När min sheltie blev 7-8 månader blev han väldigt jobbig att träna. Kom inte ihåg nånting, tappade fokus efter en halv sekund, blev frustrerad av att behöva använda huvudet men ännu mer frustrerad om vi inte tränade. Fick gå tillbaka och bara träna superenkla grejer, typ sitt/ligg/stå/omvänt lockande i vardagsrummet. Två-tre repetitioner per gång max, utan några speciellt höga krav alls förutom att han skulle utföra momentet. Så fort vi kom utanför dörren stängde allt utom nosen av. Blev bättre och bättre from 11mån ungefär, men då kickade spökåldern in istället 🤦‍♀️ Han är fortfarande (13mån) lite ofokuserad emellanåt men jag har blivit bättre på att läsa av honom och han har fått tillbaka intresset för mig och träning igen. Har inte jättemycket tips egentligen, det här är min första hund och jag haltar mig fram bäst jag kan. Önskar jag hade lekt ännu mer med honom under den värsta tiden så att jag iaf byggde på nånting, men han är otroligt lättlekt så vet inte om det hade gjort så mycket egentligen. Men för mig hade det nog hjälpt för att släppa lite frustration 😊

Är nästan mitt uppe i det stadiet. Min tik är snart 1år och ganska vidrig:) Lyssnar aldrig på något. Vi gör så lite nytt som möjligt, och lite gammalt. Inte för länge, det fixar hon inte. Men visst är det konflikter ofta:) Hoppas hon blir äldre fort:)))

Jag släpper kraven och väljer mina konflikter. Typ tränar inte sådant som inte funkar (oftast apportering) utan enklare grejer där jag har hunden på närmre avstånd (jaktlydnad, rally). Håller hunden ganska kort när den testar gränser, kanske lägger till någon extra regel den ska följa (t ex. att inte gå in först genom ytterdörren). Det är inte så mycket för att jag tycker det är en viktig regel som för att utmana hunden om småsmå enkla saker där jag kan få igenom dem enkelt, så konflikterna blir små men ramarna ändå snävare. Lösspringet begränsas oftast också och vi fokuserar mer på mer uppstyrd fysisk motion (typ cykling) än att hunden ska ta eget ansvar när den springer lös. Svårt att förklara… sedan, ska det tilläggas, har jag aldrig upplevt unghundstiden som jobbig. Om det beror på att alla mina hundar varit enkla hundar ur den aspekten vet jag inte. 😊

Min är en bit över 1.5 år.. vi har haft några "faser" :) Ingen extremt jobbig (valptiden var MYCKET värre), men tja.. svårt med fokus, svårt att fokusera, lyssnar inte, nosar som en tok. Typ det. Vi har väl bara jobbat på helt enkelt, försökt fånga intresse och då o då tappat tålamodet helt enkelt.

Tack för era svar! Då känns det som att jag ändå är inne på rätt spår just nu med träningspass där jag ser till att inte köra längre/göra det svårare än att han klarar av att hålla fokus och vara engagerad passet igenom. Leker mycket med honom och väljer mina strider så att säga och försöker se till att han inte kan göra för mycket fel. Vi har haft en skitjobbig valptid och jämför man med den är han inte jobbigare nu men försöker förbereda mig inför att det kan bli värre, vilket kanske är dumt då det ju inte behöver bli värre bara för att han blir ”tonåring”.