Kollat på dansk-svensk gårdshund?

Och om ni kan kompromissa med pälsen, schapendoes? De är ju långhåriga men fäller inte och pälsen är lättskött.

#0 Hej!

Om du vill att ditt barn ska kunna gå ut med hunden så skulle jag rekommendera en liten hund. Jag har sett alldeles för många barn med hundar de uppenbarligen inte har någon chans att kunna hålla fast. Även en liten hund kan dra ganska rejält om den vill…och det kan räcka för ett barn.

För mig som alltid haft små hundar (största vägde ca 5,5-5,6 kg) så är barn med hund ärligt talat ett orosmoment. Jag går omvägar för att slippa möta den typen av hundförare. Jag har nu två små hundar på 2 och 4 kg (nakna dessutom så ingen skyddande päls).

Detta för att jag inte har någon jättelust att behöva (vilket jag tvingats göra) hålla undan mina två små samtidigt som jag behöver hålla undan en okänd hund (eller i värsta fall flera okända hundar); för att förhindra att mina små kommer till skada. Förra hunden var dessutom extremt osäker = okända hundar som plötsligt trängde sig på var väldigt jobbigt för honom (även om de inte hade för avsikt att skada honom).

Nu är det dock inte bara barn som inte har koll (eller inte kan hålla sina hundar) men risken ökar med yngre hundförare. Dock beror det ju även på hur ditt barn är tillsammans med hundar, men eftersom du skriver att ni inte har så stor erfarenhet av hund så skulle jag rekommendera er att titta på en mindre hund (som sagt).

När jag var barn så gick jag ofta ut med andras hundar (hade ingen själv) och i tonåren praktiserade jag vid flera tillfällen på hunddagis. Jag var dock något av ett undantag (känns det som) i och med att jag hade kontroll över hunden i fråga (även om den var lite större och därmed hade förmågan att dra och var starkare än mig).

Jag är liten och kort (153 cm), men har ändå kunnat hålla i hundar som är rejält stora och starka (typ. mastiffer, rottweilers osv.)…men så har jag ju också dragits omkull och släpats vid ett tillfälle i tonåren också (och det gällde två hundar i storlek med spaniel/retriver…så inga jättehundar…men de drog till i en grusbacke).

Många barn/ungdomar skulle inte orka hålla emot eller släpper/tappar hunden då den drar till. Detta kan då lätt leda till att andra hundar eller människor (eller den hunden som barnet är ute med) skadas.

Min pappa (som har svårt med balans osv.) var ute med min förra hund vid ett tillfälle och mötte ett barn/en ungdom med en stor hund (rottweiler). Hunden slet sig eftersom barnet inte hade en chans att hålla emot och sprang tvärs över vägen; mot pappa och min lilla nakenhund (han på 5,5-5,6 kg). Pappa tvingades då slå till en okänd hund på nosen för att den skulle komma av sig och inte attackera min lilla hund. Det gick bra (för pappa och min hund) den gången, men kunde gått illa.

Man bör även ha i åtanke att man som hundägare är ansvarig för allt som hunden gör och att man därmed behöver stå för eventuella skador och kostnader som uppkommer (som t.ex. veterinärkostnader för en annan hund än sin egna, om ens hund skulle skada en annan osv.). Detta gäller ju naturligtvis även om ditt barn är den som är ute med hunden.

Tänk även på att det kan ta tid för hunden att lära sig vara hemma ensam och att man inte får lämna en valp under fyra månader ensam alls (förutom typ. hämta posten i brevlådan). Alla mina hundar har haft olika tid de behövt för att känna sig ok med att lämnas. Har man otur så kan man få bakslag och få börja från början igen. Genom att man tar det lugnt och försiktigt och i små, små steg så ökar chansen för att det ska gå bra och man slipper backa i träningen.

Förutom detta så se till att ni har ett alternativ om det skulle vara så att er hund aldrig klarar att vara ensam. Det går oftast bra att lämna en hund några timmar då den har tränats till det, men det finns vissa hundar som aldrig känner sig bekväma med att lämnas ensamma (och som lider av separationsångest). Vilket man ju då bör ha en plan B för.

Vill ni ha en hund som är lättmotiverad för att träna med, så bör ni välja bort terriers och den typen av hundar. Den typen av hundar (och ex. vinthundar, urhundar osv.) är mer envisa, egna och vill träna på sina villkor och man kan behöva tänka lite "utanför boxen" för att hitta bra motiverande belöningar osv. Något som jag personligen älskar…men som verkligen inte är för alla. Skaffar man en sådan hund, men inte är förtjust i att få "kämpa lite" för att få hunden att göra som man tänkt sig; så misstänker jag att man kan bli besviken och missnöjd med hundägandet.

Försök tänk bort utseendet på hunden (i alla fall till en början) och försök istället formulera en mer ingående lista på era önskemål och vad ni kan erbjuda en hund för liv. Nu menar jag alltså inte önskemål som att den inte ska ha den och den pälsen; utan mer vad vill jag göra med hunden, hur vill jag att personligheten ska vara, vill jag att den ska kunna vara lös, spelar det roll om den kan umgås med andra hundar/djur problemfritt m.m.
För nu är du väldigt generell i det du skriver.

Alla hundar (förutom möjligen brakycefala raser dvs. typ bulldoggar och dylikt) kan hänga med på en löprunda (förutsatt såklart att de är friska och har vuxit färdigt i sitt skelett osv.). Det finns många raser som är enkla att motivera för träning och det finns många utan så mycket jakt (generellt) i sig osv.

Försök vara mer specifik i vad ni söker; för det kommer underlätta för er (och oss) i sökandet för att försöka hitta lämpliga raser att titta närmare på (och då kan ni ta in utseendet igen). Sedan kanske ni kommer behöva kompromissa lite gällande t.ex. utseendet, för det viktigaste är ju att rasen passar era förutsättningar och önskemål och då kanske ni får "stå ut med" att ex. klippa/trimma rasen eller så.

Personligen så älskar jag nakna hundar (av alla raser) av alla anledningar som finns (de passar mig verkligen som handen i handsken, möjligen tyvärr inte terriern dock, då jag har massor med smådjur)…men jag är väl ärligt talat inte överförtjust i att behöva klä på de alla möjliga kläder under vintrarna. Det tar lång tid, är jobbigt/pyssligt (då man har små hundar med små skor t.ex….för ja, de behöver skor), blir ned kissat (om man har en grabb) osv. vilket inte är jätteroligt. För mig så överväger fördelarna ändå helt klart och jag kommer alltid ha nakna hundar (även om jag eventuellt skulle kunna tänka mig en hund med päls i framtiden också).

Vad är era måsten dvs. vilka egenskaper måste hunden ha och vilka är era önskemål (som inte känns riktigt lika viktiga)?

För mig t.ex. så är det väldigt viktigt (ett måste) att hunden i fråga kan leva med andra hundar (jag vill alltid ha minst två hundar), inte har så stor jaktinstinkt (för att jag har smådjur och alltid kommer ha det), är så "allergivänlig" (det är ju väldigt individuellt) som möjligt specifikt för min pappa och hans allergi (då vi ofta umgås). Förutom detta lägger jag stor vikt vid nakengrad (när det gäller nakna hundar då naturligtvis, haha) eftersom jag vill ha en nakenhund på riktigt och slippa raka ner den för att den ska vara naken.

Önskemål för mig är mer sånt som storlek, färg osv. Det spelar inte så stor roll för mig och jag känner inte heller behov av att hunden är renrasig…utom i vissa undantagsfall. Det är betydligt viktigare för mig personligen att individen känns rätt och att hunden är så frisk som möjligt (vilket tyvärr stamtavla inte är någon garanti för).

Ska man ställa ut sin hund eller vill avla osv. så är ju såklart det betydligt viktigare med en renrasig hund. Även om man vill tävla i vissa hundsporter så kan ju stamtavla ha betydelse. Sedan köper jag betydligt hellre en blandras än en "renrasig" hund utan stamtavla. En sådan hund räknas ju även som blandras men kanske till ett högre pris. Om den inte har stamtavla så kan det ju dessutom vara för att föräldrarna ex. har något fel/sjukdom som gör att de inte får registreras (för mig känns en oregistrerad hund därför mer oseriöst än blandras).

Ursäkta lång utläggning, blir lätt så när jag "pratar djur"🤣…men försök tänka efter kring vad som är viktigt för er. Vad vill ni få ut av ert hundägande? Vill ni träna "bara på kul" eller kan det vara så att ni kanske vill tävla i något senare? Fundera även kring era ekonomiska möjligheter, vissa raser kostar ju t.ex. betydligt mer att försäkra än andra, för att de ofta drabbas av olika besvär osv. Ju mindre hunden är desto mindre kostar den…i inköp av tillbehör, mat osv. vilket också kan vara bra att tänka på. Även veterinärkostnader kan vara lägre för en mindre hund (då vissa saker kostar/kg som ex. mediciner osv.).

Lycka till i sökandet efter den perfekta rasen!

Mvh/Chinesecrestedlover

Jag tänker dansk/svensk gårdshund. Räknas inte som mellanhund kanske men passar i beskrivningen i övrigt.

#0: Dvärgpinscher? Inte så stor som du önskar ( 25 - 30 cm). I princip ingen pälsvård. Torka av med en trasa.

https://www.skk.se/sv/hundraser/dvargpinscher/

Någon har föreslagit dansk/svensk gårdshund och den kan passa.

Jack-russel terrier finns som släthårig. Jaktlust finns.

https://www.skk.se/sv/hundraser/jack-russell-terrier/

Staffe och liknande skulle jag inte välja bort för andras fördomar. Rasen är såpass populär vid det här laget, i barnfamiljer hellre än knarkarkvartar, att man ser dem överallt. Snart 7 år med rasen och jag har i ärlighetens namn aldrig stött på någon som varit dum på grund av rasen. Däremot skulle jag välja bort den som primenadkompis till en 12-åring på grund av hur nedrans starka dom är och hur lite konsekvenstänk dom har. Helt plötsligt kan en hare, som dom aldrig brytt sig om i hela sitt liv, vara det roligaste som finns. Min Staffe höll på att välta både mig och barnvagnen för att hon plötsligt fick spår på något en morgon och jag får hålla hårt och ta spjärn p hon vill nånstans. Straffen är ingen stor hund, men den känns stor när den drar och jag är faktiskt tveksam till att en 12-åring orkar hålla en Staffe med en plan.