Ingen aning, men det jag fått höra är att det påverkar valparna redan i förstaledet

All form av inavel påverkar. Givetvis är det så att det inte behöver bli nåt fel på inavlade hundar, men risken för genetiskt betingade fel och sjukdomar ökar. Sen om man kör med inavel så ökar också risken för att man får för liten avelsbas att använda.

Man kan ta som exempel ögonsjukdomen PRA som finns hos bl.a. pudel. Den är recessivt nedärvd. Dvs att det krävs att valpen ärver ett sjukdomsanlag från båda föräldrarna för att utveckla sjukdomen. Problemet är alltså att hundar som bara har ett sjukdomsanlag inte kommer att visa sig sjuka. Dessutom så är sjukdomen sån att den kanske visar sig först när hunden uppnåt några års ålder, och då kanske man redan hunnit avla på den.

Om man då har en tik som är bärare av sjukdomen, så är det 50% risk att valparna också blir bärare (förutsatt att hannen inte är bärare). Om man då gör en mor-son parning så är det 50% risk att man parar med en valp som också bär på sjukdomsanlaget. Är det då så att valpen också bär på sjukdomsanlaget så är det 25% risk att man får en valp som utvecklar sjukdomen plus att ytterligare 50% av valparna är bärare.

 Jag hoppas att det inte blev alltför krångligt, och jag hoppas att jag gjort matten rätt.

Kan inte tänka mig att det kan vara nyttigt att avla inom familjen.

http://www.rasdata.nu/flat/inavelsgrad.htm 

Lite intressant läsning, kanske!

nu kasnke du lisette inte frågade för att du skulle göra det, utan av bara nyfikenhet, men visst visst det väl tillräclkigt många hundar i världen för att slippa avla mor och son? känns som groteskt…

en dålig fråga bara, vad brtyder smileysen FOT?  vad menar man med den? hm.. alltid funderat på det..

Nej herregud varför avla på familj?

Vet en som gör det o påstår det inte påverkar valparna.

Har inte läst alla inlägg nu då jag sitter på telefonen.

#0 En intressant fråga. Förr kunde dom göra såna här parningar helt medvetet om man hade "skitbra " hundar. Men sen gällde det att göra en rejäl utavel. Alltså 0% inavels grad. Det fick inte finnas någon som helst släktskap i leden.

o om man inte har skitbra hundar då?

hur ska man förklara för personen i fråga att det kan gå åt pipsvängen?

de har tagit flera kullar o påstår att alla blivit bra.

Det borde väl i princip förbjudas i lagen. Precis som det är förbjudet med incest bland människor.

Det spelar ju ingen roll om man har "skitbra" hundar. De kan fortfarande bära på nån form av genetisk defekt. 

Jag tror att det här är en del av bakgrunden till att man säger att blandrasavel ger friskare hundar. Då är det ju större sannolikhet att hundarna åtminstone inte är släkt med varann.

#9  Nu skrev jag att dom gjorde så förr, en del. Hoppas verkligen att det är mer koll nu för tiden för det är något jag absolut inte stödjer.

#10 Jodå jag såg att du skrev det. Mor-son parningar tror jag inte att det förekommer speciellt ofta idag. Men jag är rädd att det fortfarande förekommer en hel del avel på hundar som är säkt i andra eller tredje led. Det är inte heller så lyckat, dels pga inavelsgrad men också på att man inte får in nytt "blod" i rasen.

#11  Här om kvällen var jag på ett möte ang hundar. En bit ifrån mej satt en och talade om mor o son avel. Mina öron fladdrade erkänner jag.  Den personen hade en rottis som den använde till avel genom mor-son parning. Man baxnar. Det var för att ta till vara de goda egenskaperna.  Hade tydligen gjort flera sådana parningar. Det äcklar mej. En tabbe kan alla göra. Men så här medvetet,fy.

hur är det att para tiken med en hane som är tikens brorson?

#13 Om man läser i länken som Mia-Marie skickade här ovan (#4) så bör man undvika parning av hundar som är närmare släkt än kusiner, så parning med en brorson är på gränsen till vad som är lämpligt.

precis som dom har berättat här uppe,så sade min uppfödare samma sak…man avlar inte på mor och son överhuvudtaget pgr av många anledningar ;-)….jag var tvungen att fråga henne för jag tyckte det lät så bissart ;-).

#7…

Du skrev att förr gjode man sådana parningar oftare…
Håller nog inte med dig det förekommer linjeavel mer än vad vi tror men man ska inte prata högt om det..
Det är seriös avel det!!!!

#16  Såg du att jag skrev i# 12   Jag trodde inte mina öron när jag tjuv lyssnade. Flera parningar med samma föräldra djur.

#17…

Nej det såg jag inte förren nu..
JA det är skrämmande vad som försigår sedan tror många att man ska skämmas för att man håller på med blandras/renrasavel, ja jag står för det jag gör iaf och tänker på hundarnas bästa och avkommorna på vad det blir.

Fast det är skillnad på linjeavel och inavel.

Inavel= pappa/dotter, mamma/son, farbror/sondotter osv…

Linjeavel= kusiner, inavelsgraden bör inte vara över 6,25% tex

Men jag känner en kattuppfödare som parar "inavel" men parar sedan "ut" igen…förstår inte riktigt varför? det kan ju inte vara så bra och det kanske visar sig senare…

Linjeavel är möjligen ett försök till att mildra begreppet inavel, för nog tycker jag att kusinparningar fortfarande är på gränsen. Speciellt om man kanske tar flera kullar på det sättet. man får ju då en mängd hundar som till stora delar har gemensamma förfäder, som skulle kunna bära på nåt genetiskt fel.

Linjeavel, far/dotter - mor/ son = 25% inavel…

Ja jag skulle aldrig göra en sådan parning OM det inte fanns riktiga, särskilda själv till det, tex för att behålla en utrotningshotas ras, annars anser jag att det är vansinne!

Varför avla så nära besläktade hundar? Så snäv kan inte genbasen vara att bara just dessa två exemplar utav rasen är bäst lämpade att paras.

inavel är sjukt vare sig det rör hundar/katter/kaniner/hästar/människor.. ja precis allt enligt mig! sen att de kaller det linjeavel är för mig bara en undanflykt för att kunna göra som man vill…

OBS! detta är MIN personliga uppfattning och inget påhopp mot någon

Trots allt så godkände SKK inavel fram till 2006.. enl dom som är insatta i SKK?? Har aldrig förstått det?

Kan berätta om en händelse med min f.d väninna. Vi hade vid tillfället strävhårig Tax. Väninnan hade en hane och vi tik. Båda full stam,reggade goda jakthundar båda.

Vi beslöt oss för att ta en kull på dessa båda hundar. Valparna kom 5 styck till antalet.

Jag reagerade ganska snart på att valparna inte alls var av samma mentalitet som föregående kull då vi använde en annan hane.Men vi födde upp dom och alla utom 2 såldes.En tik behöll vi själva och en tik ville väninnan ha.Jag förklarade för henne om jobbet med att ha en av var kön osv,osv….

När valpen blev 6månader hos väninnan så löper hon för första gången. 1 månad senare säger hon att hennes hane(pappan till valpen) parat sig med valpen och att tiken nu är dräktig.

Jag blir bestört ,förbannad och riktigt ledsen. Vad har människan i huvudet???

Ialla fall anländer den stackars tikens valpar.De är väldigt klena,rangliga och det visar sig ha ett jädra temperament.

Inte alls som en Tax ska vara enligt min mening.

Hur denna historia slutar är att de sålde alla valparna.Tiken(valpen) gavs bort och senare avlivats pga osäkerhet,rädsla.

Hur hennes valpar har det vet jag inte alls då kontakten mellan väninnan och mig bröts.Men jag anser att inavel kan få stor betydelse,och visst det kan också gå bra.Men varför inavel???

Har pratat med några som har avlat på nära släktingar, mor-son.. far-dotter osv. I kattvärlden verkar det vara vanligt, Har sett det på flera stamtavlor - När uppfödare gör det medvetet kallar de de för Linjeparning, om  vi vanliga gör det med våra  katte heter det inavel, märkligt

jag tror aldrig att det kan vara bra med inavel!!Vet tyvärr ocå en uppfödare som parade syskonen för att behålla linjerna…Vet inte hur vanligt det är i kattvärlden,själv har jag alltid varit mkt noga med att inte para släkt …

Nej jag tror heller inte att det är bra,  förstår inte så mycket av det där med att stärka linjer tror man då istället även kan stärka mindre bra grejer kanske,

Fast linjeavel är en mild form av inavel där man är ute efter att bevara dom åtråvärda egenskaperna inom just den linjen man avlar på.

Vid inavel förstärker man bra egenskaper lika väl som dom dåliga och det ger chanser för recessiva anlag att slå igenom (recenssiva anlagg kräver att komma i dubbel uppsättning för att kanna nedärvas) 

Denna "uppfödare" som gör så kommer få bakslag förr eller senare, inavel är en kortsiktig lösning som påverkar genvariationen och är det rashundar vi pratar om gör hon/han hela rasen en björntjänst.

Jag har en fråga. mina tikar är släkt med en hane…

hanen är halvbror med mina tikars mamma (samma mor). Är de för nära släkt för att paras?

Om du har renras kan du göra provparningar på SKK,s avels sida. Där kan du sedan få ut inavels procenten.

Det låter lite för nära.

Nu vet jag inte om någon redan sagt det här. Men det som är viktigt att tänka på när det gäller inavel är att generna dubbleras - både bra och dåliga. Eftersom jag är en råttmänniska så använder jag ett sånt exempel. För en duktig råttuppfödare kan inavel/linjeavel vara ett väldigt värdefullt verktyg i aveln. Man kan lätt ta reda på linjens brister, samt förstärka bra egenskaper. Men det krävs att man utavlar efter en sådan parning för att inte få problem med linjen.

Så inavel i sig är inte farligt, men det tar fram både bra och dåliga egenskaper hos djuren, vilket i sin tur är det dåliga med inavel.

När vi ska para så kontaktar vi en avelsrådgivare inom den rasklubben som man då tillhör. Och får då tips om vilka hanhundar som passar just vår tik. Och man måste hålla sej under en viss inavels procent. Ganska låg.  Tror det är ca 2%. Nu kan man ju själv kontrollera genom aveldata, men man måste genom avelrådet komma överens.

#32 nej, jag är inte medlem där. Jag har blandraser.

ingen här som kan hjälpa mig att räkna ut?

Om jag vore du så skulle jag akta mig för att in/linjeavla hundar som är blandraser, Med blandraser så vet man inte alltid vad som finns bakom, du kan inte gå tillbaks i deras stamtavlor för att se vad som finns där vilket man bör veta för att på ett ungefär veta vad som kan dyka upp bland de framtida valparna. Ska man linjeavla så måste man helt enkelt veta vad som finns bakom ens djur, både fördelar & nackdelar & därefter kunna planera en framtida parning.

#36 personligen är jag extremt dålig på att räkna, samt att det är lite för sent för huvudarbete ;)

http://web.telia.com/~u33200262/inavel.htm 

vad som är "för nära släkt" är upp till var och en att avgöra.

#37  jag får förhoppningsis snart hem stam o kan kolla då…

har just köpt loss dom istället för att jag är foderärd på dem

hur är det med syster/bror då?

#39, Vad är det för blandraser?

#41 det är 75% Pudel och 25% Puli i dom

Å andra sidan är incest delvis förbjuden. Enligt djurskyddslagen är det förbjudet att avla på djur som medför genetiska defekter eller lidande för sina avkommor….

Eftersom inavel är en dubblering av gener måste man alltid ta en stor hänsyn till vilka gener man avlar på.

När skadade anlag dubbleras leder det ev också till att individen försvagas.
Man ökar infektionsbenägenheten och minskar fruktsamheten. Dessutom stiger dödligeheten hos dessa individer och kropssstorleken minskar.

SKK tillåter en relativt hög inavelsgrad. Och det är helt vansinningt med tanke på att uppfödare inte är särskillt kunniga i genetik.

Att helt undvika inavel är knappt möjligt. Men man bör inte ha högre inavelsgrad än 1 % för varje generation.

#43

Men en hög inavelsgrad är tillåten.
För att kunna undvika deffekter av inavel måste man besitta kunskap om genetik.

Och det saknar (gissning) 90% av alla uppfödare i Sverige idag.

#45 Jag måste få skryta litegrann ;), är stolt över att min mor inte tillhör dessa 90%.

#45 du som vill ha statesik och källor i allt…

Nu vill jag ha det.. Din gisningar duger inte… "länk"? tack

#47

Jag har ingen länk. Just därför presenterade jag det som en gissning, och inte som fakta.

SKK har ingen obligatorisk utbildning i genetik för sina anslutna uppfödare.

OM du läser under "utbildning" på SKK så erbjuder dem inte äns utbildning i gentik eller avel för sina anslutna uppfödare.

Man skall absolut ej hålla på med inavel!!! Det finns så många andra hanhundar man kan para med så varför ens fundera på släkten??? Ingen av oss kan väl inte tänka oss att skaffa barn med våran bror/far mm  har vart kattuppfödare och måste säga att visst sånt förekommer men absolut ej så vanligt!!!!!

Ibland kan det vara nödvändigt med inavel eller linjeavel, bla för att se vilka defekter/sjukdomar som är ärftliga och för att se hur dom nedärvs och ibland för att se hur vissa färger nedärvs, Ibland kanske man vill linjeavla för att kunna förstärka ngt i just sina linjer, men för att hålla på med sådant så måste man veta vad man pysslar med för annars kan det gå helt åt pipan.