Håller med dej

Dessa hundar får bara dåligt rykte skriver du. Men det framgick ju inte av artikeln vilken ras det handlade om, eller?

Jag blir lite förvirrad. Ibland skriver folk att alla hundar kan bli kamphundar och samma folk blir även trötta på journalister när de skriver att en kamphund har tuggat på en liten hund. Och då förutsätter dessa folk att journalisten menar pitbull, amstaff och så vidare när denne skriver kamphund.

Hur ska det vara egenligen?

Ps. Jag menar detta rent generellt, så jag pekar inte på någon. Men jag har reagerat på det många gånger både i detta och i andra forum där kamphundsdiskussioner varit igång.

Jag tror att om journalisten skriver kamphund så tror alla att det är en pitbull, amstaff eller liknande, även om "kamphund" i det här fallet menar en kamptränad spaniel t ex.

Nä, det framgick inte i artikeln att det var just någon av dessa raser men det är juh bara när dom menar typ amstaff, pitbull m.m. som dom skriver ordet kamphund och inte om det är till exempel en labrador som biter. Då står det typ familjehund eller så står det bara hund och i vissa fall så skriver dom rasen. Men varför inte alltid skriva bara rasens namn eller nåt sånt istället för att svartmåla vissa raser. Förr var det schäfer eller dobbermann, nu är det pitbull och amstaff…

Jo jag tycker dom kan skriva ras istället för kamphund.

sparking_tindra: såg att du är medlem i gällivares hundungdom, vet du om det finns någon privat tränare här? eller någon som kan hjälpa mej med min hund?. Han drar så in i h*vete när han ser andra hundar, han kan oxå göra utfall men han är inte aggressiv.. Skulle varit skönt om någon kunde hjälpa mej och få bort det, då det känns som jag testat allt..

Jag anser att man inte ska skriva raserna i tidningen alls. För oavsett vad de skriver så är det oftast fel ändå. Journalister/eller den som skriver in en insändare om att de blivit attackerade av en elak rottweiler vet mkt sällan vad det egentligen är för hund.

Det är konstigt att en icke hundmänniska som blir attackerad alltid vet exakt vilken ras det var. För hur många icke hundkunniga kan egentligen se skillnad på en fransk bulldog, amstaff, pitbull, labrador, blandras, boxer, ridgeback, mops, mastiff när den kommer farande och de själva samtidigt är smått chockade över händelsen? En journalist skriver nog både amstaff, kamphund eller pitbull när det i själva verket var en liten svart labrador som gick på och bet.

Så jag ser ingen anledning till att skriva ut raser,( då många faktiskt är blandraser dessutom) i tidningen.

Jag orkar inte bry mig. Fattar inte varför andra gör det heller.

Hade jag haft en pitbull hade jag inte brytt mig om vad främlingar trodde om min hund. VArför skulle jag?

#7 Det är sant. Men jag kan tänka mig att det är rätt påfrestande att hela tiden få höra skit bakom ryggen om man går ut med en hund som ser ut/påminner om eller är pitbull, staff, amstaff, bullis.

Jag skulle nog tröttna på dåliga kommentarer. Jag hör jag bara det som sägs när man kommer med två schäfrar. Det kan vara rätt irriterande bara det, och ändå är ju rasen numer rätt förskonad från dåliga rykten.

Blir såååå förbannad. Som du skrev, varför inte skriva rasen? Jag har en pitbull/amstaff hemma.. Han är hur snäll som helst mot människor men lite knepig mot andra hundar… Men hallå. man släpper vell inte en kamphund lös bara så där eller.. Lite illa tycker ja..

Att folk pratar om rasen bryr jag mig inte om. Det är ju inget personligt.

Måste vara jobbigt om man lyssnar på allt som sägs. Då måste man ju må dåligt :/

Bättre att skita i det. För man vet ju själv hur ens egen hund är :)

Jag blir skit sur men det är ju inte hundens fel den är ju ägaren som lärt den..T.E. X    pitbull tycker alla är en dålig hunras eller är rädda aven om just den pitbullen är världens snällaste men det är ju för dom har den rasen förkamphund:(

Det där, det måste vara en Golden, såg jag direkt i artikeln. eller möjligt vis en Grand danoua (nä, kan inte stava till det, men är glad ändå!! :) Den var ju stor stod det. Pitbull & Amstaff och sånt är ju ganska små om man jämför, så det kan det ju inte vara.

Pitbull är rätt stora hundar.

#10 Har Du haft en ras som det snackas skit om? Det blir inte bara snack bakom ryggen, folk kommer dagligen fram och frågar hur i helvete man kan ha en sån hund. Jag känner flera med "fel" raser och de är otroligt tålmodiga, men även de tröttnar och blir till slut förbannade på att ständigt, dagligen, månad ut och år in, bli påhoppad med glåpord för att de har hundar av kamphundsras. Det är tyvärr otroligt påfrestande, även om de trott att de skulle stå ut.

#5 Jag har svarat på ditt brev. =)

#14: Plus att man får stå ut med en hel del blickar.
Folk kollar snett på en dagligen.
När vi är ut och busar lite, kan det gå förbi någon hundägare (oftast någon äldre med liten hund) som ger oss världens blick.
Man kan riktigt se avskyn i blicken.
Och ändå är våran rottiskille bara 5 månader.
Hur ska det bli när han blir stor?
Alla kommer gå omvägar för att slippa möta denna "mördarhund".
En "mördarhund" som för övrigt älskar människor äver allt annat!

människor är den knäppaste varelsen på jorden…

Häromdagen så var det en tant som inte ville sitta med sin lilla hund bredvid en tjej som hade en gammal schäfertik bara för att hon hade fått för sig att schäfer är en elak ras. Det på grund av att den rasen svartmålades i media förut. Sånt tycker jag är jättetrist..

#14 Jag har inte själv, men har vänner som har som jag varit ute med. Flera gånger.

Är det ngn som säger ngt är det bara till att ignorera. Har man varit med om det var dag ett längre tag ser jag inte varför man skulle bry sig. Bara till att gå vidare ju. Det gör mina vänner.

#19 Ja, folk är väl olika. Känner både de som inte bryr sig och de som blir irriterade. Jag förstår dem och jag förstår de som blir irriterade. En kompis till mig råkar ständigt ut för folk som ska på och tjafsa när hon sitter på buss/tunnelbana bla. Vid två tillfällen har det blivit på gränsen till bråk, och då är det svårt att ignorera och gå vidare. Vid ett tillfälle stod hon vid en busshållplats och upp kommer en man som säger att han ska slå ihjäl hunden. Han blir riktigt hotfull och måttar sparkar och kastar glasflaska mot hunden. Hunden blir förbannad vilket gör att mannen blir så pass vild att polisen tillkallas.

Nu tillhör väl inte detta vanligheterna, men det är jobbigt har jag förstått. Men orkar dina vänner så är det ju jätteskönt.

Ja sånt där har dom ju inte varit med om!! Det är ju hemskt!

Här har det mer varit blickar och folk som pratar bakom ryggen. Många är faktiskt intresserade och går fram och pratar, om än väldigt trevande ;)

Hade ngn kommit fram till mig om jag haft en pitbull och beklagat sig över rasen hade jag sagt "attack" till hunden ;) hahaha ;) Undrar vad den andre sagt då :)

håller med dig zebben men även dig hera…jag kan ju säga som collie ägare att jag blir fruktansvärt trött på allt skitsnack om rasen som sådan….iblnad kan jag ignorera men ibland kan jag bli förbannad, speciellt om folk kommer fram och tror att dom vet vad dom talar om fast dom bara har mött en collie som varit aggressiv eller rädd, så jag kan mycket väl förstå irritationen i det ;-)

Ja, som tur är så finns det ju också vettigt folk som gillar raserna. Själv så har jag ju schäfrar och jag får ju inte höra så jättemycket saker (inte som jag hör i alla fall) men då och då så öppnar folk munnen.

När jag satt på hundcafet så sitter jag och fikar med min dotter på då 2 år och vid bordet ligger mina schäfrar och vilar efter att ha sprungit och lekt på gärdet. In på cafet kommer två damer, en med en cainterrier och en med en boxer. Boxerdamen tjuter till när hon ser att mina schäfrar ligger (sovandes!) 10 m längre in i lokalen. Hon går genast ut. vågar inte gå in med sin hund när det finns "farliga" hundar där. Jag bryr mig inte. Cainterrier ägaren får under 10 min övertala boxerägaren att de ska gå in och att om mina hundar  minsann inte ätit upp henne boxer under dessa 10 min så lär de väl inte göra det senare heller.  All heder åt cainterrierägaren som faktiskt lyckades få med sig sin rejält rädda vännina in och de sätter sig och fikar. Hon är mkt nervös de första 10-15 min men börjar sedan koppla av. Mina har fortfarande inte lyft huvudet från golvet. När jag ska gå, före dem har fikat klart, blir det åter små svettdroppar som sipprar fram från boxerdamens panna.  Hon håller vackert i sin boxer och ve och fasa! Hennes hund överlevde och de farliga schäfrarna ögnade inte ens en blick åt deras håll. Och den 2 åriga dottern var även hon fortfarande vid liv.  Cainterrier ägaren vände sig faktiskt om och slängde iväg en liten gillande nick åt mig. Troligen tackade hon för att jag hade hundar som uppförde sig nu när hon äntligen kunnat övertala sin livrädda vännina in på en kopp kaffe bland schäfrar. Vem vet?

Så där fick i alla fall schäferrasen en pluspoäng hos damen, förhoppningsvis. Jag hoppas att boxerdamen kunde fortsätta sin fika i en lite mer avslappnad atmosfär när vi gått.

Men men, man vet ju faktiskt inte bakgrunden till folks rädsla för vissa raser. Man kan ha blivit biten eller ens bästa vän söndertuggad av just den rasen.

#23 Log lite när jag läste ditt inlägg=)

_Men men, man vet ju faktiskt inte bakgrunden till folks rädsla för vissa raser. Man kan ha blivit biten eller ens bästa vän söndertuggad av just den rasen..
_Jag blev slickad av en schäfer rätt över ansiktet när jag var liten, typ 2 år. Hunden var världens snällaste, men det gjorde mig hundrädd som sjutton. Inte förrän jag var 15 år kunde jag gå förbi en hund utan att gå omvägar, vilken ras det än var.

Sen träffade jag kompisar och pojkvänner med hund, så jag var tvungen att umgås med hundar, vilket gjorde min rädlsa mycket mindre. Nu har jag egen hund och hon kan inte skrämma mig på något vis. Men för schäfrar backar jag fortfarande när jag ser. Jag tänker inte ens på det, men jag tycker att det känns obehagligt, fast jag vet att de är snälla, de flesta…=)

Kan ju berätta en annan sak också…

Jag var på stan med Udda när hon var i sin värsta trotsålder och morrade åt allt och alla… Eftersom det är en sån söt hund vi har tror folk att det bara är att komma fram och klappa och att hon är världens snällaste (visserligen är hon det, men det kan ju inte dem veta)….

Den här dagen morrade i alla fall Udda åt en kvinna som fick för sig att komma fram och klappa Udda utan att fråga Uddas matte om lov. Udda visade vilken trotsig tjej hon var och morrade åt kvinnan för allt hon var värd. Kvinnan skrattade bara åt henne och frågade vad hon hette, ras, ålder och sånt och klappade henne. Hade hon gjort samma sak om det var en sk. kamphund som morrat åt henne?

Jag vet inte om kvinnan var hundvan eller inte, men jag fick inte den känslan att hon var det när jag pratade med henne…

Konstig kvinna

#25 Ja, det finns människor till allt. En sån grej kan förstöra otroligt mycket för en hund.

Ja, absolut. Som tur är är Udda väldigt social och älskar alla (dvs. när hon inte är i trotsåldern..)

#10 men det är ändå inte kul att höra sånt om ens egen hund, speciellt inte om den inte på långa vägar lever upp till de förutfattade meningarna…

Aquila är snällare än många andra hundar jag träffat av "icke kamphundsras"

En del hundar ogillar väl schäfrar av någon anledning?

# 30 Ja, hur hundar upplever andra hundar/raser är ju helt beroende vad de har för tidigare erfarenheter av rasen. Oavsett om det är schäfer, golden, Tax eller pitbull.

Sen får man ju även tänka på att en del rasers utseenden kan försvåra det för en hund när de ska läsa av varann.

#31 Precis. Det är många hundar som inte gillar t.ex. pudlar med man eftersom att det ser ut som att dom reser ragg. =P

Tindra gillar inte alla schäfrar för att hon har blivit biten av en shäfertik en gång. Men det gäller inte svarta eller vita (jajaaa, herdehundar dåh ), utan bara "vanliga".

Minns när vi nyss tagit över Wilma. Vi var ute och gick i skogen när vi träffade en granne som var ute med sin finska spets. Karln, som tidigare varit trevlig, tvärstannade och utbrast förskräckt. Vad i h-vete, har du gått och skaffat dig en KAMPHUND? Jag sa att det var en rottweiler och inte någon kamphund, att hon var snäll mot både folk och fä. Det blev en dispyt om vilken rubrik en rottweiler skulle stå. Sa att vad jag visste så räknades dom som brukshundar/familjehundar. Men visst blir man ledsen när folk rackar ner på ens hund så där. Jag sa åt honom att jag aldrig sagt ett ont ord om hans hund och att det aldrig skulle falla mig in att göra det heller.

En annan dråplig historia är när vi var hos grannarna och våra hundar var med oss i köket. Då kom plötsligt några bekanta till värdfolket på besök. De hälsade glatt på både oss och hundarna. Kvinnan fattade stort tycke för Wilma och klappade om henne och sa att den hunden gillade hon. Så tittade hon på mig och frågade vad det var för ras. Rottweiler sa jag. Kvinnan drog snabbt till sig handen och sprang in i ett angränsande rum. Hon vägrade gå in i köket igen så länge den farliga hunden befann sig där.

En annan granne var hundrädd, alltså rädd för alla hundar oavsett ras och storlek. En dag fick han tillfälle att hälsa på Wilma. Han bad själv om att få göra det för han ville bli kvitt sin hundrädsla. Och sedan var hon hans ögonsten. Dessvärre var han ändå misstänksam mot andra hundraser, nej rottweiler skulle det vara! Det ordade han om vida omkring, det var då en hund som man kunde lita på det!

Så man får vara med om lite av varje som hundägare!

Kramiz! Yvonne