Saknad
Snart en vecka sen Hugos hjärta slutade slå.
Var idag hos mormor och hälsade på och jag fick panik attack då Hugo normalt ligger där i sin bädd. Fy vad tufft det var att behöva vara där och inte få se Hugo.
Kommer det någonsin kännas lättare?😢
En tröst är att han somnade in i mormors famn.
En stor ångest är att jag inte träffade honom förra fredagen när han var dålig men jag ville minnas han som när han mådde bra så jag klarade de inte. Viktigaste var att mormor ( hans människa Och största trygghet ) senaste åren var där.
Hans doft är fortfarande kvar på halsbandet och hans päls är så mjuk 😰
Gud vad jag saknar dig! Jag hoppas du mår bra däruppe!16 fina år på jorden
![[Tismon]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vila i frid ❤️ han levde ett långt liv. Beklagar sorgen, det gör verkligen ont 😕
Beklagar :(
Beklagar sorgen. Det gör verkligen ont när djuren lämnar oss.
Kan inte lova att smärtan och sorgen försvinner helt, men den kommer ,mildras och du kommer sitta kvar med de goda minnena ni har genom ett långt liv.
- Redigerat 2022-04-02 14:35 av Draken
Jag beklagar vverkligen <3
Sorg och smärta är en så individuell upplevelse. Jag bryter fortfarande ihop över min första tiks bortgång minst en gång i veckan, och det gör så fruktansvärt ont.
Generellt med sorg upplever jag att det blir aldrig lättare, men man lär sig att inte tänka på det hela tiden.
Och det viktigaste, sorgen är vår att bära, men de känner ingen smärta eller ångest längre. Ett värdigt slut är det sista och viktigaste beslutet man tar som djurägare. Men det gör så fruktansvärt ont, det kommer man inte ifrån.
Priset gör att älska säger en dek och det ligger något i.
Men minns att han inte lider, utan nog springer runt frisk och ung igen.
Bloody but unbowed I stand tall at the oar And I'll climb their scaffold once they bring me back to shore I'm master of my fate, I am captain of my soul And I'll ride this boat, all the way, to hell
Att han valde somna själv i mormors famn som var hans människa gör de enklare men jag har SÅ dåligt samvete jag inte träffade honom förra fredagen när mormor ringde och sa att hon funderar på att kanske boka tid för avlivning.
Just där och då vågade jag inte se han så dålig. Hoppas han inte är sviken
#5: ibland klarar man det inte.
Jag skulle avliva min själsfrände. De gav honom en lugnande spruta så att han sov och överdosade honom sedan på narkos (tror jag det var?)
Jag var där när de gav honom sprutan. Men klarade inte vara där när hans liv slocknade. Jag klarade bara inte det.
Det är normalt att känna som du känner men du ska veta att det är ok att behöva ta avstånd när man känner att man inte klarar av det. Han hade ju trots allt "sin människa".
Jag åt nästan inte på ett år för jag var så förstörd, det gör så förbaskat ont i hjärtat. Ta hand om dig 🌺
- Redigerat 2022-04-02 18:32 av [Tismon]
Beklagar är inte ett tillräckligt starkt ord ❤️
Jag vet hur det känns det kan vara jätte jobbigt att förlora ett djur
Sist jag förlorade min förra hamster åt jag a knappt nåt för att jag var ledsen
Men man får tänka att han hadde e det bra och levde ett långt hund liv och sen får man tänka på allt Bra som ni hadde tillsammans
En till grej som kan hjälpa är att prata ut om allt man tänker om saken eller skriva det funkar för vissa.
💔
Stolt ägare till tre La permer
Starta ny diskussion