Ska du inte ställa ut hunden utan det viktigaste är att få en god kamrat att göra mycket roligt med, behöver du inte bekymra dig så mycket om pälsvård. Du klipper som du vill ha det. Du kan väl hantera en sax. Krångligare är det inte. Jag har haft en Pudel.

#1: Tack för svar. Nej jag är inte utställningsintresserad. Bara vanlig sax alltså? tog för givet att man åtminstone behövde någon typ av pälstrimmer? vad hade du för storlek på din Pudel?

Hon var en mellanpudel. När jag skaffade en stor rasren hund blev det en rottweiler och nu har jag min tredje rottweiler. (efter pudeln hade jag två blandrashundar). Jag har dammsugare, så det är inga problem med hundhår. (jag skämtar).

Vi hade Labrador men skaffa mellanpudel som andra hund (då mina föräldrar börjar bli äldre och kände att en stor hund igen skulle bli för jobbigt även om, speciellt pappa, var sugen på labbe igen).

Är jag som sköter klippningen (då jag har vana från tidigare hundar plus att jag haft angorakaniner i många år som kräver klippning) men är helt självlärd. Har en trimmer med lite olika skär beroende på vilken del som ska klippas.

Rakar nosen och hygien kanske varannan vart tredje vecka (använder skär 10 så blir inte utställningskort på nosen) lite beroende på hur jag känner och när jag är hos mina föräldrar (där pudeln och alla klipp saker bor). Beror ju lite på hur fluffig man vill ha nosen också, jag är lite anti fluffig nos (för det fastnar mat och grejer i pälsen när det blir längre) men mamma gillar när den blir fluffigare. Nu har jag klippt rätt ofta mycket också för att hon ska vänja sig (är snart 1,5 år).

Kroppen klipper jag ner ganska ordentligt (skär som lämnar typ 3mm) så att vi inte behöver klippa så ofta. När det är dags att klippa är lite beroende på hur pälsen känns, när den börjar tova sig och bli jobbig att sköta (då både mamma och pappa är rätt dåliga på att kamma och borsta och hunden inte är så förtjust i det blir det väl lite oftare än om man skött pälsen mer ordentligt mellan gångerna). Nu blir det kanske lite oftare än vad det förhoppningsvis blir sen för att hon byter päls för tillfället.

Något jag är glad för är att vi skaffa trimbord! Har klippt tidigare hundar på golvet och i knät och det funkar men är så mycket bekvämare att kunna ha dem stående på en bekväm arbetshöjd (superbekvämt att klippa klor också).

Bad är det mamma som sköter och hon gör det när hon tycker pälsen börjar kännas skitig. Blivit kanske en gång i månaden på ett ungefär hittills.

Eftersom vi inte sparar för lång päls (mer än en lite längre toss på huvudet och pyttelite längre på svansen) har vi ingen special fön eller liknande.

Man kan ju gå klippkurs om man vill (kanske är extra bra om man känner sig lite osäker). Är som sagt själv självlärd men då på äldre hundar som redan var vana att bli klippta (förutom vår labbe då men hon var äldre när vi börja raka henne under somrarna och hade inga problem att ligga still då) och innan dess med angorakaniner (dem främst med sax men några gick att klippa med maskin också).

#4: okej, så man får räkna med lite trim runt nosen + bad någon gång i månaden?

hur tycker du skillnaden är mellan raserna, du som haft båda?

Du är välkommen in på Pudel.ifokus, där hittar du många trådar som kan vara intressanta. Jag själv är inte i skick att besvara något utförligare än så, har sorg efter både hund och släkting som gått bort med bara några dagars mellanrum. Bra rasval, måste jag ändå säga 👍

#5: Om du vill ha kort på nosen kan det krävas lite tim, men bryr du dig inte att det blir fluffigt så kan man ju vänta längre.

Nu var väl våran labbe inte speciellt rastypisk (mer som en katt än en hund och hatade att apportera och var väldigt kinkig med var och när hon bada).

Vet inte om det är stor skillnad heller mellan storpudel och mellanpudel men de mest påtagliga är att labben var lite mer som en bulldozer medan pudeln är som en ballerina.

Båda individerna har dock lite dåligt fokus och tröttnar lätt vid träning (tikar båda två, vet inte om det har med saken att göra eller om det bara är individuellt helt enkelt). Pudeln har väl lite lättare för skall än labben men annars känns båda som att de gärna kan hänga med på saker och långa turer men kan även softa.

Jag har själv bara en dvärgpudelvalp på 15 veckor, men tänkte ändå att jag kan skriva lite av hur jag har märkt att han är till skillnad från tidigare hundar.

Jag börjar med de positiva sidorna, vilka speciellt är att han älskar allt och alla (såklart en nackdel då man försöker träna koppelgående, men inte rädd för någon). Han är också väldigt modig till skillnad från tidigare valpar jag har skött om/sett bekanta ha - kan vara skeptisk eller rädd första gången då vi t.ex. gick ner till stan, men efteråt gick det lätt. Lättlärd, på både gott och ont, och älskar att vara nära.

Nackdelar. Våra två största problem (bortsett från typiska valpproblem) är hantering och ensamhetsträning. Detta är såklart beroende från individ till individ, men han är klart den mest sällskapssjuka individen jag har träffat -> ensamhetsträning går trögt… Har fått några framsteg med hantering men tassarna är fortfarande något han tycker är väldigt obehagligt då man rör, och trimningen går endast då man är två och tar pauser, belönar massor och håller "fast" samtidigt som man matar med godis. Jag hoppas och tror dessa problem kommer lösa sig om man är ihärdig, men har läst om många pudlar (detta dock främst de mindre storlekarna) som har problem med att vara ensamma.

De storpudlar jag har träffat skulle jag generellt säga är lugnare än de mindre storlekarna, men här finns såklart undantag. :)

#8: Haha, så olika det kan vara! Våran är mer försiktig och inte så förtjust i främlingar och andra hundar men hantering och ensamhetsträning funkar riktigt bra (mer än att hon inte gillar att bli borstad).

Verkligen individer!

Dock varit mer träning (och även pågående) med ensamheten för pudeln än vad vi hade för labben men hon var så självständig så hon sket fullständigt i om vi var borta (så länge vi var hemma till matdags).

#8 #9 : Ensamhetsträning är något som jag kommer fokusera mycket på på nästkommande hund då jag gjorde tabben att inte göra det på min nuvarande hund och han har jättesvårt för att vara själv… och andra sidan så klarar han av alla möjliga miljöer eftersom han alltid fått följa med överallt… finns för och nackdelar med det mesta.

Charlie, min nuvarande hund, är en riktig fegis och är rädd för mycket här i världen… inte så illa att det är problematiskt i vardagen men han är långt ifrån modig. Katter är farliga, skäggiga gubbar är opålitliga och höjder ska vi inte tala om. ;)

Kan tänka mig att hanteringsträning är särskilt viktig för en ras som ändå kräver en del pälsvård.

#10: Är väl lite en fördel med päls ras att det blir lite tvingat att göra hanterträning så man får det lite "på köpet".

Har upplevt det lite med mina kaniner. Alla mina angorakaniner har varit relativt lätthanterliga i de flesta situationer eftersom jag varit tvungen att träna dem till det (eftersom de måste klippas minst vart tredje månad, min nuvarande klipper jag betydligt oftare då han börjat få problem med huden när pälsen blir för lång) medan mina bekantas kaniner som är normalpälsade inte är lika lätta alla gånger då de inte har haft behovet på samma vis.

#0: Mina storpudlar vill gärna jobba varje vecka. Helst på för middagen och slappa på eftermiddagen eller tvärt om. De är med i stallet hela dagarna och hjälper till med att bära hö påsar, väldigt effektift. De är väldigt trevliga att ha och göra med. Jag badar de varannan vecka om de behövs men då vi är mycket i stallet och i skogen kan de bli rätt smutsiga. Jag klipper mina hos uppfödaren vilket är väldigt smidigt. Har ingen speciell Pudel klippning utan bara tunnat ut så de ej ska bli så tjockt.