Jag skulle ha tagit kontakt med First Vet i första steget, bollat lite med dem och kollat om de eller ditt försäkringsbolag vet av någon onkolog. Alternativt googla och kolla om det finns något djursjukhus i närheten som har onkolog som du kan ringa och prata med, eventuellt boka in en tid för koll.

Hans tumör har växt nu ytterligare märkbart sen onsdags. Vi åker till Helsingborg med honom akut imorgon eftersom onkologerna inte var inne idag. Efter att berättat om att den växt så mycket på kort tid (från pingisboll till en tennisboll) så tyckte de att det var akut

#2: Ajdå 😥Hoppas det går bra.

Tråkigt att läsa 😢 hoppas det ordnar sig..

Jag kan pusta ut!!

Det kommer visserligen fortfarande behövas en operation under narkos men det är åtminstone ingen tumör och inte cancer!!

Hans spottkörtel har blivit inflammerad och en cysta bildats full med hans saliv, vilket förklarar varför den växt så otroligt mycket över bara en natt. De har dränerat det och det ligger en slang i huden (drän) så att allt var och bakterier ska få rinna ut ordentligt. Han går nu omkring med tratt och jag har aldrig sett honom så olycklig 😢

Vi gjorde datagramofi och när vi fått resultaten planeras det för operation för att ta bort spottkörteln, har de fått problem med den en gång är det nästan garanterat med återkommande inflammationer och besvär. Trots att det kommer vara jobbig med operation osv så är jag så himla glad att det inte var cancer eller något livsfarligt. Jag är så himla glad att vovve kan bli behandlad och ha många år kvar med värdig livskvalitet. Jag var så himla rädd att förlora honom

Skönt att det i alla fall inte var något väldigt farligt med vovve.🙂

Ja alltså jag har inte kunnat sova den senaste veckan, bara 2-4h per natt och gråter så mycket bara tanken på att se honom insjukna med något så hemskt som cancer. Jag är så lycklig att det inte är livshotande

Förstår dig. Kan inte ens föreställa mig hur det måste ha känts. De blir ju som riktiga familjemedlemmar, de här djuren.. Ta hand om er!🌸

Men vad skönt ändå att det inte var "värre" än så.

Ja verkligen! Det som gör lite ont i hjärtat just nu är att se honom så stressad av tratten som han måste ha på sig. Går in i saker och gråter. Lilla gubben. Jag längtar tills allt detta är över, på måndag så tror jag att de tar bort dränet.

Åh men lilla bebis och stackars dig! :( Vilken lättnad att det inte var något elakartat! Sålänge han är pigg, fräsch och glad så skulle jag inte vara så orolig för narkosen eller operationen heller, även om han är ledsen just nu. Det gör så ont i hjärtat när man inte kan göra något annat än att säga "Jag är ledsen, men det behöver vara såhär just nu".

Hoppas att operationen blir gjort snart och att allt går bra!

Verkligen 😢 Det gör det också väldigt svårt att vi talar olika språk och man inte kan förklara varför han måste gå omkring med tratt. Allt jag kan göra är att hjälpa honom navigera runt, lyfta tratten när han vill upp i soffan och ta av den på promenader.

Du anar inte hur glad jag blev när jag fick reda på att det "bara" var en inflammerad körtel. Hade förberett mig på det värsta. Den första veterinären sa, innan vi visste något, att en elakartad tumör som dyker upp på en sådan plats och i den storleken lär redan ha spritt sig om det är cancer det handlar om, så att ta bort den hade inte nödvändigtvis gjort någon skillnad i en cancer diagnos. Läste någonstans online att prognosen från och med man hittat en tumör av elakartad natur var 6 veckor. Min förra hund dog av cancer och det är riktigt hemskt hur snabbt det går och hur mycket de lider.

Cellgiftsbehandling verkar vara en behandling man kan ge men där vet jag inte hur humant det är heller, för den delen. Såvitt jag förstått det rätt så botar man inte cancern utan man förlänger bara livet, tror man får räkna med bara 12 månader. Jag läste att hundar svarar bra på cellgiftsbehandling och att många verkar må bättre av det än innan behandlingen, men min personliga erfarenhet av att varit anhörig till någon med cancer är att cellgifter får en att må fruktansvärt. Hundar kan ju inte berätta hur de mår, det gör det hela ännu svårare. När försäkringen inte täcker cellgiftsbehandling och det kostar ca 60 000kr (tror jag?) så kändes det dessutom som att det var väldigt mycket pengar från egen plånbok bara för ett sista år där man dessutom inte vet med hundra om man bara drar ut på lidandet. Jag hade verkligen tur att jag inte behövde ta det beslutet nu. Såklart kommer man behöva få ta det beslutet någon dag men jag tycker 7 år är för ungt för en annars så livsglad och frisk vovve att få lämna världen. Sedan gör det ju förstås fruktansvärt ont i hjärtat och hela själen att behöva säga hejdå, den smärtan orkar jag inte detta året

Tack för snälla ord och det känns skönt att höra att jag inte behöver oroa mig för narkosen 😊 Har fått höra det från veterinär och vänner också eftersom han är såpass pigg utan andra hälsobekymner (om man bortser från atopi men den påverkar inget tror jag)

#12 Ja fy. Cancern är en riktig ondska för både människor och djur. Jag tror att valet hade varit "enkelt" om jag fick en cancerdiagnos på en hund, men fy vilken orättvisa.

Hur går det för honom? Hur mår han? Har ni fått någon operationstid? Det kanske dröjer ett tag för såna prover.

Oj jag har glömt att svara här!

Han fick operationstid väldigt snabbt faktiskt. De dränerade cystan och ville inte att det skulle hinna läka ihop bara för att sedan behöva skära upp det igen. De tog bort spottkörteln och han fick ha tratt i 10 dagar. Det har nu läkt igen men han är fortfarande lite naken på det området, sedan operationen var han pigg och god aptit som labradorer brukar ha, så det har inte varit några svårigheter annat än att han hatade tratten

Vilket lycklig slut på historien! Heja Bismo och heja dig!

#15: Ja jag är så himla glad du anar inte, tack! 😀

Pälsen ska bara få växa tillbaka, han hälsar

Så skönt Flodbis!😄 Hälsa Bismo

Han hälsar tillbaka! 😀