behöver blir totallåst om man bara ordar det för sig så tar jag tacksamt emot!
![[kalelo]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Få någon annan i familjen att bli lika intresserad… så att ni blir två som har huvudansvaret, för då kan ni varva ansvaret med rastning, passning och träning.
Har du så många djur, som det står i din pressentation, så behöver du nog visa/bevisa att du klarar av en valp… för en valp kan man inte lämna ensam, det är som ett mindre barn som man måste ha koll på hela tiden och uppfostra. Annars mår varken du eller hunden bra i längden.
Jag har själv haft en valp i 1 1/2dygn nu. Det kräver mer än tre dubbelt så mycket mer tid, energi och engagemang bl a med EN valp än med EN vuxen hund.
Det är just det som är det stora problemet, alla i familjen tycker om hundar, min pappa är uppvuxen med diverse olika hundar i alla dess former. Men intresset för en egen hund i familjen är det svalt…
Att det blir en valp är inte det viktiga för mig, och hela min familj vet att jag klarar en valp/hund och jag har mycket stöd från släkt där det bla. finns en hunduppfödare. Jag tar gärna en foderhund el. omplacering… men allra helst vill man ju ha sin egen valp att uppfostra = ) Men som du säger har jag redan mycket djur, dock så kommer min hamsteruppfödning att läggas ner och bara nån bur kommer finnas kvar.
Att det tar tid är jag helt på det klara med, jag stannade hemma hela sommaren för att ta hand om mina djur och min farmors hund då hon var bortrest. Visseligen är ju han vuxen dock, men ändå en hund…. och jag är mer än villig att lägga ner all tid det krävs på en hund/valp!
Kan du inte få lov att passa en hund, ex. "din hästs" ägares hund.
Nå gång kanske hon vill bli "hundfri" och du kan visa att du klarar av att ta ansvaret över en hund, samt att din familj ev. blir mer "hundsjuka"
≧◔◡◔≦
Men hur ser Din plan ut för framtiden? Såg att Du går sista året på gymnasiet. Det kanske är lämpligast att vänta tills Du vet vad Du kommer att jobba med i framtiden. Så kan Du planera för valp/hund senare. Din familj vet kanske med tanke på att de tidigare haft hund hur låst man blir och hur krävande det är med egen hund och kanske därför är intresset så svalt för en egen.
Vet att man kan längta sig sjuk efter en liten hund, men för bådas bästa gäller det att veta ungefär hur framtiden kan tänkas se ut. Om jag var Dig skulle jag nog vänta i alla fall tills Du vet om och vilket jobb Du får efter examen.
Lycka till!v
Jag vet hur jobbigt det är.
Från att jag först lärde mej prata tjatade jag om att få en egen hund. Min mamma hade haft hundar hela livet och alla i min släkt hade hundar.
Efter allt tjat och "jag lovar" osv fick min första egna hundvalp när jag fyllde 8år. En bordercollie/Collie tik. Inte världens lättaste hund för en 8åring kanske men jag har format henne riktig bra tycker jag själv
I dag är hon 8år.
Lycka till!
Starta ny diskussion