Jag skulle inte kallat en problem hund, en hund som skäller på andra hundar :) Jag tycker problem hund är en hund som är helt omöjlig i nästan alla situationer! ;) det är va jag tycker iallafall! :)

En hund som det inte går att få ordning på trots att man verkligen jobbar på det.

min definition på problemhund är en aggressiv hund som är utom ägarens kontroll totalt. Min hund kan precis som barn glömma sig o göra fel saker men han vet vad han ska göra när han blir påmind om det… alltså ingen problemhund! Sen är han inte arg utan bara lekfull o tramsig emellanåt… men eftersom han är stor o svart är han jättefarlig tror många!!!
Att en hund skäller i vissa situationer är helt normalt öven om man som ägare skulle önska lite mindre skäll.

En hund som skäller på andra hundar skulle inte jag klassa som en "problemhund".

Snarare är det träning som behövs för att få bukt med det.

För mig är en problemhund en hund som trots träning inte går att få riktig ordning på.

Tycker inte att det finns problemhundar bara hundproblem.

Problem hund tycker jag låter som att det vore nått riktigt stort fel på hunden, men det är ju sällan det är så utan det är oftast ägaren som inte klarar av de problem som hunden har.

håller med dig Anne!

De kanske sällan är så, men visst finns det hundar som det inte går att få ordning på. Finns ju folk som får avliva dem :/

Håller med AnneN här. Det finns ju mycket sällan problemhundar. Men otroligt många som har hundproblem. Och ett hundproblem är alltifrån att hunden är väldigt glad i andra hundar till att den biter folk och fä.

Ett problem är något som hundens ägare upplever som problem. Så jag som har hundar som inte är jätteglada i folk tycker det är superbra, men om en annan hade haft mina hundar så kanske denna skulle uppleva detta som ett problem. Så vad ett problem är är väldigt olika.

är det inte ofta så att ägaren inte vet hur hunden ska hanteras.

Jo ofta, men inte alltid.

Håller med Anne, jag med.

min hund är så fäst vid mig att jag inte kan lämna honom ensam då försöker han öppna dörren och har sönder den i samma veva om han hinner.
lämnar jag hos hundvakt så rymmer han för att söka upp mig om han får chansen.
Panik ångest och tog dregglar när han låses in om han inte ser mig.

Hoppar upp på diskbänk, köksbord, välter sopor och river sönder påsar.

problem hund eller hund problem ;-)

En hund blir en Problemhund när ägaren inte längre kan hantera hunden på ett sådant sätt att den skapar psykisk/ fysik oro för sig själv och sin omgivning .

Jag tror att nästan alla hundens brister går att träna bort MEN inte med vem som hälst. Tex. Jag hade en Tax. Hon va så osäker på mig att hon ylade , kissade inne, hade sönder allt i sin väg när hon va i min närhet, Efter en omplacering till en dam på landet är hon som en helt annan hund och jätte lycklig .

Min nuvarande Hund Rocky va en "problemhund" hos sin förra ägare, skällde på andra hundar, människor, ect. Men hos mig där han litar på att jag som "förare" kan hantera sitvationen behöver han inte få samma utlopp för sin stress…

Jag håller med om att de flesta hundar är inte problemhundar om de hamnar i rätta händer. Men vi har faktiskt avlivat en hund pga hans problem och hans psyke. Han har alltid varit en gåpåare i början, sen började han göra utfall, sen utvecklade han en rädsla för allt. Vi försökte med allt som vi trodde skulle hjälpa, men det gick så långt att han kunde rycka sig loss mitt i skogen och springa sin väg av någon föreställd rädsla, så vi fick leta upp honom med skallkedja, och hittat honom darrande under något som han uppfattade som skydd.
Typ vi fikade i sommarvärmen utomhus och några gäss flög över i himlen, rätt långt upp faktiskt, och han bara flög in och kröp ihop under köksbordet darrande i flera timmar. Vi har frågat veterinärer om det kan bero på något fysiskt och det skulle bli åratals undersökningar, under tiden kunde han bli ännu sämre och kanske aldrig kommit på vad det var för fel med honom. Han var en blandras som vi köpte och det visade sig att flera hussar och mattar haft problem med valpar/hundar från den kullen. Så jag ser det bara att vi gjorde honom gott.

#15 Spottkörteln är det första som slår mig när jag läser om Din hund som Ni fick ta bort. Nu ska vi inte gräva i gammalt, då det säkert alla gånger var väldigt jobbigt för Er att ta ett beslut om avlining.

Han tog medicin mot körtelproblem och det hjälpte inte heller. Men tack för att du är uppmärksam.

För mig är en problemhund aggressiv, osäker, dominant, rädd och förvirrad.

För mig är "problemhund" en hund som kanske visar helt naturliga beteenden, som är onaturliga i människovärlden och som gör oss (oss människor) rädda.

#18 En hund som är alla dessa egenskaper Du räknade upp eller även en hund som är något av det?

#20 Både och. :P Fast en hund som är rädd är typ en hund med lite problem, bara. De kan botas enklare än aggressivitet.

#21 Aggressivitet beror alltid på rädsla, men behöver inte försvara sig om man inte är rädd för att t.ex. gå miste om något, bli skadad m.m.

#21 nja, skulle vilja skriva att aggressivitet nästan alltid beror på rädsla. Man kan faktiskt inte veta om en hund som inte vill gå miste om ett ben verkligen är rädd att gå miste om benet.

Man måste ju inte vara rädd bara för att man inte vill bli av med något. Jag märker lite ord här.  Förstår Du hur jag menar?

Jadå. Jag menar inte den typen, utan hundar som sticker svansen mellan benen och kör ner rumpan i marken och bara försöker gå därifrån, den typen av rädda hundar menar jag. :) Aggressiva hundar är ju allt det där som jag sa förut, typ.

#23 Menar du #21 nu eller menar du mig (#22)?

Det finns inga så kallade "problemhundar", bara problem ägare som inte vet hur man uppfostrar en hund.. det är ALDRIG hundens fel, det är ägaren som gör fel..

så nu har jag fått det sagt.. håll med eller inte, ditt val..

#25 Oj, menade #22

Håller med #26 fullständigt!

Och jag håller inte med.
Står fortfarande fast vid att det precis som med människor kan bli fel på hundar.

Jag håller med Hera. Mina kusiner hade en blandras förut som helt klart var en problemhund, och jag kan med 99% säkerhet säga att det inte var ägarnas fel. Den hunden var helt crazy. En dag gjorde hunden utfall mot en grupp dagisbarn och då traskade ägaren till veterinerären och smulan fick fara till himlen. Så det finns hundar som kan födas som problemhundar.

#30 okej, men då kan man ju fråga sig vad den hunden hade för uppväxt innan den kom till de nya ägarna..

sen om man vill gå längre bak i tiden så som alla vet att vargen är hundens förfäder, och det är vi människor som sett till att domesticera dom och avla fram olika raser som har olika "uppgifter".. så jag måste ändå säga att det är vi människor som gör fel eftersom att vi började det hela..

#27 Jodå, jag tror absolut att man kan bli rädd för att bli av med någonting. Menar ju inte panikångest av högsta graden, men om hunden skyddar benet så är benet värdefullt för honom eller henne, likaså vad kanske min mobiltelefon är för mig, och vill någon ta min mobiltelefon så är det klart att jag blir rädd. =)

Finns inga problemhundar. Bara ägarproblem och svår jobbade hundar.

Hundägare som avfärdar sina hundar som problemhundar för att deras kapacitet och kunskap inte sträcker sig längre.

Genomgående för en påstådd problemhund är en ouppfostrad hundägare som saknar nödvändig kunskap om sin egen hund/ras.

#32 Jo, absolut att en hund kan bli rädd för att bli av med resurser! Helt klart och det är den vanligaste orsaken till aggressivitet. Men jag tror inte att det alltid ligger rädsla i att försvra sina resurser.

#30 Tråkigt för hunden. Varför utredde dem den inte, det kan ha legat vanlig öroninflammation bakom det där utfallet hon gjorde mot dagisbarnen som kanske var högljudda. Ibland tar folk det väldigt lätt på hundars liv.

Problem som kan uppstå hos en hund behöver inte vara ägarens fel. Många hundägare tror att en valp kommer hem som 8 v gammal helt "nollställd". I själva verket har den levt i hela 2 månader och samlat på sig erfarenheter och upplevelser, både goda som dåliga. Dessa erfarenheter följer med valpen hela livet ut. Även från att den ligger i magen på tiken så får den också ta del av mammans upplevelser. Det kan pumpas runt mkt stresshormoner hos en tik som kanske inte får den bästa vård en blivande mamma ska ha. Detta påverkar också dessa små valpar.

Vill man ha en bra grund i hunden att bygga på, så väljer man mycket seriösa uppfödare som vet vad de pysslar med. Valpens första 8 v är otroligt viktiga!

#30. Det handlade inte bara om dagisgruppen men det var när det hände som det var nog. Hunden gjorde utfall mot allt och alla och var jättekonstig. Hunden utreddes och en hundpsykolog eller vad det heter jobbade med henne.

Kan även tillägga att den här hunden kom från uppfödaren vid 8v, ägarna kände uppfödarna så de vet att det inte var massa knas där. Hunden var vild och galen och det gick verkligen inte att lära henne någonting. När hon var ett år kunde hon bara "sitt" fast dom jobbade med henne och gick kurser, det gick helt enkelt inte att lära henne. Hon hade "humörsvängningar" och ena stunden kunde hon vara kelig till att nästa sekund hugga mot strupen, jag var med om det flera gånger. Jag tror att det är väldigt ovanligt att det är hunden i sig som är problemet men jag tror att det förekommer, om än väldigt sällan. Precis som med människor och andra djur.

Ja, jag förstår inte om det verkligen är så att folk tror att det aldrig kan bli fel i hjärnan på en hund. Det kan det.

Men som sagt är det inte det vanliga.

#34 Jag tror på det jag gör i alla fall.

#35 Håller med.

#39 Visst kan det bli fel i hjärnan på en hund, men gör det den till en problem hund??

Människor med fel i huvudet(hjärnan) är det problem människor? eller är de missförstådda??

Ska man söva dom, för att man inte kan hjälpa dom??

Hävdar bestämt att det finns inga problem-hundar. Det finns hundar med problem.. JA men inga problem-hundar…

Det är ett Ägarproblem……

Hundar har ingen baktanke, ingen lömskhet som människor, då de lever i nuet. passar det inte går de iväg eller biter… Väntar inte eller säger till sin polare att bita…

Så vad är och i ligger problemet??

Jag kan tycka att dom som föder upp raser som kräver lite mer än andra raser, inte ska sälja sina valpar till personer som aldrig haft hund förr, krävs lite mer erfarenhet kan jag tycka..

#41 Problemet?
Jag säger bara att det finns hundar som inte går att hjälpa, som det är ngt fel i hjärnan på. Det är en problemhund för mig.

#43> Om det är fel i hjärnan på den så är det ju en sjuk/skadad/defekt hund. En problemhund måste ju per definition ha att göra med hundens beteende, och i 99% av alla fall så är beteendet inlärt och inte resutltatet av en hjärn-defekt (typ "mongoliod-hund").

Nä, jag håller med #41 helt och fullt. En problem-hund är en hund i fel hem med fel ägare. Min familj har själva tagit hand om 4 st omplacerade malamutar, 3 var avlivningshotade och en pga att den var agressiv. Samtliga hade starka stressproblem och svårt med tillit. Alla kallades för problem-hundar, även av proffs som utvärderar hundar från djurhem. 1 månad i nya hemmet (hos oss) så är de som vilka perfekta topphundar som helst.

Jag har själv illrar sen många år. Skulle vilja dra det så långt som att säga att kanske 50% av alla sveriges tamillrar blivit omplacerade nån/några ggr under sitt arma liv eftersom de klassats som "problemillrar". Men jag måste säga att jag har svårt att tro att 50% av sveriges illerstam är problemillrar och att deras ägare är perfekta. Självklart beror det på ägarna att de inte klarar av att ta hand om sina djur och därmed skapar "problemdjur". Kolla gärna in på iller.ifokus.se och se månadens senaste omplaceringsannonser. :) Det ger oss hängivna djurälskare ståpäls.

#44 Ett fel i hjärnan kan skapa beteende problem. Det är allt jag säger. Då blir det en problem hund för mig om den inte lär sig saker, eller den är aggressiv osv.

Definitionen av ett problem enligt wikipedia:

"Problem är en situation som uppstått då nuläget ej överensstämmer med ett uppsatt mål.

Det vanligaste sättet att få nuläget och målet till samma punkt är att försöka ändra nuläget så att det stämmer överens med det uppsatta målet. Problemet kan dock även omintetgöras genom att målet flyttas till nuläget."

Dvs ett problem är något som har en lösning (ett mål). En hjärnskada är inte ett problem, men  det som hjärnskadan medför kan vara ett problem. Men att det blir ett problem då är pga att målen är för höga/felaktigt ställda. :) Dvs återigen så hamnar problemet hos ägaren att äga. Hos "rätt" ägare skulle antagen inte problemet finnas, oavsett hjärnskada eller inte! :)

Väldigt nära det du säger Hera, men ändå rätt stor skillnad skulle jag säga! Hårfint problem….hehehe…

Att du söker upp ordet problem på wikipedia ändrar inte min uppfattning.

Jag skulle vilja veta hur du kan se skillnad på om det är ett fel på hunden som inte går att ordna till, eller om det beror på att ägaren gjort fel. Dessa saker ser  ju lika dana ut sett utifrån.

En problemhund för MIG är en hund som det inte går att få ordning på, hur duktig hundägaren än må vara. Dessa hundar får man tyvärr avliva.

#47> Skillnaden är att en hund som kan tänkas ha ett medfött fel, förväntar man sig inte samma saker som man gör av en "frisk" hund. Är hunden tex ilsken pga sin hjärnskada  så har man den kanske inte med barn eller med andra hundar. man får helt enkelt ändra hunden mål/syfte efter dess förutsättningar.

Precis som man gör med människor som har hjärnskador…

Avlivning känns som en alltför lätt lösning att ta för ett djurs liv, bara för att man som människa inte kan hitta hundens bästa syfte/miljö. Men visst, folk gör ju som de vill! ;)

#47 Så vad är det du söker???

#0 Vad är en problemhund?
Räcker det att hunden skäller på andra hundar för att den ska kallas problemhund eller vad är det som gäller? :)

Så vad som gäller för dig? Var ju inte frågan, du frågade vad som är en problemhund??

Vad är en problem människa? en som inte vet vad den skriver eller svarar på sina egna frågor med en ton av att alla andra har fel och ens egna övertygelse är rätt?? Är det ett problem? Eller är det männskligt? Eller är det ett männsko-problem eller rent av en problem människa?

#48 Lätt lösning?
Det går inte att ha en hund som kan hugga närsom. Det snällaste mot både hunden och en själv är avlivning i en sådan situation.
Men detta var bara ett exempel.

Min poäng har jag redan upprepat :)
Sen får andra tro precis vad dom vill :)

Alla har olika synpunkter på vad en problemhund är. För mig kan det bero på, men vid många tillfällen så är det ägarens fel. Men de finns en jag känner, en gammal gubbe som äger en 11:årig schäfer/mastiff blandning. *lutar mig tillbaka för att berätta*

Lukas, som hunden heter, växte upp hos några som födde upp kamphundar. Ända tills han var kanske 5 år så växte han upp hos dom, han var aggressiv mot alla hundar men människorna skötte om honom så han var hur mjuk som helst för människor. Arne, som gubben heter, hans son Johan hade gått till nån marknad där de säljde olika hundar, och under skylten Kamphund låg Lukas. Så Johan köpte han för 200 spänn. Arne har gjort allt för att försöka få honom att skärpa sig och inte vara aggressiv mot hundar, men så föddes han upp och han är inte van vid andra hundar. Men nu är Lukas 11 år och åldern börjar slita sig, och han är redan mildare. Han kan gå förbi små irriterande pudlar, som han förr skulle döda, utan att röra dom.

Men sen så kan det vara ägarens problem, vid andra situationer.

#51 i det fall du berättar om så är det ju inte heller hunden det är fel på i grunden utan uppfödaren

Okunskap = Hundproblem

#53 håller med..

det är som våran äldsta hund (hon blir 10 i dec) hon skäller på mer eller mindre alla, och det är för att när hon var valp (det är våran första hund) så skällde hon, vilket alla valpar gör då dom testar vad dom får och inte får göra.. mamma trodde att dom växer ifrån skälland.. OKUNSKAP.. men man lär sig av sina misstag som det heter.. och visst har vi gjort det..

visserligen ser inte jag hennes skällande som ett problem, tycker nästan att det är bra.. =P

#52 Ja, det är det jag menar…

man kan göra så gott som alla "problemhundar" bättre genom rätt träning.Ingen (nästan)är ju helt omöjlig.

Det är lätt att förstöra en hund,det är alltid människan fel.

(kenneln som avlar på fel hundar eller nya ägaren )

Hur mycket engagerar folk i sina "hundproblem " Känns som om många jag sett på stan / bekanta / vänner / familj inte vet hur de ska ta tag , orkar inte, bryr sig inte om att utveckla bort "problemet" ?

vet folk vad ska / bör göra ?

Våran Rocky såldes som en "problemhund", vi va fullt informerade om hans problem vid köpet och efter mycket träning ser vi resultat vilket ge rmig så stor glädje och även han mår mycket bättre. Jag läser allt jag kommer över , ser på inslag, läser på forum, kontaktar specialister går på kurser ect allt som finns i min makt att han ska få leva så värdigt hundliv de går . ( Rocky klarar inte av första hundmötet med nya hundar utan ett helt sammanbrott )

Har ett litet roligt exempel på en hund som löper amok när den är ensam. Min syster är dag-hundvakt åt en liten dvärgpincher, en sån hund som av sina ägare blivit uppfostad som "en liten söt hund som tillåts löpa amok". Så hemma hos sina ägare är den helvild och gör som den vill. Den kan inte heller lämnas ensam för då blir den jätteorolig och river lägenheten.

Sen ett år sen är den som sagt dagtid hos min syster. Gissa hur den beter sig där? Den är hur lugn som helst och hon kan utan problem lämna den ensam. Min syster nästan skäms för att hon behövt uppfostra nån annans hund…hehehe. Den beter sig exemplarisk hemma hos henne, för att fortsätta vara ett nervsammanbrott hos sin ägare på kvällar och helger. Hunde är som natt och dag mellan de båda hemmen. Komiskt…

jag lämnade bort min grabb. försökte även sälja honom men han var som längst borta i 2 dygn.
Ingen som orkar med honom alls, jag orkar med honom för han är en underbar hund men visst går han mig på nerverna också ibland.Värst av allt är ju att han låter så fruktansvärt mycket om jag är mer än 2 min utanför dörren så det kommer ju bli stora problem med grannarna.
Går hos hund spykolog och det har hjälp lite. Men det går inte specielt snabbt framåt och finns ingen garanti att han någonsin går att lämna.
han är bara 1½ år så hopp är det ännu gott om att han kan lära sig. Men det är fortfarande ett hundproblem då grannarna reagerar och mina egna nerver bryter ihop ibaland. De är ännu lite darriga sedan han hade sönder en branddörr(ytterdörr) värde 10-20000. Då är det problem.

#57 ja du försöker ju iaf. det gjorde ju inte förre ägaren. han var ju inte sociliserad alls så jag förstår att han har svårt med vissa hundar.
Taxen hade nog också funkat bättre om hon fick följa med till landet, naken hunden kunde ju inte heller vara nära hanar, cycklar eller barn. Men funkar perfekt när ni flyttade till landet.
Tror det mer  berodde på att du var själv så stressad och mådde inte bra där du bodde vilket reflekterades ut över hundarna. Speciellt taxen som var så ung.
Så känns det mycket på min egen just nu. Flytten gjorde honom gott då han inte längre dregglar eller egentligen har sönder saker längre. enda han gör är ylar och det är ett steg närmare.

Men alla problem kan oftast lösas bara man har ork, tid och kunskap eller ork att läsa på eller ta emot hjälp från andra. Oftats har man ju tyvärr inte det.