Det är just det där att veta vad man får. Man träffar många blandraser nu, verkar ha blivit väldigt poppis. Ofta är de urcharmiga, både till utseendet och mentalt. Men det finns säkert motsatsen också och hur ska man veta? Inte för att man inte kan ha otur med en renrasig hund, men det är ivf större chans att det blir som man hoppas.

Alltså, jag gillar för det mesta blandisar och har absolut inget emot dem, men vet inte om jag skulle tordas skaffa en själv. Kanske om jag hade en connection. Typ grannens hund har tjuvparat sig och nu finns där urgulliga valpar…

Dom flesta av mina hundar har varit renrasiga. Jag växte upp i en kennel typ 😂
Min moster födde upp Shelties…min bästa kompis som barn var vår sheltie. Mina första 5 egna hundar var av renras..Man skulle ha renras helt enkelt-tyckte jag då..Så jag var bara inne på att ha renras..

Tills jag av en slump? eller pga ödet "hittade" våra omplacerings hundar som var blandras för ungefär 18 år sen..Då ändrade jag mig..Från att "det måste vara renras till att alla hundar är ju lika unika underbara individer"

Sen har jag också haft en Belgare som räknades som en renrasig Lakenois, helt enligt SKK, men hans pappa var en malle. Så inte riktigt en renras, även om SKK "anser" det.
Ja ok det "ska" vara samma ras, men det är INTE riktigt samma ras..
Åtm så är dom väldigt olika varandra på sättet..Som natt och dag ungefär.

Nu har jag ännu en Belgare och en byracka..Och jag kan inte säga att varken renras eller blandras är bättre än den andra.
Ingen har varit friskare eller sjukare än den andra.. Både renraserna och blandraserna som jag har haft har blivit gamla och levt länge som ex.

Det beror självklart på föräldrarna/generna hur en hund blir, speciellt fysiska saker som utseende, hälsa osv, men lika mycket beror på individen, uppfödaren, uppfostran, träning, relationen man har till hunden, osv om hunden blir bra eller dålig mentalt.

Så hemul om du törs skaffa en renras så törs du skaffa en blandras. 😂

Glömde.. Dom största fördelarna med att ha en renras tycker jag är att då kan man tävla i vilken hundsport man vill..och klättra.

Du kan ställa ut, tävla olika grenar i bruks, lydnad, agility osv, osv om du har renras..
och gå vidare till att tävla i större tävlingar..

Har man en blandis så får man tävla i vissa grenar, men ändå lite "på sidan om" på dom mindre tävlingarna, typ. Vad jag vet iaf. 🤔

Det enda som skiljer dem åt är uppfödarna och SKK. Blandraser går inte att kolla upp vad gäller hälsa och temperament bakåt. SKK-registrerade raser går att kolla upp till viss del men kan likaväl vara lika anonyma som köksavlade blandraser. SKK har monopol på det basala så vill man ha minsta lilla koll kan man inte riktigt vända sig någon annanstans.

För min del spelar det ingen roll om det är renras eller blandras, men monopolet styr om jag ska köpa valp eller omplacering. I dagsläget är jag inte imponerad öht av SKK eller uppfödarna (av de raser som passar min livsstil). Har ingen hund alls för tillfället, men började seriösa efterforskningar för hund nr 2 för ungefär 4 år sedan. Blir bara mer och mer less på hur mycket man fokuserar på utställning och utseendeideal. Hälsan blir bara sämre, uppfödarna vägrar uppdatera hur de föder upp hundar och SKK står med handen i fickan med ett dögammalt system som inte tar in alla hälsouppgifter. Att man föder upp hundar som faktiskt är olagliga att föda upp enligt svensk lag struntar man fullständigt i. Rasstandarden bestämmer punkt slut.

Det är tragiskt att man som valpspekulant är mer intresserad av genetik än uppfödaren.. Jag vägrar stötta något jag inte kan stå helt bakom. Det finns ett par raser jag är intresserad av och har spenderat hur mycket tid som helst att forska i enbart för att bli mött av en vägg av problem som ingen tar på allvar, eller att uppfödarna inte ens vet vad genetisk inavelsgrad är.. Av den minst sjuka rasen jag är intresserad av så verkar man liksom inte vilja gräva i inavelsfrågan, man pratar exempelvis om populationer från andra länder men man glömmer av att alla redan är släkt.

Finns ju självklart guldkorn i uppfödarkretsen med, men de är få och deras raser är inte vad jag söker alternativt bor de så långt bort att det blir flyg eller traumatiskt lång tågresa (traumatisk för mig haha, och jag har aldrig flugit heller..). Icke registrerade raser finns ju också, men de som finns i sverige är inte vad jag söker även om det finns uppfödare vars avelsarbete och kunskap är himla bra.

Har vuxit upp med både renras och blandras. Frågan för mig är snarare vilken uppfödare och/eller organisation vill man stötta? Vilken är minst sämst och vilka planer har man i sitt hundliv? Om man inte tar en privat omplacering då, som kanske oftast är blandras pga den oseriösa blandrasaveln som bara sprutar ut massa random hundar utan någon större eftertanke. Jag har haft två sådana och det blev bra hundar av dem ändå, med hälsa som man kan förvänta sig av de renrasiga varianterna 🫠

#2 Det är inte p.g.a. sjukdomsrisk jag är tveksam. Det är mer att jag kanske vill ha en hund av en viss typ, med vissa egenskaper. Med en blandis vet man ju inte. Det kan bli bättre än jag hoppats på, men det kan också bli nåt jag inte alls trivs med. Chansen är liksom större att det blir rätt med en renras. Går det snett, går det ändå snett inom ramarna. Det är nog ovanligt att en hund blir helt "rasotypisk".

Underligt nog minns jag bara en blanrashund jag känt som var både ful och fruktansvärt tråkig. Minns inte raserna, men den hade korta ben och kroppen var liksom för stor och bastant, särkilt huvudet. Den var mentalt totalt off hela tiden. Skittråkig. Ville inget, verkade aldrig glad eller uppspelt över nåt, gjorde aldrig bus, hälsade inte ens fast vi kände varann, den var liksom bara en ät- och bajsmaskin. Jag hade hund då och det var en tjej i grannskapet som hade tråkmonstret. Vi fick sällskap ibland på promenaderna. Min hund försökte hälsa och vara vänlig och dra med monstret om de var lösa, men monstret brydde sig inte om det heller. Verkade oinstresserad av allt.

Nu tror jag ju inte mentaliteten berodde på att den var blandis. Jag nämner det snarare för att det är den enda blandis jag träffat som jag fått ett totalt negativt intryck av. De flesta har tvärtom charmat mig, antingen de varit min typ av hund eller inte.

#5: Nej jag trodde du menade det mentala, att man ibland inte vet vad man får riktigt i en blandras.
Fast det beror ju på.
Skaffar man tex en gatukorsning som man inte ens vet säkert vad det är för raser i..Ja då kan man nog inte veta hur hunden blir.
Skaffar man däremot en blandras med tex Belgare/Schäfer eller Labbe/Golden. Alltså raser nära varandra sas..Så kan man i princip vara lika säker (eller lika osäker😅)på hur dom kommer att bli mentalt som en renras.
Man vet inte hur en renras blir heller..

Mina 2 första Belgare var så olika varandra mentalt så dom var som 2 olika raser..Fast dom var kusiner!?
Min 1a Belgare hade jag inga problem med alls. Han var glad, lugn, trygg och enkel. Gillade andra hundar o människor.
Min 2a Belgare var mycket vildare och mycket svårare speciellt som unghund. Han gillade inte andra människor o hundar förutom vår 1a Lakke som han såg upp till. Och tikar ibland haha.

Så man kan skaffa samma ras från samma linje och ändå inte veta riktigt vad man får.
Och man kan skaffa en blandras och få det man förväntar sig.

Jag är inget större fan av SKK men ser dem för det mesta som det bästa alternativet. SKK är långt ifrån någon garantistämpel men man har bättre möjligheter att kolla upp saker och ting.
Sånt som att tiken inte får för täta eller för många kullar har du ingen som helst chans att veta med en blandrasuppfödare (såvida du inte känner personen eller håller järnkoll på Blocket).
Kontroll av hälsan bakåt, att det är den ras/rasblandning som hunden säljs som och att den har fått åtminstone basala saker som avmaskning, grundvaccination och så vidare.

Det finns ju en del prestationsavlade jakthundsblandningar, kanske framför allt för vildsvin som säljs, men där kan du ofta ha koll via vänner och andra jägare. Det finns också fristående register för en del av jakthundsraserna där uppfödarna har tröttnat på SKKs fokusering på utställning.

Jag vill ha en hund med vissa egenskaper, därför blir det en renrasig. Det är förstås alltid lite av en chansning när man köper valp men vinstlotten ligger närmre till hands om jag köper en noga genomtänkt ras än en total mix på Blocket. 😉😃
Jag vill dessutom ha en uppfödare som är kunnig och engagerad. De är dessvärre ganska svåra att hitta även inom SKK men jag har haft tur med mina senaste hundar.❤

#4: Jag har hittat ett av dessa guldkorn. Beardisens uppfödare har stenkoll på inavelsgrad, genetik, sjukdomsbild etc.
Hon importerar både spermer och hundar från både USA och England, tror även hon har haft nån import från Polen eller om det var Tjeckien. På de hundar och spermer gör hon alltid en DNA profil för att vara säker på att det faktiskt är rensrasiga Beardisar.

Ska man hårddra det hela så är min Chevy Engelsk trots att han är född i Sverige 😉

Det finns en kennel till som, är ett av dessa guldkorn, hon finns i Jämtland, och även hon har stenkoll på avel och genetik. Hon har även importerat avelsdjuren som hon använder nu. Jag är jättesugen på en valp från en av hennes tikar som skall paras 2025, beroende på vilken hane hon använder på henne.

#8: Tyvärr är beardis ingenting för mig, jag söker vovve på max 15kg (hane) men gärna närmare 10kg så det är lätt att bära om det skulle hända nåt när man är till fjälls och lätt att ta med i kollektivtrafiken. Sedan vill jag ha en hund vars kropp är så funktionell som möjligt till exteriören (exempelvis inga tunga öron, inga korta ben, ingen kort nos, ingen extrem päls åt något håll) samt en päls som klarar våra väderlekar utan behov av klippning, trimmning eller kläder. Temperamentet ska ju matcha med min livsstil och de hundsporter jag tycker om.. finns inte så många raser att välja på då :p

Vilka raser har du kommit fram till? Mina krav är ganska lika men av lite annorlunds (men liknande) skäl.

#9: Vilka raser är du intresserad av ?

Vet faktiskt inte om jag vill berätta vilka raser jag kollat upp, varit väldigt intresserad av och följt noga (och därefter känt att näe.. vad ska man med renras till när det ser ut såhär..) Det är inte sällan det blir pajkastning, mobbing och utfrysning i hundvärlden som ni vet :p

Okey. Var bara nyfiken. Visste inte att du förkastat dem p.g.a. taskig avel. Och är fortfarande nyfiken, men överlever nog. 😉

Ja men visst blir man nyfiken! Jag är bara rädd att det skulle sabba mina chanser om jag någon gång skulle trilla över en duktig uppfödare av en ras som passar det jag söker, det har hänt förr att uppfödare varit knäpptysta på nätet för att resten av uppfödarkåren inte uppskattar att uppfödare x arbetar med sånt som faktiskt är viktigt kontra typ utställning. Finns ju även de som varit/är mycket aktiva på nätet och då istället faktiskt fått/har hela rasklubben efter sig. Sånt slipper man helst :p