Det är omöjligt att säga, för det beror på om tiken och hanen är släkt med varandra. Två hundar med hög inavelsgrad kan tillsammans få avkommor med 0 %, om de inte har några gemensamma förfädrar. På samma sätt, om du har en kull med 0 % inavelsgrad och sedan parar två syskon kommer inavelsgraden bli 25 %.

Vad ska man då göra för att få 100%? Para förälder och barn i flera led?

Om det finns fler än jag som vill nörda ner sig i hur man räknar ut inavelsgrad så hittade jag två länkar som jag tycker förklarar bra:

Helene Wrede - Beräkning av inavelsgrad

SKK - Beräkna inavel för hand

#3: Hur mycket skulle du säga är max % vid inavel?

#4: SKK skriver:
Ett riktmärke är att aldrig para hundar som är närmare släkt än motsvarande kusiner. En sådan parning ger en inavelsgrad hos avkomman på 6,25 procent. Detta ska ses som en övre gräns och är inte en önskvärd procentsats. Om majoriteten av parningar ligger på denna nivå kommer inavelsökningen i rasen som helhet att bli för hög. Parning mellan förälder och avkomma samt mellan helsyskon är aldrig försvarbart och dessutom ett brott mot SKKs grundregler.
https://www.skk.se/sv/uppfodning/avel-och-uppfodning/genetik-och-avel/inavel/

Apropå inavel så gjordes en studie 2016 där de kolla inavelsgranden hos flertalet hundraser (både genom att räkna på stamtavla och genom DNA analys).
Någon som gjort en sammanfattning av det här (på engelska):
https://www.instituteofcaninebiology.org/blog/inbreeding-of-purebred-dogs-determined-from-dna
De har även jämfört hundar mot hästar https://www.instituteofcaninebiology.org/blog/comparing-inbreeding-of-dogs-and-horses
Vilket visar på stor skillnad av inavelsgrad! Tror hästraserna klarat sig så bra från inavel då många ras register inte har varit så extremt slutna genom åren utan många har haft öppet för andra raser att korsa in vid behov (även om flertalet numera är slutna för inblandning finns det fortfarande raser som tillåts korsas med varandra tex Nordsvensk häst och Dölehäst).

#2 Gissar på att man behöver para syskon med varandra i flera led eller tex mor/son far/dotter i ett antal led så borde man komma upp i närmare 100% iaf (om inte helt i 100%). Borde ju gå att räkna ut hur många led som krävs (för den som har matte hjärnan på).

Viktigt att komma ihåg när man tittar på inavelsgrad är att inom SKK räknas den på fem generationer. När jag pluggade genetik fick vi göra en övning där vi räknade dels på fem generationer och dels på tio (minns jag det som) - och gör man det kan det som ser ut att vara okej kombinationer innebära motsvarande syskonparning i inavelsgrad.

#6: Beklämmande men viktig läsning! Precis det här är också en stor del av problemet, när den generella inavelsgraden är så hög inom en ras blir SKKs eller andra former av beräkningar från stamtavlan alldeles för låga. Man måste komma ihåg att många raser har dels haft kraftiga flaskhalsar, dels en generell hög "linjeavel" för att få hundar som ser ut/beter sig likadant.

Man skulle definitivt titta mer på hästsportvärlden, där man i högre grad avlar för funktion och det i flera stamböcker är okej att korsa in andra raser/blandraser.

#5: Det vore trevligt om SKK gjorde mer än "rekommenderade" att inavelsgraden skall hållas under 6,25%. Som det är nu så släpper de igenom kullar på över 20% utan anmärkning, "det går ju inte mot reglerna". Inte konstigt att folk tappar tilltron till SKK när det gäller sund hundavel.

Olika arter är olika känsliga för inavel och har även utsatts för det i olika grad.
Ett tag körde man ganska hård linje- och inavel inom många hundraser, något som ger konsekvenser idag. Dessvärre lever en del uppfödare kvar i gamla tankesätt vilket är helt förkastligt. Att "man gjorde så förr" är ju ingen garanti för att det var bra!
En stor skillnad är att förr hade man ett annorlunda synsätt. Det gjordes testparningar för att "se vad som fanns i linjerna", då kunde man ta de djur ur avel som nedärvde sjukdomar. Man plockade helt enkelt bort de individer som inte blev bra i kullarna. Föddes det missbildade valpar så avlivades de.
Det är inte etiskt försvarbart idag, vi har dessutom en helt annan kunskap om avel och hur viktigt det är med genetisk bredd.

#8: Vissa kattraser har relativt öppna stamböcker också, åtminstone att det är ok att para mellan lång- och korthår.

Vad gäller hästar så tror jag helt klart att prestationsaveln haft god inverkan på aveln. Lite fascinerande att den förmodligen "renaste" hästrasen idag är islandshästen - som också är både sund och långlivad.
(Fullblodsraser mfl ska ju också vara "rena" men är det knappast i praktiken, däremot så är islandsfödda hästar renrasiga sedan nästan 1000 år tillbaks. Rätt imponerande faktiskt och säger förmodligen en hel del om de hästar man utgick från och även hur det naturliga urvalet spelat in.
Bara att hoppas att rasen fortsätter att förvaltas på ett bra sätt!)

#3, #6

Tack, Ska försöka läsa. Märkligt system det verkar vara.

#5: Okej. tack!

En Schäfers sneda rygg t.ex, kan det bero på sönderavel och inavel?

#12: Schäferns rygg beror på tolkning av rasstandard och utseendeavel. Bruksschäfer ser helt annorlunda ut än utställningsdito.

Problem i raser som rygg hos schäfer, missbildning i svalg hos mops mm beror alltid på att man avlat för utseende och gått för långt. Så sönderavlade.

Men schäfer finns det bra exemplar av. Mopsar är väldigt få utan missbildningar.