Jag tycker att kemisk kastrering kan vara bra att använda till om man vill se om hundens olika ”problembeteenden” försvinner och att om de gör det så brukar man göra en kirurgisk kastrering efter. Min åsikt är att detdär beteendet inte är ”tillräckligt” för att göra en kirurgisk kastrering. Det är ett vanligt hanhundsbeteende. En kemisk kastrering brukar inte många göra långsiktigt på sina hundar. Men det är bara min åsikt. Hur gammal är hunden?

Är just för att se om det gör någon skillnad som det är kemisk vi funderar på. Även för att se eventuella negativa effekter av kastrering. Han är 2 år

#2 alltså, om dedär är ända anledningen till att ni överväger kastrering så tycker jag personligen att det är lite onödigt och att kanske det negativa övervinner det positiva när ni väl kastrera. Men ja ni kan ju testa kemisk kastrering. Problemet kan även försvinna eller lugna ner sig med tiden eftersom han ändå är såpass ung. Många hanhundar brukar kunna vara lugnare runt andra tikar när de börjar närma sig 4 år typ. Som sagt så är det ett vanligt hanhundsbeteende. Det kan säkert också tränas bort, nu vet jag inte om ni vill att han ska leka med tikarna eller bara att kunna typ ligga och chilla tillsammans. Att han ska kunna vara lugn i närheten av dom och typ sitta eller ligga brevid dig går absolut att träna på. Det går även att träna på till viss del att visa för honom att han inte får hålla på o lukta osv om ni tex går en promenad tillsammans och dom är lösa.

Kanske inget samband…med några månader efter vår fick det; utvecklade han en testosteronbetingadtumör. Jag hade aldrig gett preparat för kemisk kastrering igen, till annan hund.

Jag skulle också styra upp honom snarare. Lägga lydnad på honom. Först och främst lär in en stabil grund av avslappnad passivitet tillsammans med tikar, dvs ligga och sova, kopplade, intill varann. Sen börja låta dem träffas. Han för hälsa, men går det över styr så ta honom ifrån den andra hunden, koppla honom, och vänta ut att han slappnar av och lägger sig ner. Då kan man släppa igen. Håller man på så länge nog tänker jag att fixeringen ska släppa, för att hunden förknippar situationen med lugn

#0 Hej!

Jag provade med kemisk kastrering på min tidigare hund (Cain) innan jag sedan valde att kastrera kirurgiskt. Dock gjordes detta eftersom min hund hade massor med problembeteenden som jag var orolig eventuellt skulle kunna förvärras av kastrering.

Jag har kastrerat mina andra hundar kirurgiskt direkt och i tidig ålder för att förebygga olika sjukdomar osv. 

Med förra hunden väntade jag dock p.g.a. risken att hans aggression och extrema osäkerhet m.m. skulle kunna ha förvärrats. När jag testade med chip-kastreringen så var det i det närmaste en sista utväg (han var då runt 5-6 år). Min hund var väldigt svår att hantera, men jag ville inte riskera att kastrera kirurgiskt direkt och att det då inte hade funnits någon återvändo om det förvärrats. 

Jag märkte en tydlig och enbart positiv skillnad när han fick sitt chip och när det började gå ur så kastrerades han därför kirurgiskt och därmed fick jag flera år till med min hund. Jag var nämligen nära att överväga avlivning innan p.g.a. att han ex. försökte bita mig (och ibland lyckades) kanske 10+ ggr/dag innan osv. 

Jag hade dock valt att kastrera kirurgiskt med en "vanlig" hund direkt, utan att gå omvägen via kemisk kastrering. Det var en smärtsam och otrevlig upplevelse för min lilla hund att få chippet och det är ingenting jag hade valt att göra i "onödan". Hade inte gjort det mer än en gång heller utan endast för att testa effekten innan kirurgisk kastrering. Då de kastreras kirurgiskt så är de ju sövda…men med ett chip så är de fullt medvetna om att de får en rejält tjock nål instuckna under huden. Min lilla galning (som tyvärr avlivades 2016 p.g.a. ytterligare sjukdomsbesvär med dålig prognos, han blev 10,5 år) protesterade högljutt och de tvingades göra ytterligare ett försök för att få igenom nålen med chippet. Det var väldigt jobbigt att vara med om (både för hunden och matte som stod bredvid sin "plågade" hund) och inget jag skulle göra i onödan som sagt. Det kostar dessutom inte sådär jättemycket mindre än att kastrera kirurgiskt (och effekten varar ju bara x-antal månader). 

Mvh/Chinesecrestedlover