#0: Beklagar sorgen! 🥀

För mig är det ett måste att få sörja för att komma över sorgen. För varje dag som går så kommer sorgen att bli lite, lite, lite lättare och man tänker oftare tillbaka på alla de härliga minnena istället för den nattsvarta saknaden.
En del tycker det hjälper att få prata eller skriva om sin bortgångne vän. Andra (jag bla) använder sorgen som bränsle för att göra något kreativt av den; skriva berättelser, poesi, musik, måla osv.

#0: Beklagar.

Jag var tvungen att låta min hund somna in den 21 januari i år och det är fortfarande rätt rått, men det har blivit lite lättare. Jag saknar henne enormt och vissa dagar kommer gråten. Kommer över det gör jag nog kanske aldrig, men sorgen dövas med tiden och det blir lättare att vara utan sin kära hund.

Jag har aktivt tänkt på glada minnen och fina stunder när det känts tungt. Jag har också pratat om henne och låtit mig sakna henne och gråta när det varit allt för tungt att bära det ensam.
I en sorgestund ramade jag in ett foto av henne och ett tassavtryck och den ska stå vid hennes urna den dag jag orkar ha den framme.

Låt det ta tid. Tillåt dig att känna. Det kommer bli lättare med tiden.

Beklagar sorgen. Vår älskade Vic fick somna in för snart ett år sen 2020 03 30 och jag gråter fortfarande när jag tänker på honom. Det gör ont men gråt och låt tiden ha sin gång.

Vilken fin vän, ledsen för din skull. 💛
Jag har också erfarenheter av detta. Minns att jag sörjde och grät nog dagligen under en längre tid, efter att en hund oväntat gått bort (lymfkörtelcancer). Sen kom det en dag då jag rent psykiskt bara inte orkade sörja mera, jag klarade inte av att sitta hemma och vara ledsen. Efter den dagen hade jag som mål att varje dag bege mig bort hemifrån en stund.
I nuläget kan jag minnas hunden med glädje. Vill dock inte tänka tillbaka på den sista tiden, då han höll på bli dålig, då kan jag bli ledsen.
Sorg ska ha sin tid och det är normalt att känna saknad och mörker då något älskat tagits ifrån en. Tillåt dig att "må skit" så länge som du behöver, det kommer en bättre dag längre fram.

Beklagar💔
Jag tog det väldigt hårt när min första hund dog, han dog hastigt, blev påkörd av en bil. Jag varken duschade eller borstade tänderna på nån vecka, jag bara grät och ville dö.. jag trodde aldrig jag skulle orka leva utan honom.
Saknaden är så extrem för en som älskar sina djur. Men det kommer lätta.. låt de ta sin tid, gråt ut!
Jag skrev väldigt mycket, skrev ner alla mina tankar det tyckte jag hjälpte.. vi har en gästsäng som han brukade sova i, han tyckte inte om att sova hos oss det blev för varmt så han gick alltid in dit och la sig. Det tog mig tre år innan jag orkade bädda om den.
Med tiden kommer det kännas bättre, även om det inte känns så just nu.
Minnena är nu varma med honom minns alla lyckliga stunder vi fick och jag är så glad att vi fick den tiden tillsammans även fast jag hoppades på mer tid.

#0 Den går inte över men den blir lättare att bära.

Det är ju en familjemedlem som lämnar. Så det kan ta väldigt lång tid.

Beklagar sorgen :(

Tack för alla fina svar, det värmer att läsa ♥️ Jag har läst och tar till mig av det ni skriver

Hej! Jag är ledsen för din hund, det är en obeskrivlig sorg som några kanske har svårt att förstå när det handlar om djur.
En hund är en del av ens liv och en älskad familjemedlem Jag fick avliva min 13.5 åriga hund för sex veckor sedan och i början var sorgen är så stor så hjärtat höll på att brista. Utöver brottades jag med tankar om jag tog rätt beslut att han ska somna in, om det kanske fanns mer som jag borde ha gjort, något som jag borde uppmärksammat osv. Värst var att komma hem från jobbet och att han inte väntade på mig, hans tassar hans doft. Allt i huset påminde om honom.
Jag gråter fortfarande men tycker att det känns lite bättre nu. Jag satte upp ett foto och tände ljus för att vända mig någonstans när jag ville gråta. Jag skrev ett ”brev” till min hund om vad han har betytt för mig
Jag vände mig till olika forum, lyssnade på hund-poddar eller youtube video som handlade om sorgen att förlora sin hund. Jag lyssnade på olika tips som gavs. Ett som jag tog till mig är att kremera och ha urnan hemma, och det gjorde jag. Jag beställde en vacker urna, Det vände för mig när vi hämtade hans aska för en vecka sedan. Det kändes som om han kom hem igen.
Man säger att vi är hundens hela liv och att hunden är bara en del av vårt liv.. men en viktig del och det gör ont när de inte finns nära oss mer

#9: tack för ditt svar! Beklagar sorgen över din vovve, förstår ju precis hur du känner. Mycket av det du skriver stämmer in på mina känslor också. Det gör väldigt ont när de inte finns vid ens sida längre. Är ju drygt tre veckor sen Ozzy lämnade oss och jag börjar fortfarande gråta när jag tänker på honom. Värst när man kommer hem och ingen vovve möter mig i dörren. Förlåt att det tog ett tag för mig att svara.

Det är drygt ett år sen vår älskade Vic fick somna in efter en kort tids sjukdom.Jag gråter förtfarade och han fattas oss så oerhört mycket.

Min första tik fick somna in för typ fem och ett halvt år sedan, och det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på henne. Smärtan man känner är fortfarande lika jävla stark, men den kommer inte fullt så ofta som den gjorde i början. Idag kan jag tänka på henne ibland utan att börja gråta, men nog kommer det många gånger över mig och blir svårhanterligt.
Så i mitt fall har smärtan inte blivit ett dugg mer ohanterlig och djup, men den kommer inte fullt så ofta.