Vilken ras vs inte?
Om ni ska vara realistiska: vilken hundras passar dig och ditt liv/livsstil just nu bäst?
Är det den rasen du har nu eller skulle du gjort ett helt annat val om du köpte ny hund idag?
Och i motsatt håll, vilken ras skulle verkligen inte funka i ert liv just nu? Är det en ras du skulle vilja ha senare i livet eller är det nån ras du verkligen aldrig ser som funka i ditt liv?
Motivera gärna varför.
- Redigerat 2024-05-04 14:16 av Zadeira
Jag har ju ingen hund just nu men om jag utgår från den jag förhoppningsvis snart har så är rasen vald både med hjärtat och hjärnan. Det blir med största sannolikhet en cairnterrier, jag sneglade rätt rejält åt (jakt)labbe igen men i min nuvarande situation är en cairn smidigare helt enkelt.
Jag vet inte om och när jag får köra bil igen och då underlättar det betydligt att ha uppfödaren och diverse aktiviteter på nära håll (vilket jag har med cairn). Ska jag ha labbe vill jag verkligen träna aktivt och förmodligen även ställa upp på prov och då måste jag kunna ta mig till olika ställen själv.
Dessutom är det mycket enklare att ta med en liten terrier i någon annans bil än en stor, hårig labrador. 😄
Om jag blir dålig och behöver hjälp "ute bland människor" så är det också enklare med en liten glad skit som skuttar runt än en stor glad skit som näst intill välter folk.
Jag har ett litet öga på spaniel också, jag har inte så bra koll där men känner rätt mycket spanielfolk så jag tänker mig en bättre begagnad jaktspaniel som av någon anledning inte funkar till jakt. Annars anser jag att jaktvarianterna skall få vara just det - men även de jaktligt mindre bra individerna behöver ju fina hem. 😀
"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com
#0: Just nu så har vi en äldre Malle och en blandras (Lacke/schäfer-collie)
Inget jag ångrar alls att vi skaffade..
Men skulle jag skaffa hund idag så skulle jag inte ha valt en Malle…
Hur mycket jag än älskar Malle så skulle en ung Malle vara alldeles FÖR mycket för mig just nu. Dom är väldigt speciella och kräver en HEL del..
Om jag jämför med våra andra hundar vi har haft..Lakke (ja samma ras, men ändå så olika) ,Schäfer, Picard, Beardis, Sheltie, Collie, och sist men inte minst blandras..Så har Mallen varit galnast av dom alla tillsammans..🙄😄
Fast det finns både för och nackdelar faktiskt med en "galen" hund, haha.
Den ras jag VILL ha mest egentligen är ju Lakke..Det kommer nog alltid vara min favoritras, men även om dom inte är lika "galna" som Mallen så kräver dom en hel del, speciellt som unghundar..Och även om jag skulle kunna skaffa en Lakke så tycker jag inte det vore så snällt mot hunden, just nu…pga hälsoskäl.
Förhoppningsvis så kommer jag bli frisk/må bättre och då skulle jag nog skaffa en till Lakke eller kanske en ny Beardis..
Men skulle jag skaffa en hund idag, så skulle jag nog skaffa en ras som inte krävde så mycket..Ngr jag tänkt på som inte alls varit min "typ" av hund tidigare..
Är bla StorPudel eller någon typ av Terrier… Ja helt skillda raser mot det jag är van vid, men varför inte en terrier..Tex Yorkshiterrier, Cairnterrier eller Airdaleterrier. 🤔 Jag gillar hundraser med mycket personlighet..
The more i get to know people.
The more I love my Dog
"Mark Twain"
- Redigerat 2024-05-04 17:56 av Heddiz
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering
Har just nu både Chihuahua och Bearded Collie.
Jag skaffade min första, egna, Chi för 2 år sedan, hade då haft beardis sedan början på -90 talet.
Just vid det tillfället mådde jag fruktansvärt dåligt psykiskt och jag var gravt överviktig. Klarade inte av beardisen i det läget. Och jag kunde inte tänka mig ett liv utan hund.Så Chihuhahua kändes som en perfekt hund då.
Fick ta bort min sista beardis 18 juli i fjol, och då sa jag att jag inte skulleha någon mer beardis.
Men eftersom tiden gick så upptäckte jag att jag saknade beardisen något fruktansvärt så jag började kika lite smått.
Jag vill gärna ställa, men jag vägrar en ren utställningsbeardis, utan jag vill ha en hund jag kan jobba med.
Plötsligt händer det. Hittade en uppfödare som hade en valpkull på 3 veckor, med bra utställningsmetiter OCH godkänt BPH med skott, på BÅDA föräldradjuren samt mor och farföräldrar. Godkänt viltspår och vallanlagstest på båda föräldrarna.
Så nu har jag även en beardiskille på 9 veckor. 😁
Nelly är min tredje rottweiler. Hade det varit omöjligt att få tag i en rottweiler, så hade jag försökt hitta en uppfödare med en lämplig schäfer.
Det var min önskeras när jag skulle ha min första, men min veterinär. som kände mig väl avrådde mig eftersom risken att få en vek hund var stor. Schäfrarna nuförtiden var inte som när jag var barn och ung. Så han rådde mig att välja en rottweiler i stället.
Värd på Pyssel och medarbetare på Pärlpyssel.
Mina figurer: http://parlkonst.se/
Emo, ägare till Emos Shop sen 1973
Mina två hundar jag har nu passar mig perfekt (de är nakna små blandisar, en Chihuahua/Chinese Crested Dog/Schipperke och en Chihuahua/Chinese Crested Dog).
Hundras som inte skulle passa mig, vad som helst med mycket jakt i sig. Det skulle bli rejält jobbigt med alla mina djur. Förutom hundarna så har jag även frigående kaniner, papegojor och diverse akvarie-/terrariedjur (brukar vanligtvis även ha råttor, möss m.m. men har inte det just nu).
Rent realistiskt så passar hund inte in i mitt liv alls just nu, dels på grund av både ekonomiska anledningar men främst att jag just nu har extrema fysiska begränsningar som gör att jag bara kan ge en hund minimalt med fysisk aktivitet. Så skulle jag ha hund nu (tex om nån betalade men behövde långtidspassning) skulle det få vara nån gammal liten av sällskapsras som inte heller kan gå mer än runt lvarteter ett par gånger om dagen. Men i framtiden är ju drömmen att vara frisk nog för en Cocker Spaniel, det är det målket jag jobbar mot.
Jag skulle generellt inte vilja ha vall eller bruksraser pga att jag inte känner att jag kan erbjuda dem tillräckligt, men om jag måste välja en specifik ras jag verkligen inte kan tänka mig så måste det bli Fransk Bulldog. Har erfarenhet av en mängd olika raser ur alla kategorier som hundrastare/hundvakt/dagmatte, men den enda hunden jag faktiskt aldrig fått något grepp om alls var Fransk Bulldog. Vet inte om det var individen det var fel på men han var ett riktigt monster på alla tänkbara sätt och än idag när jag träffar honom är det som att han totalt byter personlighet med mig. Så troligtvis är det kemin som inte stämmer, man kan ju faktiskt inte funka med alla! Däremot har det ju avskräckt mig eftersom att även om jag tidigare haft problemhundar och svåra raser ändå lyckats knäcka nån nöt med dem, men med honom är det totalt stopp i kommunikationen.