Jag har sett det så mycket jag haft tid och möjlighet. Det är så mkt som berört mig, jag är en såndär som har lätt till tårar och har nog snyftat till varenda avsnitt. Det jag kommer på först just nu är en katt som någon hade bundit fast med en elkabel runt halsen, i ett träd mitt ute i skogen.. Lämnad för att dö å de hemskaste sätt :( Sånna saker är verkligen skönt att se när de finner djuren i tid och kan hjälpa.

Har inte sett det alls, men någon annan kanske har

Usch, jag skulle titta om jag kunde. Men jag börjar bara grina.. =P

Eftersom jag berörs väldigt illa, så tittar aldrig på program som visar djur som har utsatts för vanvård/djurplågeri.

av de avsnitt jag sett har nog katten med elkabeln och kattungarna som lämnats i lådan för att skjutas berört mig mest….

Programmet har gjorts på initiativ av Djurskyddet Sverige i upplysande syfte. Detta då Sverige mer och mer börjar likna katt- och hundhållningen i medelhavsländerna. Ni som varit där har säkert sett alla hemlösa katter och hundar. Själv kunde jag dessvärre inte sätta på mig skygglapparna utan valde att se världen precis så som den var.

Förr förfasade sig svenskarna över hur det gick till i dessa länder, idag har svenskarna tagit efter.

Både katthemmen och hundstallet lever enbart på bidrag och ideellt arbete. Att adoptera en katt eller hund därifrån är en god gärning, då man erbjuder en hemlös katt/hund ett tryggt eget hem.

Hänvisar också till hemsidan www.hittehund.nu

Jag trodde att "hundmänniskor" iintresserade sig för hur det gick för de 100 svårt vanvårdade yorkshireterrierna som omhändertogs av hundstallet. Personalen på hundstallet gjorde ett fantastiskt jobb, och så snart papperen från länsstyrelsen var klara började dom adoptera ut hundar och valpar.

Programmet har till största delen handlat om att påvisa hur stort behovet av både ideellt engagemang och ekonomiskt bidrag är.

Så om man vill vara med och hjälpa kan man alltid skänka en slant till t ex hundstallet (om man vill att pengarna skall gå till hundhjälp). Gå in på hemsidan så hittar ni postgironumret!  

Arbetar själv ideellt i samarbete med ett katthem. Men då det är fullt i alla jourhem liksom på katthemmet har många hamnat här. Tyvärr finns väldigt många kvar därute i kylan, inte bara här utan i hela Sverige. De kattungar/katter jag jobbar med lever i kolonier och är skygga. Tar dem med fällor. Jag bidrar också ekonomiskt genom att se till att samtliga som åker vidare härifrån är avmaskade, grundvaccinerade och (gäller vuxna) kastrerade och id-märkta. 

Jag lever efter mottot: Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

Klart man intresserar sig! De visade ju t.ex. den här säsongen hur det gått för yorkarna från förra gången. Jag tycker programmet är kanon! Sen att vissa inte vill se tycker jag är helt upp till dem, så länge man är medveten om vad som pågår. Men att vissa vet precis vad som händer men inte vill se t.ex. bilder på vanvårdade djur kan man väl inte klandra dem för.

Jag fick en riktig känslostöt när jag såg programmet sist. Jag bara grinade. Det handlade om den gamla hittekatten Doc. Marten. Han var så sliten men o-så vacker! jag kände att jag verkligen velat ha honom som min katt. Våra personligheter liksom klickade genom tv-rutan på något konstigt sätt… Men han var sjuk och hade långt gången diabetes så de var tvugna att ta bort honom. Gud så ledsen jag var. Han var underbar!

#6 Det är inte för att jag inte bryr mig som jag inte tittar på detta program, utan för att jag mår så pass dåligt av att se sånt där. Jag har varit i Thailand och såg dagligen hundar och katter som inte hade det bra (folk som slog sina hundar, sprejade rosa färg på huvudet på dom m.m. En hund blev påkörd och skadade sig och ingen ens rörde en min åt det, hunden linkade därifrån på tre ben.) och jag mådde jättedåligt över det och kunde knappt sova på nätterna. Jag kommer troligen aldrig mer att åka till Thailand på grund av det. Därför väljer jag att aldrig se på sådana program.

Om jag hade haft pengar till det så hade jag absolut bidragit till t.ex. hundstallet.

Jag gråter själv också när jag ser programmet. Och jag gråter när jag ser verkligheten utanför mitt eget hus! Att kunna gråta betyder att man har känslor - och det är ju för väl. 

Vi tog själva hand om en katt som blivit utslängd mitt i vintern då hussen skulle in på äldreboende. Kattkraken hade bara en liten svansbit kvar efter en olycka och var enligt hemtjänstpersonalen säkert 20 år. Han kunde inte hålla urinen och hade diarré på grund av mycket mask. När jag tog in honom hade han isklumpar där bak och avskavd päls under magen. Han hade inte fått vara inne på grund av att han inte kunde hålla urinen. Han fick sitta i en balja med varmt vatten varje dag så att man kunde skölja bort de starka urinresterna som frätte på magen. Sedan ett skydd av Idominsalva som lindring. Vi åkte till djursjukhus och det visade sig att han dessutom led av svår diabetes. Blåsan gjorde vi ultraljud av och det fanns inga fel där. Nerverna som styrde impulserna till blåsan hade skadats då svansen gått av för långt in mot kroppen.

Katten var underbart tillgiven och kärleksfull, så det kändes som ett spjut genom hjärtat att behöva vara med vid den avlivningen. Min man var den starkaste då och stod kvar och smekte honom tills han somnat in. Jag ville inte att han skulle se mig gråta det sista han såg i livet.

Med åren har vi fått följa många till sista vilan, och jag vänjer mig aldrig. Det är alltid lika svårt.

#8 Det låter som om du är en väldigt varmhjärtad människa och det skall du ha en stor eloge för. Vi har fått tårar för att kunna gråta.

Kram/Yvonne

#9 Vet att det förekommer oerhört grymt djurplågeri i Asien. Någon skickade en filmsnutt till mig där man skulle se på hur en karl tog en hund i svansen och slog den blodig mot gatan. Där stängde också jag av. Meningen var att man skulle skriva på en protestlista, och det gjorde jag. Jag klarar inte av att semestra i länder där man ser sådant. Har varit på Kreta och i Bulgarien och det räcker. Man känner sig så maktlös. Visserligen såg jag ingen misshandel där, men hemlösa hundar och katter.

Men det finns eldsjälar som åker från Sverige och samlar in både hundar och katter i sådana länder också. Dom är guld värda, för inte många orkar. 

Är det någon som känner till någon organisation som jobbar för dessa utsatta djur utomlands? Skall läsa mer på sidan www.chanshund.com men det kanske finns fler organisationer som jag inte känner till.

Kram/Yvonne

Hitta hem är bra, eftersom även om det är fruktansvärda historier ibland så ser man även när djuren får det bra tillsist. Även om det är vissa som måste avlivas så får de iaf en sista stund i livet när någon bryr sig om dem och ett värdigt slut. Så jag tittar även fast jag grinar :) Men klipp och bilder där djur misshandlas och dödas kan jag inte heller titta på, jag mår illa bara jag läser om det.

Jag såg alla program av hitta hem. Var jag inte hemma så spelade jag in dom. Det var mycket som berörde mig. Allt faktist. Att djuren kan fara så illa här i Sverige. Att man inte har mer koll på sina grannar tex. Som inte märker att det finns massor av djur i en lägenhet/villa osv.

Men jag tyckte det var för kort programmet och med paus mitt i så var det ju mest bara 15 min som dom visade hur djur har det och hur dom hjälper djuren. Efter pausen så var det också resumé om vad som hänt i programmet. Lite för mycket av det kan man tycka. Bättre att hinna visa mer djur som behöver/behövde hem. Det är vad jag tycker. :)

Hoppas det kommer nya program i vår igen. Vet någon om det gör det?

Jag har för sökt att följa det=) Jag tycker att man ska vara rädd om det djuret man har och ta ansvar för det!!=/