Så länge diskussionen håller sig rumsren och det inte blir pajkastning utan vuxen diskussioner om vad man tycker. Då är detta en tråd som gott och väl ska finnas.

Alla ska dock tänka på att alla har rätt till sin egen uppfattning. Oavsett om man håller med eller inte. Man ska helt enkelt visa respekt för varandras åsikter.

Nu är det ju inte vanligt "folk" som blandat hundar hit och dit för att få fram nya renraser. Detta "folk" är personer som under väldigt lång tid och framför allt med stor kunskap inom genetik fått fram dagens rashundar. Det tar många många många generationer innan man har en "ren" ras.

Min åsikt om blandrasavel är att det är synd att de existerar. Enda gången de kan räknas som seriöst i mina ögon är när en mycket kunnig person blandar (inom samma rasgrupp) för att få fram en tex smidigare, uthålligare draghund. Tex siberian och alskan.

Det krävs extremt stor kunskap för att korsa två individer (oavsett ras) för att få fram bra avkommor. Och enda anledningen för att överhuvudtaget ta en kull valpar är för att avkommorna ska bli bättre än sina föräldrar.

#2 Jag tror inte att ALLA som korsat fram nya raser har varit experter, jag tror att de flesta varit bönder eller jägare som behövt hunden till ett visst ändmål och korsat in raser för att få fram en hund som passat till det! T ex: Australisk cattledog är ju en ras skapad av australiska boskapsvallare genom att korsa collie, den australiska vildhunden dingo, dalmatiner och bullterrier. De var säkert inga experter på genetik, men de korsade in hundraser som de ansåg hade de egenskaper som de behövde för att valla boskap… Men visst tar det lång tid innan man har en ny ras. Tycker man inte att rashundar passar till det man ska använda hunden till, eller tror att man kan få fram en bättre hund genom att korsa vissa raser (som t ex: siberian och alaskan, som du sa) tycker jag att det är helt okej med blandrasavel…

Ja, jag är iaf nöjd med mina blandraser som vi har och har haft. Vi är inga experter iaf. Att vara djurvän är jag iaf expert på. Om det var det du menade. *ler* Nej, jag skojade bara.

Vi har en jäkla blandning på våra hundar. Mamman vara bordercollie, schäfer, labrador, golden retriver, samojed, sista kommer jag inte ihåg nu. Hon såg ut som en flatcot retriver. Vet inte om jag stavar rätt nu. T o m veterinären trodde att det var en flat. Fast hon hade inget flat i sig.

Sedan parade hon sig med en Storpudel. Tycker faktist att dom ser rätt så snygga ut. Vi får raka dom regelbundet som man gör med pudlar. Och det bästa på allt dom fäller inte.

Min första hund var också blandras. Hon var Collie och spets. Hade colliens färg men en bordercollies kropp ung. Var jättefin och härlig.

Sedan har jag haft renrasiga hundar såsom Cavalier King Charles Spaniel och en schäfer. Båda var mycket sjuka. Men blandraserna var friska nästan hela deras liv.

Så jag ser inget fel i blandraser. Men att blanda tex amstaff och pitbull osv det är fel. Tycker jag iaf.

Jag är emot all oseriös avel, oavsett om det är blandraser eller renraser det handlar om. Men det finns ju väldigt mycket fler seriösa renrasuppfödare än blandrasuppfödare. Visst, som du säger så kan blandrasavel vara bra om man är ute efter att få fram en ny ras. Men då tycker jag man ska vara otroligt insatt i genetik, sjukdomar och allt vad det finns, och ha ett klart mål vad man vill få fram för hund och framförallt varför. Tycker ärligt talat att vi har det mesta vi behöver i rasväg, skulle gärna vilja veta vad det är för egenskaper folk saknar hos dagens hundar.. Ytterst få blandrasuppfödare är ute efter det idag..

Och angående ditt resonemang att om man korsar schäfer och labrador så får man egenskaper från båda raserna. Sant, men man vet inte vilka. Visst, man kan ha tur och få en hund som passar en perfekt, men det kan likagärna slå igenom negativa egenskaper från raserna som inte alls passar ihop och man har ingen aning om vad för hund man får.

Som alla dessa bordercollieblandningar, har hört ett flertal som tycker om rasen bordercollie, men tycker de är krävande. "Då kan man ju korsa bordercollie med någon mindre krävande ras, så får man en mindre krävande bordercollie" ungefär. Men det håller inte. Man kan precis lika gärna få en hund med den andra rasens egenskaper och utseende, men som kräver lika mycket som en bordercollie.. Och efter vad jag har sett/hört när det gäller bc blandningar så blir de oftast inte mindre krävande.

Så ska man avla tycker jag nog att man kan bevara de raser vi redan har, istället för att exprimentera med mentaliteten. :)

Missförstå mig inte nu någon, det här är inte skrivet för att låta elakt, så läs det inte så. ;) Dessutom ser jag inte ner på blandrashundar på något sätt, de har lika mycket rätt att leva som renrasiga, och kan vara precis lika trevliga och fina. Det är själva aveln jag är emot, eftersom jag anser den vara oseriös (precis som jag är emot oseriös renrasavel). Avel som grundar sig på att "min tik är så fin/snäll, hon skulle kunna få så söta valpar med grannens hane" eller liknande ser jag inte som seriös. Och de flesta blandraserna kommer till världen av just det syftet..

Att ha ett projekt att avla fram en ny ras som verkligen behövs är lite skillnad mot att para sin hund med grannens "snälla" hund för att sedan få söta valpar och sälja på blocket. Så ser väl sådär 99% av all blandrasavel ut.

Att ta fram en ny ras kräver extremt mycket kunskap, det är ett stort projekt och man ska i så fall ha ett väldigt bra syfte. Det finns ju redan 400 raser så man kan fråga om det verkligen behövs så många fler.

Sedan tror jag väldigt många raser inte har uppkommit genom blandrasavel utan genom att olika raser avlats i olika riktningar. Och alla hundraser kan väl inte ha uppkommit från blandrasavel eftersom blandrasavel är avel mellan redan existerande raser?

Nej jag tycker det är jättebra att registrerade renrashundar finns. Man kan själv leta upp en seriös uppfödare, gå in på skk.se och kolla valpens släkt och se så de är friska, vilka meriter de har m.m. Det är också lättare att få tag på andra som köpt valp från den uppfödaren så man kan få höra om de är nöjda.

Ja, alla tycker vi ju olika. Som tur är.

Ska väl tala om att för att vi har två blandraser nu är pga tjuvparning. Vi kom på dom när dom satt ihop. Hade en inckordering som hade en hane. Vi sa att våra hundar har börjat att löpa så hon skulle ha honom i koppel. Men glömde det. Och vi hade då inget staket mellan tomt och stall.

Men när dom sedan hade parat sig så sa vi ok, blir det något så får vi väl ta hand om dom då. Våra två andra hundar var då rätt så gamla. Eg hade jag ju velat haft en ny schäfer. Men vi tar iaf  hand om våra olyckor. Tiken fick två valpar till men den ena dog vid förlossningen och den andra två dygn senare.

# 5 Fel mentalitet kan man väl lika bra få om man parar två individer av samma ras? Så är det ju alltid, man kan aldrig garantera att avkomman får de bästa egenskaperna av sina föräldrar, den kan lika gärna få alla negativa, oavsett om man avlar på renrasiga hundar eller blandraser… Schabradorer verkar oftast vara en ganska lyckadkorsning och jag skulle inte bli förvånad om de blir en egan ras till slut…

Visst har vi 400 godkända hundraser, men de kan ju alltid utvecklas och förbättras… 

Jag tycker inte det är rätt av avla på sin söta tik med okänd stam och grannarnas hanne för att man vill ha gulliga valpar…

Tycker den här tråden har hållit sig riktigt bra. Olika åsikter har dryftats men inget påhopp. Bra gjort allihopa, speciellt i ett ämne som är väldigt "hett".

Super av er.
Mvh ÅsaF

Alla raser har framkommit pga människan sökt olika egenskaper hos hunden. Allt blir inte lyckat ens inom rasrena hundar och långt ifrån alla uppfödare av renrasiga hundar är seriösa även om man vill att de ska se bra ut. Har tyvärr snubblat på lite för många reg. valpsäljare och även tagit över hundar som inte klarat sig så bra. Visst finns hundintresset där men marginalerna är inte alltisd så stora och det är ofta det som gör att man inte har råd att vara seriös. Avsikten har nog varit bra från början, men att leva på en verksamhet som hunduppfödning är inte alltid det lättaste. Med det menar jag inte att blandisar är bättre eller sämre på något vis. Det finns allt överallt. Men söker man vissa egenskaper hos en hund så är det nog lättast att finna bland renrasiga hundar där man kan följa meriter osv.

Har själv både renrasiga och blandis hundar. Det bästa hos hunden sitter mellan öronen. 

Älskar hundar som väsen och önskar att människan över lag kunde  vara lite trognare sin fyrbenta vän. Fast de flesta jag känner är alldeles underbara hundmänniskor.

#8 Ja visst kan det bli fel i mentaliteten även hos renraser, men hos många renraser är det krav att avelsdjuren ska vara mentaltestade innan de går i avel. Väldigt många uppfödare mentaltestar även valparna de fött fram när de blir äldre, för att utvärdera resultatet.

I blandrasaveln händer det ju tyvärr ofta att egenskaperna "krockar" om man blandar två ganska olika hundraser, t ex en jakthund med en vallhund. Det kan bli väldigt fel!

Tänkte svara något liknande Nelly gjorde, till #8 (som jag antar Nellys inlägg var till också?). En seriös renrasuppfödare vet vad hundarna som ska paras har för mentalitet, ser till att de passar ihop och har dessutom koll på vad som finns långt bak i ledet. Därför är det väldigt sällan det "slår fel" i en renrashunds huvud (om den är från en seriös uppfödare). Och som Nelly sa, olika raser har olika mentalitet, är framavlade för olika ändamål och alltså har man ingen aning om vad det kan bli av valparna. Vet ett flertal blandrasvalpar där kullsyskon har totalt olika mentalitet, för det har slått igenom olika saker från de olika raserna.

Att "schabrador" skulle bli en egen ras så småningom är inte helt omöjligt. Men inte än på ett bra tag. Jag har i alla fall inte hört talas om någon som avlar för att bevara speciella egenskaper och utseende, och fortsätter avla på avkommorna. Och för att det finns någon chans för att det ska gå, krävs det att väldigt många uppfödare jobbar på det, för att få ett riktigt brett avelsmaterial. Dessutom många intresserade köpare av de valpar och hundar som inte är perfekta, och inte kan användas till aveln. Så det är inget litet projekt direkt, man kan inte hålla på att korsa en schäfer med en labrador hela tiden och tro att det ska kunna bli en egen ras. För de flesta "schabradorer" jag har hört talas om har tillkommit på just det sättet. En förälder av varje ras. Kan dessutom tillägga att vi faktiskt har haft en sån i familjen en gång i tiden. :)

Oj, menade #8, har ändrat nu.

"Schabradorer" var väl ett projekt som Statens Hundskola gjorde för de trodde att det kunde bli en väldigt bra ledarhund. Hade det fungerat, och skötts av professionella människor, så tycker jag det hade varit en bra grej. Men det visade sig att hundarna inte blev bättre än de renraser som redan används, därför lades projektet ner.

Så har jag hört i alla fall.

Jo, kan förstå det.. Skulle vara kul att veta vad det är de vill ha fram av de hundarna, eftersom varken schäfer eller labrador duger tydligen.. Någon som vet (eller har någon egen åsikt?) vad det är hos vardera ras de vill ha bort/dit?

Håller med #2…

Men sen är jag en av dom som är helt emot blandrasavel överhuvudtaget… för jag har ännu inte pratat med någon som gör en blandrasparning pga av ett långsiktigt mål. Utan det är mest att man vill ha valpar efter sin egen hund. Och där tycker jag att det spricker.

Sen spelar det heller ingen roll om det är en blandras eller renrasig hund man har. Man ska ha andra mål med sin avel. Man ska inhämta kunskap och vara beredd att ta ansvar för dom i 3 år… har man otur som det stog i en anna tråd så kan det bli kostsamt om valpen blir sjuk. Har nyligen fått höra om ett fall där uppfödaren fått betala all veterinärvård på en hund som var 1,5 år gammal. Just på grund av den lag som man går under när man säljer. Det vart dyrt… mycket mycket dyrt för den uppfödaren.

Ja planerad blandrasavel håller jag med om då kan man få fram bra hundar till de syften man är ute efter har själv en pointer/vorsteh och jagar fågel med honom blev en perfekt kombination av de två raserna bibehölls det som skulle från båda raserna

#16 Fast det är ju planerat när man tycker sin hund är söt, och grannens med.. Och anser att de borde ju få söta valpar.. Det behöver ju inte finnas något syfte med parningen, även fast den är planerad.

#5 Tack Alex för ditt kloka inlägg. Instämmer på alla punkter.

Vi har så många olika raser idag att de torde fylla alla tänkbara behov.

Jag har en 1 år gammal blandrashund från en tjuvparning , blandningen är Bordercolli och finnstövare ,hon blev helt perfekt , jagar och kan gå lös på gården utan att jaga.

Jag har en 1 år gammal blandrashund från en tjuvparning , blandningen är Bordercolli och finnstövare ,hon blev helt perfekt , jagar och kan gå lös på gården utan att jaga.

Jag läste i en annan tråd: "blandrasavel tycker jag, och kommer alltid tycka, är fel. Jag ser helt enkelt ingen poäng i det, när det endast gäller att ta fram sällskapshundar eller hundar som liknar raser som redan finns, utan  egenskaper som kanske är viktiga för arbete etc."

Jag har efterlyst rasråd för en bekant… jag tror att INGEN har gett förslag på ras som stämmer in på allt… Då kan man ju börja undra om den perfekta rasen i alla lägen finns…

"Men ska man ha en valp skulle jag inte rekommendera blandras. I alla fall inte om man vill veta vad man får.."

Vet men det alla gånger med en RASREN hund då? Min pappa är jägare och när han köpt drever, stövare eller wachtelhund så tycker inte jag att någon har varit vettig… jo EN drever… Stövaren var rädd för män men efter många år så accepterade han grannar… Wachtelhunden (som han har nu) är väldigt vek. Redan som valp (avvand förståss) så kissade hon på sig… Ja det hände en bra bit in i "vuxen" ¨ålder med. Den enda drevern som jag tyckte var vettig i psyket sprang hem under jaktpassen… Hon trivdes betydligt mer som familjehund än jakthund…

Jag säger inte att blandraser är BÄTTRE utan KAN vara lika bra… Självklart beror det på vilka raser man har i hunden… Man får vara beredd på att den har drifter från olika raser…

Vi själva är väldit nöjda med våra labrador/bordercollie. De har visserligen liiiiiite vall i sig, men bara när hästarna springer. De älskar att bada och vara ute mycket. Är lekfulla och älskar att bära på saker, allt från stockar, till grimmor, ved, mobiltelefon osv. När vi hade bara ena så tränade jag honom en del i att apportera saker som låg i hästhagen (så slapp jag springa runt staketet) :-)

Den ena har även Malinois i sig och har liiiite vakt i sig. Däremot den utan malle är "världens sämsta vakthund", viftar bara på svansen åt allt och alla. Det känns som den med malle i sig är lite mer rastlös och behöver använda huvudet mer…

Men som sagt… Man får vara beredd på att det KAN komma det sämsta ur varje ras till individen…

Jag har många vänner som har och har haft olika blandraser och INGEN av dem har stött på några fel hos sina hundar. De har varit underbara allihop. Känner dock folk med renrasiga hundar som blivigt konstiga eller har haft andra fel. Så min slutsats är att det inte är något fel på blandraser, så länge de kommer från bra hundar, precis som med renrasiga.

Sen kanske det är svårare att sälja blandisar, och det är ju mindre bra. Så avel ska man nog bara köra med om man vet att man får sålt dem till bra hem.

#21 Det finns över 400 hundraser. Jag tror nog att någon passar perfekt, men det kanske inte är någon här på forumet som har erfarenhet av just den rasen? Och har man inte erfarenhet av en ras tipsar man ju oftast inte andra om den.

#22 Köper man en rasren hund, från en seriös uppfödare med bra linjer så kan man vara rätt så säker på vad man får. Man vet hur rasen är, det finns rasbeskrivningar så du vet både ungefärlig storlek, temperament, kroppsbyggnad och vad som krävs av dig för att hunden ska må bra (olika aktiviteter och liknande). Skaffar du en blandras kan du inte vara säker på storlek, du vet inte vilken mentalitet hunden får, du vet inte vad den kräver. Du har ingen som helst aning om vilka egenskaper som kommer slå igenom från vilken ras, och det kan ju även finnas "dolda" raser inblandade ett par led tillbaka som även de kan slå igenom. Eftersom blandras valpar i samma kull kan se helt olika ut och vara totalt olika i temperamentet (vissa är arbetsnarkomaner, andra "soffpotatisar" som inte alls tycker det är kul att jobba eller lära sig nya saker mm) så kan man aldrig veta. Oavsett hur mycket man läst på om raserna föräldrarna tillhör. Eftersom egenskaperna blandas på ett slumpmässigt sätt kan du inte förutse någonting.

Sen så påstår jag inte att man kan vara 100% säker när det gäller renraser och att det aldrig kan slå fel. Självklart kan det det, men det är väldigt ovanligt när det gäller hundar från seriösa uppfödare. Som jag skrev i första inlägget så är det inte på något sätt blandraserna i sig jag inte tycker om. Jag är emot all oseriös avel oavsett om det handlar om renraser eller blandraser. Men hur ofta hittar man seriösa blandrasuppfödare..?

Självklart kan blandrashundarna bli precis lika bra som en renras, men jag har själv hört talas om fler blandraser som blivit borttagna eller omplacerade pga "lynnesfel" eller att ägaren inte klarade av den. Det finns väl en anledning till att de flesta blandraser på hundstallarna i Sverige är just blandraser. Och missförstå mig inte, det är fortfarande den oseriösa aveln jag inte gillar, det är den jag skyller på när det går såhär för hundarna. Tycker det är grymt att avla fram "oönskade" hundar, som dessa tydligen blir… Så ska man ha blandras tycker jag man kan kolla på alla dessa omplaceringshem efter en äldre hund i så fall. Då gör man både hundarna och sig själv en tjänst. Man vet storleken på hunden och hur den är i temperament/vad den kräver. Dessutom ger man en oönskad hund ett hem, men man stödjer inte oseriös avel.

Att blandraser skulle vara friskare är en stor myt. Varför skulle det ha med att göra att hunden har flera raser i sig? Det finns folk som tror att man slipper rasbundna sjukdomar genom att korsa.. Det skulle jag gärna vilja veta hur. "Tiken av rasen x har sjukdomar i släkten, men om vi parar henne med hanen av rasen y så kan ju inte valparna ärva det!" Logiskt?

Att blandraserna man träffar/känner är trevliga och har bra temperament skulle jag nog kunna hitta en bra förklaring på.
Observera dock att detta inte är fakta, utan mina tankar och erfarenheter.
De flesta som skaffar blandraser är ute efter en sällskapshund, ev. "hobbyhund" att ha trevligt och lite kul med. Men främst som sällskap hemma och gå promenader med. Men ofta blir hunden mer krävande än så och ägaren vill/kan inte ge den vad den kräver för att må bra, eller kanske inte klarar av den och istället hamnar hunden i ett hundstall för omplacering. De som inte är så krävande får stanna hos sin ägare. Vet flera som har gjort det misstaget, och vi gjorde det själva i familjen för 10 år sedan. En korsning mellan schäfer och labrador som vi väl trodde skulle fungera som sällskapshund. Han lämnades tillbaka till uppfödaren efter ett tag som senare tog bort honom. Visade sig dessutom efteråt att uppfödaren var otroligt oseriös och dessutom otrevlig skulle jag vilja säga.. Lär med största sannolikhet dessutom ha varit något fel på hundens mamma.

Så jag kommer aldrig skaffa en hund från en oseriös uppfödare. Jag vill veta vad jag får hem och veta att det finns någon mycket kunnig jag kan vända mig till och få hjälp, tips och råd och liknande när jag behöver det. Så har jag det nu, och tro mig, det är guldvärt!

#21, det var mitt inlägg som du citerade. Anledningen till att ingen gett förslag på raser lär ju vara att ingen här inne har erfarenhet av en sådan ras. Själv har jag dobermann och old english sheepdog, och ingen av dem passar in på dina "krav" du listade, och därför har jag avstått ifrån att rekommendera raser.

Det viktigaste när man skaffar hund tycker jag är att själv leta upp så mycket fakta som möjligt om rasen, att någon har en hund av en speciell ras och just den hunden uppfyller alla ens krav betyder ju, tyvärr, inte att alla inom rasen är likadana.

Jag anser att det finns en ras för varje människa och livsstil, men det krävs mycket stort engagemang från valpköparen för att hitta just den perfekta rasen. Det kan hända att det är en väldigt sällsynt ras som passar en bäst, eller en som ligger på skk:s topp-tio-lista. :)

#25: du har så rätt så :) Och jag måste säga.. du har då verkligen hittat änglarna bland hundar!!!!