Artos + spondylos
Jag har en 10 årig vacker tollare som nyss diganoserats med artos och spondylos och kommer nu få leva på smärtstillande. Är det ett värdigt liv trots att han är glad? Han har på senare år inte varit så förtjust i att promenera utan är helst lös i en rastgård eller att få bada och därför har jag svårt att avgöra om han tappat livslusten eller om han bara är "tråkig".Jag älskar min hund, så pass mycket att jag inte vill vara egoistisk! Han är min bästa vän. Har ni erfarenhet utav dessa sjukdomar?
Vår labbe fick spondylos och levde på smärtstillande (och cartrophen sprutor) sista åren. Vi tyckte det funkade bra. Sista året (speciellt sista halvåret) var det dock väldigt sega promenader och hon lulla mest in och ut i trädgården (hon hade även oförklarlig hosta då så när hon på det fick kennelhosta så gick det tyvärr nedför och vi avlivade henne, 14 år och 9 månader gammal).
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
Om han är glad och märkbart njuter av livet skulle jag absolut låtit honom leva vidare på smärtstillande. Om det var min hund och han med smärtstillande även visar symtom och mycket nedsatt livskvalité hade jag låtit den avlivas.
Min schäfer diagnostiserades med spondylos i oktober, och igår fick han somna in, knappt 3 år gammal. Men han hade troligtvis en mycket grav variant, eller andra underliggande problem. Sätt dig ner och fundera på vad som är viktigt för din hund, vad som gör den lyckligast. Saker den inte kan leva utan. Så länge hunden kan göra de grejerna och inte heller ha så ont att den inte klarar av ett vanligt liv dagen efter, så tycker jag att man kan fortsätta. När hundeb inte klarar av favoritaktiviteterna eller har för ont efteråt, då tycker jag att det kan vara dags.
Starta ny diskussion