Förstår inte riktigt vad du menar

Jag kan inte förstå hur det kan finnas värderingar på att hunden ska vara helt oberörd av att någon annan hund helt plötsligt dyker upp eller vill ägna sig åt ohämmat kramande och pussande oavsätt om de är från vuxna hundar eller valpar.

Jag vill inte häsla på alla personer jag träffar, jag tycker inte om alla personer jag träffar eller ens ser. JA, JAG HAR FÖRDOMMAR. Men de hindrar inte mig från att vara artig, respektfull och upplever jag att situationen inte går som den bör så avbryter jag den eller säger ifrån på ett eller annat sätt, hur de än krävs. 

Hur kan jag kräva att min hund ska tycka om andra hundar helt ohämmat, reagera helt lugnt i alla olika situationer oavsätt den andra hundens beteende, ålder, kön, storlek?

De kan jag inte, för jag gör inte de själv heller. Jag kan bli rädd, skrämd, arg, irriterad, våldsam (om så krävs) om jag blir överraskad, kränkt eller "uppvaktad" av personer jag inte vill ha i min närhet.

Fel?

Vad jag menar är att

Förväntningen på att hundar stora som små ska klara av att hantera alla tycker av situationer som uppstår oavsätt om den är vänligt sinnad eller inte.

Just nu finns de en del inlägg tex "Dödens käftar?" om att hundar som "ger sig på" andra hundar ska bära munkorg eller avlivas. Jag kan inte förstå de.

Aha då förstår jag vad du menar och jag håller med dig.

#2 Ja det är helt fel tänk du har.

För du som ägare till hunden bär Allt ansvar, du står skyldig till Allt din hund gör. Därfär är det upp till Dig som ägare att se till att Din hund sköter sig alt. litar på att DU-hundens flockledare löser situationen utan att hunden behöver ta egna beslut, som kan sluta illa.

#5

Har jag fel tänk?

Självklart jag jag ansvaret för vad min hund gör. De är inte de jag säger. Min hund får inte bete sig hur som helst.

Ett annat senario. Du går vid en gångbana med din hund kopplad, hunden går glatt på gräset på din vänstra sida. Du möter två personer som till en början går på din högra sida men byter sedan till din vänstra och helt plötsligt har du hunden emellan dessa två personer. Inget fel i de, gott om avståd för eventulla situationer som kan uppstå. Sedan kommer en sopbil för att hämta soppåsar i parken. De blir lite trångt och helt plötsligt är ni mycket nära varann med hunden emellan.

En av dessa personer sträcker fram handen emot dig när dom passerar och säger ett glatt HEJ! Du själv blir överraskad och hoppar till.

Skulle då din hund helt sonika vänta på att du sträcker fram handen och hälsar? Vad är de för situation hunden ställs inför när även den balanserade flockledaren hoppar till och blir överraskad?

Eller kan din hund känna att de eventuellt kan vara ett hot emot dig, er två tillsammans och hoppa till själv emot den framsträckta handen?

Inte helt otänkbart? Även en sund, balanserad flockledare kan bli skrämd. Personen, saken, situationen måste vara farlig om till och med flockledaren hoppar till och blir rädd?

Fel?

Som flockledare tycker jag att man ska bete sig så säkert som möjligt i de allra flesta situationer. Om det kommer andra på gångbanan, vare sig det är hundar, människor, fordon eller något annat så ska man hela tiden kunna förvänta sig och vara förberedd på oväntade situationer.

Jag tycker inte att det är konstigt att hundar reagerar aggressivt mot andra hundar som är aggressiva på dem, och jag tycker definitivt inte att hundar ska behöva tåla alla möjliga andra hundar. Att hälsa på främmande hundar är ingen nödvändighet, tvärtom. Dock ska man då självklart inte låta dem utleva detta om det resulterar i bett - vilket vem som helst som har lite sunt förnuft begriper. ;)
Man ska träna så mycket som det krävs för att få obetingad lydnad vad gäller bland annat - och allra viktigast - inkallning och ledarövningar så att hunden upplever dig som förare som en auktoritet och flockledare som är trygg, rolig och lugn. En hund som inte kommer obetingat på inkallning och ser dig som "Gud" är ingen hund som man helt bekymmerslöst kan släppa lös.
Vår älskade amstaff går inte att släppa lös så länge det är risk att det kommer människor, harar, katter eller liknande, eftersom han aldrig har fått lära sig någonting. När han kom till oss för cirka 3 månader sedan kunde han inte ens sitt eget namn - och han är två år gammal.

Man kan inte begära att en hund ska vara lugn och oberörd i alla situationer, däremot ska man lära och sedan efter inlärningen kräva lydnad.

Mvh,
Moa

#6

Jag skulle inte bli överraskad, för jag har ju redan förberett mig på ett möte där vad som helst kan hända. Och skulle jag nu mot all förmodan bli överraskad så är det inget som smittar sig av till min hund som ingår till dirrekt försvar. Varför-för det är inte hans uppgift att fatta beslut åt mig, såvida jag inte säger något annat Till min hund, om jag tex. skulle bli överfallen.

Samma sak om jag går vid en skola där alla ungarna springer runt oss och någon unge bara råkar trampa min hund på tassen, trilla över den eller kanske tillomed råka sparka en boll i skallen på honom. Ingen av mina hundar skulle gå till försvar eller dyl. för att dom kan Läsa av situationen och se att barnet ifråga är inget hot-trots allt, även om dom blir överraskade och får ett obehag. Men det skakar dom av sig. Likaså att dom ser att jag som ledare inte tyckte att det är något att brusa upp sig för.

Här måste jag säga att stor del av hundens mentalitet och 'uppfostran' har väldigt stor betydelse. En mentalt vek/rädd/osäker/störd hund hade säkert gått till försvar i form av ett bett.

Men oftast så brukar inte hundar bita hux som flux, inte ens veka hundar. För du vet, hundar ger varningar först. Kan vara i form av att de går undan och visar att dom Inte vill vara med, morrar, blottar tänderna osv, och om inte dessa varningar tas på allvar-ja då går de snäppet länge och kan bita ifrån.

Graden av varningar ökar successivt tills det tas på allvar.

Som ditt ex. i första inlägget. Om någon kommer och klappar till dig så ställer du väl automatiskt frågan "vad fan håller du på med, lägg av", "sluta nu" och SEN om det behövs så ger du tillbaka med samma metod, eller hur?

Likadant med hundar.

Men jag vet inte, du kanske går runt och slår till alla som kommer i konflikt med dig, då är det inte så konstigt om din hund skulle göra likadant.

Jag håller med i allt du säger Nikkis, :) måste bara tillägga att man ska passa sig för att låta det gå så långt att hunden biter, för efter varje gång blir det lättare och lättare att bita. Det är samma sak om man själv vänjer sig vid att kasta saker omkring sig om man blir arg. Det börjar kanske med att man måste bli rosenrasande, men ju fler gånger man gör det desto lättare blir det att ta till. Till slut kastar man tallrikar i golvet för att man blir frustrerad över ett myggbett. :)

Håller också helt med kloka Nikkis.

Sen är ju självförsvar en helt annan grejj.

Jo, men jag menar att vissa hundar - som till exempel vår - går igång på andra aggressiva hundar som reser ragg och morrar och skäller på honom.

#8

Jag har en rottis som är en omplacerings hund. Jag fick honom när han var 2 år och 10 månader. Ägarna som hade honom innan hade inte socialiserat honom tillsammans med andra hundar, vågade inte klippa klor, titta i öron osv. Dessutom kommer han från en kennel som föder upp tjänstehundar. Allt detta säger mig en heldel. Min hund är oerhört självständig som jag har upptäckt nu när han är tjänstehund. I sitt arbete gör han flera saker samtidigt och har ett stort kontroll behov. Han är tyvärr fruktansvärt orädd av sig och inte rädd för att gå in i alla typer av situationer.

Idag är han över 5 år och han är mycket lugnare för att jag inte tolererar skit ifrån honom. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att prägla honom som jag skulle ha önskat sedan han var valp och självfallet ser han inte mig som den självklara ledaren i alla situationer för självklart kan jag inte förbereda mig för alla situationer som eventuellt kan uppstå och jag vet inte heller var ursprunget för hans beteende kommer ifrån. Min hund "pratar" inte så mycket heller, han morrar inte och visar inga tänder. Jag tror att den missade socialiseringen är en del av detta.

I mitt tidigare yrke bar jag uniform med vapen. Detta yrke har gjort att jag upplevet en hel del olika situationer med varierade typer av människor. Och tyvärr måste jag säga att det inte alltid finns möjlighet att tala sig ur en situation. Ett eventuellt bråk kan vara över på 5-7 sekunder om de är illa och ja, jag vill överleva. Detta innebär inte att den andra personen ska dö men jag behöver avgöra hur mycket våld jag eventuellt behöver för att ta mig där ifrån och kanske behöva springa för att rädda mig själv.

Min rotta har inte, vad jag vet bitit en annan hund. Eftersom han är så självständig, självsäker markerar han dominans om han anser att han behöver de. OM han nu får tillfälle, eftersom jag inte tillåter honom hälsa på hundar och människor hur som helt. Och han måste be om tillåtelse från mig först, gör han inte de så får han inte hälsa.

 Även jag har ett stort kontrollbehov.