Jag har haft cocker-daghund under ett par års tid (dock inte nu pga pandemin). Om jag ska välja egen ras i framtiden blir det med största sannolikhet en cocker. Jag tycker om allsidigheten, för allsidighet det är nog det bästa ordet jag har för rasen.

Den klarar av lediga dagar, men är gärna med på allt man vill göra. Tyr sig till en men är inte för "på". Upplever att "min" hund var väldigt bra på det där med "på och av-knappen", sov han så sov han och om vi tränade så gjorde han det (tills dofterna omkring blev för lockande). Hade fint hundspråk (fast det beror ju mycket på socialisering och hur man tränar med andra hundar som valp) och funkade med andra hundar, människor och djur.

"Min" hund har en snart två-årig människobror och det var inte fören den lilla människan började dra honom i svansen som han började tröttna på den lilla så han har funkat fint som familjehund. Okända barn har han aldrig varit intresserad av, snarare lite reserverad mot. Hälsar man på honom går svansen som en motor, sen är han antingen ens bästa vän eller helt ointressant.

Utställningscockern har vad jag vet inte så mycket jakt i sig, jag upplevde det aldrig, även om jag bara hade honom lös ett fåtal gånger under träningstillfällen i naturen.

Överlag upplever jag cockern (vi har två till i området) som lite flamsig och tramsig, så om man vill ha en renodlad hund med fokus 100% ska man nog tänka till. Det är mycket som verkar distrahera en cocker, men mest är det för att den är glad och positiv, och som jag upplever inte vill missa saker som kan vara roliga omkring. Tror inte den funkar som ren brukshund helt, den är lite för "omrking sig" upplever jag det som men jag har å andra sidan aldrig tränat någon bruksgren (eller annat för den delen).

En sak att tänka på med cockern är pälsvården. Kräver vad jag anser som mycket pälsvård. Daghunden var nerrakad för det mesta, men det förstör den naturliga pälsen så det bör man vara medveten om.

Känns som jag kan prata på i evigheter om min daghund. Man är ju lite "partisk" om man säger så. Men överlag upplever jag som sagt de cockers jag träffat som trevliga och allsidiga, roliga och lättsamma hundar.

Vill du satsa på bruks, välj en hund som är av brukshundras istället.

Ja de kan vara rätt envisa, på min är det väl mest i vardagssituationer om jag t.ex. ber honom sluta stå med framtassarna på bordet när han tigger och han prompt måste prova en gång till eller att han kan tjura lite om han inte får gå fram och nosa på fläcken han ville. I träningen har han rätt mycket wtp, även om han kan vara lite lättdistraherad i vissa situationer så där är han inte speciellt envis och "hård". Men absolut, de är hårdare än man tror.

Jag tränar lite bruks med min cocker från utställningslinjer och det funkar jättebra. Men de flesta raser går ju träna brukset med för skojs skull. Vill du satsa på bruks håller jag med kommentaren ovan att skaffa en brukshund alt. annan arbetande ras (men andra arbetande raser är ju ofta inriktade på ex. jakt och där bör ju det behovet tillgodoses också). Är det show-eller jaktlinjer du är intresserad av?

Tydliga regler, så är cockern minst lika kul som den är söt. Att den kanske behöver en extra påminnels ibland (särskilt när människomat är involvrat för min hund) är sånt man lär sig och tränar dagligen.

Jag är dessutom övertygad om att cockern VET att den är så satans söt, så ibland låtsas den vara lite "korkad" och hoppas komma undan med småsakr.