Jo, det tror jag också. En sak att få rapporter och bilder, kunna ringa och höra hur det är och så. Men hälsa på tror jag inte man ska göra. Känns väldigt egoistiskt.

Nej, jag tror inte att det gör att hundar ahat svårt att glömma. Två av mina fyra omplaceringar har träffat sina förra ägare. Schäfern, tråkigt nog, sket fullständigt i dem. Han var fullt upptagen med att tigga arbete hos mig, eftersom att vi bara klivit ut från en kursdag. Även när jag gick in så var han överdrivet neutral och ville mest bara gå och pinka. Dock var det nog ett 1,5 år efter att han såg dem sist, cirka. Aussien var närmre inpå, ca 6 veckor efter att jag tog henne på prov. Hon var glad att träffa dem, gosade och satt i famnen, och lekte med sin mamma som de äger. Men hon sov inne hos mig utan att tveka, och var mer intresserad av att följa mig in i bilen morgonen efter än något annat. Huskyn ska få träffa sin uppfödare/förra ägare vid tillfälle, men har inte hunnits med. Däremot så kan jag ju tycka att det är helt poänglöst för förra ägaren att vilja hälsa på. För ser de något de inte gillar hos nya ägaren så har de ändå absolut inga rättigheter. Såld hund är såld, det finns inget de kan göra utöver att möjligtvis anmäla till LS om det är så gravt. Därför tänker jag att man mest torterar sig själv. Sen är det ju också så att, iom att såld vara är såld, så kan de aldrig kräva att få hälsa på hunden. Det funkar liksom inte att skriva in i ett köpeavtal, för ingen annan kan styra hur du ska ta hand om/hantera din privata ägodel.

Jag tror inte det spelar någon roll för hunden.

För mig är det helt okej. Märkte heller ingen skillnad på hundarna efteråt.

#0 Jag skulle fundera kring hur just den individen (hunden alltså) skulle kunna tänkas reagera och ta beslut utifrån det. Alltså besluta om jag skulle tycka det var ok för tidigare ägare att hälsa på eller inte. 

Förstår på ett sätt att man vill hälsa på om man tvingats göra sig av med ett älskat djur…men förstår (som någon skrev tidigare) inte poängen ändå. För vems skull hälsar man på liksom? Är det för att tortera sig själv med att man inte kan ha kvar sin älskling eller för att "kolla upp" nya ägaren (man kan ju ändå inte kan ha synpunkter på hur den sköter hunden, sålt är sålt)? 

Visserligen inte hund men känns ändå som ett exempel jag vill ta upp. När jag fick hem min första papegoja så bad tidigare ägaren om att få hälsa på "någon gång". Den ägaren hade för övrigt bara haft gojan någon månad själv och kunde inte ha kvar den. Gojan hade alltså "flyttat runt" redan, förra ägaren hade själv tagit över den från någon annan…innan dess vet jag inte riktigt. 

Den har några år på nacken (nyss fyllt 12 år) och gojor är ju som bekant väldigt smarta djur och som kan ta väldigt illa vid sig av en flytt. 

Därför sa jag då (hösten 2018) när jag tog över gojan, att jag inte tyckte att det var en bra idé att ägaren skulle hälsa på (i alla fall den första tiden) utan sa att jag ville att gojan skulle få landa ordentligt här först osv. Att gojan skulle få chans att förstå att detta är hemma nu och att den får stanna här och slipper flytta runt mer.  

Jag fick efter ett tag reda på (efter att ha spårat upp uppfödaren) att min goja inte var 5-6 år, utan det dubbla och kontaktade tidigare ägaren för att berätta om detta. Jag ville informera om denna miss (vet inte om hen var medveten om detta eller om det var något som ägarna dessförinnan påstod). Jag fick aldrig något svar och har inte hört ett knyst från förra ägaren om att få hälsa på eller ens fått en fråga kring hur det går. 

Vad jag vill säga med detta är…jag tror att det ibland är en sån sak som folk säger, men när det väl kommer till kritan så är det inte så intressant längre. Att de vill verka som att de bryr sig, men egentligen kanske inte gör det. 

Skulle vederbörande höra av sig nu (oerhört tveksamt) så hade jag visserligen ändå sagt nej. Jag ser ingen poäng med det/har inget intresse för det (gojan har det knappast heller) och dessutom så har gojan bott hos mig betydligt längre än hos tidigare ägaren. Det var ju mer som en mellanlandning för gojan på runt en månad. 

Min lilla älskling plockar sig dessutom. Jag trodde länge att det var p.g.a. att jag inte hade samma tid för den under en period (p.g.a. en väldigt sjuk hund som behövde min hjälp 24/7). Sedan dess har jag dock börjat fundera kring om gojans bakgrund som "slit-och-släng-vara" kan ha bidragit till att den mår dåligt och sökte utlopp för det (självskadebeteende som tyvärr är självbelönande). Vi pratar ju liksom om ett mycket intelligent djur (som ett mindre barn) som omplacerats om och om igen. Jag vill inte riskera att gojan tror att det är dags för ännu en flytt (om den kommer ihåg tidigare ägare). 

En hund är ju inte på långa vägar lika intelligent som en goja…men jag tror ändå att det är individuellt hur mycket en hund "tar vid sig" vid en flytt och hur jobbigt det skulle vara/inte vara för den att träffa sin tidigare ägare. Alla är ju individer. 

/Chinesecrestedlover

Åhh så jobbigt. Jag har omplacerat en hund pga att hon och min äldre tik inte dig jämt. Det är en underdrift - de slogs och kunde inte vara i samma rum. Gemensamma promenader var uteslutna. . 

I alla fall hamnade hon i ett perfekt hem och vi har kontakt via FB lite då och då. Men jag vill verkligen inte träffa henne - jag känner mig som en svikare som placerade om henne och tror att jag bara skulle gråta. Jag har slingrat mig ur det ett par gånger. Inte för att jag inte bryr mig om henne - utan tvärt om - för att jag saknar  henne så otroligt mycket .