Kan bara prata för hanhund då jag aldrig ägt en tik. Nackdelar med hanhundar är att många blir jobbiga av löptikar i närheten, vilket ni kommer stöta på ofta i stan förmodligen. Extra jobbiga blir de hanhundar som är avkommor från mycket maskulina individer, eftersom de har större testosteronutsöndring (Anders Hallgren har skrivit om det på sin blogg). Man kan dock pröva göra kemisk kastration till att börja med för att se en eventuell effekt av hur en permanent kastration skulle bli. Jag tror inte en kastration hos hane skulle ta bort eventuella sjukdomar som det kan göra hos en tik (livmodersjukdom). Hanhundar kan även i vuxen ålder markera inomhus där det finns andra hundar, men jag TROR det är vanligare för mindre raser. Min valp är fortfarande inte helt rumsren och det har hänt att han markerat inne hos vänner som har hund (6,5mån). Kastrering av hanhund är inte att rekommendera förutom om det är en individ som är översexuell och inte kan umgås med andra tikar eller hanhundar, därför att en kastration kan göra honom ängslig och osäker, och förlora sin könstillhörighet. I många fall har inte kastration den effekt på beteende som man önskar, dvs de ”lugnar ner sig” eller slutar markera inne, och det är ett permanent ingrepp som ej kan tas tillbaka, risken är ju t.o.m. att det kan bli värre om hunden känner sig konstant ängslig. tikar kan uppfatta honom som en tik och därmed behandla honom illa. Jag tror att en okastrerad hanhund som växer upp i stan blir mycket van vid hundmöten även om det är andra hanhundar, den växer upp till att bli socialt kompetent, så länge man som ägare hjälper den på rätt väg i början :)

Kan bara prata för hanhund då jag aldrig ägt en tik. Nackdelar med hanhundar är att många blir jobbiga av löptikar i närheten, vilket ni kommer stöta på ofta i stan förmodligen. Extra jobbiga blir de hanhundar som är avkommor från mycket maskulina individer, eftersom de har större testosteronutsöndring (Anders Hallgren har skrivit om det på sin blogg). Man kan dock pröva göra kemisk kastration till att börja med för att se en eventuell effekt av hur en permanent kastration skulle bli. Jag tror inte en kastration hos hane skulle ta bort eventuella sjukdomar som det kan göra hos en tik (livmodersjukdom). Hanhundar kan även i vuxen ålder markera inomhus där det finns andra hundar, men jag TROR det är vanligare för mindre raser. Min valp är fortfarande inte helt rumsren och det har hänt att han markerat inne hos vänner som har hund (6,5mån). Kastrering av hanhund är inte att rekommendera förutom om det är en individ som är översexuell och inte kan umgås med andra tikar eller hanhundar, därför att en kastration kan göra honom ängslig och osäker, och förlora sin könstillhörighet. I många fall har inte kastration den effekt på beteende som man önskar, dvs de ”lugnar ner sig” eller slutar markera inne, och det är ett permanent ingrepp som ej kan tas tillbaka, risken är ju t.o.m. att det kan bli värre om hunden känner sig konstant ängslig. tikar kan uppfatta honom som en tik och därmed behandla honom illa. Jag tror att en okastrerad hanhund som växer upp i stan blir mycket van vid hundmöten även om det är andra hanhundar, den växer upp till att bli socialt kompetent, så länge man som ägare hjälper den på rätt väg i början :)

Snopp 4ever! 😂

Har också bara haft hanhundar. Har haft tur, de har inte varit jobbiga med löptikar.  Så tog jag hand om en gammal tik på dagarna några år. Och jösses, snacka om jobbig när hon löpte! Höll på att bli tokig. Hon till och med fejkade att hon var jättebajsnödig för att få komma ut och jag karlar.  Drog och slet i kopplet och snodde runt fötterna på mig. Höll på att fälla mig fast hon inte vägde många kilo.

Seriöst, jag tror man föredrar det ena eller andra könet av andra skäl. Jobbiga kan nog båda bli. En del vill alltid ha ena könet, andra bryr sig om om om de får en tik eller hanhund. Själv tycker jag att hanhundar är stabilare, ingen PMS liksom.

Båda 😉 Jag har en tik och en hanhund (och haft en hanhund innan). Båda mina hundar är kastrerade och kastrerades tidigt (tiken innan första löpet). Förra hunden kastrerades också, men på "äldre dar" (han var 5-6 år vid kastrationen). 

För mig finns inga nackdelar med kastrering (visst de kan lägga på sig lättare men det kan man ju reglera med hur mycket/vilken mat man ger). Vissa hundar kan bli inkontinenta (vanligare hos tikar vad jag vet) vid kastrering men det brukar gå att medicinera mot i så fall. 

Jag har valt att kastrera mina för att undvika sjukdomar längre fram (hellre söva och operera när de är unga och friska än när de är gamla, sjuka och det blivit akut = högre risk). 

Speciellt när det gäller tikar så är det ju vanligt med sjukdomar kopplade till könet. Många tikar drabbas ju av livmoderinflammation och/eller juvertumörer och båda dessa sjukdomar, kan helt eller till stor del undvikas med kastrering. När det kommer till juvertumörer så minskas risken drastiskt om man kastrerar tidigt och då allra helst innan första löpet. 

Jag har ju även två och av olika kön och i och med kastreringen så slipper jag hålla på att passa hit och dit under löptider. 

Min nuvarande hanhund är en väldigt "hanig" hund😉 och lyfte på benet i tid och otid…på mina möbler och i sängen/soffan osv. Vi snackar femtielva gånger/dag innan kastreringen och det har blivit bättre tack och lov (han kan dock lyfta på benet inne ibland fortfarande, nytvättat är populärt😡). Han är osäker (i nya miljöer/med nya människor - tar en liten stund för honom att "tina upp") men blev absolut inte värre av att kastreras. 

Förra hanhunden var det inga sådana problem med han brydde sig inte ett dugg om löptikar t.ex. inte ens då en sådan var på besök hemma (och droppade blod). Däremot så var han en problemhund utan dess like och han hade bland annat aggressionsproblem och försökte (och lyckades ibland) bita mig sådär en 10+ gånger/dag. Han blev betydligt bättre med kastrering (först kemisk för att testa effekten och sedan kirurgisk) trots att han var extremt osäker (nivå: tvingades under flera år äta antidepressiva tabletter för sin ångest för att klara av en lugn vardag). Efter kastreringen så kunde jag efter ett tag trappa ner och sedan helt sluta med hans tabletter. Han blev även betydligt lättare att hantera. Han blev aldrig "botad" från sina aggressionsproblem, men blev betydligt bättre efter kastreringen. Jag misstänker att han hade "rage syndrome" som "hänger ihop" med/påverkas av testosteron bland annat = han gjorde utfall mot mig (och ibland andra inom närmsta familjen) tillsynes helt utan anledning och försökte nå ansiktet m.m. Han hade glasartad blick under sina "anfall" osv. 

Tiken är som hon alltid varit. En kavat liten (2 kg) dam som tror att hon äger världen och bestämmer allt❤️ 

Jag tror valet av kön är mest en smaksak. Om man inte kastrerar så finns ju nackdelar med båda liksom. 

En hanhund kan vara besvärlig med sitt revirpinkande (som min nuvarande) eller stressas av löptikar osv. En tik kan vara jobbig/må dåligt då hon löper. 

Har man flera hundar eller umgås med andra hundar ofta så kan det ju underlätta om de antingen är av samma kön som alla andra/de flesta andra eller att man kastrerar för att slippa överraskningar/besvär. 

Om man vill tävla så har de ju också sina nackdelar med vilket kön man än väljer, en hane (fertil alltså) kan ju bli distraherad av löptikar vid träning/tävling t.ex. och en tik som löper får ju i vissa fall inte vara med på träning/tävling. 

/Chinesecrestedlover

De flesta hundägarna verkar verkligen vara hane- eller tikmänniskor. Du kommer alltid få 50/50 svar. Jag som föredrar tikar tycker att de har mer personlighet och jävlar anamma. Tycker hanar är jobbiga och äckliga ibland med sin könsdrift. Sen finns det massor av hanhundsägare som tycker deras hanar är hur roliga och stabila som helst och tycker att det är tikar som är jobbiga och äckliga med löp. Det är verkligen bara en personlig preferens :)

Om jag ska gå på vad jag tror att jag föredrar så lutar det mot en hane. Bygger detta på att de djur jag haft/har innan (hästar, katter mm) så har jag haft mest handjur och som kommit bäst överens med dem (haha ja, kanske inte så logiskt resonemang men det enda jag har att referera till för egen del ) Det jag tänkt på när det då tex gäller handjur av katt och häst så kastrerar man ju i princip alltid dom (om man inte ska ägna sig åt avel) och det är det som är normen. Men om jag förstår det rätt så gäller inte samma resonemang med hundar? Är det smartast att om man skaffar en han-hund att låta bli att kastrera och helt enkelt se hur den utvecklas, och OM det blir problem som man tror en kastrering kan hjälpa, först då kastrerar man? Finns det några sjukdomar som man förebygger med kastrering av han-hund?

Jag har alltid klickat mer generellt med handjur, utom min absolut första sköthäst som var en riktig surkärring. Jag tycker ofta hanar är jämnare i humöret vilket jag gillar.  Sen är ju hanhundar ofta lite större och robustare än tikarna i samma ras, och det har alltid tilltalat mig av nån anledning inom de flesta raser.

Jag är dock mycket medveten om att det är nåt jag fått för mig, för rent faktamässigt finns det inget som talar för eller emot det ena könet för min del. Båda har för och nackdelar, men jag har som sagt alltid klickat bättre med hanar för jag tror att jag tycker att det är lättare ändå att hantera "hanhundsbeteende".

#6

Prostatacancer och andra prostataproblem.

Det är så skiftande meningar om detta. Jag skulle kastrera en hund i förebyggande syfte lika lite som jag kan tänka mig att operera bort delal av mig själv som jag eventuellt skulle kunna utveckla cancer i.

Dels för att jag tycker det är fel rent etiskt. Men också p.g.a. de problem som kan uppstå efter kastrering, både medicinska och på ett mer psykologiskt plan. Visst, det händer långt ifrån alla, men  jag vill inte riskera det. If it ain't broken…

Tänk också på att detta är något relativt nytt. Tror vi importerat amerikanskt synsätt här. Eller våra veterinärer har gjort det åt oss. Förr förekom det öht inte att man kastrerade utan påtaglig  anledning.

Tack för bra svar! En fundering, har två innekatter som framtida hund såklart måste komma bra överens med (kommer ta den som valp). Kan det finnas några egenskaper hos resp. kön som skulle göra att de kämpar sig mer eller mindre bra med katterna? Misstänker att det mestadels beror på individ och kanske ras-specifika egenskaper men hade varit intressant att höra hur ni tänker?

*lämpar

Det tror jag inte.

Men ett par uppfödare has sagt till mig att om de bara skulle ha en hund skulle de ha en hanhund. Orsaken är just det där med jämnare humör. Och en sa att tikar kunde bli så bitchiga och bossiga. Hon hade en sån som hon stängde in i källarn med maken när jag kom, för hon (tiken) skulle inte låta de andra hundarna hälsa på mig. Nu tror jag det är skillnad när man har många tikar tillsammans. Har man bara en blir det nog annorlunda. Men möjligtvis att en bossigt lagd tik skulle vilja bossa över katten också? Bara en tanke, det vet andra med större erfarenhet av tikar bättre.

Å andra sidan har jag hört folk som tränar typ lydnad och så säga att de föredrar tikar och uppfattar hanar som mer "flamsiga".

Vete sjutton. 🤓

Jag föredrar helt klart handjur. 
Tycker de är mer jämna i humöret och enklare att få dit man vill, lite dumsnälla sådär. 
Upplever att de är valpflamsiga lite längre än tikar men det gör mig inget.
Eller ja, kanske lite flamsigare hela livet medans tikar mer växer upp och blir mer allvarsamma. 
Tikar tycker jag kan vara så jäkla dryga och fula (tänk räv bakom örat, sluga) medans hanar är mer korten på bordet direkt. 
Nu pratar jag generellt om alla de hundar jag har träffat under åren. 

Ang kastrering så hade jag inte kastrerat på förhand så att säga. 
Mina hanar har senare blivit kastrerade då de blev väldigt påverkade av alla löptikar här i området. Tackolov klarade de sig från de negativa biverkningarna som kan komma med en kastrering.

Har både ock. Hade 2 tikar och en hane, innan. Tikarna slogs ganska mycket, så den yngre sålde jag tillbaka till uppfödaren. Dom är speciella på olika vis. Trivs med både tikar och hanar. Det är som andra här skriver, nog mer upp till en själv, vilket som tilltalar en.

Har du vänner med hund? Vad har de för kön? Har man mycket av ett (okastrerat) kön i bekantskapskretsen så kan det vara en bra ide att skaffa samma, så är det enklare med hjälp av passning och så. Annars är shelties överlag extremt jämna mellan könen. Upplever att hanarna mognar lite senare men när de väl gjort det så är det mer individuella skillnader än könsbundna 😊 Jag har en av varje, en sheltiehane (som är väldigt enkel kring löp, kan umgås och träna med löptikar utan större problem) och en border collietik. Hon är dock bara 9mån, men har löpt en gång. Upplevde ingen större skillnad på henne förutom lite mindre aptit, men det kan ju ändras till nästa löp, who knows.