#0
Hej!

Jobbig situation du hamnat i.

Som hundägare har man strikt hundägaransvar dvs. om deras hund orsakar någonting som t.ex. en bilolycka så är det deras ansvar. Gissningsvis skulle detta gälla även om du kör på hunden. Man ska ju som ägare ha koll på sin hund, så det är ju inte ditt fel att hunden springer framför bilen.

Det kan bli riktigt dyrt att låta hunden springa fritt sådär, om någon ex. får skador på sin bil, skadar sig osv. så är det nämligen med stor sannolikhet hundägarens ansvar.

Som ett exempel så var det en hundägare för ett antal år sedan som fick betala stora skadestånd, när hunden skällt på en häst (hunden var på tomten tror jag) som då råkade trampa ner i ett dike och göra sig illa och blev avlivad (har jag för mig). Alltså ett skall vid fel tillfälle, kan kosta hundratusentals kronor om man har otur; så att vara så oansvarig som din granne är att be om problem.

Om hunden skulle skada en annan hund, så är det även deras ansvar att betala veterinärkostnader osv.

Förutom allt detta, så får man ju inte låta hundar springa hur som helst i skog och mark heller.

/Chinesecrestedlover

Jag hade kontaktat länsstyrelsen i det läget. En hund får inte springa runt fritt utan uppsyn. Här riskerar hunden att bli överkörd så grannsämjan är mindre viktig.

Om dom inte orkar ha hundarna underuppsyn måste dom avgränsa trädgård så hundarna inte springer efter andra till grannar och inte är på vägen.

För jäkligt att grannen inte lyssnar när ni pratar med den, för det sätter er i denna tråkiga sits. Men någon måste hjälpa hunden. Förhoppningsvis räcker en tillsägelse från en myndighet.

Bilar är inte heller enda faran. Inte andra djur heller. Min foderhund när hon var ung och bodde hos sin ägare lekte i snön och råkade göra sig riktigt illa på en vass pinne som inte syntes. Det blev ilfart till veterinären med ett riktigt ordentligt sår som fick sys. Hade ägaren inte varit där hade hunden ju kunnat förblött eller något annat otäckt. Finns massor med saker som hunden kan råka göra sig illa på och om det inte finns någon i närheten som upptäcker det kan det sluta med att hunden förlorar livet på det viset. Så verkar verkligen oansvarigt av ägaren att inte ha någon som helst uppsyn…

nej exakt, ville väl mest få det bekräftat av andra…det är ju så svårt när man bor som vi gör. Jobbigast är att hen tjatar på mig om att jag borde/måste gå, skickar div länkar om hundkurser, ändå är det hen som går kurser men min hund som med hästlängder är mer och bättre uppfostrad trots att min hund är nästan två månader yngre. En helt annan och lugnare ras iofs men min hund springer åt andra hållet (alltså upp på trappan och vill in) om det kommer någon på vägen utanför.
Gillar grannen mycket, men upplever att hen tycker lite att hen har bott här hela sitt liv och har veto lite…

Grannsämja eller ej, när man bor på landet i ett hus man tänkt bo kvar i tills man dör mer eller mindre så ÄR grannsämjan viktig, barnen går i samma klass och vägen är ju enskild varav hen faktiskt äger mer än halva, vi ha servitut på en del av vägen och vid bråk kan det faktiskt sluta så illa att vi inte får använda delar av vägen (känner till ett fall i en närliggande by där en husägare fick anlägga ny väg genom en annan del av skogen för en extremt stor summa pengar) så ja.. grannsämjan är viktig också- inte för jag tror att hen skulle gå så långt men det är svår balansgång det där.

Bra dock att veta vad lagen faktiskt säger, så kan man lägga fram det lite snyggt.

#4: Lagen är på din sida i detta fallet, så det kan du absolut ta upp. Du kan ju uttrycka det på ett sätt där det låter som om du mest är orolig för att de ska tvingas lägga ut tiotusentals kronor om något skulle hända. Ifall det kan hjälpa att hålla grannsämjan liksom, så det inte blir anklagande.

#0: Det är ägarens ansvar att håla koll på hunden. Men problemet är, tyvärr, att om du kör på hunden för att ägaren struntar i var den befinner sig, så är det ändå du som får skulden.

Jag säger som Nina. Ring Länsstyrrelsen. Det skulle jag ha gjort

#4: även om det är viktigt med sämja är jag en person som inte kan vara vän med personer som inte tar sitt ansvar som djurägare. Jag hade försökt förklara diskret. Sedan tydligt och om personen fortfarande skiter I att ta ansvaret hade jag sagt att det är hennes ansvar och att hon får se till att ta det så andra slipper!

Efter det hade jag anmält. Skulle personen Sedan vara så ful qtt den började käfta om väg, när barn är inblandade hade jag varit tacksam över att slippa ha den människan i livet, trots att det orsakar en jobbig tid först.

Djursyn, ägaransvar och vuxet agerande vid osämja är några av de saker jag värderar högst hos människor runt mig. Att blunda för att slippa jobbig situation skulle aldrig gå.

Du är inte jag och har andra värderingar så klart. Men faktum är att hunden kan fara illa.
Skriv ut lagarna kring hur en hund ska skötas var hon ser att det inte är tillåtet att låta en hund springa hur den vill utan uppsyn. Säg att du vill hjälpa henne eftersom hon hjälper med tips om kurser och sånt.

Förklara att du inte kan slappna av när risken med bilen finns. Att det inte spelar bågen roll om hon inte bryr sig för du skulle inte klara av att ha kört på en hund. Du vill inte riskera att det händer och sen må dåligt alltid.

#7: Jag håller med dig i mycket, men som någon som kommer ifrån och bor i en liten stad där snacket verkligen går och man verkligen får känslan "alla känner alla, på någon nivå", så blir det ibland lite knivigare. Inte för att man ska acceptera att folk gör hur som helst, men för att ibland kan konsekvenserna göra livet helt förjäkligt för en själv, ens familj, ens vänner, ens djur, om just den där sämjan förstörs.

Min far bor ute på landet på en liten gård, där jag var som barn/ung tonåring, och där var det 100% alla känner alla. Alla vet allas business. Alla vet exakt vad som gäller och inte. Och nåde den som försökte rubba på den "harmoni" de hade. Min far ackorderade ut en del av sin mark till ett äldre par med hästar. Det gick åt helsike pga en del händelser och sen blev det ett jäääkla liv. Lagen var ju på hans sida: det var hans mark, han bestämmer själv vem som får bruka den. Men snacket som gick i byn… det skadade en hel del av den lilla cirkel av vänner han hade och delade upp byn ett bra tag i olika "läger". Låter absurt säkert, men det blev liksom nästan som ett litet mini "krig" där i byn. Barn som helt plötsligt fick höra "du får absolut inte leka med x eller y längre, hör du det!" och liknande. Som liten (jag var kanske runt 8 då) blev jag galet förvirrad och ledsen. Och samma med de andra barnen.

Så jag kan förstå om man vill undvika det så långt man kan.

Men sen finns det ju såklart situationer där man ska sätta ner foten också, oavsett. Bara ger ett perspektiv från ett gammalt "bybarn". 😂

#8: jag har aldrig bott i liten by, så jag vet så klart inte om jag känt annorlunda då.

Är ju helt sjukt att sånt händer på riktigt!

#9 Här i byn (mindre samhälle? Vet inte vart gränsen för by går) fick den lokala ICA-handlaren tillslut sälja butiken pga en konflikt med en annan i byn. Det var när jag var väldigt liten så jag vet inte några detaljer, men det ska tydligen ha börjat med något löjligt där ingen hade fel utan båda bara vägrade ge sig. Men tillräckligt många i byn drogs med och slutade handla i butiken att den inte kunde gå runt. Folk åkte alltså hellre några mil till närmsta stad hellre än att handla i byns enda matbutik fullt medvetna om vad det skulle leda till för ägaren och hans familj. När butiken fick ny ägare så började folk handla där igen. För man ville ju egentligen ha kvar sin lokala butik.
Jag vet även om ett antal fall där personer eller familjer blivit utfrystna på olika sätt. Beroende på hur man bor kan det verkligen påverka ens liv, allt från att man "bara" ignoreras till att alla aktivt motverkar ens liv i byn. Och känslan att att "alla vet allt" är speciell. Bygemenskapen kan förstås även vara otroligt positiv och generös, men om man aldrig bott i ett mindre samhälle är det nog svårt att riktigt sätta sig in i hur det är. På samma sätt som att jag trodde att jag visste hur det skulle vara att bo i en större stad tills jag faktiskt flyttade.

Så jag förstår också varför TS inte vill skapa osämja så långt det är möjligt. Sen kan det förstås vara oundvikligt och gällande vissa grejer kan man inte bara ge upp, såklart.

#0 Jag har inga tips utöver det som skrivits i tråden, men jag håller verkligen tummarna att det löser sig! Jag förstår verkligen inte hur någon vågar låta sin hund springa runt fritt på det sättet :/

#9: Jag håller med om att det är helt galet. Ena grannarna till min far hade sin gård precis mot landsvägen. Inte vältrafikerad, men tillräckligt. De hade ändå fyra utekatter i rad som ALLA blev påkörda. Men de skaffade fler ändå. Åt andra riktningen fanns ingenting på mil och det var värsta ödelandet (ja förutom andra gårdar och sånt då). Och jag förstår att de behövde katter mot t:ex möss och annat. Men det kändes ju ändå helt knasigt. Men ingen sa något, för ingen ville förstöra just grannsämjan. Folk tänkte, men om just det sa ingen något. Det var inte fören jag var mycket mycket äldre som jag förstod hur galet det var. Som barn var det ju för mig "hur det var i byn på landet". Jag visste ju inte bättre. NU i dagens läge och med min ålder hade jag sagt något. Om att de kanske måste tänka om kring hur de ska bli av med möss eller råttor och dylikt.

Men vill också även understryka att katterna blev påkörda med år emellan sig, så det var inte som att det hände varje vecka eller något. Vill inte måla ut dem som värre än det var.

#10: helt vansinnigt att vuxna människor kan mobba någon på det grova viset. Blir helt upprörd och hade velat vara på plats och säga både det ena och det andra om deras nivå . Sedan kontaktat den andra butiken och sagt att invånarna i den byn alla kan vara smittade av en resistent köttätande bakterie, och jag av välvilja tyckte qtt en matbutik borde få skydda sin butik och kunder.

Kanske inte lika kul med bojkott när alternativet stängt plötsligt.

#11 ja detta vansinne med utekatter. Jag kan inte förstå hur det än idag är lagligt att släppa ut katter vid trafik. Man utsätter medvetet sitt djur för dödsrisk varje gång det går ut. Och enligt lagen ska vi se till qtt dom inte utsätts för lidande.

Hade en kompis vars katt blev påkörd. Nästa katt släppte dom ut trots detta. Tog 3 månader så hände det.igen. men nog fan släpptes 3e katten ut. Då sade jag hur jäkla oansvarigt och sjukt det var och sa upp kontakten. Jag kan inte förstå hur ett djur kan betyda så lite för en att man vet att det kommer dö inom kort, på ett hemskt sätt och låta det ske och bara skaffa en ny. När jag ifrågasatte varför katterna inte fick vara inne och leva länge så fick jag veta att katter måste få leva i sin naturliga miljö för qtt vara lyckliga. En jatt som är lycklig en kort tid har haft det bättre än en instängd som levt länge.
Jag frågade om hon hade någon ny ras. För vägar och trafik var ju inte naturlig miljö för vanliga katter. Fick inget svar.

Själv vet jag att en innekatt som får sina behov tillfredsställda och är trygg i sin miljö och lever länge är lyckligt lottad. En utekatt som lever ett kort liv ochbdör hemskt hade garanterat valt inne om den hade fått välja.

Med tiden blev även andra grannar irriterade, den granne som hunden uppenbart smet upp till sade ifrån och de har nu stängslat in gården. Posten och hemtjänst är inte glada (det går en väg rätt igenom deras går och vägen är förvisso privat men de har alltid använt sig av den vägen när de ska vidare på sina rundor här i skogen- nu får de köra runt.

TRotS DET , så såg vi när vi var ute med vår voffa att grannen var uppe hos denna gård och hämtade hem hunden Men det har helt klart minskat riskerna att köra på hund

#13: så bra :)