Du har kanske för stora krav på dej själv? Det jag läst mej till, gör att jag får en känsla av att du nästan har prestations ångest. Ibland när man blir riktigt slutkörd fungerar man inte. Kroppen säger ifrån och sätter en i lågvarv, så att säga.

Var inte rädd att be någon om hjälp med hundarna. Du kanske kan be din tränare om hjälp. Hon/han kanske vet någon som kan hjälpa dej att aktivera en av hundarna ett par dagar i veckan. Du har ju ganska krävande hundar. Och ska du orka med skolan och inte kan sova går du i väggen snart. Var rädd om dej / Bleenda

Är inne på samma bana som #1!

Tack så mycket för svaren =)

Jag har ingen tränare, till klubben vill jag helst inte gå då en hel del jag känner som ofta håller till där är väldigt anti-oreggat, och jag har oreggade hundar.

Skolan har jag inte gått till sedan februari, tror jag… Kan helt enkelt inte vara där inne… Ska förhoppningsvis börja i en annan så att jag kan plugga in grundskolan, så kan jag börja på hundinriktat, om jag lyckas.

Jag kan inte komma på någon som skulle kunna ha tid att hjälpa till med hundträningen, jag tränar mest själv här hemma, har några internetkompisar som jag chattar med/byter tips och så men de bor en bra bit ifrån… Har försökt att förklara för några av dem, men de tolkar allt som att jag tror att jag har sega hundar (vilket jag inte alls tror/tycker) och jag får mest frågetecken till svar…

Det jobbiga är att de flesta ser mig som en "lat tonåring som inte bryr sig om annat än internet"… Men det känns fel när jag sitter vid datorn, för jag vet att jag ska vara med hundarna. Men det känns liksom också jobbigt när jag är med hundarna, för då märker jag vilka fel jag gjort, eller ja, svårt att förklara.. Sen sätter man sig vid datorn ändå, och grubblar.

Det är lätt att det blir en ond cirkel. Baserat på det du skriver här, rekommenderar jag att du gör något LITET träningsmoment per dag á inte så mkt längre än 5 minuter, något du vet att du kan hålla utan att tycka det är helgrejt!

Göra de fem minutrarna baserat på beslut och inte på känslan av att "du borde gjort mer eller bättre i från dig" eller "å jag är så dålig, jag har inte lyckats bra", eller… "jag gör detta för att jag måste" utan för att du bestämt dig för det! Kort o gott. Ge hunden belöning o belöna dig själv oavsett hur du själv tycker DU har klarat det. Kan vända på en ond cirkel.

Vad gäller skolan: Det kan vara jobbigt o man kan behöva ett studieuppehåll, men GE INTE UPP!

#4 Tack, jag ska försöka med det…

För någon minut sedan kännde jag mig jätteglad nu, fick tips av en kompis att jag ska börja träna "Zack" i alla fall med Mollie som ändå kan "Vänd".

Så jag sprang upp och satte på mig skorna, kom på att jag skulle skära blodpudding också, så tog jag ut blodpuddingen ur kylen. Och så kommer mormor, "Vart ska du?! Mollie har redan varit ute *tjat tjat tjat*" Ja, jag vet snälla sluta tjata, jag ska träna. (både mormor och jag blir lätt irriterade på tjat, jag vill inte vara irriterad innan träningen…) "Nä såhär kan vi inte ha det, vi borde hitta nya hem åt dom, du kan inte sitta vid datorn hela tiden".

Jag "kunde" inget annat än att stoppa tillbaka blodpuddingen i kylen igen, nu känner jag mig lite sådär misslyckad igen…
Mormor vill mata hundarna först innan jag går ut "Annars kommer de inte göra någonting".

Då är de ju mätta, måste jag vänta till ikväll innan de seriöst vill arbeta för något igen.

Om jag hade gått ut med hundarna oftare bara så hade jag vetat var och när de ska ut, och mormor och jag hade inte behövt tjata på varandra. Nu sitter jag visserligen här med förkyldning och feber, men man kan ju gå ut ändå.
Men jag ska försöka cykla med Mollie sen ett tag efter att hon har ätit så kan jag träna med henne efteråt.

Du kan försöka vänligt men bestämt tala om för din mormor att hundarna inte ska ha för mycket mat i magen innan träning pga risken för tarmomvridning. Då kanske det går lite bättre. Håller tummarna för dej. Nu ska jag ut och motionera mina vovvar en stund. Passa på att utnyttja det fina vädret. Gå ut och ställ dej och lyssna på ingenting och känn solen i ansiktet. Det brukar jag göra. Det ger lite energi.

#8 Mormor är väldigt orolig när det gäller mat, hon är väldigt rädd för att man ska svälta ihjäl (hon bodde som liten uppe i norra finland med massa syskon och lite mat, tror det var en del krig runt om också). Det är helt omöjligt att förklara sånt för henne… Jag får inte ge mat till mina hundar, eftersom jag tar bort maten om hundarna inte vill äta. Det tycker inte mormor om.

Jag har varit ute med Mollie nu och tränat Zack, två gånger gick det ganska bra, så jag tog en kort paus med saker hon kunde, och sen tredje gången när hon var riktigt inne i träningen så satte hon sig ner och *poff* så såg hon ut som att jag misshandlade henne.

Då avslutade jag direkt och blev ledsen för att Mollie såg så rädd ut, tänkte gå hem men när vi kom till porten så ångrade jag mig och tog en promenad istället, försökte fotografera träden och solen lite, och träna lite balans på stenar med Mollie.
Men sen kändes det som att jag gjorde fel ändå, vet inte vad.

Ska prova med Aniu nu och träna "Mellan", det är redan halvinlärt så det kanske går bra :)

Träningen med Aniu gick inte alls bra, fick för mig att träna inomhus eftersom att det är mindre störningar. Hon var precis bredvid mig så jag viskade "Ja kom då!" till henne och hade godisburken i handen, då tittar hon på mig och så springer hon halvvägs upp för trappan, stannar och tittar på mig igen. Redan då vet jag att jag gjort något fel, kanske sett hotfull ut eller något. Så jag sätter mig på golvet och försöker se glad ut på hundvis, då brukar hon ju komma. Men då vänder hon på klacken och springer hela vägen upp och jag blir sådär "ledsen" igen och gick in på mitt rum ett tag.

Men sen försöker jag att intala mig själv att stackaren säkert trodde att jag skulle bada henne eller klippa klorna, mormor brukar använda "kom" då (fast att jag sagt till att inte använda kommandon i negativa situationer) så troligast är ju att det var orsaken. Så jag känner mig lite bättre och tar fram godisburken igen och går upp och hämtar Aniu istället för att ropa och det går bra.

Men när vi kommer in till vardagsrummet så lägger hon sig under bordet och ger mig en massa lugnande signaler, jag ser inte ens hotfull ut? Jag ber henne att gå zick-zack en gång och hon kryper, det brukar hon inte göra, så jag ger henne beröm och låter henne jaga några godisbitar för att visa att det här inte är något farligt, och avslutar där, jag vill inte träna om jag bara skrämmer henne…

Kanske vovven/vovvarna känner av att du inte mår bra? Bara en tanke..

#11 Japp, speciellt Mollie brukar "smittas" av mitt humör. Går jag t.ex. ut med henne efter att jag har blivit arg på någon så är hon inte heller på det bästa humöret vid t.ex. hundmöten. Är jag trött och seg så blir hon det också. Jag förstår inte riktigt varför jag håller på så här.

Men så blir det ju också ofta som idag, jag går ut och är på det bästa träningshumöret och vovven som ska träna med, och så blir det något fel mitt i allt utan att jag tänkt något på det, och då börjar det bli jobbigt igen så då får jag avsluta. Jag är jätterädd för att hundarna ska tro att jag är arg på dom eller att jag är missnöjd över något, vill att de ska vara glada..

Ja, de är ju bra på att känna av sådant. De märker väl att du mår dåligt och kanske funderar på om det beror på dem eller vad det kan vara.

Har du ingen som kan hjälpa dig att aktivera hundarna? Även om det bara är för någon gång så kanske det kan underlätta för dig att slippa känna en sån stor press?

#13 Nepp, inte i närheten. Tränar i stort sett själv hela tiden.. Ska däremot försöka att ta och kika in klubben någon gång kanske, känns bara lite konstigt kanske om lilla jag kommer där och inte känner någon annan än det gänget som rynkar näsan åt mina oreggade… Men man kanske lär känna någon.

Känner folk som är på "din" klubb som faktiskt har blandraser, och dom har inte mött något mer negativt där än vad jag mött på min klubb.

De flesta klubbar tycker att det är SUPERKUL (!!!) med ungdomar som kommer och vill träna, så chansa, inget att förlora! :)

#15 Jo jag vet, men dessa jag pratar om kommer att känna igen mig på en gång.. När jag träffar de utanför klubben har jag bland annat fått höra att jag inte har riktiga hundar o.s.v.

Naturligtvis är du inte jag, men hade helt klart bett dom fara och flyga om någon hade sagt så om min hund.

Nu har jag inte tränat dom på några veckor, skitdumt jag vet, men jag har bara inte orkat med att konsentrera mig på att inte göra de osäkra för att träna bort allt fel jag lärt dom.
Fick en liten glädjekick nyss att träna Aniu, bland annat efter att ha sett allt kul på world dog show. Så nyss var jag ute, och hon har glömt bort allt, till och med favoritkommandot. Jag måste börja om. Tack vare att jag har varit så himla dum och inte tränat något. Ändå drömmer jag varje dag om att få tävla, men det kan jag bara glömma!

Vill bara skriva av mig, vet inte varför, inget hjälper.

klart det hjälper, det kommer tillbaka fortare när de har kunnat något förut. Det som inte hjälper är dina negativa tankar, du kanske ska söka hjälp för det??(så du inte har en depprisson eller nått, de kan vara tuffa att bli av med.. Mitt tips i alla lägen är kognetiv beteendeterapi. fråga dig själv "vad är det värsta som kan hända? Om jag inte tränar mina hundar, vad är det värsta som kan hända? Jo, de kommer bli ouppfostrade och kanske skälla på folk och dra i kopplet. kommer jorden gå under för det? nej. kan jag jobba med något enkelt för att förhindra detta? ja, jag kan komma ihåg att säga åt dem att vara tysta (och berömma när de lyder) när de skäller och jag kan gå ut med dem på korta träningspromenader i koppel och se till at de inte drar. det kan jag orka. bra, då får annat vänta tills du orkar..)  

försök att tänka i små steg. "jaaa!!! hon satte sig när jag sa sitt!!!" och så tillåter du dig själv att bli genuint (äkta) glad för det!! Det fungerade ju! tänk om ligg oxå funkar??? testa… och sen kör du bara två, tre kommandon i taget, innan du gör något annat som inte innebär att de måste göra som du säger. sen testar du igen med ett par kommandon..

det är mitt helt oproffisionella tips. nån annan som har bättre??

Men du, såg att du bor i en förort till Sthlm, vart då någonstans? Jag bor söder om sthlm.

Om du vill ha hjälp eller bara få en spark i baken kan vi träffas och träna hund, kan ju vara roligare när man är fler? Peppa varandra, bolla idéer och ha trevligt, utan krav i början-utan helt enkelt bara få dig att få upp viljan.

Jag har själv varit i en sådan svacka som du, jösses jag kände mig helt värdelös och allt gick åt pipsvängen. Men jag gav mig fan på att jag ska fixa det och inte låta hundarna bli lidande för att jag mådde som jag mådde. Bara att gå ut i skog och mark med hundarna i några timmar för att rensa alla tankar kändes så otroligt uppiggande, man fick upp suget igen och man insåg hur underbara hundarna är och hur kul man har med dem. Livet är sådant att det går upp och ner ibland. Men det gäller att ta nya tag.

Så om du är intresserad, kan du alltid PM:a mig.

#20 Vad glad man blir när man ser att det finns hyggliga personer som ställer upp för varandra

#19 Jag har gått till kurator på skolan som hittat allt möjligt på mig (då jag inte trivdes i den stökiga miljön) och hon var väldigt hysterisk och överdriven - till slut blev jag och alla runt om bara irriterade på henne. Hon såg mig då bara i skolmiljön och det beteende jag visade då (tyst och misstänksam) så hon nästan krävde att jag skulle till bup och jag fick tid där, och det var ju utanför skolan så där är jag väl mer allmänt glad och varken dom eller jag anser att jag har depression.
Men jag kan liksom inte se in mig i samma "känsla" som när jag sitter om kvällarna och känner mig misslyckad över träningen när jag är med folk runt omkring. Så jag uppfattas väl som en glad flicka utan några som helst problem. Och även jag själv uppfattar mig i de situationerna som glad, kan därför inte riktigt förklara så bra där som jag kanske kan när jag väl sitter här.

De på bup tror att jag bara är understimulerad eftersom att jag inte gått till skolan.
(Men det tänker väl alla om tonåringar, trötta, lata, spelar bara spel hela dagarna och skolkar).
Medans jag känner mig som att jag har fullt med arbeten såsom att ta hand om hundarna, träna, promenera, fotografera, bildredigera, bygga html-koder och allt.
Jag spelar mycket sällan spel och msn är bara ett minimum av vad min dator används till, är inte heller medlem på speciella chatsidor som jag sitter vid hela dagarna, det är mest photoshop och olika redigeringsprogram som är uppe.

Men jag är ju tonåring … så det räknas tydligen inte. *sucka*

Dessutom har jag ingen aning om vad gränsen går mellan att man är deprimerad och att man inte är det…

#20 Har PM:at!

#21 Håller absolut med =)

#21 Tack.

Jag tycker att man ska ställa upp för varandra, sen är det bara kul. Vet ju själv hur det är att vara ung och folk tycker en himla massa om en, men 'förstår' ingenting. 

Har fått PM från TS, och det visar sig att vi bor på samma ort! Så vi ska helt klart ses(tycker jag) och se vad som händer

Yeey, jag ska träffa TS alldeles strax nu

Båda, berätta hur det gick… *ler*

#25 och övriga:

Nu är jag hemma igen, Tazzar är snart hemma hon med.

Har alltså träffat Tazzar och hennes 2 fina hundar, jag hade med mig min unghund Nero. Det var både jätte trevligt och kul att träffas, vi ska snart göra det igen. Massa bilder togs också.

Jag kan säga så här; Tazzar är jätte duktig med sina hundar, jag blev smått paff när jag såg henne köra lite lydnad och freestyle med sin äldsta vovve!  Vilken kontakt och sammarbete! Förstår inte alls vad 'problemet' är, thihi.
Hon kan komma hur långt som helst!

Vi körde mest basic och lattjade, mest med hennes unghund-som behöver jobba mer med kontakten och förstå bättre vad matte vill, nu är hon lite överallt och ingenstans. Så det är nog där 'problemet' sitter för TS. Hon har varit lite för snabb med att lära hunden massa trix innan att ha grunden klar, samma sak med kravfasen-den måste jobbas lite mer på, men det byggs snabbt upp.
För hunden är jätte lättlärd och sammarbetsvillig(av det jag såg), så om matte bara lägger manken till kommer hon få en jätte fin lydnad på sin hund. Vilket jag inte tror blir ett större problem. Mycket ligger i Tazzar själv, märke att hon är lite blyg, försiktig och lite smått osäker i vissa saker, hon vill SÅ mycket men vet inte riktigt vart hon ska börja, typ.

Jätte trevlig tjej verkligen, vilket jag även sa till henne. Jag såg även på henne hur glad hon blev(hon rodnade till och blev lite blyg- thihi, så himla söt!) när jag förklarade för henne att hon har två väldigt fina hundar(för det Har hon!) och att hon lyckats Så himla bra med den äldsta!
För det har hon verkligen. Så jag tror att TS behöver få höra detta också, att få bekräftelse liksom, men det behöver vi alla.

Jag tror att om TS vill fortsätta att träffas för att träna och snacka hund och bara umgås-så kommer det bli kanon bra det här.

Tror också att det är viktigt för henne att lämna den äldsta hunden hemma till en början och bara fokusera på unghunden-för det är den som behöver detta mest. Hon och matte måste liksom få jobba 'ostört' och bli ett team, vilket är lite svårt när hon hade båda med sig.

Så jag hade verkligen super trevligt. Vi gick sedan ner till stranden där vovvarna fick bada en massa och leka. Tazzar är även Jätte duktig på att ta bilder-jag blev mega impad! Så nu sitter jag här som ett litet barn på julafton och bara väääntar otåligt tills jag får se bilderna.

Så kort och gott, jag tror det blir kanoners det här. TS är en duktig tjej som verkligen älskar och brinner för hundarna, men hon har bara tappat bort sig själv lite på vägen-men hon kommer hitta rätt igen så småningom.

#22 Att "bara" vara tonåring är väl inte så bara. Tänker tillbaka lite och minns hur jobbigt det var.

Ja det gick verkligen jättebra! Bättre än förväntat, trodde faktiskt inte att Mollie skulle vara så taggad, dessutom så gick Aniu in i en fotposition till sist utan att jag visade något, helt rakt och allt! *skutta runt av glädje*

Nikkis var jätteduktig på att hjälpa till och kommentera fel jag gjorde lite halvt omedvetet som jag ska tänka på i framtiden. *S* Tackartackar! =) Jag är lite av en småsnackare när jag tränar och säger "Här! Här! Här!" Hela tiden utan att tänka på det. *S*

Det var verkligen jättekul det här! :D Hoppas på fler träningspass!

*slänger in lite bilder*

#28

Vad roligt att du gillade det, klart vi ska ses fler gånger och träna, fast nästa gång ska vi försöka få lite mer gjort och återkomma till de moment vi tränat på för att se hur det sitter hos lillfröken. 

Kanske ska vi lägga upp ett träningsschema med mål för att ha något att gå efter och kunna checka av?
Sen ska vi dra ner till Bruks nån dag också, för ingen kommer ens våga se ner på dig och dina hundar om du kommer ihop med mig och min gangster schäfer-Moahahaha 

Och Mollie då.. Mollie, Mollie, Mollie.. Thihi. Hon verkligen Älskade min Stora bitstock!
Nu vet du vad du ska köpa till henne nästa gång hon fyller år, hehe.

Jätte fina bilder, jag väntar med stooor spänning på msn för att få resten

#28 Vilka dösnygga bilder!!!

Förstår precis vad du menar.. Var inne i en period där jag tyckte att allt som hörde med Laban var helt hopplöst.. Morsan och farsan bara klagade på allt jag gjorde med honom, och gjorde jag inget alls med honom klagade de på det osv… Så ja.. Jag tappade lusten.. Nu i efterhand inser jag att allt jobb jag gjort med honom har varit kanon, även fast mina föräldrar inte verkar se det *s*

Vi får absolut träffast och träna någon dag! Vi hade ju kanonkul på WDS! :D

#29 Får man bara fråga vart du köpt den där kampleksaken? :)

#31

Yes det får du 

Just den där köpte jag på WDS i Älvsjö mässan. Men dom finns att beställa på nätet också, kolla på Gibbon, DogSecurity, Tyska Klin(Min är från Klin) och andra tillverkare/försäljare av bruksartiklar. Brukar även finnas i olika djuraffärer, vissa kan även beställa hem sådana.

Nikkis, vilken underbar snäll människa du är som hjälper till och stöttar!! ville bara säga det hihi =)

 *Ni har otroligt fina hundar!*

#33

Näemen tack så hemskt mkt, det värmde att höra.=)