Den gamla hunden
Min Labradortik nu 12,5 år börjar få ålderssymtom som jag inte känner igen. Vi har gjort stor utredning på henne och det är värk tydligen som är det svåra. Lite starr har hon. Men vaken , äter och går ut , blank och fin i pälsen. Hon flåsar lite djupt, men är med oss och kollar läget.
Alla mina andra hundar har drabbats av sjukdom vid ca 12-13 års ålder, då har man vetat vad som måste göras. Men då det finns livskvalité kvar så blir jag mer nervös om vad som kan inträffa. Hon är livmodersamputerad och inga juvertumörer.
Nu har jag träffat tikar som är både 13-15 år, men det är väl ändå ovanligt. Den gamla hunden är mysig på så sätt att de skippar massa onödigt trams, hihi. Vill man sova i soffan så gör man det.
Men ändå känner jag -vad går vi mot-? Hon är min livlina som drar mig upp och ut. Hennes tänder är skapliga och hon är ibland söt som en valp!
Det kanske bara är obefogad oro att jag är rädd att missa då hennes kvalite sjunker för lågt!
Vi har sele som vi håller emot i trappan med då vi går ut och det funkar bra!
har ni tankar skriv gärna en rad och dela era tankar…Mvh/WL
Hon går alltså runt och har ont nu? Vad är det som gör ont och får hon någon typ av smärtstillande? Att gå runt och ha ont är inget värdigt hundliv, och att vänta tills hunden helt tappar gnistan är inte heller snällt mot hunden :(
---------
Två glada salukis: https://www.instagram.com/ninniosterholm
Min äldsta hund blev 15-16 år. Hon fick också starr och med tiden blev hon lite lomhörd, hade lite svårt att avgöra från vilket håll man ropade, annars var hon pigg och alert! Kunde springa bakspåret tillbaka till bilen när vi var ute i skogen och hon tappade bort mig! När jag försökte ropa henne tillbaka galloperade hon bara fortare(!) , hennes dåliga hörsel gjorde att hon trodde att jag var där. Många roliga episoder finns det ☺️ Livskvalitet är viktigt! Trodde flera år tidigare att det närmade sig slutet då hon blev skröplig, fick då en idé att prova ge Glucosamin som tillskott och vips blev hon pigg och rörlig igen! En helt fantastisk känsla! Kroppen producerar Glucosamin själv men produktionen avtar med åldern och man kan då tillsätta det i fodret för att hunden ska få bättre rörlighet i lederna. Hyaluron är ett annat tillskott för lederna som man kan prova med. Det är alltid svårt att avgöra när tiden är slut om det inte är något mer eller mindre akut som tillstöter. Finns livsgnistan där vill man göra allt för sin vän!
💖🧡💛💚💙💜
tack för svar!
Naturligtvis skulle jag aldrig låta hunden lida. jag är 70 år och haft hundar hela livet. Men detta är min sista hund och det är extra känsligt med henne. Veterinären vet detta, så vi gör täta kontroller på henne. Hon står på Canedryl 0,75 , 1x2, morgon och kväll.
#2, tack för fin beskrivning och full av hopp. Jag tror mycket ligger hos mig, jag observerar henne mycket. Men idag har två barnbarn i tonåren varit här och myst med henne , hon hänger med och busar, leker sök mm.
Veterinären sade -hon är full av livsenergi, men nu får hon äta Canedrylen så länge hon lever. Hon är en tung hund mest Labrador men med inslag av lite schäfer och Golden ca 15 %.
Mina renrasiga Collie på 70-80 talet blev ca 11 år. Min border-Box jag hade innan denna blev 13 år. Nu är vi båda soffpotatisar så vi passar ihop. Klart man gör vad man kan. Vi har pratat om just Glucosamin, om du vet bra priser över nätet eller annat sätt tex hälsokost så tar jag gärna emot råd. Tack för fina inlägg. Mvh/WL🐶🙂
Jag gav Glucosamin av märket Emin, stor burk med pulver avsedd att ges till både häst och hund. Gissar att det kanske blir billigare än att köpa en liten burk avsedd för endast hund. Innehållet är detsamma. Vet inget speciellt ställe där man köper det billigt men kanske Börjes har det billigare (postorderföretag). Lycka till med vännen! ❤️
💖🧡💛💚💙💜
Vår lilla labbetik blev 14 i augusti och lullar på :) Har fått cartrophen i ett antal år nu för lederna (blir alltid superpigg dagarna efter påfyllnads spruta) och äter även smärtstillande medicin då hon har spondylos i ryggen sen några år tillbaka.
Hon fick en riktigt dipp förra sommaren och vi trodde aldrig hon skulle leva till denna sommar som var men än är hon här, dock med en del oförklarlig åldershosta och nu också med påbörjade njurproblem (så hon äter njurfoder). Börjar också höra sämre nu och märks att huvudet inte riktigt är med på samma sätt som tidigare. Men hon är fortfarande vår glada lilla prinsessa, dog mer tantig nu än det adhd-barn hon var sina första 8 levnadsår.
Inte lätt när de börjar gå utför, speciellt inte när de ändå är relativt pigga också.
Vi går ofta och grubblar över när vet man vart gränsen går? När har livskvalitén försämrats såpass att det är dags att säga adjö? Så länge hon är glad i mat, blir glad när det kommer besök, får sina "valpryck" på promenader så får hon fortsätta vara med och "lulla runt" hemma.
Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu
# 4
#5 Tack för trevliga inlägg och en liten hoppknuff!
Det är precis vad man behöver. Varje dag är en gåva. Min hund är mycket speciell, ja visst det tycker alla, det vet jag. Men hon har ett så ädelt hjärta, så rik på kärlek. Ett exempel är att hon känner på sig då jag mår dåligt. Jag har haft stroke och har ibland konstiga fenomen från hjärnan kan bli extremt hjärntrött. Hon hämtar maken om jag är dålig, men lägger sig nära då jag är trött. Hon skiljer på detta.
Vi stirrar på varandra och har blivit som sammanväxta. Det är annorlunda mot alla mina andra hundar och sättet hon kom till mig är även det så märkligt. Det var meningen.
Maleficum vilken fin berättelse om din Labbe. Min fick en jättedip efter värmeböljan nu i sommar. Då började hon brumma och låta. Vet sade då att hon kanske tog stryk av värme och täta duschar. Hon gick själv in i duschen då hon blev varm. det kanske tog på den gamla kroppen så låg hon vid fläkten.
Jag blev glad att läsa inläggen! Mvh/WL🌺