du är inne på helt rätt spår där när du säger att hon tycker dom ska sköta sig inne, inget konstigt alls utan högst normalt talar hon om att det är hennes revir inomhus, och då ska andra hålla sig passiva, och inom hennes gränser, och att det främst är mot unga hanhundar som är "på", är bara helt naturligt, jag skulle inte säga ett dugg åt en sådan hund, för hennes hem är hennes och det måste hon få känna också.du kan försöka se det så här att det är bra att hon bara morrar, för det vore ju jobbigare om hon gjorde utfall i stället. det är ju deras sätt att tala om vad dom vill dom kan ju inte göra som vi, och vi människor släpper ju inte heller folk inpå livet hur som helst ju;-)

Hon sköter sig fullt normalt! Du ska absolut inte säga till henne. Hon känner sig trängd inne och vill ha lite avstånd till främmande hundar. 1-2 m är redan inne på hennes närrevir och hon är snäll som inte säger till innan. Att det går bra ute är just för att hon har utrymme att röra sig på, hon har möjlighet att komma undan och är inte låst.

Sitter Du inne och hon är tillsagd att ligga/sitta så har hon ju ingen möjlighet att komma undan en hund hon inte känner/litar på. Då måste hon tala om för den andra hunden att öka avståndet genom att morra. Aggressitivtet har ingenting med morrning att göra, det är snarare tvärt om. Det är ett sätt att tala om att man vill undvika bråk.

Så det Du kan göra är att hon antingen slipper sitta/ligga still och istället är fri att röra sig. Eller om hon ändå tycker det är jobbigt och trång om utrymme inne, så lägger/sätter Du henne men hindrar andra hundar från att komma så pass nära henne att hon blir osäker.

Beter hon sig så här oavsett hur den andra hunden uppför sig eller är det endast mot glada, "flamsiga" hundar som vill fram och hälsa/busa?

Nu såg jag att Du skrev att det oftast är unga hanhundar som är lite på. Då är det absolut ok för henne att säga till dem att uppföra sig! Unga hanhundar har inget hyffs och det försöker hon tala om för dem. Man hälsar fint på damer, annars får man sig en morrning och om de inte lugnar sig så kommer hon nafsa till och det ska Du tillåta! Sånt berömmer jag mina hundar för. Säger de till ohyfsade unghanar som går i rumpan på dem eller som inte hälsar ordentligt och är lugna vid hälsningen ska få sig  en tankeställare.

2 just precis zebben, det finns inget bättre än en tik som river ifrån när hanarna är jobbiga, dom lär sig så otroligt fort att vara gentlemän efter en sådan grej;-)

Okey… Nej, jag frågar för att jag var på kurs och hade henne med mig. Hade henne liggande bredvid mig och hon låg då och morrande åt de hundar som kom för nära henne, men inte om de var lugna och inte tog kontakt med henne. Jag upplever själv inte att de är ett så stort problem, hon skadar inte de andra hundarna och hon backar så fort jag säger till henne, men hon deras ägare brukar tycka att hon ser läskig ut.

Sen var vi hem till en släkting igår och då hade jag också henne liggande bredvid mig då det var en vän till henne där som hade två småhundar med sig. Jag satt och pratade och märkde inte att tjejen smög förbi med hundarna bakom ryggen på mig utan hörde bara att en av hundarna pep till för att Liza hade nafsat. Hunden blev absolut inte skadad men tjejen som ägde dem är inte så hundvan och hon blev rätt rädd. Senare på kvällen när småhundarna åkt hem släppte min släkting in sina två cockerspaniel killar och jag tänkte att om jag låter Liza vara mer fri så kanske hon inte behöver försvara sig. Det gick bra med den äldsta cockern, men den andra, som iof var rätt närgången på henne, blev hon skitförbannad på. Nu är det så att jag vet att hon inte skadar dem utan bara "trycker ner" dem och morrar, men det det är ju ganska svårt att säga det till folk man inte träffat förr, speciellt om de inte är så hundvana.  

Tror att det började på julafton. Vi var hemma hos min moster och hon hade sina svärföräldrar där och deras snart ettåriga vattenspaniel kille Mingus. Mingus är en stor och väldigt närgången unghanne som inte riktigt har fattat att man ska låta bli tikarna när de inte löper. Han var efter Liza hela tiden och gnydde och Liza som visste att hon inte får morra åt andra hundar satt bara och tittade på mig och försökte ignorera honom. Till slut blev jag så trött på honom så jag sa till Liza att det var okey att trycka ner honom, vilket hon gjorde ganska ordentligt. Det hjälpte för han höll sig på avstånd och skötte sig jättefint sen, men nu verkar hon tro att man får uppfostra alla hundar som inte sköter sig…

Är det så att tikar har ett större behov av att ha "sitt" utrymme? Vet flera andra tikar som är lika.

Fast det allra bästa är väl duktiga ägare till de påflugna hanhundarna som "hejdar" sina hundar om de inte hälsar lungt. Be de andra hundägarna att hålla sina hundar på lite avstånd från din tjej om de inte kan hälsa lungt tycker jag.

Vilda har sagt ifrån på påflugna hundar nån gång, hon stelnar till lite och lyfter läppen över en hörntand. Då brukar faktiskt jag säga att "ok, nu är det bra, nu går vi" så får den andra hundägaren (eller, i vissa fall jag) stoppa eller putta undan den störiga hunden och så går vi vidare bara.

Jag är ok med att hon säger ifrån om de är jobbiga, men jag särar helst på dem innan hon behöver morra eller nafsa. Jag skulle inte berömma henne om hon gjorde det? Men inte heller skälla. Mer säga att "nu är det bra" sära på dem och gå..?

Prova det om du vill, märker du att en hund blir jobbig så försök se till att din hund "slipper" den hunden.

Elvira är så när hon är hemma och det är andra hundar inne hos oss. I hennes fall handlar det om att vakta. Hon ska ha koll på allt. Går tex en annan hund fram till soffan så rusar Elvira dit, upp på soffan å morrar/gnäller mot hunden. Det är samma sak om nån hund försöker ta hennes saker då gör hon likadant. Ute i trädgården går det bättre men hon vaktar stenmuren, den får ingen komma nära.

Jag pratade med en "hundexpert" om det här för hon såg Elviras beteende inne hemma hos min kompis som har hund. Hon sa att det inte är någon mening att skälla på hunden och försöka tillrättavisa den. Hon ansåg att Elvira har så stark vaktinstinkt så det är svårt att träna bort. Hon rådde mig även om att va ytters försiktig om jag skulle tillrättavisa Elvira, eftersom hon är så inne i sitt så skulle hon kunna göra utfallet mot mig istället för den andra hunden. Hon rådde mig att lägga antingen båda hundarna eller den hunden som är på besök så att Elvira inte känner sig hotad.

Hon håller sig oftast lugn om man lägger henne och den andra hunden på varsin plats och får dom att stanna där. Då brukar hon slappna av.

Hon håller även på såhär hemma hos vissa kompisar som har hundar. Jag har en teori om att Elvira tycker att det också är hennes rivir. Detta på grund av att hon var först där, dvs mina kompisar skaffade hund efter att jag skaffat Elvira så hon var liksom först i deras hem.