Det är definitivt ingen hund för en oerfaren förare. Vad är det för situationer du menar?

Hon är väldigt envis och vill hon gå vänster ,så blir det aldrig höger inom 20 min. Mat / leksaksmotiverad är hon inte. Glada tillrop eller beröm är inget som impar på henne. Samma gäller det mesta

Det är en tuff ras som vaktar, larmar och försvarar. Hade jag haft får och bott på gård i trakter med mycket varg hade jag kanske övervägt kangal. Aldrig annars. Ser ibland blocket annonser med kangal-hundar som omplaceras då de vaktar och skäller i lägenheten. I och med att de självständigt försvarar sin får flock är deras starkaste sidor inte att vara lyhörda mot förare. De gör vad de själva anser bäst

Så vad är alternativet då, att bara utgå ifrån det och ge upp?

Absolut inte ge upp, men läs på om rasen, så att du förstår varför hon agerar som hon gör. Få henne att lite på att du leder, hon ska lita på dig och att du tar alla viktiga beslut. Gör enkla samarbetsövningar (googla). Samt ta hjälp av duktig instruktör.

Kangal är en ras som aldrig någonsin avlats för att vara människor till lags. De vill vakta och skydda sin 'flock' från rovdjur, that's it. Boskapsvaktare har av någon anledning blivit populära som "sällskapshundar" på senaste tiden, problemet är att de verkligen inte är avlade för det, och kan bli rent av farliga om man har otur eftersom de ska ha skärpa och styrka nog att gå in och döda en varg om det behövs. 

Den informationen kan vara rätt bra att ha när man ska förhålla sig till en sådan hund; inte konstigt alls att hon är envis och skiter fullständigt i er, det är vad hon ska göra. En boskapsvaktare som kan lockas bort från sin uppgift är ingen bra vakthund.

Du kan behöva bli väldigt kreativ för att hitta något som hon faktiskt bryr sig om. Kanske en pälsboll på ett längre snöre så hon kan leka rovdjur som dödar ett hot, kanske en kamptuss av rävpäls, vem vet. Jag vet folk som har haft alla möjliga konstiga belöningar, allt från bomullstussar med löptiksdoft till harpluttar i en snusdosa.

Läst på som en galning har jag gjort. Och jag vill inte fokusera så mycket på vad som kan gå fel, utan mer på olika alternativa lösningar. Samarbetsövningar ska jag absolut kika på och kreativ får jag absolut börja bli 🙂

#7 skriver precis det jag menar med att det inte är en nybörjarhund. Har du erfarenhet av någon hund öht? Kangal är inte en optimal hund att leva med i ett samhälle. De är avlade för att jobba ute i fjäll/berg och vakta. Det är absolut inga sällskapshundar. Storleken, kraften och oviljan att samarbeta är det som gör de farliga i oerfarna händer som ”inte fokuserar på det som kan gå fel”. Tycker det är precis det du ska ha i tanken då ditt ansvar är i det fallet enormt. En hund med den kapaciteten är ingen hund man gullar med. Det får du helt enkelt inte att strunta i. Altwrnativ är att omplacera hunden till någon med gård, som kan ge den utlopp för det den är ämmad att göra.

#7 Jag har haft hund mer eller mindre alltid. Har även en pitbull i nuläget. Hunden är köpt av en uppfödare,har stamtavla m.m och min syster förklarade att hon bodde i lgh. Det var tydligen inga problem. Så jag vill gärna utgå ifrån det och förebygga,lära mig mer. Därav ville jag komma i kontakt med någon som har en själv

Kan inte uppfödaren hjälpa dig/er med kontakt med andra Kangalägare som bor i lägenhet? Eller än bättre ta tillbaka valpen och hitta ett mer passande hem? 
(Menar inte att din syster/du är en opassande ägare för hund utan för just den här typen av hund.)

För mig låter det inte som en seriös uppfödare som säljer valpar av en sån ras till lägenhetsboende, men det är min åsikt. 

Edit: OT jag är själv väldigt förtjust i den här rasen, men skulle aldrig skaffa mig en innan jag kan erbjuda en passande boendemiljö med rätt arbete för hunden.

Men snälla nån, systern har väl inte planerat att bli sjuk. Det gäller väl att göra det bästa av situationen som uppstått så hon slipper omplacera sin hund! Det är väl bra om TS kan ta hand om den tills systern kommer hem igen.Det gäller ju inte att "skaffa hund" utan att reda upp den situation som uppstått.

Har ingen personlig erfarenhet av Kangal, men jag känner en Kuvasz som bor i lägenhet och han har inga problem med det. Vet inte hur mycket som skiljer mentalt på raserna, men båda är ju boskapsvaktande raser. Varför skulle lägenhet vara så omöjligt? Det är ju inte larmande hundar som skäller på allting.

Några saker (som du nog redan tänkt på): Undvik främmande personer, i synnerhet i "livliga situationer". Om du får gäster, sätt gärna undan hunden en stund tills den hunnit vänja sig. Om du har barn, se till att barnen inte "skojbråkar" eller, ännu värre, stojar tillsammans med kompisar. Det är lätt hänt att hunden ska "försvara" lillhusse/lillmatte och det kan gå riktigt illa. Ha inte hunden lös ute, utom på inhägnat område utan folk eller andra hundar. Lek inte kamplekar såvida du inte vet väldigt väl vad du gör (om de ens gillar att kampa?). Jag vet inte riktigt hur kangaler är med resursförsvar men var noga med att hunden får vara ifred med mat/lekdaker/ben. Om den morrar el dyl, ta INTE konflikten där och då utan lämna hunden ifred. Ta sedan bort föremålet. Se även upp med andra hundar - jag vet ärligt talat inte hur den typen av hund brukar reagera, men OM det smäller så smäller det rejält! Jag menar inte att du ska låta hunden göra som den vill, men undvik i största möjliga mån att hamna i konflikter! Framför allt gäller detta ren fysisk hantering. Vill du tex att hunden ska gå ner ur soffan, säg inte till den att gå ner (och putta/dra definitivt inte!) utan locka ner den innan den ens fått tanken att det faktiskt var du som bestämde… Det gäller att ligga före i tanken. Om det var din hund permanent tycker jag nog att man skulle hantera vissa saker annorlunda (tex träna bort eventuellt resursförsvar) men om det bara är tillfälligt så kör på med en konfliktfri medelväg. Får väl förtydliga att jag inte har erfarenhet av just kangaler, däremot av hundar med lite knepig mentalitet - däribland en mastiff på 80 kg.

Jag blir mest lite oroad av att uppfödare säljer kangals till lägenhetsboende. Då tänker de ju inte riktigt på vad det är för ras de föder upp. Lite som att sälja huskys till nån som vill ha en hund att valla får med i Spanien.

Såg det där om att TS har en pitbull som nämns i samma mening. Det är en jäkla skillnad på hundar som kangals och pitbulls. Visst, pitbulls har sitt rykte vilket ofta hör ihop med typen av ägare som skaffar de hundarna. Men i allmänhet har amstaffar, bullys, pits, osv en trevlig mentalitet särskilt mot människor - om de nu blivit väl behandlade i livet. Kangals ser jag mer som typ kaukaiska ovtjarkor eller nått, och tycker det är en jäkla tur att alla kriminella idioter inte fått upp ögonen för dessa typer av hundar.

#15 det ska jag göra! Så dumt att jag inte tänkt på det🤦‍♀️tack #16 Jag måste tänka att det kan visst gå. Och jag känner mig lite stärkt nu🙏 Molly är än så länge bara 6 mån,och har inte uppvisat nåt annat än total coolness när det gäller människor, barn,andra djur, att vara i lgh, åka buss , mat och tuggben. Däremot är hon väldigt självständig och det känns som om en erfaren och vis hund bor i hennes kropp..märklig känsla. Hon leker bra och börjar bli mer och mer kelen. Tiden får utvisa (med era kloka råd i bakhuvudet) tack

Det går säkert bra. Du verkar ju verkligen gå in för att det ska göra det.

Jag tycker förslaget att kontakta uppfödaren lät vettigt. Är det möjligt? Kan du få hjälp (i form av råd) av din syster, eller är hon för dålig? En annan möjlighet är väl klubbarna som SKK länkar till på rassidan, men ingen av dem listar ens Kangal fast de är ansvariga för rasen. Men ringa och snacka kan man ju.

Som sagt vet jag inget om likheter med kuvasz eller skillnader. Men jag kan ju säga att den jag känner är som en stor, sträng men snäll polis. Han varnar med djupa morr och kroppsspråk om någon icke godkänd kommer för nära honom eller husse och matte - eller ser ut som om de tänker göra det. Men det känns inte aggressivt, om du förstår hur jag menar. Och det stannar där. Han har tidigare varit jättefin med barn tydligen, men nån unge gjorde nåt dumt och nu litar han inte på dem. Han har aldrig skadat eller försökt skada någon, varken människor eller hundar. Andra hundar verkar han mest tycka är löjliga och ointressanta.

Jag hör numera till de godkändas skara och är nog hans kompis, men det tog tid. Han beter sig som en spanialvalp när vi träffas, lägger ner frambenen, viftar med hela rumpan och skuttar glatt fram. Och jag uppsöker närmsta vägg. Jag skulle inte stå pall för en tackling av den klumpen nämligen, så jag vill ta stöd mot något ifall att tänker hoppa upp i famnen på mig. Men fortfarande kan han morra om jag glömmer mig och klappar eller kliar på fel sätt (han gillar inte att man tar i hans huvud t.ex., under hakan går bra, men inte högre upp). Han håller minst sagt ordning på sin omgivning, men han är inte aggressiv eller farlig. Säkert kan man provocera fram en situation då han blir farlig, men man är nog bra dum om man gör det.

Som sagt, det är en kuvasz och en individ, men det är ivf samma typ av hund.