Vad bråkar de över? Hur gamla är de? Hur länge har de bott ihop? Är båda uppkollsde hos vet och fysio?

#1 revir. Pratar nån av ägarna med den yngre hunden så känner han att de är han som bestämmer eller vad man ska säga o då ger sig på den äldre om han kommer nära. MEN oftast så gör han inget om den äldre kommer, utan de är bara ibland. Ibland händer de att de bråkar över mat. Aldrig godis, då letar de tsm. Bott tillsammans sen yngsta var 8v. De är 5&6 år. Genomkollade hos veterinär o fysio. Enda anmärkningen var tandsten o lite svamp på ena foten.

Hej!

Det är ganska lite åldersskillnad mellan hundarna (ofta brukar man säga minst två år mellan hundarna och med två hanar kan detta vara ännu viktigare), vilket kan vara en anledning till bråken. Dock märkligt om de börjar bråka bara så där när de är så pass gamla och bott ihop så länge (utan problem innan?)…hade förstått om den ena precis började bli könsmogen eller så. 

Att de bråkar över mat är  ju lätt fixat i alla fall - mata de inte i närheten av varandra (ha de ex. i olika rum). Att de börjar bråka för att ägaren pratar med den ena…resursförsvar? Matte/husse = resurs som den yngre tror att den äldre ska ta? 

Jag hade nog kastrerat båda två (mindre risk för "revirstrider" osv. då)…men det är ju tyvärr ingen garanti för harmoni mellan hundarna, nu när de väl har börjat bråka. 

Jag vet precis hur det är att tveka inför att kastrera en osäker hund…med facit i hand kan jag dock säga att ingen av de osäkra hundar (hanar) jag kastrerat blivit värre i sin osäkerhet. Jag har bara sett positiva effekter av kastreringen. 

Fall nr 1 (Cain, avlivad 2016 p.g.a. sjukdom, då ca 10, 5 år): Extremt osäker (på nivån att han för att klara av vardagen någorlunda tvingades äta höga doser av antidepressiva tabletter som normalt endast skrivs ut till människor). Han kastrerades i vuxen ålder (runt 5-6 års ålder). Efter kastreringen klarade han så småningom av att leva utan att få mediciner mot sin osäkerhet. Jag såg endast positiva förändringar både gällande hans mående i stort och hans beteende (hade diverse olika beteendeproblem, aggressivitet osv. förutom osäkerheten). 

Fall nr 2 (Ianto, nu två år): Osäker i nya miljöer, med barn, nya människor osv. Kastrerades…ja du…nu blir jag osäker på exakt när det var, men skulle gissa att han var runt året eller så. Tänkte kastrera tidigare (runt 6 månader) men tvekade länge just p.g.a. osäkerheten, men beslutade mig för att kastrera ändå (tänkte om Cain dvs. universums mest osäkra hund, inte blev värre så borde inte Ianto bli det). Jag valde att ta risken med kastreringen när Ianto markerade revir inne konstant…har inte ångrat det en sekund. Han är inte mer osäker (fortsatt osäker som innan), han markerar inte inne (ibland kan det hända att han glömmer sig om det är något nytt som tas in i hemmet, men absolut inte i närheten av att markera som han gjorde innan, då var det massor med gånger varje dag och gärna i sängen, soffan och på möbler). 

Mvh/Chinesecrestedlover

Jag hade inte valt att kastrera i första hand. Resursförsvsr över ägare är väl inte det svåraste problemet. Däremot hade jag velat intressera mig för varför det bara sker ibland. Vad skiljer de tillfällena mot andra tillfällen? Jag tror att det är där man hittar den enklaste lösningen på hela problemet. Jag skulle också vilja säga att det är högst intressant att problemen kommer nu, efter 5 år. Någonting har ju ändrats, och det lär inte vara hormonellt, i det att det inte är könsmognsd. Jag hade sökt en second opinion hos veterinär, fysio eller etolog.

Förlåt de var visst 4&5 år gamla :/ Hon säger att de oftast kommer när de varit på promenader (reagerar mkt på löptikar båda två), men även när nån av ägarna ska hälsa så blir den yngsta stel helt plötsligt o då reagerar även den äldre på de o så ryker dom ihop. Oftast är de när mannen pratar med den yngre hunden. Kan de behöva stärka sin relation kanske? Eller kan de göra saken värre? Dom bor på en stor gård där hundarna har en vääldigt stor rastgård så de får inte promenader varje dag, men de försöker att Träna med dom hemma mycket.

Okej, så i stunder med högre stressnivå. Hur lång tid har de på sig att reagera mellan att den yngre blir stel och att de slåss? Det jag hade gjort är helt enkelt att tills vidare arbeta runt problemet. I situationer där risken är högre för bråk, ge den andra hunden en uppgift (plstsliggning, söks godis, bära en sko) medan man hälsar på den andra. Att efter promenader inte bara släppa ihop, utan styra upp att nu ska hund ett vara i köket i sin bädd och hund två i vardagsrummet i sin bädd, tills man släpper dem fria efter en halvtimme-timme, etc.

#5 Jag förstår inte riktigt, blir hunden stel när ägarna ska hälsa pga av ägarna eller blir den stel pga av den andra hunden? Är den osäker kring ägarna? Hur hanterar de hundarna? (tillrättavisningar ofta?)

#6 tack ska skicka vidare tipsen! :) Det går fort, för då blir även den äldre arg. Ibland lyckas dom sära på dom (avleda med något) innan men ibland så hinner dom inte. Så går riktigt fort ibland. #7 Vad jag förstått så är de först när den andra hunden börjar gå mot husse (för att oxå hälsa) som den yngre blir stel. De säger ifrån på skarpen. Vet inte hur de reagerar på de dock.

Vilken/vilka raser är det?