Fråga: Har ni någon gång använt händerna som leksak?
Och hur länge har ni testat de metoder ni nämner uppe?

Jag vet att vissa hundtränare säger åt en att göra knytnävar, hålla armarna raka precis intill kroppen, och alltid vända sig med ryggen åt valpen.

Även att ha leksaker som skapar en viss distans mellan era händer och valpen kan hjälpa.

#1 tack för svar! Vi har aldrig medvetet låtit honom ha våra händer som leksak utan försöker alltid ha en leksak emellan, gärna något i snöre som automatiskt skapar avstånd.

Fortsätt med det du gör. Att vara konsekvent kommer att löna sig. Du har helt rätt i att inte höja rösten eller bli arg. Det är bara att nöta in i valpen att beteendet inte ger några fördelar men att leka utan tänder gör. Avleda, leksak, ignorera osv kommer ge utdelning. Ofta så är det som om det helt plötsligt klickar och hunden fattar. Kan vara en jobbig resa på vägen men att belöna bra beteenden och ignorera, lämna vid dåliga brukar ge resultat. Man måste bara ha tålamod.

#3: tack! Det är så lätt att bli vilsen bland alla råd och tips man får. Vi kommer att fortsätta vara konsekventa i att bita inte är okej, utan att bli arga eller höja rösten. Jag hoppas att det är en övergående fas 🙏

#4 Det är en fas. Sen är det ju olika hur lång tid det tar. Men du är absolut inte ensam. Jobbat som hundinstruktör/hundkurator och det här är supervanligt. Och det är lätt att bli uppgiven. Som en småbarnsförälder med sömnbrist. Hade en leonberger valp som var som en piraya ett tag. Minns fortfarande att jag ibland gick på toa bara för en paus. Men sen var det bara borta en dag och när det var dags för valp nummer två hade jag helt glömt det.

#5: tack snälla! Igår grät jag för jag kände mig så misslyckad som har en valp som biter så här.. man tycker att man gör allt för att få en trevlig och social hund , men hans hårda bitande känns såklart som ett stort misslyckande från vår sida. Ditt svar fick mig att våga hoppas på ljuset i tunneln 🙏

Vår Pudel var en riktig piraya som valp! Speciellt när hon blev övertrött så anföll hon anklarna och bet (med sina sylvassa små pudeltänder) och drog i byxorna (mamma fick tex alltid gå in på toa och byta om för så fort hon skulle ta av eller på byxor så "anföll" hunden).
Det gick över till slut. Fick köra mycket "timeout" (sätta henne bakom kompostgaller tills hon varvat ner bla och jag hitta en speciell teknik att hålla henne i famnen tills hon slappna av, något hon fortfarande uppskattar och kan söka upp när hon själv har svårt att varva ner på egen hand) och även alla de försök ni gjort (fast för pudeln så triggade höga ljud som om man "tjöt till som en annan hund").
Numera om vi busleker och hon råkar bita lite för hårt räcker det med att säga aj eller "nu är det bra" så slutar hon direkt.
Vi försökte även undvika att leka på sett som kunde trigga hennes bitande (men i hennes fall var det främst när hon var trött/överstimulerad som hon blev extra bitig).

Ge inte upp, det kommer bli bättre.

Det är en fas och det är en helt naturlig del i valpens utveckling. Fortsätt att vara konsekvent och avled med leksak om han börjar bitas. Direkt när han släpper greppet om dig och tar leksaken så ge tonvis med beröm, använd gärna rösten.

#8: tack det känns skönt att höra. Vi fortsätter som vi gör och hoppas det ger med sig.
Svårast/värst är när han biter i ben och fötter. Då är det som svårast att locka honom med annat eller gå där ifrån.

#9 Ett tips som funkar för vissa är att då helt enkelt sätta sig ner så fötter och underben döljs. Samtidigt som man "byter ut" sina ben mot någonting annat, typ repknut eller liknande. Någonting annat att sätta tändena i.

#10: tack jag suger åt mig av alla tips! Vi får fortsätta att stålsätta oss och hoppas denna jobbiga fas går över 🙏

Jag tycker att det kändes hopplöst i början! Vi brukar resa oss och gå iväg när valpen biter oss. Biter han i byxben/fötter så står vi blixtstilla (även fast man vill skrika rätt ut pga smärtan hahah). I början tyckte jag att det inte kändes som att det hjälpte, men ju mer vi har gjort det desto snabbare slutar han bita!

Glömde att nämna att då valpar blir som värst med bitandet så kan det vara ett tecken på att de behöver sova.

Jag har en 9 veckors valp hemma nu, och när han blir väldigt uppspelt och börjar bitas, så får han "time Out" i en hage jag har gjort av kompostgaller. Han har vatten, leksaker, tuggben och en filt i hagen. Han brukar oftast somna relativt fort, och de andra hundarna kommer inte åt honom heller.

Du har en helt normal valp och ni gör ett fantastiskt jobb, tycker jag. Det kommer gå över. Det är en fas som alla valpar går igenom i varierande intensitet, men det kommer inte vara för evigt.

Jag är en sån som gör tvärtemot vad alla säger och rekommenderar. Jag leker med mina valpar med händerna, låter dom tugga och bita och brottas med händer och armar när vi lattjar. Båda mina valpar växte ur bit-fasen och slutade bita i händer, fötter och kläder när dom blev äldre. Andras valpar som jag gjorde det med lärde sig att det var bara mig som dom fick bita och tugga på innan dom växte ur bit-fasen också. 😅

Med andra ord så även om och när man gör totalt fel och uppmuntrar beteendet så har alla valpar jag känt växt ur det. Så försök slappna av och fortsätt kämpa på, det kommer bli bra i slutändan. 😄

#15: tack snälla ❤️ ibland blir man så uppgiven bara och undrar när denna fas är över🙈

Hans bitande är som sagt inte "det kliar i tänderna bit" utan han biter och det rejält och det gör fruktansvärt ont😬 men det är som sagt inget aggressivt i det, det märks att det är lek och bus, och han förstår inte att det sättet inte är okej att leka på, något vi strävar och kämpar med att få honom att förstå.

Att han kan vara övertrött är absolut en teori, vissa av gångerna. Men han får såna här ryck ett par ggr om dagen , kan vara även efter han sovit.

Ibland känns det bara så hopplöst då han inte lyssnar när vi säger nej utan bara fortsätter att bita, och vi undrar hur han någonsin ska sluta med detta och lära sig att det inte är okej.😏

#16: Har ni redan fått ner det till bara ett par gånger om dagen så tycker jag ni ska vara väldigt stolta över hur konsekvent ni jobbat och tränat med honom. 😀

Alla valpar biter när dom leker. Det är så dom lärt sig leka med sina kullsyskon. Det är så dom utforskar världen. Dom biter inte bara för att det "kliar i tänderna" utan för att det är deras naturliga, normala och inlärda lekbeteende. Något som valpar sedan växer ur när dom blir äldre. 😀

Beroende på individer, ras, kullsyskon, personlighet och eventuellt gener så kan dom vara mer eller mindre hårdhänta med betten och mer eller mindre envisa med att insistera att det är så dom vill leka. Det är bara att fortsätta kämpa på. En dag kommer polletten att trilla ner helt för honom också. 😄

Det kan bli ännu värre en period när han börjar tappa sina mjölktänder, (om han inte redan börjat göra det) men min erfarenhet är att under tappandet av mjölktänderna så brukar det gå himla bra att introducera tuggvänliga gummileksaker eller lämpliga tuggben som tugg-substitut då det mer handlar om tuggandet än lekandet för att tänderna är så jobbiga.

Men alla valpar fungerar inte likadant och följer inte samma kurva eller mönster så det är svårt att säga exakt när den här fasen är över. Det är bara att ha is i magen och komma ihåg att ni inte gör något fel som gör att valpen blir så här, utan det är bara en normal piraya-valp. Kanske en lite extra bitig och hårdhänt sådan, men dom kan vara det också. 😅

När mina valpar övergår från att bita normalhårt till att det blir alldeles för hårt, då säger jag till valpen att det inte är ett okej beteende. Jag tolererar att bli biten men det ska inte göra så ont, valpen får lära sig bithämning tidigt.

På samma sätt säger jag till valpen om den biter mig hårt istället för i leksaken, den måste lära sig att kontrollera sig och hemma hos mig får man lära sig det tidigt. Och i mina ben eller fötter får man aldrig bita i hos mig, det är alltid förbjudet och jag säger alltid åt valpen att låta bli det där beteendet.

#18: tack för svar! Hur/på vilket sätt markerar du att det inte är okej?

Tycker att vi har visat att det inte är okej / att bitande avslutar leken osv men det har inte gett resultat, än 😒

#19: Jag håller fast valpen i halsen/halsband eller det jag får tag i och säger aj! Det där gör du inte om.

Tonläge och att man håller sig lugn är förstås viktigt, det gäller att kommunicera så att hunden blir lugn och inte aktiv.

#20: Tonläget är jätteviktigt och även att man själv håller sig lugn. Men jag är lite restriktiv mot att man skall "hålla fast" valpen. Vissa valpar kan få panik när de blir fasthållna så då kan det bli etter värre.

#21 Jag måste hålla med här. Inte hålla fast och inte förknippa ens händer med någonting jobbigt.

Tack för svar! Vi försöker som sagt att vara konsekventa och hålla oss till samma metod hela tiden, och det är som jag skrev i ts - att vara lugna men bestämda, avleda osv. Om det inte funkar, ignorerar vi honom en stund.

Vi vill absolut inte ryta osv, men man är bara människa och vid några tillfällen har jag gjort det..vilket jag direkt ångrat. Han blir bara ännu busigare/vildare då och ser det väl som en del av leken. Men, när han biter och biter i fötter, smalben och anklar ÄR det väldigt svårt att bara stå still och ignorera, pga det gör så vansinnigt ont. Fötterna vill undan per automatik och det är SÅÅ lätt att ta dit sin hand för att försöka skydda fötterna och fösa bort honom.
Att hålla fast (även om man gör det på ett lugnt, mjukt sätt) funkar inte heller när han är som vildast, då verkar han tro att det är brottningsmatch på gång och tycker det är jättekul!

Vad vi ändå anser funkar bäst på honom är att behålla lugnet, avleda och tillslut ignorera, och hoppas att detta ger med sig med tiden.

Givetvis märks det skillnad på honom om han är ordentligt uttröttad. För några dagar sedan var vi på valpkurs på morgonen, och på senare em/kväll tog vi en långpromenad i skogen i sällskap av 3 andra hundar. Den kvällen var han inte alls lika bitig. Så vi försöker alltid se till att han får mkt motion (anpassad till hans ålder såklart) samt mkt hjärngympa och vila. Men vissa dagar är han bitig oavsett hur mkt motion och hjärngympa han fått.

Vi fortsätter att kämpa vidare med våra lugna, avledande metoder och hoppas att han växer ur detta snart 🙏

#23 Man är inte mer än människa och man har bara hur mycket tålamod som helst. Minns en tjej med en valp på kurs. Hon sa hon ibland satte sig i bilen och skrek lite ibland för att avreagera sig. Själv skrek jag lite i en kudde på toaletten ibland.
Man har ju en reaktion när något gör ont samtidigt som man blir irriterad. Vem ler och ser glad ut när man slår i tån i en tröskel t.ex? Man skriker rent automatiskt.
Men jag är helt övertygad om att den vägen du är på nu är den rätta. Sen kan man ju inte vara på 100% jämt. Då får man förlåta sig själv och gå vidare bara.

#24: Tack! Att avreagera sig genom skrik i bil / kudde kan jag tänka mig kan vara skönt ibland 🙈

Kan beskriva hur han gjorde idag.
Vi skulle ut i skogen ett par timmar och grilla korv vid en avlägsen grill/badplats. Han fick springa "lös" i långlina vilket han älskar. Han utforskade i skogen, fick träna på att söka upp godis i skogen, och även leta upp oss när vi gömt oss. Han badade i omgångar, grävde för fullt i sanden och vi alla njöt av timmarna vi fick utomhus.

Men, innan vi kom iväg var han ett litet "monster".
Jag stod i badrummet, han kommer in och börjar bita mig i fötterna/anklarna. Jag försökte verkligen gå in i mig själv och ignorera både honom och smärtan, och det enda jag sa till honom var NEJ.

När det inte hjälpe, satte jag mig på toastolen i ett desperat försök att avleda honom genom att byta position, vilket inte hjälpte ett dugg. Han fortsatte bita i fötter,anklar och även smalben/byxorna.

Jag fortsatte att försöka hålla mig lugn, ignorerade honom och gick ut till hallen, där bitandet fortsatte. Ingen leksak i världen var intressantare än mina fötter och anklar..

Går ut på altanen för att hämta tvätt, han följer efter och bitandet fortsätter. Vid det här laget har han fått in några bra fullträffar i både fötter och anklar och jag kan lixom inte hantera smärtan mer, börjar gråta av både smärta och uppgivenhet.

Sätter upp grinden till vardagsrummet så han avgränsas dit. Då sitter han och "gråter/gnäller" vid grinden. När han lugnat ner sig släpper jag ut honom igen. Sambon sitter då i hallen och tar på sig skorna. Han springer då fram till husse och börjar bita/dra i skosnörena , vilket är ett oskyldigt bus. Men, ganska fort inser han att husses händer och armar lockar mer och biter där istället, ungefär lika hårt som han biter mig i fötter och anklar.

Vi kom i alla fall tillslut iväg, och efter turen till skogen var han uttröttad både fysiskt och mentalt och har varit relativt lugn under kvällen.

Jag målar kanske upp detta till något värre än vad det är, men detta hårda bitande tär på mig 😭 Alla säger att det är en övergående, jobbig fas. Är just nu bara svårt att se en ände på detta när det inte blivit någon bättring än. Vet såklart att han är en valp och att man inte kan begära att detta ska upphöra över en natt, men jag hoppas så att vi snart kan se en förändring 🙏

Han håller dessutom på just nu att byta tänder så det kan såklart försvåra det hela då det såklart kliar och ömmar i munnen på honom.

När mina valpar har varit som värst med bitandet och ingenting har hjälpt, då har jag satt dem i en valphage med ben leksaker och en filt/bädd. Visst har de gråtit och gnällt men så länge de inte nöskäller så brukar jag ignorera dem, efter ett litet tag brukar de oftast somna.

Visst är det jobbigt att lyssna på gnället, men man får ha lite is i magen och ignorera. Det skadar inte valpen ett dugg, inte så länge han ser er och kan röra sig och sträcka ut sig.

Det är jobbigt och påfrestande!

Vi hade Foppa tofflor inomhus :) Räkna med att de blir förstörda., men det var det värt.

Hade valphage också, gillade den metoden. Han lade sig efter ett tag men de tog lite övning. Sen gav det mig lite andrum …

Sen handskar när vi lekte, perioden då han var som värst.

Den här tråden förklarar så mycket om varför många tycker det är fruktansvärt att ha valpar, jag är imponerad över det orimligt långa tålamod som så många visar upp.

Jag har svårt att förstå varför man ska tolerera att bli biten så pass att kläder går sönder och att man blöder, utan att gränssätta en annan individ. Tiken skulle aldrig tolerera det, andra hundar skulle aldrig tolerera det, en katt skulle inte tolerera det, inte en häst, inte någon av mina äldre släktingar, men jag ska stå ut med detta?

Jag vet att jag talar för döva öron här, men det finns kanske någon som behöver läsa detta. Du kan lära din valp bithämning utan att ge den stryk eller skrämma den, det går jättebra även fast du får tipsen att vänta, byta och stänga undan valpen trots att den skriker.

#28: tack, vi har provat i stort sett allt för att få bitandet att försvinna, eller i alla fall minska. Har läst mycket om just bithämning , men vi har inte märkt någon bättring, än. Jag vet att jag säger emot mig själv kanske när jag säger att vi inte tolererar att han biter oss, du kanske anser att vi indirekt gör det när vi inte lyckats få honom att sluta eller använder för "mesiga" metoder. Men de gångerna vi försökt säga till på skarpen, (självklart utan att bli fysiska, skrämma honom, eller på något vis bli elaka) har han bara blivit ännu vildare, och bitigare.

Vad som ändå funkat bäst för oss hittils är att avleda, ignorera och avgränsa. Det ÄR frustrerande när ens valp gör något man inte vill och man inte känner att man når fram oavsett metod, men vi kämpar på.

#28: Jag säger inte att du har fel, men problemet med när folk säger ungefär det du säger här - är att det aldrig nämns i praktiken vad som föreslås att göras. I detalj. Det sägs oftast bara "sätt gränser" eller "lär dem ett nej" eller "korrigera" - men det är som helt totalt omöjligt att lyckas kämpa fram vad folk exakt menar exakt ska göras, enligt dem.

Säger inte att detta är vad du gör, jag vet att jag har läst massvis av vettiga inlägg från dig förr. Men likväl är det såhär det är online (och även i brukshundsvärlden). Det är liksom nått man "bara ska förstå" - och detta är inte nått som funkar till råd för en nybörjare. Det kan snarare gå väldigt fel då. Så ska man förespråka någon slags metod som inte bara är "avleda, ignorera" - då måste man nog faktiskt våga säga vad man faktiskt menar skall göras.

Min egna åsikt är faktiskt mer eller mindre att nästan inga vuxna hundar håller på att biter och tuggar på en såsom en 14-veckors valp gör. Och eftersom jag vet att detta inte beror på folks förträffliga träningsmetoder som bara på nått sätt lyckas att få alla dessa valpar att sluta detta beteende, så är slutsatsen att tja…det är tiden och åldern som står för det mesta av "förbättringen" här. Och mycket av vad vi gör, oavsett metod, är helt enkelt sätt att ta oss igenom den här perioden.

Sen vill alla alltid säga att just deras metod är det som löser alla problem. Och vissa kan nog avhjälpa den jobbiga tiden medans valpen är valp. Men alla valpar slutar också vara valp, och blir vuxna till slut (förutsatt att de överlever).

Såklart ska man inte bara saker bero pga detta. Jag har rutit i åt båda mina valpar att nu fan räcker det. X antal gånger. Det har nog alla, vi är mänskliga. Och visst kan de ha effekt, i stunden.

Utbildar det eller tränar det hunden till korrekta beteenden dock? nja, det tror jag knappast. Där tror jag vi måste vara vägledande och proaktiva. Göra saker som får hunden att tänka och göra bättre saker än att bita oss i hälarna. Så vi klarar oss genom den tiden.

Det man dock ska vara lite försiktig med tycker jag, är att sabba relationen på köpet bara för att slippa betten i hälarna. Det har jag iaf fokuserat på att ha i åtanke med nuvarande valp, och jag tycker mig ha lyckats bättre och smidigare pga detta tankesätt. Hon har varit skitjobbig ibland men vi har samtidigt alltid haft KUL tillsammans. Hon ser mig som "jippie den där positiva jäveln" och detta medför även att hon respekterar när jag låter mindre road. Utan att jag behöver vara hemsk. Tror jag.

Nu är det ett par veckor sedan jag skapade inlägget, och min kille har nu hunnit bli 21 veckor. Han har lugnat sig endel med bitandet. Det är inte helt borta , men det har i alla fall minskat.

Vi har märkt att han oftast biter/biter som värst när han är övertrött. Vi avgränsar honom då med hjälp av en grind till hallen. Inte sällan tar det någon/några minuter så sover han som en stock.

Han har snart bytt alla tänder och när tandbytet var som värst bet han extra mycket under en period.

Vi fortsätter att kämpa och hoppas att bitandet snart upphör helt 🙂

#31: Som med typ alla andra aktiva valpar då.. bit bit bit.. man testar olika metoder…vissa saker lyckas, ibland, andra inte, ibland. Sen byter de tänder och mognar lite, och bitandet avtar och försvinner sedan mer eller mindre helt, förutom att de ballar ur ibland som unghund. :D

Jag har en bordercollie valp. På 5,2 månad. Herregud. Jag är gråtfärdig.
Tänkte skicka honom på koncentrationsläger alternativt låta jägarna öva prickskytte på honom. Skämt hoppas jag ni förstår 😉
Han är TUFF. Vild, biter.
Jag jobbar ändå med hundar. En kompis skrattade åt mig mig idag.. " tyckte väl du vet lite kinkig. Han blir bättre.. det är. Åldern "
Men det är tufft.

#33: tack, min lille är också 5 månader och som sagt bitandet har minskat en aning men är inte borta. I stunden är det lätt att bli uppgiven och tänka/tro att det aldrig någonsin kommer att försvinna..

Många jag pratat med har gått igenom samma fas och ALLA säger håll ut, det blir bättre osv, så vi håller ut och hoppas bitfasen snart är ett minne blott!😅

#34: Valpen har väl inte fått alla sina nya tänder än? Du kommer med 97% sannolikhet märka en tydlig skillnad när det hänt.

#0: Min hund var likadan, lösningen var att stoppa in näven knuten så långt in i munnen på honom som möjligt så fort han ville använda munnen på oss, inte snabbt och våldsamt alls utan bara bestämt och metodiskt tills han nästan klöktes, så att han fick tillräcligt obehag för att lära sig av med sin orala ovana!
Det gick ganska snabbt att få honom helt sluta att använda munnen mot oss! Han är nu 14.5 år och har aldrig bitit eller ens nafsat efter varken mänskor eller hundar!
Visserligen en mindre ras än schäfer men principen funkar!

#33: Förstår dig så jäkla väl. Har en fyramånaders nu och han är grönjävlig, jag hotar med både blocket, slakthuset eller att jag skall göra en ryamatta av honom mellan varven 🙈 Jag HATAR valptiden, den är hemsk.😫

Min filosofi är att valpar är så himla söta fört att de skall överleva valptiden 🤣

Om jag inte sett helt fel har han 4 tänder kvar som ska tappas, resten är vuxentänder. Bitandet har som sagt blivit bättre, men när han är övertrött eller väldigt busig blir han bitig. Vi känner ändå att vi hittat en metod som funkar för oss och hoppas att bitandet snart är borta helt.

Mellan 14 och 20 veckor var bitandet hemskt…håller med om att det är tur att dom är så vansinnigt söta 🥰

#38: Det kommer bli mycket bättre när han har alla sina nya tänder… :)

Nu senaste ca 2 veckorna har vi märkt en klar förbättring med bitandet 🙏 Ibland kommer jag på mig själv när jag tänker "nu var det längesedan han bet" 🤭

Det är nästan så jag glömt hur det var när jag startade tråden, då kunde jag knappt gå på golvet utan att han bet mig i anklar, vader, fötter, smalben..det var fruktansvärt jobbigt och han var extremt bitig.

Det ploppar upp nya tänder i munnen på honom för fullt nu, så det går åt mycket tuggben😄

#40: Se där ja! Låter inte helt onormalt direkt :D

#41: nej precis,såklart fullt normalt , men när hans bitande var som värst kändes det som att det aldrig skulle ta slut, och att "alla andras hundar" biter mkt mindre.. han är 110% den bitigaste valp jag upplevt/haft. Men, i framtiden kan vi skratta åt det och titta på bilderna vi tagit på våra ben,armar, händer och fötter hur dom såg ut efter hans bitande, när vi blir valpsugna igen 🙈😅

#42: Du är garanterat inte den enda som känt så :D Men det är en klen tröst i stunden!

Tänk såhär…det är ganska kul att ha en hund med lite jävlar anamma och tåga i… :D

#43: Det är säkert väldigt många som känner sig väldigt ensamma när man har "världens bitigaste valp" 🤭😅