Det där låter inte roligt för någon av er.
Eftersom att hunden varit rädd och osäker från början handlar det troligtvis om att det sitter i hundens gener och den kommer behöva hjälp och stöttning hela livet (alltså inget som kan tränas bort.)
Klart hunden känner av dina negativa känslor och besvikelsen över honom. Känns ju inte riktigt rätt att ha kvar hunden om du vill satsa på hundsport och va ute och tävla. Kanske du kan finna ett kravlöst lugnt hem på landet åt honom? Och din nästa hund kolla upp från början att föräldradjuren är mentalt stabila.
Har du kontaktat uppfödaren förresten? Man blir ju nyfiken på hur eventuella kullsyskon är i sättet och hur dom funkar i vardagen.
Din uppfödare kanske kan hjälpa till med omplacering.

#1: Jag har anmält ditt inlägg, för så där skriver man bara inte på iFokus. Här skall alla kunna skriva av sig och be om råd.
Du har inte minsta aning om hur hunden är, har ingen aning om hundens bakgrund, eventuella störningar, upplevelser etc.
Det ankommer inte på dig att bedöma och döma TS, du är en av dem som gör så att medlemmar lämnar iFokus, och inte är du till någon hjälp eller tröst.
Du borde skämmas och genast ta bort ditt inlägg. Jag kommer att skriva till sajtvärden också.

Till TS; bry dig inte om #1, detta vettlösa och respektlösa inlägg. Hoppas du kan få riktiga svar som kan hjälpa dig.

#3: trådskrivaren hotar ju bokstavligen med att avliva djuret för deras egna brister. Jag ställde efter att jag sagt som det är, ett antal frågor om just bakgrunden mm

Vet du hur syskonen är?

#4: det handlar om HUR du utryckte dig. Du går till personangrepp, vilket inte är ok. Låt bli att nämna människors psykiska diagnoser så blir det bättre.

#7: Det finns faktiskt djur som är födda med genetiska fel. När det gäller raser är det vi människor som står för urvalet och det kan gå snett. Tycker du inte att man skall avliva hundar som angriper djur och människor heller? Det kan bero både på människors avel och handhavande.
Och hur som helst uttrycker man sig inte på det sättet. Du har ingen rätt att döma och fördöma andra när du inte har alla fakta. Har aldrig sett något så grovt på iFokus.

#2 Det är just det med omplacering hur ska han kunna byta hem när han inte litar på någon?
Som jag skrev i inlägget så får han panik bara någon annan tar eller håller i kopplet. Han skriker och försöker fly tills han kommer in helt i sin panik då slår han är alla sinnen. Känner inte ens igen mig eller sin hundkompis längre.

Jag har kontakt med uppfödaren till och från men denne skyller allt på mig.
Trots att den har en valp kvar som är exakt likadan men den är bara "blyg" enligt uppfödaren.

Vet också ett kullsyskon som är osäker/rädd men inte lika illa.

#4 Du får gärna ställa frågorna igen. Missade ditt svar innan det togs bort.

#5 Uppfödaren har en valp kvar som är likadan men ursäktar sig bara att den är blyg. Den skäller också på människor/hundar men vågar minsann nästan gå fram och hälsa.

Ett annat syskon är också rädd/osäker men inte lika illa.

#7 Det är ju därför jag skriver här för att få hjälp!?

Avlivning är ju sista utvägen men som omplacering är jag nästan 100% säker på att han slutar som diverse gatuhundar. På rymmen och inte kan fångas in igen då han är för skygg.
Om ett nytt hem ens klarar av att få honom med sig.

Min hundtränare går bet men denne är heller inte utbildad hundpsykolog.

Jag försöker greppa halmstrån men du måste förstå att våra vardag är långt ifrån en dans på rosor. Det gäller oss alla människor som hundar.

#13: Har du möjlighet att kontakta en utbildad hundpsykolog med inriktning på den här typen av problematik (eller åtminstone erfarenhet av det) och låta denna träffa din hund för att se vad en utbildad, erfaren person säger? När en hund är så extrem som din så är det verkligen det enda råd jag känner är lämpligt.

Med tanke på vad du vet om hundens syskon känns det som om något gått riktigt snett. Är det uppfödaren som gjort mixen själv? Hur pass seriös är den? Jag har inte förr sett just den korsningen, har du kollat uppfödaren med Svenska Kennelklubben? Kan du få kontakt med ägare till syskonen? Hur gammal var valpen när du tog den?

#15: En korsning mellan Pudel och retriever blir en så kallad "doodle," en av dessa ökända designerraser. Vilken typ av "doodle" beror på retrieverns ras, men oftast "labradoodle" (labrador och pudel-korsning) eller "goldendoodle" (golden retriever och pudelkorsning). Ingen av dessa är erkända raser inom SKK eller något officiellt rasförbund vad jag känner till, utan det är blandraser som tas fram med argumentet att dom är "mer allergivänliga."

Vilket jag inte har sett några belägg för att det stämmer och eftersom att det endast är okontrollerad och oseriös avel som förekommer så är slutresultatet ofta hundar med fruktansvärd mentalitet och en monsterpäls som är en mardröm att sköta och ta hand om.

Det är inte en bra idé att korsa två så extremt olika pälstyper där den ena fäller och har underull och den andra inte har det. Jag är inte kunnig nog om alla detaljer kring pälsarna till varför det blir så illa, så jag kan inte uttala mig mer om det än så. Jag har bara hört folk som arbetar inom hund och hundvård prata om hur illa deras pälsar är och att så många "doodles" behöver rakas ner till nästan huden regelbundet för att deras pälsar blir ohanterliga och hoptovade oavsett hur mycket ägaren borstar, badar och sköter den.

Men ja, eftersom att det är blandraser och aveln är fullständigt okontrollerad och uppfödarna av dessa blandraser inte har riktlinjer annat än Pudel plus retriever eller står till svars för någon så kan precis vilken typ av mentalitet som helst avlas på. Sen så står inte heller seriösa uppfödare av retrievers och pudlar i kö för att låna ut sitt bästa avelsmaterial till blandrasavel heller, så det blir lite "man tager vad man haver" när det kommer till aveln där.

Efter allt jag sett och hört om "doodles" så skulle jag inte ta i en sån blandning med tång ens en gång. Absolut inte stötta aveln och aldrig vilja ha en sån hund själv.

Alla doodles jag har träffat har varit supertrevliga och haft fin päls. Har inte hört nåt dåligt heller. Undrar om det är mycket ryktesspridning eller om jag helt enkelt träffat bara undantag från regeln?

Kan bara beklaga din situation, TS. Du har det överjävligt helt enkelt och valpstackarn också. Känns som uppfödaren inte är helt pålitlig, det är väl det minsta man kan säga. Nåt verkar ju knas med kullen och hon/han borde verkligen ta ansvar i en sån här situation. Usch.

Har ingen erfarenhet, men tycker rådet om hundpsykolog låter klokt. Då får du ivf en professionell bedömning och får veta om det är nån idé att jobba vidare. Rekommenderar psykologen avlivning tycker jag inte du ska ha dåligt samvete om du väljer den vägen. Inte ett lätt steg, men varken valpen eller du mår bra och det är inte rimligt att nån av er ska ha det så här i 10+ år.

#17: Jag har tyvärr aldrig träffat en trevlig, problemfri "doodle." Alla jag har stött på har haft någon form av större problematik, antingen med mentaliteten eller pälsen eller både och. Med mentaliteten så menar jag inte små saker, utan extrem stress, fruktansvärd separationsångest och i ett fall aggression mot människor. Så jag har motsatta erfarenheten som du har. 😅

Det pratas väldigt sällan om dessa dåliga "doodles" och det mesta man hittar online beskriver dessa blandraser som fantastiska, underbara hundar. Vilket dom flesta hundar är om aveln görs korrekt, vilket det tyvärr ofta inte görs när det kommer till blandraser. Speciellt inom designerraser där man kan tjäna enorma summor pengar och få status i hundvärlden.

Bara det faktum att "skaparen" av den här typen av designerras ångrar sig bittert säger en hel del.

https://www.abc.net.au/news/science/2019-09-23/labradoodle-guide-dogs-designer-regret/10717186?utm_campaign=abc_news_web&utm_content=link&utm_medium=content_shared&utm_source=abc_news_web

https://www.abc.net.au/listen/programs/sum-of-all-parts/designing-the-labradoodle/10726844

Den sista länken leder till intervju med skaparen av "labradoodles" och hur processen gick till, vilket i mitt tycke är otroligt intressant och jag rekommenderar att lyssna på det. Skaparen berättar bland annat om hur någon hörde av sig till honom och stolt berättade hur dom avlat fram världens första "roodle." Pudel och rottweiler-korsning…

Blandrasen och trenden att korsa pudlar gick samma väg som extremt populära hundraser genom åren, till exempel den långhåriga collien efter Lassie. Oansvarig, okontrollerad massavel för att "alla" ville ha en och som i slutändan resulterade i hundar som kan bli absolut hur som helst mentalt och hälsomässigt.

#18: Tack för dina bra förklaringar och länk. Jag visste vaden labradoodle var, men visste inte att man även avlade på golden retriever. Jag trodde självklart att labradoodle var en godkänd ras.
Det låter ju helt klart som hunden har stora grundläggande problem genom felaktig och TS har tyvärr gjort ett felaktigt val av ras.
Vet inte hur påläst du var TS, hundarna är ju jättesöta och det låter som om det skulle kunna bli ett bra resultat, men verkar vara en katastrof.
Ingen skugga över dig, det låter som om du verkligen kämpat.
Låt en hundpsykolog testa hunden, det kan vara ett bra underlag för att kräva att få häva köpet.
Upprepar även det jag skrev tidigare att försöka få kontakt med kullsyskonens ägare och om de har samma problem kan ni agera i grupp.

#9: Det är inte okej att uttrycka sig som du har gjort ,genomgående, i tråden. Skärper du inte till dig, så får du skrivförbud.

#21: Du är otrevlig och "utåtagerande". Det är inte okej

#21: Du kan inte döma en person som du gör när du varken träffat personen eller hunden. Det kan faktiskt gå snett vid avel och speciellt om den är så okontrollerad som beskrivits ovan.
Kan du svara på min fråga om man inte heller skall avliva hundar som angripit och ibland t.o.m. dödat andra såväl djur som människor.

"Doodle-avel" är sällan seriös. Den handlar främst om pengar. Jag tvivlar på att föräldradjuren är mentaltestade eller hälsotestade.

Du kan mycket väl har fått ett måndagsexemplar. Det finns ingen anledning att vara besviken på hunden. Hunden är den den är, det är inte dens fel. Kanske kan dess problem hanteras bättre av någon annan, men tyvärr är det så att de personer som är duktiga på "problemhundar" sällan är särskilt intresserade av att fylla sitt hem med dem.

Ta hjälp av en duktig hundtränare, gärna etolog och det är alltid värt att få veterinären kollad av en veterinär för att utesluta smärta.

Nu har jag rensat upp i tråden och vidtagit andra åtgärder.

Var snälla att håll en god ton i fortsättningen.

Jag köpte en hund för några år sedan som skulle bli min nya tävlingshund inom Bruks. Hade sökt och letat länge tills jag hittade rätt kombination, var överlycklig över denna valp.
Valpen kom hem och den var som alla valpar, skitjobbig. Men med tiden kunde hunden börja hugga, och nu menar jag fulla hårda bett vid saker som triggade hunden utan att släppa. Konstant stressad och av stressen rev den min hem. Jag övervägde då att omplacera hunden för den passade inte mitt liv men kanske hos någon i hus ute på landet tänkte jag som pysslade med någon hundsport eller så skulle valet bli avlivning.
Ska väl lägga till att jag själv har lång erfarenhet av problembeteenden och tagit emot hundar med beteende problem, så jag hade lagt ned mycket tid på träning för att ändra förutsättningarna.
Runt ett halvår blev hunden blockhalt, tappade bakdelen och skrek. Gjorde utredning och hunden var helt missbildad i rygg och höfter och hade redan pålagringar. Valet var enkelt och hunden fick somna in 9 månader gammal.
Det jag vill säga med mitt inlägg är att du känner din hund bäst, absolut kan man ge hunden en andra chans hos någon annan, anlita tränare/psykolog om man själv vill ge det en chans till men jag anser det är inte heller fel att överväga avlivning om man tror det är det snällaste för hunden. En hund som inte mår bra psykisk så ung är inte en frisk hund och den mår konstant dåligt, en död hund lider inte.