Spökperiod
Tänkte höra med er lite om detta med spökperiod. Jag har en hund, drygt 1½ år gammal. Han har överraskat mig med att helt plötsligt vara rädd för en massa konstiga saker. Bl a människor. Första gången jag såg det var för ett par veckor sedan. Då jag gick fram mot en mindre grupp människor för att prata så ryggade han, sänkte svansen och såg allmänt ängslig ut. Jag fattade ingenting då detta aldrig förut hänt. Har nu märkt att fenomenet upprepas lite nu och då.
Vill tillägga att han har ett bra liv och att ingen har gjort honom något, varken inom eller utom familjen. Har en till hund som är hur lugn som helst. Hur mycket jag än funderar så kan jag inte hitta en enda orsak till varför han helt plötsligt är så rädd.
Ingen hund jag haft genom åren har gjort så här. Kan detta vara det som kallas spökperiod? Vad kan jag göra för att "hjälpa" honom ur det?
Hemmavid är han alltid lugn och uppför sig precis som vanligt. Det är bara när vi kommer till främmande miljöer som han numer uppför sig så här.
Det låter som " spökåldern".
Det din hund blir rädd för går du fram och undersöker. Prata med ljus röst och ta och klappa på det och se till att hunden också går fram.
Du är hundens ledare och han litar på att det du gör inte är farligt.
Sen kanske det inte går att gå fram och klappa okänt folk
, men du kanske kan be några kompisar stå någonstans och vänta in er.
Hoppas det löser sej.
#1. Tack för råden. Ja, det kanske verkar lite skumt om jag går fram och klappar på vilt främmande människor , men att be såna som man känner går ju.
Jag klappar om brunnar och träd och annat smått och gott. Grannarna tror nog inte man är riktigt klok
Jag har 3 valpar som väl kommer in i spök om några månader. Så jag vet vad som väntar. Farliga trädrötter och stora läskiga stenar. Det finns mycket farligt i skogen
Jag brukar börja med att försöka låtsas som ingenting och ge hunden en chans att våga sig fram utan min hjälp. Sen kan man behöva passera samma sak ett par gånger extra, till det inte alls är läskigt.
Egentligen är spökrädslan ett sätt att träna på att vara rädd och se hur man ska lösa situationer. Människor hamnar oxå i sådana faser, fast kanske inte riktigt lika tydligt.
Det är ju rätt smart att vara rädd för egenskapade låtsasmonster, istället för att som Ronja öva på äkta vara på en gång, det är ju farligt!
MVH Elin
Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter
Starta ny diskussion